Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg
Har du varit i Ladonien? Det är en självständig stat på en kvadratkilometer utropad den 2 juni 1996 av konceptkonstnären Lars Vilks. Här finns en egen regent och egen statssekreterare. Valutan heter örlog, det finns två nationalsånger och en enen flagga. Här finns de kända konstverken Nimis (ett slags byggnad med torn tillverkad av drivved) och Arx (en skulpturbok av sten och betong) som är mycket välbesökta. Ladonien självt är egentligen också ett konstprojekt med vilket Lars Vilks förklarat krig mot Sverige. Nimis och Arx samt ytterligare ett projekt som blivit bortflyttat har nämligen uppförts utan bygglov i Kullabergs naturreservat och en lång strid har utkämpats mellan Lars Vilks och myndigheterna. Också denna strid är en del av själva konstprojektet. 

Nimis har brunnit flera gånger. Så sent som den 24 november blev Nimis vandaliserad ytterligare en gång. Vilka som ligger bakom är för tidigt att säga, men Vilks har kända kritiker i radikala islamister som känner sig kränkta av andra vilksprojekt - som till exempel den kända Muhammed som rondellhund som publicerades i Nerikes Allehanda år 2007. Lars Vilks har sedan dess varit utsatt för flera attentat och lever gömd med ständig polisbevakning. 

Det finns en icke obetydlig debatt kring Lars Vilks i både konst - och samhällsvetarsammanhang. Han har, med yttrandefriheten och tryckfriheten i ryggen, givetvis rätt att framställa Muhammed som rondellhund, även om det finns religiöst känsliga personer som blir upprörda. Det är just för dessa personer vi har yttrandefrihet. För vad har Vilks att säga med sina konstverk? Visst finns det anledning att visa att religion inte står över yttrandefriheten? Och vilket samhälle får vi om vi inte får kritisera olika företeelser, religiösa eller inte? 

Lars Vilks är inte den ende som får sina evenemang inställda på grund av arrangörers oro för terrorbrott. I veckan blev ett seminarium med journalisten Gellert Tamas (ni vet Lasermannen och De apatiska) på Akademibokhandeln i Stockholm inställt på grund av säkerhetsrisken. Gellert Tamas skulle prata om sin nya bok om det svenska hatet. Och istället för att prata öppet om det hot som högerextrema å ena sidan och islamister å andra åsamkar oss andra och gör oss tysta, blir det en tystnadens kultur som får råda då detta inte får diskuteras. Jo, efter stängningsdags, så att ingen riskerar att se en nationalsocialist eller IS-krigare in action i den julskyltade entrén. 

Ska vi värna yttrandefriheten, måste vi som samhälle ställa upp för de författare, konstnärer och journalister som vågar bryta tystnadens kultur. Det må vara med polisbeskydd eller öppna författarsamtal. När kommer Gellert Tamas och Lars Vilks till Skövdes stolta Kulturhus? 

I skrivande stund kommer så goda nyheter som ett evangeliskt pling i min dator. Det är SVT som vet att berätta att Kulturhuset i Stockholm tar över Gellerts författarsamtal med motiveringen att det inte finns anledning att ge upp för någon smygande rädsla.

Slutligen, skaraborgsmediernas särskilda tryckfrihetsvecka kom verkligen rätt i tiden. Nu gäller det för makthavarna att inte halka på tangenterna eller uttrycka sig halvtydligt utan frimodigt stå upp för det fria ordet. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Modiga sanningssägare
Diss: Herrarna på Reporter utan Gränsers lista över pressfrihetens värsta fiender 2016. Googla gärna! 

Läs mer: 
Reportrar utan gränser:Världens värsta pressfrihetsfiender

Surfa ut och gör alla folk till lärjungar

Under kyrkomötesveckan ordnade Svenska kyrkan i Uppsala församling ett seminarium med Deeped Niclas Strand med rubriken "Surfa ut och gör alla folk till lärjungar". Allt sändes via bambuser, så titta gärna!

Ny adress till Mirjam eller Mose-bloggen

Jag har bytt adress till biskopsvalsbloggen - till en enklare. Numera når du Mirjam eller Mose på http://mirjamellermose.blogspot.com.

Och nu närmar det sig. 10 januari är det nomineringsval!

Fotoförbud hot mot patientsäkerheten. Krönika i Skövde Nyheter 8 december

Just nu pågår en intressant diskussion inom fältet demokrati och öppenhet, nämligen den rätt man som medborgare har att dokumentera viktiga händelser. Det gäller förstås fotoförbudet vid sjukhus och andra vårdinrättningar. De som är skeptiska till att det fotas och filmas menar att personalens och patienternas integritet hotas på grund av att ingen på förhand vet om och i så fall var bilderna publiceras. I de flesta fall verkar det ändå vara så att föräldrar kan få ta några bilder av sitt nyfödda barn, eller att man kan skicka videohälsningar till anhöriga via mobiltelefonen direkt från vårdavdelningen.

Ett argument som anförts till förmån för förbudslinjen är att missförhållanden skulle kunna upptäckas. Det är sant och det är bra. Skandalerna runt vårdföretag eller brister i hygien och personlig omvårdnad skulle förmodligen inte komma till allmänhetens kännedom utan civilt olydigt mobilfotande. Det handlar helt enkelt om att säkra bevismaterial, så det är snarare det allmänna fotoförbudet som innebär hot mot patientsäkerheten, än anhörigas mobilkameror.

Socialstyrelsen har konstaterat att det under ett år rapporteras cirka 105 000 vårdskador, vilka leder till cirka 640 000 extra vårddygn. Nästan var tionde patient får bestående men eller funktionsnedsättning efter vårdskadan. Bakom dessa siffror döljer sig inte bara onödigt mänskligt lidande utan också betydande ekonomiska förluster. Naturligtvis vore fotoförbud ett sätt att förbättra statistiken, då alla vårdskador med all säkerhet inte rapporteras som avvikelser eller anmäls enligt Lex Maria.

Nu är de allra flesta undersköterskor, sjuksköterskor och doktorer människor med kompetens, omdöme, god vilja och personligt ansvarstagande. Den som har samvetet rent, har heller inget att frukta.

Att vara kyrka på nätet

Idag har Helena Taubner och jag föreläst på medarbetardagen för anställda inom Skara stifts område. Vi livesände med hjälp av bambuser, och du kan se hela föreläsningen här. Enjoy!

Påven twittrar

Påven har nu skrivit sin första tweet på vatikanens konto @news_va_en, i samband med lanseringen av den nya nyhetsportalen news.va. Spännande att påven vågar prova nya grepp. Hoppas nu att det inte blir någon form av "megafontwittrande", utan att han och vatikanen använder mediet som nätverkande.

Säkert är iallafall att romersk-katolska kyrka är en kyrka i tiden, i alla fall medialt sett.

Kyrkans tidning

(Förresten, läs gärna POSK:s valblogg om svenskkyrklig opinion.)

Sociala medier och nätverkande som fenomen

Somliga menar att sociala medier har revolutionerat vårt tänkande och vårt gemensamma liv. En del menar att vi har blivit mer ytliga, andra att vi tvärtom på enklare sätt närmar oss andra människor som vi vill nätverka med.

Hur man än tänker, verkar inte alla hänga med på att sociala medier, intranät och andra verktyg för kommunikation - är just verktyg och inte mål i sig. Det kan möjlighen vara därför som ärkebiskopen kan uttrycka sig som att han "tror på intranätet", eller att folk förvånade sig över att ett tusental facebookvänner inte reagerade på en persons avskedsbrev. (Aftonbladet).

Facebook är ingen psykakut. "Vänner" på Facebook är inte vänner i traditionell mening, utan en beteckning på de personer eller konton som finns i ditt nätverk, efter att du har addat dem eller efter att de har addat dig. Utan förpliktelser - eller iallafall med de förpliktelser som normal netikett kräver, vad det nu är.

En följare (follower) på Twitter är heller inte någon som skrivit under på att läsa och begrunda varje tweet du publicerar. Du kan inte räkna med respons, eller att de kommer att ge dig odelad kärlek och uppskattning.

I veckan har volvoavdelningen i Skövde uppmärksammats efter att en anställd på ett bemanningsföretag som tillfälligt arbetade där blivit avskedad efter att ha beskrivit arbetsplatsen i sin facebookstatus som ett "dårhus". Väl drastiskt att avskeda, kan man tycka. Rimligare vore att föra en diskussion om hur arbetsgivarens lojalitetskrav ser ut. Som vanligt har man i samband med detta lyft in yttrandefrihetsfrågan, men fortfarande tycker jag att man inte bör skriva allt som man får skriva. Inte heller säga allt som man faktiskt får säga.

Generellt kan det vara bra att tänka på att inte skriva något - någonstans - som du inte skulle kunna ropa ut i högtalarsystemet på ICA Maxi. Vänder du dig till en mindre krets bland dina facebookvänner, så inboxa dem hellre än att välja att tro att endast de som du tänker dig, faktiskt läser vad du skriver. Det kan heller inte garanteras, som den volvoanställde bittert fick erfara, att ingen berättar för andra vad du skriver på internet. SvD

Jag menar inte att man inte får provocera eller vara kontroversiell. Men man bör välja sina krig. Offentliga personer kan bemötas offentligt och sakligt. Innan ett inlägg postas bör man göra en snabb konsekvensanalys. Vem tänker jag mig ska läsa? Vem kan tänkas ha invändningar? Vem kan tänkas ta illa upp? Ibland är skarp kritik befogad, men var gränsen för rena påhopp och personangrepp går bestämmer den som drabbas - och det ska respekteras.

De två sociala medier-relaterade händelser som tas upp den här veckan pekar på krocken som ofta blir när ett mer individualiserat samhälle möter det nya nätverkssamhället. Människor tycker de har rätt att, oavsett hur man mår psykiskt eller vilka andra omständigheter som kan förmildra det hela, skriva nedsättande om sin arbetsgivare, arbetskamrater eller grannar.

Eller att outa sina egna eller andra psykiska och fysiska begränsningar, med uttalade eller outtalade krav på respons. Människor som tycker att det är jobbigt med döden afk (away from keyboard), tycker förmodligen det är jobbigt med döden på internet också. Folk som tycker deprimerade och maniska personer är läskiga, tycker förmodligen att de är läskiga på nätet också. Att någon skriver "kram" i din status när du fällt en sorgsen kommentar om något, innebär inte att personen ifråga är beredd att sälja allt och följa dig i nöd och lust mot solnedgången.

Här kan hos vissa också finnas ett oförstånd att se skillnad mellan privatliv och arbetsliv. Vilka saker man diskuterar var och med vilka, är också något man får vara känslig inför. Somliga medarbetare vill gärna ha jobbrelaterade meddelanden i sin inbox på Facebook, andra vill skilja tydligare mellan arbete och privatliv. I min yrkesroll tycker jag själv att det är oerhört bra att kunna kommunicera med församlingsbor, kyrkvärdar, konfirmandassistenter och andra via Facebook, men jag själv skulle inte posta en ansökan till kommunens bygglovsavdelning till någon tjänstemans privata mail.

Tydlighet är det bästa. Jag tycker att det är helt rimligt att hänvisa en person vidare från Facebook. Vi präster behöver heller inte svara på allt, eller kommunicera med alla. Vore vi gränslösa skulle vi tvärtom svika vårt uppdrag.

Slutligen om tjejen som tog livet av sig efter självmordsbrevet på Facebook: visst är det kallt och oempatiskt att inte göra åtminstone något när man märker att någon är på väg att skada sig eller fara illa på något sätt, men jag tror inte vi ska förvänta oss en bättre värld bara för att den är digital. Och hur det än är, det är faktiskt samma värld. Samma människor, samma mobbare, samma ignoranta motmänniskor och samma fantastiska medmänniskor som bryr sig.

Oktober i Uppsala

På plats för andra sessionen på 2010 års kyrkomöte. Nu ska motioner och betänkanden debatteras och beslutas.

Medan kamraterna nu anländer från alla väderstreck sitter jag och funderar över allt möjligt.

Sveriges styrka i Afhganistan, till exempel. Givet att det är oerhört tragiskt att människor dör i krig, är det ju faktiskt så att soldaterna är där för att det är just krig. Läste i DN om de afhganska kvinnorna som ser säkerhetsstyrkornas närvaro som en absolut garant för landets utveckling. Vi måste hinna få en polis innan de åker, säger de.

Funderar också på att wikileaksläckorna avslöjar att svenska vapen används i krig och att folk upprörs över detta. Man kan ju verkligen undra var vapnen annars ska användas? I säkerhetens tjänst, är ju tanken, men den som har läst någonting om kriminalitet vet att vapen är högvilt. Det tog en expressenjournalist fem timmar att få tag i ett illegalt vapen i Malmö.

Om Sverige, världens tryggaste land, ska säkerställa att inga vapen används för det de är avsedda för, och att de inte hamnar i orätta händer, får man fundera på om man inte ska sluta tillverka vapen.

Idag har en fiskkollega och jag varit i Uppsala slott och fått en duvning i nätfiskande. Inom kort kan vi presentera en fin webbplats för FiSK. Den som vill får kika in redan nu på fiskarna.net, men sidan är som sagt under uppbyggnad.

Solen sken vackert på domkyrkan och jag kände en djup tacksamhet över livet. Ibland är det just kyrkor som lockar fram såna känslor.

Vill ni följa oss i debatterna i kyrkomötet kan man titta på svenskakyrkan.tv.

Förresten, mitt inlägg om vigselvägrarna och kvinnorprästmotståndarna väckte en del indignation. Jag undrade där hur det egentligen står till med friheten i ämbetsfrågan. Alldeles nyss läste jag svart på vitt på en blogg vars innehavare säkert har koll i frågan:

"Tanken att biskoparna inte längre medvetet prästviger kvinnorprästmotståndare är så nära vi kommer en officiell lögn i svenskkyrkliga sammanhang."

Man kanske ska göra som Elisabet tänker: att vi lika gärna kan öppna dörren för dem efter som de ändå lurar sig in.

Jag kanske ändrar mig. Jag kanske inte alls tycker att de ska lämnas ifred. Det kanske måste till en motion i 2011 års kyrkomöte: med yrkandet att uppdra åt kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning huruvida präster som inte kan tjänstgöra med präster av annat kön blir antagna och prästvigda i Svenska kyrkan. Det vore onekligen intressant att få reda på hur det förhåller sig med den saken.

Historisk dom: Bloggare inte ansvariga för förhandsmodererade kommentarer

Idag skriver Medievärlden om domen som antagligen får delar av bloggosfären att dra lättnadens suckar. Det har nu kommit ett beslut i Helsingborgs tingsrätt i fallet om den sverigedemokratiske bloggare som haft olämpliga kommentarer till sina inlägg publicerade.

Även om bloggaren är den som publicerat efter moderering är han alltså inte ansvarig för kommentarerna, anser tingsrätten och hänvisar till den grundlagsskyddade yttrandefriheten och Europakonventionen.

Alltså: Om någon förtalar någon i din bloggs kommentarfält, är du inte ansvarig för yttrandena. De inlägg som du själv skriver, är du däremot ansvarig för.

Eller som någon skriver på Medievärldens sajt:

"Bloggare som vill förtala en person, måste alltså gå omvägen genom att skriva förtalet, som en anonym alias "någon annan" i bloggens kommentarsfält. Sen kan bloggaren själv publicera kommentaren. Förtalen kan därmed fortgå i all evighet?"


Juridik är en sak, etik är en annan. Jag tycker nog att bloggare har ansvar för allt man kan hitta på sidan: inlägg, kommentarer och länkar. Även om man inte kan ta ansvar för andras ibland tveksamma inställningar till saker och ting bör man ändå tänka till så att tredje person inte far illa. Det innebär naturligtvis svåra gränsdragningar, men bättre att försöka så gott man kan än att inte försöka alls.

Nu blir det lättare att läsa Bibeln

Måste erkänna - jag bläddrar mer och mer sällan i Bibeln. Iallfall i pappersbibeln. Däremot har jag länge använt Svenska Bibelsällskapets bibeln.se som nu har uppdaterats och är bättre än någonsin.

Till nyheterna hör en del tjänster. Man kan t ex få dagens bibelord direkt till sin mobil eller sin webbplats eller lägga in en söktjänst (som jag har gjort i min sidebar). I mobilen funkar mobil.bibeln.se, och då kan man söka, bläddra och läsa dagens text.

Dessutom ska man kunna göra söklänkar från sin egen webbplats till definierade versar, men det har jag inte fått att fungera än.

Riktigt bra!

Twittrande konfirmander

Lunds domkyrkoförsamlings sommarkonfirmander, som just nu är på konfirmandläger, twittrar direkt från lägret på http://www.twitter.com/lundsdomkyrka. Självklart skriver man också en lite längre bloggpost med bilder från dagen sent varje kväll också. En länk till bloggen finns på http://www.lundsdomkyrka.org/ung.

Hälsar Richard Bonnevier, informatör på Svenska kyrkan i Lund

Vårtwitter

Idag är det Jungfru Marie Bebådelsedag, en vacker dag. Och Gud ser till att bonuspappa Josef får adekvat handledning redan från början. Inget lämnas åt slumpen.


Följ mina mikrobloggar på Twitter! Du kan naturligtvis också se mina tweets till höger på min vanliga blogg.

*¤#"%

Jag funderar allvarligt på att ringa till Sveriges Television och allvarligt be dom att sluta att uppmana barnen att gå in på Bollibompawebben när klockan är fem i sju. Jag vill ha min dator tillbaka.

Känns Ipred jobbigt?

Bloggosfären rasar mot Ipred, konstnärerna rasar för Ipred. Men hur går fildelning till egentligen och är den verkligen ett hot mot den internationella kreativiteten?

Låt oss ta filmen “300″ som exempel:
1: Leta, leta, leta, leta efter “300″ på t ex Pirate Bay.

2: Klicka på en länk.

3: Läsa på. Men hoppa över kommentarerna, det är i 99% strunt; pervostinna neurotiker med för mycket testosteron i sina finniga tonårskroppar.

4: Spara länk.

5: Klicka … under förutsättning att du har Ett PRogram (!) - annars:

5:1: Klicka …

5:2: Installera …

5:3: Konfigurera … göra fel … konfigurera igen … få felmeddelande …

5:4: Starta om datorn.

5:5: Avinstallera och installera om …

5:6: Se 5:3.

och sen:

6: Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta.

*ny dag*

Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta.

*ping!*

7: Leta upp filen, dubbelklicka … vänta på vald mediespelare …

8: Googla. Efter något som kallas “codec”. Wiki på “codec” för att fatta vad det är. Leta … hitta … installera …

9: Avinstallera. P ga Spyware.

10: Googla. Hitta (rätt?).

11: Installera.

12: Vänta … Räkna till tio, krama bordsskivan, försöka att inte skrika åt någon.

13: Ah. Fel codec.

14: Googla. Leta. Hitta!

15: Installera … Vänta … Aha!

16: Leta upp filen, dubbelklicka … vänta på vald mediespelare …

17: Titta på … alla stora, vackra pixlar, och njut av ljudet - av den ingusjenska voiceovern, textad på isländska.

18: Titta på klockan.

19: Gå till videobutiken.

20: Kom hem, se film.

Så här går det till att hyra en film:
1: Lämna hemmet, lås dörren.

1:2 (frivillig regel): Ta på ytterkläder.

3: Leta … Leta …

4: (Gäller endast om exemplar uthyrt) Gå till en annan videobutik.

5: Hyr. (Så länge du inte har alltför många uppradade förseningsavgifter tar det … en halv minut. Och du kan flörta med videobutiksbiuträdet under tiden.)

6: Gå hem.

7: Starta DVD.

8: Njut.

Tipstack till en klok person.
Andra bloggar om: , ,

Funderar på....

Ett antal gånger per dag är det folk som söker på mitt namn på Wikipedia och Google. Jag blir så nyfiken. Undrar ni vem jag är? Vem är ni själva? Får ni reda på det ni tänkte? Trivs ni på min blogg och kommer ni tillbaka?

21 tips för att hantera informationsstress

Trött på/av epost, msn, brev, RSS och telefonen? Chefredaktören och enligt sig själv datanörden Tommy k Johansson har hittat tipsen som hjälper dig att ta kontroll över flödet.

I kristallburken


Ibland när jag inte kan bestämma mig gör jag en Googlefight.

Men det här var ju inte direkt det svar jag ville ha.

Spindelfobi och prästskjortor

Märks att folk är ute mer nu. Var inne och kollade loggar på susnet.se och räknar till trettiotvå (32) olika IP-adresser som sökt på spindelfobi på google och hamnat hos mig. Googlar man på spindelfobi hamnar mitt spindelfobiinlägg som nummer ett. Hoppas ni finner vad ni söker.

Ett annat vanligt sökord just nu är prästskjorta. Inte så konstigt med tanke på att det är prästvigningsdags om en månad. Jag brukar passa på att handla vid olika prästtillställningar där man kan kolla färger och kvalitéer, och Liturgisk utrustning tycker jag är bra. Den bibeltrogne prästen får här problem, dock. Bomull är bäst, men i helighetslagarna i 3 Moseboken står att man inte får blanda olika sorters tyg. Och det brukar ju vara lite polyester i prästskjortan. Mest praktiskt alltså är att omfatta en modern historisk bibelsyn :)


Jag kan också rekommendera ett sk skjortdok, en fuskkrage som man har innanför t-shirt eller tjock tröja. Bra att ha i handväskan eller skrivbordslådan när man snabbt behöver se ut som en präst. (Om det inte framgår ändå, hahaha.) Liturgisk utrustning har också en prästskjorta för gravida, se bilden. Ser varmt ut, för gravida präster kan skjortdoket rekommenderas, då har du den till dina vanliga mammatoppar.

På tal om varmt i prästkläder, läs mina tips för varma kyrkmänniskor.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...