Det var länge sedan Sverige hade en civilförsvarsminister men nu är det dags igen. Vi anpassar oss till en ny situation i världen, men oavsett främmande makt och dess förväntningar på följsamhet i utrikesfrågor finns det anledning att ändå vara uppmärksam på störningar i service och infrastruktur. Den som haft strömavbrott vet precis. Och den som varit utan vatten och avlopp under en dag med anledning av vvs-arbeten vet hur besvärligt det kan vara.
En annan viktig fråga i sammanhanget är hur en underhåller sig kulturellt under ett längre strömavbrott? I samband med att jag behövde ta ut så kallade kundpoäng hos min elleverantör såg jag nyttan och nödvändigheten i att investera i ytterligare en batteridriven radioapparat. Vevradio och ytterligare ett antal batteriradioappararet har jag ju, men det kan alltid vara bra att samla på sig. Kanske kan jag låna ut någon till en behövande granne.
Alltså har en fin liten maskin landat hemma och den gamla köksradion har fått träda tillbaka i väntan på nya uppdrag. Jag tycker det är småtrevligt att ha en köksradio som liksom får stå på medan en sysslar med allehanda köksgöromål.
När jag tryckte på start uppdagades en spännande nyhet. Det var bluetoothinställningen som var den förvalda! Det är ju inga konstigheter egentligen, med bara några få knapptryck på mobilen kan jag spela upp precis vad som helst, bara det finns tillgängligt på internet. Just det ja, bara det finns internet. Vi är så vana nuförtiden att trycka fram vad som helst och att kunna göra vad som helst när som helst. Hur detta blir i en krissituation är det få som vet. Vi kan fråga våra flyktingar. De vet hur det är att sitta och vänta på strömmen för att kunna ladda en mobil eller laga mat. Eller ta sig någonstans där det finns möjlighet till wifi-uppkoppling. Men många har i bekvämlighet inte en aning om hur det är vara utan internetuppkoppling i flera dagar.
Bortsett från hur det skulle vara vid strömlöst läge, finns det något annat vi missar med att bara låta radion stå på och låta program efter program strömma ut. Det handlar om den där filterbubblan som är orsak till en hel del av den segregation mellan människor vi nu kan uppleva. Genom att jag bara lyssnar på det jag själv vill, när jag själv vill det, och att internets algoritmer skickar det jag gillar till mina flöden, behöver jag göra aktiva val för att ta mig ur min egen åsiktsbubbla. Hur ska jag annars kunna förstå hur någon som har en annan politisk uppfattning än jag tänker? Naturligtvis tar jag avstånd från vissa åsikter, men problemet är att jag ofta inte ens hör dem. När jag i princip bara konsumerar public service, de två största dagstidningarna, SLA och Mariestadstidningen blir jag visserligen folkbildad men missar mycket av det som folk nuförtiden tar intryck av. Det hjälps ju inte av att jag låter köksradion stå på och låta program efter program flöda fram i lugn takt precis som de sänds från Skövde eller Stockholm. Men jag blir inte så upprörd heller.
