Come, come, whoever you are...



www.unsplash.com

 





















“Come, come, whoever you are.
Wanderer, worshipper,
Lover of leaving – it doesn’t matter.
Ours is not a caravan of despair.
Come, even if you have broken your vows
A hundred times, a thousand times.
Come, come again, come.”

Jalal al-din Rumi
(1207-1273,persisk poet och sufisk mystiker)

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Haikuinspirerade predikoturer

Någon undrade om inte våra predikoturer (ni vet S:ta Helena: söndag kl 11 högmässa, Långström Vinge, solister. S:t Johannes kyrka: söndag 10 gudstjänst, ...i det oändliga) kunde vara lite mer poetiska, så jag gjorde ett haikuinspirerat försök:



Vårmorgon varm

Kyrkklockor i Hentorp

Vanliga tiden

Sångsolister



Körsbärsträds utväxt

Vittnar om påsktid

Inne på KSS

Mässa kl 14.



Grånande visa tanter

I flock till kyrkligt hus

Föredrag och kaffedopp

Pastoratskår.



Skymning i kyrkans park

Nattvard är dukad

Brita är redan där

taizeövning innan.

Konstaterande

Allting kan hamna i en predikan,
ty predikan bör handla om människan och Gud,
och deras längtan efter varandra.

Det är det som är livet.

Gud blåser livsande i mig och hundar,
tomatplantor och abborrar,

och jag spanar efter vindens ursprung.

Det outtalade

Ibland händer det märkliga saker. Häromdagen hittade jag, och stannade kvar i den känslan länge.

Jag har en dikt i min psalmbok som jag läst då och då på begravningar. Den har varit så där kopierad ur en bok och urklippt, så författarens namn har inte varit med.

Så frågade jag en kollega, som brukar ha koll. Jodå, hon tog fram boken efter lite betänketid. Visar sig vara "Vid stranden", tryckt 1981 och skriven av Erland Svenungsson. Mmm - kunde tänka mig det! Vår Erland, som betytt och betyder så mycket för själavård och personalhandledning i Skara stift.

Jag mailade genast till honom och frågade om jag får publicera hans dikter. Det blev han glad för - så här kommer en (inte begravningsdikten) men väl så bra och talande! Enjoy.


Det outtalade

I garderoben för privata ägodelar
hängde jag av min identitet -
sedan vem som helst
i det sterila sjukrummet

Jag sökte efter sanningen
men fann bara ögon mitt emellan
och min ovisshet
djupnade till en kvävd gråt

Men så plötsligt i vaknattens mörker
kom någon till mig
med sina öppna och nära ögon -
de gled inte undan
utan stannade i min pupill

Inga ord eller försäkringar
bara en närvaro
som i sig själv mötte min själs oro
och natten öppnade sig mot ljuset.

Erland Svenungsson

På köpcenter

Det vandrar omkring många obearbetade trauman på Commerce.
Här kan man lindra sin ångest.

Blek slingor i håret och testa en ny frisyr.
Köp en låda pinot noir och en avslappnings-cd.

Köp en tröja du inte har råd med.
Tryck i dig en hamburgare och kräk upp den igen.

Nya frottéhanddukar från Hemtex?
Som inte river dig i ansiktet när du torkar bort tårarna?

Väntan

Om det finns en objektiv sanning?

Ja, det är klart.

Men det är Gud som har den, är den, ger den.

Förr eller senare kommer vi den på spåret.

Ihopklistrad

Ursäkta röran.

Jag fick bara en sån plötslig lust att leva.

Stilla

Där det igår var porlande vårflod är idag fruset lervatten.

Idag kommer jag inte åt det livgivande.

Man skulle förstås kunna hugga, men det gör alltför ont.

Bättre att tinas upp med varm beröring och ljusa tankar.

Möjlighet

Nej, man kan inte vinna alla voteringar här i livet. Men jag kan iallafall reservera mig.

Om jag nu, förmodat, inte har någon rösträtt,

kan jag åtminstone få min särskilda mening antecknad till protokollet.

Det är en tröst.

Ja, det är det. Även om den hänger som en urvattnad trasa bland hårda, kalla grenar

så finns den där ändå.

Down on the floor

När Storebror blir förbannad hämtar han sin knallpulverpistol
och går ut i trädgården och skjuter av några skott.

Han har också en pistol som säger "Fire, fire. Drop the gun, down on the floor."

Det är bra att kunna låna hans grejer ibland.

Jaja

Igår var jag alltså på ett ställe för att lösa ett problem.

När jag gick därifrån hade jag löst ett annat problem,

som jag inte var klar över att jag hade.


Vad intressant.

Ibland kan man få svar på en fråga man inte hade ställt,

från en människa som man hade väntat sig ett helt annat svar ifrån.


Nu vet jag precis hur jag ska lägga upp just det där inlägget.

Och när jag är där kanske jag får svar på min ursprungliga fråga.

För Gud är allting möjligt.

Amen.

Dagens bild

Ibland tänker jag att ju argare jag är, desto argare blir jag.

Det är ju ingen bra utveckling.

Men det grekiska ordet för slut, telos, innebär både "termination" och "end in view".

Och telos är det som händer när man i antika texter beskriver hur plogen vänder vid åkerns kant för att plöja ett varv till.

Jag måste väl till vägs ände. Ända in i kaklet.

Dagens bild

Jag tänker mig att summan av alla tankar i huvudet är konstant.
En del dagar dominerar dom plusladdade, andra dagar dom minusladdade.

Det är ingen idé att tro att man bara kan ta bort det negativa utan att ersätta med positivt.

Så här långt har magnolian kommit. Den börjar med det vackraste - blommorna. Den har mycket att lära mänskligheten.

(Däremot kan det vara praktiskt att ibland försätta hjärnan i viloläge.)

Dagens bild

Det är fint med rimfrost på något vis.

Även det tråkigaste dike blir intressant att titta på.

Är man hund är diken alltid intressanta, förstås.

Egentligen skulle man nog vara hund.

Dagens dikt

Ulf-Johan Härd skriver om uppbrott...tack för den!

En väg här på jorden




Det är sent på kvällen
jag hjälper dig att packa
det är mörkt
ingen vet av något annat



Allting du äger finns hos mig
en liten klocka pinglar muntert
och du går ut i världen
brisen sveper mjukt över ditt ansikte



Bara en gång har du drömt om mörkret
inte för att du är någon hjälte
i ett påtvingat rollspel

och du svarade med att bli mjukare



En dröm sitter som gjuten mellan våra händer
men det hindrar dig inte
och du har ingen brådska
det kan finnas en väg här på jorden

Medmänsklighet och löften

Önskar ibland att jag hade en regnbåge i min ficka

som jag kan ta upp ibland och titta på

och låta mig bli påmind

om att Gud inte låter mig översvämmas igen


(bilden från wikipedia)

Dikt av Ulf Johan Härd

Som en stilla bön om natten

(till Hassan)


Mitt namn är Hassan
och jag längtar hem
Jag längtar hem till källan
förbi dessa ombonade väggar
i detta främmande land
som varken min mor eller far
kan göra något åt
Deras ögon vilar i minnen


Jag söker ingen genväg till källan
Jag försöker bara andas genom rutan
innan livet hämtar andan
innan jag själv tappar andan
bakom en förtappad tanke
som fötts ur en overklig dröm
som en längtan i exil


Profetens ord ger mig tröst
och längtan till källan ger mig ro
men jag känner också vemod
hur sakta himlen öppnar sig
och jag vill spetsa mörkret
med glödande nålar
en gång för Allah


Ty Allah är stor och rättvis
och allt liv är skört och heligt
och jag vill så gärna tillföra
något som verkar för det goda
något som flyter i luften
som en stilla bön om natten
utan en enda fläck av hat
på sitt samvete


Mitt namn är Hassan
och jag längtar hem
Jag längtar hem till källan
förbi dessa ombonade väggar
i detta främmande land
som varken min mor eller far
kan göra något åt
Deras ögon vilar i minnen


Ulf-Johan Härd

Left behind

Funderar på hur jag vill att mitt kylskåp ska se ut
den dan jag kliver över tröskeln till evighetens land.

Ska jag ha tömt allt som riskerar att förfaras, ska jag ha torkat rent alla hörn?
Ska jag låta det vara som det är, ska jag dö halvvägs ner i hallonsylten?

Ska jag till och med köra grönsakslådorna i diskmaskinen så det är riktigt fräscht?
Hinner jag ha lagat den där listen som håller plastflaskorna på plats?

Är det nån idé att jag sparar korv stroganoffen från ikväll?

Vad skönt att jag inte behöver bestämma det själv.

Någon slags födelse

Att dö är nog att födas en smula.
Vem kan höra det straxfödda barnets tankar?
Vem känner rörelserna i den nästan dödas sinne?
I den bästa av världar en sällsam frid, en längtan efter något
mer fridfullare än nuet
Även om nuet ter sig så mycket vissare än framtiden
I vilket fall - en väntan.
När är porten tillräckligt bred? När får jag äntligen möta
Vännen som Välkomnar?



Astrid, vila i frid.