Visar inlägg med etikett hundar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hundar. Visa alla inlägg

Allergiskt

Det var den 81-årige mannens sista önskan att hunden skulle få vara med vid begravningen. Men kyrkoherden i Kropps församling säger nej med hänsyn till allergirisken och menar att man skulle behöva sanera kyrkorummet efteråt.

Jag kan tänka mig att det finns flera vid begravningar förekommande växtarter som är minst lika allergena som hundar. Inte saneras väl kyrkorummet för att en påsklilja varit närvarande?

Läs mer på kyrkanstidning.se

Sveriges Radio och Lotta Bromé

Bön

Nej, jag behöver inte åka till andra sidan jordklotet för att få lugn och ro.

Lugn och ro är en känsla i mitt huvud, oavsett var jag är.

Det handlar väl om att försöka öppna alla sinnen för omgivningen, ta tag i det som är gott och positivt och låta den känslan få sprida sig?

Den här hunden träffade jag under en utflykt.

Hade ett mål i sikte: pinnen som matte kastade iväg, ut mot den öppna sjön.
Målmedvetet, svansviftande, till synes väldigt roligt.





Bön: Gud, du har kastat pinnen till mig och det är min utmaning att ta hem den.
Men du, (om du vill), hejda vågorna en aning.
Ta undan dom vassa stenarna under mina fötter.
Stå vid stranden med en varm handduk och håll om mig när jag kommer i land. För du vet (ju) att jag klarar det.
Amen.

Dagens bild


Det är ju inte utan att jag är rätt avundsjuk på den här pälsen.

Möte


Idag hade jag tänkt blogga om en riktigt dyster artikel i DN, men när vi var ute träffade vi en trevlig människa och hund. Ångestteorierna kan vänta till imorgon.

Dagens bild





Manlig emancipation när den är som mest effektiv.









Dagens bild


Okej, jag äter väl lite hundmat då, bara jag får köttbullar imorgon. Glöm nu inte bort, alla hundägare, att ställa chokladen på ett säkert ställe.

Dagens bild




Mata ankorna? Gott! Jag kan verkligen tänka mig en bit ostmacka jag också!

Dagens tanke


Man kanske inte ska vara så kaxig, ha åsikter om allting och lägga näsan i blöt överallt.
Men med en lång nos blir smilet större.


Bilden: Vår sheltie Mozart har roligt nästan jämt.

Målmedvetenhet

Nej, jag behöver inte åka till andra sidan jordklotet för att få lugn och ro. Lugn och ro är en känsla i mitt huvud som jag letar efter, oavsett var jag är.

Det handlar väl om att försöka öppna alla sinnen för omgivningen, ta tag i det som är gott och positivt och låta den känslan få sprida sig?

Den här hunden träffade jag under en utflykt idag. Hade ett mål i sikte: pinnen som matte kastade iväg, ut mot den öppna sjön.

Målmedvetet, svansviftande, till synes väldigt roligt.


Bön: Gud, du har kastat pinnen till mig och det är min utmaning att ta hem den. Men du, (om du vill), hejda vågorna en aning. Ta undan dom vassa stenarna under mina fötter. Stå vid stranden med en varm handduk och håll om mig när jag kommer i land. För du vet (ju) att jag klarar det. Amen.


(Tidigare sommarblogg på dagen.se)

Promenad på Ekudden (Mariestad)












Visst är det något visst med stenbryggor?





















Felix har fått syn på något intressant.












Mozart tar igen sig.












Och vi fick syn på en tidig (eller möjligen kvarglömd) liljekonvalj.

Vinterbilder


Bron över bäcken som leder till Victoriasjön.



Hundarna var självklart med...



... och fick följa med in till pappa och Helena på fika.


Vackra trädstammar i Botaniska trädgården.

Skaravy. Vi bor i en vacker stad, eller hur?

Smällfritt nyår, tack!

Tack och lov är våra hundar inte skotträdda, men smällande och raketande i tid och otid är besvärligt för många djur. I SvD berättas om dvärgschnauzern Milla som varje nyår får lugnande medicin och tvingas sitta i bastun med husse.

Jag tror att okunskap hos allmänheten är en betydande faktor. Igår stod några barn och smällde utanför vårt hus, förmodligen ovetande om hur högt det faktiskt låter i en hunds öron. Så jag gick helt lugnt ut och förklarade för dom vad smällande i tätbebyggt område faktiskt innebär. Jaha, sa dom och gick iväg till anvisat grönområde.

Svedala kommun kommer nu att ställa in sitt nyårssmällande efter klagomål från en hundägare. Enligt sydsvenskan.se kommer man istället att tända asiatiska lyktor som svävar mot himlen.

Ytterligare argument mot raketerna.

Andra bloggar om: , ,

Chokladblogg

Lika bra att erkänna: jag är en chokladoman. Och som präst är det ju helt legitimt att syssla med böner. Helt outstanding är förstås den choklad som i jultiden inhandlas, ges bort, bunkras i skafferiet och förr eller senare avnjuts, helst till kaffe med levande ljus. Lugn och ro är ett måste för att all arom ska komma till sin rätt och serotoninhalten i hjärnan höjas.

Först och främst: After Eight. Mörk, lyxig, tunn choklad med mint inuti, styckförpackade i papper. Ska väl egentligen ätas på kvällstid, som namnet anger, men man kan lika gärna tolka tidsangivelsen som en signal att öppna asken redan efter frukost. Till upplevelsen av aftereightätande hör spänningsmomentet. Somliga lyfter nämligen inte ut hela aftereighten med papper på, utan tar bara chokladen. Det innebär att man kan luras tro att det finns choklad kvar så länge papper finns i asken. Men är det slut bör man inte misströsta. Man kan alltid köpa en låda till.

Som tvåa kommer Aladdinasken. Ljusa och mörka praliner med nougat - eller likörfyllning. Av någon anledning tar den ljusa chokladen alltid slut först. Och det är kanske så i alla familjer, för när dom ställde fram en alladinask på ICA Supermackan före jul, var dom äckliga mörka med likör kvar. Kanske är lika bra att dom minskar tillverkningen av mörka med likör? Visserligen kan man numera köpa särtryck av favoriterna, men det är själva blandningen som är tjusningen. Alladinasken är tvålagrig, och är är det upp till vars och ens samvete att börja på lager två innan lager ett är färdigt. Det finns dock de luriga medmänniskor som börjar på lager två utan att lyfta bort lager ett och mellanpappret först. Så när vän av ordning börjar på lager 2 är Gräddnougat, nöttryffel och trillingnöt redan väck. Ogillas.

Den lyxiga lådan Merci är perfekt att ge bort till någon man har något att tacka för. Här har vi olika varianter av choklad med fyllning markerade med färger. Min favorit här är den gröna. Lite tråkig dock utan spänningsmoment. Ser det ut att vara slut, så är det det också.

Så noterar jag att flera googlesökningar på ckoklad + hund hamnar hos mig. Det är alltså ämnet teobromin som är boven, och i tidningen Hundsport läste jag att "en normalstor (100 gram) ljus chokladkaka kan döda en dvärghund och förgifta en hund upp till retrieverstorlek. Samma mängd av den mörkaste chokladen kan förgifta en hund av vilken storlek som helst – även en sankt bernhardshund. Den kan vara dödlig för en hund av storlek som en cocker spaniel. Upprepad förtäring ger kraftigt ökad risk eftersom hundar bryter ner teobromin långsamt. Arton timmar efter intaget har bara halva mängden lämnat kroppen."

Mer information hos Giftinformationcentralen.

Alltså: njut av presentchokladen, men tänk på ovanstående innan du bjuder din kompis på ägglikören du själv hoppat över.

Bilder: Aftereight från nestle.com, aladdinasken från Kraft Foods, Merci från kontorab.rkv.se.

Andra bloggar om: ,
,

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...