Pressmeddelande från Folkpartiet:
- Förskolan lägger grunden för barns kunskapsutveckling. Men dagens regler för rätten till förskola bygger på en förlegad syn, att förskolan är barnpassning medan föräldrarna jobbar. Förskolan är i första hand en skolform där barn utvecklas. Alla barn ska ha rätt till 30 timmars förskola i veckan, säger Jan Björklund (FP) partiledare.
- Förskolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Där får alla barn möjlighet till social träning, lek, gemenskap och lärande. Förskolan har också en viktig roll som en fast punkt för de barn som inte får all den trygghet de behöver från sina föräldrar.
I förslaget till nytt partiprogram för Folkpartiet liberalerna, som offentliggörs inom kort, presenteras ett antal reformer för att stärka barns ställning. Det är vår uppfattning att dessa bör kunna genomföras under nästa mandatperiod. Den sammanlagda kostnaden beräknas till 2-3 miljarder.
1. Rätt till förskola sex timmar per dag för alla barn från ett års ålder. I dag har barn till arbetslösa endast rätt till förskola på deltid. Om en vuxen är föräldraledig med ett barn har även syskon till det hemmavarande barnet enbart en begränsad rätt att delta i förskolans verksamhet. Den lagstadgade rätten för barn till arbetslösa och föräldralediga vill vi därför bygga ut från 15 till 30 timmar i veckan.
2. Förskolans pedagogiska och skolförberedande uppdrag ska förstärkas. Läroplanen för förskolan bör tydligare markera att förskolan ska göras ännu mer lärorik. Förskolan ska inte överta grundskolans uppdrag, men förskolan kan sannolikt nå längre än i dag med sitt kunskapsuppdrag. Lärande ska ske i förskolans former. I november presenterade Folkpartiets skolgrupp ett förslag om att grundskolan skall vara tioårig med skolstart vid sex års ålder, ett förslag som ytterligare skulle öka möjligheten till ökat lärande i tidigare åldrar.
3. I förskolan behövs såväl förskollärare som barnskötare. Men andelen förskollärare behöver öka. Tidigare var antalet sökande för få till förskollärarutbildningen, men sedan alliansens lärarutbildningsreform genomfördes har söktrycket ökat. Staten bör svara med att bygga ut antalet utbildningsplatser för att möta behovet.
Jan Björklunds nyhetsbrev
Visar inlägg med etikett förskolan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förskolan. Visa alla inlägg
Goda nyheter från Nyamko Sabuni (FP)
"En av de viktigaste reformerna för kvinnors möjlighet att arbeta har varit utbyggnaden av svenska förskolan. Från ett jämställdhetsperspektiv är det därför centralt att fortsätta förbättra tillgången till omsorg, inte minst om man arbetar på så kallade obekväma tider.
I ett modernt samhälle ska det gå att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Möjlighet till omsorg för barn under obekväm arbetstid är särskilt viktigt för ensamstående föräldrar. I dag får ca 4 550 barn omsorg på kvällar, nätter och helger.
I den nya skollagen som började gälla 2011 förtydligas att kommuner ska sträva efter att erbjuda omsorg på obekväm arbetstid. Sedan dess har antalet kommuner som erbjuder omsorg på obekväm arbetstid ökat något och även antalet inskrivna barn. Detta är en positiv utveckling som regeringen nu vill uppmuntra.
Regeringen föreslår därför satsningar på sammanlagt 108,5 miljoner kronor under åren 2013-2016 för att öka tillgången till omsorg på obekväm arbetstid.
Arbetslinjen rör inte bara de som jobbar nio till fem. Vi vill underlätta för fler att kunna kombinera arbete med familjeliv. "
Nyamko Sabunis nyhetsbrev 2012-09-10
I ett modernt samhälle ska det gå att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Möjlighet till omsorg för barn under obekväm arbetstid är särskilt viktigt för ensamstående föräldrar. I dag får ca 4 550 barn omsorg på kvällar, nätter och helger.
I den nya skollagen som började gälla 2011 förtydligas att kommuner ska sträva efter att erbjuda omsorg på obekväm arbetstid. Sedan dess har antalet kommuner som erbjuder omsorg på obekväm arbetstid ökat något och även antalet inskrivna barn. Detta är en positiv utveckling som regeringen nu vill uppmuntra.
Regeringen föreslår därför satsningar på sammanlagt 108,5 miljoner kronor under åren 2013-2016 för att öka tillgången till omsorg på obekväm arbetstid.
Arbetslinjen rör inte bara de som jobbar nio till fem. Vi vill underlätta för fler att kunna kombinera arbete med familjeliv. "
Nyamko Sabunis nyhetsbrev 2012-09-10
Bygga skola och samhälle
Hektiskt just nu! Många roliga projekt på gång i Svenska kyrkan i Skövde, och arbetet i Skolnämnden intensifieras.I onsdags fattade vi två viktiga beslut. Det ena om "en-till-en-datorerna" till högstadieelever och pedagogisk personal på högstadiet. Det var ett av Folkpartiet Skövdes vallöften, och det känns helt riktigt att eleverna ska kunna få tillgång till bra arbetsredskap. För mig som socialliberal är det en víktig poäng att skolan erbjuder bra lånedatorer, eftersom vi inte kan räkna med att alla familjer har råd med egen dator till barnen. Datorprojektet är ifrågasatt av en del lärare, men det är en jämlikhets - och solidaritetsreform såväl som pedagogisk! Nu har vi antagit ett anbud, men allt är naturligtvis sekretessbelagt än. Lagen om offentlig upphandling kräver att allt sker enligt regelboken.
Skolnämnden vill ha pengar till att bygga om en del av Sörbacka i Värsås till förskola. Kommunen växer och vi behöver bra platser och god tillgänglighet. Som småbarnsförälder vet jag hur viktigt det är att det funkar med ansökan, tilldelning av plats osv till förskolan. Det är dessutom första mötet med skolförvaltningen, och bemötandet ska vara i toppklass!
Billingskolan är utdömd, och vi tycker att det bör byggas en ny. Också här behöver kommunstyrelsen bevilja medel.
I onsdags kväll hade lärarfacken inbjudit till en diskussionskväll. I panelen satt Anders G Johansson (m), Gunvor Kvick (c), Roger Almgren (mp), Johan Ask (s) och jag (fp) och mötte ungefär sextio lärare. Det var många tankar och vittnesbörd från lärarnas del, och jag förstår situationen. Jag möter den som förälder varje dag. I nämnden sitter jag som allmänhetens representant och är inte sakkunnig, och jag förstod att en del av lärarna tycker att det är konstigt att så få i nämnden faktiskt arbetar i skolan.
Många av frågorna handlade om lärarnas arbetssituation, och jag bad dem fundera på relationen mellan nämnden och skolförvaltningen. Nämnden sysslar med "vad"-frågor. Tjänstemännen med "hur"- frågor. Vi ska inte in och arbetsleda. Vi tänker på de långsiktiga målen och ansvarar för budget. Alla nämnder i Skövde önskar mer pengar och mer personal. Inte konstigt alls, och frågan är hur vi använder de resurser vi har på ett så bra sätt som möjligt.
Det som förvånade mig var lärarnas förvåning över att inte ha träffat skolnämnden tidigare. Jag ser det som självklart att dela så många erfarenheter som möjligt. Några förser mig redan med länkar, material och tankar via mail och facebook, och jag önskar fler!
Inte minst högstadieelevers synpunkter får jag varje vecka, när de kommer till kyrkan i egenskap av konfirmander.
Nåväl. Från det ena till det andra - jag tycker att Lena Andersson har uppfriskande inlägg i Dagens Nyheter. Idag dräper hon Svenska kyrkan, och när man skalar bort surskiktet är det intressanta tankar hon bidrar med. Men Lena Andersson har inte läst sin KG Hammar, minsann. När vi talar om Gud, talar vi i själva verket om en Gudsbild. När man i en kampanj skriver " Vi tror på en Gud som..." så betyder det inte att vi uppmuntrar polyteism utan att vi bekänner oss till den bilden av Gud som.... Man kan beskriva Gud på en mängd olika sätt. Men vissa beskrivningar av Gud som vi läser i Bibeln eller i nutida vittnesbörd kanske vill säga oss något annat? Vill visa oss på att här är något man behöver ta avstånd ifrån?
Svenska kyrkan tar ställning. Det är därför vi kan säga att vi tror på en Gud som inte gör skillnad mellan människor. Just för att vi tar ställning mot rasism och sexism. Det är fullt normalt att ha bekymmer med tankarna om Guds allmakt kontra människans fria vilja. Lena Andersson menar att det är ett kunskapsteoretiskt haveri. Men till teologin är faktorerna urval och tolkning oerhört väsentliga. Annars blir det fundamentalism, Gud bevare oss.
Eller ja. Jag tror på en Gud som bevarar oss.
Åke Bonniers blogg
Stiftsprosten Bo Larsson svarar på Seglora smedja
Kyndelsmässodagen. Eftertanke publicerad i dagens Kyrkans tidning
Hanna och Samuel är verkligen veckans arbetare i Guds vingård. Profeten Hanna viker aldrig från Jerusalems tempel utan tjänar Gud dag och natt med fasta och bön. Åttiofyra år har hon levt, den mesta tiden som änka. Symeon är också gammal. Han är rättfärdig och from och väntar på Israels tröst. Det är dessa två som tar emot den heliga familjen när de kommer till templet.
Precis som traditionen bjuder har Josef och Maria tagit med sig Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. De kommer med glädje och stolthet över världens finaste barn, som ju alla föräldrar i princip tycker att just deras barn är, men också med oro och farhågor inför att klara den första tiden som småbarnsföräldrar. Utan välvilliga bvc-sköterskor och inspirerande föräldramagasin eller annat som idag kan underlätta livet och ge någon slags trygghet i osäkerhetens tider, fick Maria och Josef hålla tillgodo med generationers nedärvda kunskaper och erfarenheter.
Symeon är den som hinner fram först. För egen del är han nöjd med att äntligen ha fått skåda frälsningen, men han ger Maria en föraning om hur hennes mammaliv ska bli: ”Ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar ska komma i dagen.”
Undra på att Jesu far och mor förundrar sig. Säkert inte bara över vad som sägs om barnet, utan över hela situationen. Jodå, tvåtusen år senare finns det fortfarande anledning att förundra sig och låta de innersta tankarna komma i dagen.
När jag läser om Symeon och Hanna ser jag inom mig kyrkornas öppna verksamhet för föräldrar och barn framför mig: kyrkis, öppna förskolan eller vad det kallas i din församling. Det är inte samma religiösa tyngd, kanske, i denna folkrörelse som småbarnsföräldrarna utgör, men någon form av religiöst uttryck handlar det likväl om. Det offras inga duvor, men väl några kronor till Hela världen i anslutning till det traditionella fikat. Barn bärs fram, barn bärs runt, välsignas och får höra hur fina de är. Uppmuntrande ord växlas mellan föräldrar, bekymmersrynkor kan rätas ut och vänner knyts till varandra. Inbördes hjälp, á la Apostlagärningarna 2:42.
Våra kyrkor och församlingshem är fyllda av hannor och symeonar. De fixar fika, skottar snö, skriver predikoturer eller hänger upp psalmnummer. De möter de minsta barnen och hjälper dem med stövlarna. Rullatorer och barnvagnar samsas om utrymmet i foajén. Låt barnen komma till mig, sa Jesus. Hindra dem inte. Ska vi ta emot Gud så som vi tar emot barn?
Kan vi känna igen vår längtan efter Gud i Symeons längtan? Nyfikna ögon vänds mot den lilla i barnvagnen. Så fin! Så underbart skapad – visst måste det finnas en tanke bakom allt? Hanna kommer fram till Jesus, böjer sig fram och ser Jesus i ögonen, och kanske ser hon i hans ögon sin egen spegelbild? Åttiofyra år gammal möter hon Gud, stryker ett knotigt finger över hans kind och killar honom försiktigt under foten. Inte konstigt att hon tackar och prisar Gud och talar om barnet för alla som väntar på Jerusalems befrielse.
Det är i det lilla sammanhanget det sker. Bland klossar och plastbilar på lekmattan bekantar sig stora och små människor med varandra. Delar liv. Delar glädje och sorg. Barnen sitter hos sina föräldrar som sjunger om att de tänder ljus för barnet i sin famn. Lyckan kommer, lyckan går, Gud förbliver fader vår. Himmelriket är som senapskornet! Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna. Det är stort!
(Läs gärna Ewa Lindqvist Hotz tankar på svenskakyrkan.se också.
Precis som traditionen bjuder har Josef och Maria tagit med sig Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. De kommer med glädje och stolthet över världens finaste barn, som ju alla föräldrar i princip tycker att just deras barn är, men också med oro och farhågor inför att klara den första tiden som småbarnsföräldrar. Utan välvilliga bvc-sköterskor och inspirerande föräldramagasin eller annat som idag kan underlätta livet och ge någon slags trygghet i osäkerhetens tider, fick Maria och Josef hålla tillgodo med generationers nedärvda kunskaper och erfarenheter.
Symeon är den som hinner fram först. För egen del är han nöjd med att äntligen ha fått skåda frälsningen, men han ger Maria en föraning om hur hennes mammaliv ska bli: ”Ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar ska komma i dagen.”
Undra på att Jesu far och mor förundrar sig. Säkert inte bara över vad som sägs om barnet, utan över hela situationen. Jodå, tvåtusen år senare finns det fortfarande anledning att förundra sig och låta de innersta tankarna komma i dagen.
När jag läser om Symeon och Hanna ser jag inom mig kyrkornas öppna verksamhet för föräldrar och barn framför mig: kyrkis, öppna förskolan eller vad det kallas i din församling. Det är inte samma religiösa tyngd, kanske, i denna folkrörelse som småbarnsföräldrarna utgör, men någon form av religiöst uttryck handlar det likväl om. Det offras inga duvor, men väl några kronor till Hela världen i anslutning till det traditionella fikat. Barn bärs fram, barn bärs runt, välsignas och får höra hur fina de är. Uppmuntrande ord växlas mellan föräldrar, bekymmersrynkor kan rätas ut och vänner knyts till varandra. Inbördes hjälp, á la Apostlagärningarna 2:42.
Våra kyrkor och församlingshem är fyllda av hannor och symeonar. De fixar fika, skottar snö, skriver predikoturer eller hänger upp psalmnummer. De möter de minsta barnen och hjälper dem med stövlarna. Rullatorer och barnvagnar samsas om utrymmet i foajén. Låt barnen komma till mig, sa Jesus. Hindra dem inte. Ska vi ta emot Gud så som vi tar emot barn?
Kan vi känna igen vår längtan efter Gud i Symeons längtan? Nyfikna ögon vänds mot den lilla i barnvagnen. Så fin! Så underbart skapad – visst måste det finnas en tanke bakom allt? Hanna kommer fram till Jesus, böjer sig fram och ser Jesus i ögonen, och kanske ser hon i hans ögon sin egen spegelbild? Åttiofyra år gammal möter hon Gud, stryker ett knotigt finger över hans kind och killar honom försiktigt under foten. Inte konstigt att hon tackar och prisar Gud och talar om barnet för alla som väntar på Jerusalems befrielse.
Det är i det lilla sammanhanget det sker. Bland klossar och plastbilar på lekmattan bekantar sig stora och små människor med varandra. Delar liv. Delar glädje och sorg. Barnen sitter hos sina föräldrar som sjunger om att de tänder ljus för barnet i sin famn. Lyckan kommer, lyckan går, Gud förbliver fader vår. Himmelriket är som senapskornet! Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna. Det är stort!
(Läs gärna Ewa Lindqvist Hotz tankar på svenskakyrkan.se också.
Bloggårskrönika 2010
Dags att sammanfatta bloggåret 2010!
Januari: Fortfarande nyfrälst på Iphone. Vi hittade kyrkoåretalmanackan, och fortfarande är Iphonen ett av de smartaste prylar jag nånsin haft. Diskuterade djurskydd, trygghet och burkor.
Februari: En hel del feministiska inspel, bland annat om patientsäkerhet, Gudrun S i Lets Dance och Birgitta O i Bryssel. Mer Birgitta. Mer och mer aktuellt under året blev tvångssterilisering i modern tid. Själv kommer jag ut som skövdepolitikerwannabe och biskop Sven avgår.
Mars: Svenska kyrkan i Skövde uppmärksammade Internationella kvinnodagen tillsammans med Kvinnojouren. Mera kyrkligt: nya gudstjänstordningar på gång, sociala medier och domkapitlet och Bjästaprästen. Skämskudde nr 1, nr 2, nr 3 och nr 4. Katri Linna och Lars Vilks höll sig aktuella hela året.
Carmen Tillo gästbloggade om folkmordet på assyrierna och Sewon Ekberg om jämställd vård. Sewon avled under ett av våra valmöten och jag fick förtroendet att hålla i begravningen i september.
April: Vi diskuterade Daniels och Victorias plan att låta kungen leda in bruden i Storkyrkan. Biskop Tony avled. Vi diskuterade prästrollen och patriarkala strukturer.
Maj: Om personligt ansvarstagande, förbön för frikyrkorna med anledning av deras hanterande av vigselfrågan, och RFSL Skaraborg gästbloggar med anledning av regnbågsmässor.
Juni: Vi var flera som spred Ekhos annons om ungdomsläger för hbt-ungdomar efter att den stoppats av Dagen. Avvisningarna av kristna till Irak måste vi fortfarande prata om.
Juli: Motionsskrivande till kyrkomötet: Nolltolerans mot könsord och svordomar i kyrkliga sammanhang, uppmärksammades bland annat av BBC.Större rättssäkerhet vid församlingssammanslagningar fick några lokala skarastiftare att jubla. Utbildning i hbt-frågor, friare församlingstillhörighet och öppet nattvardsbord. För övrigt frågade jag mig hur man mördar en kräfta, vad förskolan är till för och vad Göran Lindberg har med bordellen i Almedalen att göra.
Augusti: Valrörelsen kommer igång på riktigt. Förskolan, hbt-politik, transfrågor i kyrkan och befogad kritik mot Kvinnosjukvården vid Kärnsjukhuset i Skövde.
September: Fler valfrågor som jämställdhet, sjukförsäkringen, demokrati. I valet gjorde vi folkpartister i Skövde ett mycket bra val och gick fram två mandat i kommunfullmäktige. Jag blev personvald i fullmäktige och sitter från årsskiftet i skolnämnden. Vi var glada över att alliansen fortsätter regera, men beklagade att SD kom in i riksdagen. Vem är främlingsfientlig? och vad innebär det för merkostnad för staten att ha män i vårt samhälle?
Kyrkomötet i Uppsala samlades till utskottsarbete.
Oktober: Jag stod upp för biskop Evas profetiska röst vid riksdagens öppningsgudstjänst. Mer. Religionsämnet aktualiserades av Jan Björklund. Jag föreslog en Lex Sofia i Svenska kyrkan. Mer om skolan, hbt-personer i kristen miljö, konservativa i kristen miljö.
Kyrkomötet samlades för debatt och beslut, bland annat om dryck vid nattvard. Jag debatterade bland annat hbt-utbildningar och där fick vi igenom en del, nämligen att rekommendera stiften att anordna. Med anledning av nolltoleransmotionen skickades uppträdandefrågan till presidiet, och min medmotionär och jag blev bjudna på lunch av Frimodig kyrkas ledamöter.
Kyrkomötet gjorde ett uttalande om romernas situation i Europa.
November: Kvinnoprästmotstånd, Bitte Assarmos gästblogg om kristna i Irak, tystnadspliktsutredningen och Jacob Sunnlidens gästblogg med anledning av den. Påven, dementa och om vem som bestämmer när jag ska dö.
December: Skövde sluter upp bakom Frälsningsarmén - slutade bra. Terrordåd i Stockholm och hbt-personers rättigheter.
238 inlägg med ett stort antal kommentarer från er läsare blir resultatet av detta års bloggande. 381 000 besökare lite drygt sedan starten 2005, så jag återkommer redan 2011, tänker jag. Stort och varmt tack för uppmärksamheten!
Januari: Fortfarande nyfrälst på Iphone. Vi hittade kyrkoåretalmanackan, och fortfarande är Iphonen ett av de smartaste prylar jag nånsin haft. Diskuterade djurskydd, trygghet och burkor.
Februari: En hel del feministiska inspel, bland annat om patientsäkerhet, Gudrun S i Lets Dance och Birgitta O i Bryssel. Mer Birgitta. Mer och mer aktuellt under året blev tvångssterilisering i modern tid. Själv kommer jag ut som skövdepolitikerwannabe och biskop Sven avgår.
Mars: Svenska kyrkan i Skövde uppmärksammade Internationella kvinnodagen tillsammans med Kvinnojouren. Mera kyrkligt: nya gudstjänstordningar på gång, sociala medier och domkapitlet och Bjästaprästen. Skämskudde nr 1, nr 2, nr 3 och nr 4. Katri Linna och Lars Vilks höll sig aktuella hela året.
Carmen Tillo gästbloggade om folkmordet på assyrierna och Sewon Ekberg om jämställd vård. Sewon avled under ett av våra valmöten och jag fick förtroendet att hålla i begravningen i september.
April: Vi diskuterade Daniels och Victorias plan att låta kungen leda in bruden i Storkyrkan. Biskop Tony avled. Vi diskuterade prästrollen och patriarkala strukturer.
Maj: Om personligt ansvarstagande, förbön för frikyrkorna med anledning av deras hanterande av vigselfrågan, och RFSL Skaraborg gästbloggar med anledning av regnbågsmässor.
Juni: Vi var flera som spred Ekhos annons om ungdomsläger för hbt-ungdomar efter att den stoppats av Dagen. Avvisningarna av kristna till Irak måste vi fortfarande prata om.
Juli: Motionsskrivande till kyrkomötet: Nolltolerans mot könsord och svordomar i kyrkliga sammanhang, uppmärksammades bland annat av BBC.Större rättssäkerhet vid församlingssammanslagningar fick några lokala skarastiftare att jubla. Utbildning i hbt-frågor, friare församlingstillhörighet och öppet nattvardsbord. För övrigt frågade jag mig hur man mördar en kräfta, vad förskolan är till för och vad Göran Lindberg har med bordellen i Almedalen att göra.
Augusti: Valrörelsen kommer igång på riktigt. Förskolan, hbt-politik, transfrågor i kyrkan och befogad kritik mot Kvinnosjukvården vid Kärnsjukhuset i Skövde.
September: Fler valfrågor som jämställdhet, sjukförsäkringen, demokrati. I valet gjorde vi folkpartister i Skövde ett mycket bra val och gick fram två mandat i kommunfullmäktige. Jag blev personvald i fullmäktige och sitter från årsskiftet i skolnämnden. Vi var glada över att alliansen fortsätter regera, men beklagade att SD kom in i riksdagen. Vem är främlingsfientlig? och vad innebär det för merkostnad för staten att ha män i vårt samhälle?
Kyrkomötet i Uppsala samlades till utskottsarbete.
Oktober: Jag stod upp för biskop Evas profetiska röst vid riksdagens öppningsgudstjänst. Mer. Religionsämnet aktualiserades av Jan Björklund. Jag föreslog en Lex Sofia i Svenska kyrkan. Mer om skolan, hbt-personer i kristen miljö, konservativa i kristen miljö.
Kyrkomötet samlades för debatt och beslut, bland annat om dryck vid nattvard. Jag debatterade bland annat hbt-utbildningar och där fick vi igenom en del, nämligen att rekommendera stiften att anordna. Med anledning av nolltoleransmotionen skickades uppträdandefrågan till presidiet, och min medmotionär och jag blev bjudna på lunch av Frimodig kyrkas ledamöter.
Kyrkomötet gjorde ett uttalande om romernas situation i Europa.
November: Kvinnoprästmotstånd, Bitte Assarmos gästblogg om kristna i Irak, tystnadspliktsutredningen och Jacob Sunnlidens gästblogg med anledning av den. Påven, dementa och om vem som bestämmer när jag ska dö.
December: Skövde sluter upp bakom Frälsningsarmén - slutade bra. Terrordåd i Stockholm och hbt-personers rättigheter.
238 inlägg med ett stort antal kommentarer från er läsare blir resultatet av detta års bloggande. 381 000 besökare lite drygt sedan starten 2005, så jag återkommer redan 2011, tänker jag. Stort och varmt tack för uppmärksamheten!
Eftertanke i Kyrkans tidning: Söndagen före domssöndagen
Jag läser söndagens texter och känner mig mer och mer stressad. Det är så mycket som är på gång. Livet fylls på med spännande projekt och intressanta uppgifter och dessutom är det snart jul. E-posten ska kollas, sms skall svaras på, mobiltelefonen ringer och tiden tickar iväg som om det vore den sista timman i evigheten. Vad ska vi göra med vår tid?
Dessutom ber Jesus oss att fästa upp våra kläder och hålla lamporna brinnande. Vi ska vara vaksamma tjänare som väntar på vår Herres återkomst från bröllopet. Saliga är de tjänare som håller sig vakna när han kommer och bultar på porten. Saliga är vi som aldrig någonsin stänger av mobiltelefonen eller låter bli att kolla e-posten en sista gång innan lampan släcks på kvällen. Eller hur?
Livet flyter på. Vi firar gudstjänst och undervisar konfirmander. Vi hämtar på förskolan och vattnar krukväxterna. För oss som är kristna finns också en djupare dimension i tillvaron som ska vara till hjälp för oss. Det är Jesus vi väntar på. För några av oss är väntan på Kristi återkomst ständigt levande. Tid och energi går åt till att tyda tidens tecken och räkna ut när den stora dagen infaller. Jag tänker att det måste vara oerhört stressande. Kan den här jordbävningen vara ett tecken på att den yttersta tiden nalkas? Och hur är det med utträdesstatistiken?
Men även om vi spanar framåt, kan det vara så att Gud är oss närmare än vad vi ens kan ana?
Jag lugnar ner mig en aning och går ut och ser mig vaksamt omkring i min egen stad. Går folk omkring på köpcentrat med uppfästa kläder? Funderar de på om kläderna de tittar på fungerar praktiskt den dagen Människosonen kommer tillbaka?
Jag går ner till järnvägsstationen. Här finns många väntande människor och här kan jag kanske lära mig något om hur vi som kristna och som kyrka kan förhålla oss till Kristi återkomst. Några eleganta herrar vankar rastlöst omkring och verkar tro att tiden går fortare om de oavbrutet tittar på sina klockor och på skärmen där det framgår vilka tider och spår tågen ska rätta sig efter. Andra njuter av en stunds egentid och sitter snällt på bänkarna och läser tidningen. Hur är det med oss då? Är vi rastlösa och tror att vi själva kan mana fram gudomliga ingripanden? Tror vi att vi kan hämta hit framtiden lite snabbare om vi bara anstränger oss? Försöker vi skapa nya himlar och en ny jord av ren viljestyrka? Eller ska vi bara som de väntande människorna sitta och vänta och hitta på något annat under tiden?
Jesus ber oss att hålla lamporna brinnande. Hålla ljuset tänt, om det skulle komma någon som behöver vår hjälp. Vi skulle ju faktiskt kunna hjälpas åt, under tiden.
Men framförallt tror jag att det handlar om att vi ska hålla hoppet vid liv - hoppet om att varken skapelsen eller vi är bortglömda. Den vi väntar på har inte glömt bort oss. Så länge vi håller våra lampor brinnande tror vi att den vi väntar på verkligen ska komma och att han redan är här.
Vi kanske ser tecken på att yttersta tiden närmar sig, men jag är inte särskilt intresserad av att analysera världshändelser utifrån eskatologiska perspektiv. Däremot är jag oerhört fascinerad av tecken i vår tid som visar att Gud inte är bortglömd, eller att Gud inte har glömt bort oss. Jag tittar mig noggrant omkring på köpcentrat. Människor ler mot varandra. Någon håller upp en tung dörr åt en höggravid kvinna med tunga kassar. På järnvägsstationen köper någon en korv till en hungrig medvandrare. Stanna tiden. Gud är på sätt och vis redan här. Men kunde han inte ha sms:at först?
Denna krönika publicerades i Kyrkans tidning denna vecka.
Dessutom ber Jesus oss att fästa upp våra kläder och hålla lamporna brinnande. Vi ska vara vaksamma tjänare som väntar på vår Herres återkomst från bröllopet. Saliga är de tjänare som håller sig vakna när han kommer och bultar på porten. Saliga är vi som aldrig någonsin stänger av mobiltelefonen eller låter bli att kolla e-posten en sista gång innan lampan släcks på kvällen. Eller hur?
Livet flyter på. Vi firar gudstjänst och undervisar konfirmander. Vi hämtar på förskolan och vattnar krukväxterna. För oss som är kristna finns också en djupare dimension i tillvaron som ska vara till hjälp för oss. Det är Jesus vi väntar på. För några av oss är väntan på Kristi återkomst ständigt levande. Tid och energi går åt till att tyda tidens tecken och räkna ut när den stora dagen infaller. Jag tänker att det måste vara oerhört stressande. Kan den här jordbävningen vara ett tecken på att den yttersta tiden nalkas? Och hur är det med utträdesstatistiken?
Men även om vi spanar framåt, kan det vara så att Gud är oss närmare än vad vi ens kan ana?
Jag lugnar ner mig en aning och går ut och ser mig vaksamt omkring i min egen stad. Går folk omkring på köpcentrat med uppfästa kläder? Funderar de på om kläderna de tittar på fungerar praktiskt den dagen Människosonen kommer tillbaka?
Jag går ner till järnvägsstationen. Här finns många väntande människor och här kan jag kanske lära mig något om hur vi som kristna och som kyrka kan förhålla oss till Kristi återkomst. Några eleganta herrar vankar rastlöst omkring och verkar tro att tiden går fortare om de oavbrutet tittar på sina klockor och på skärmen där det framgår vilka tider och spår tågen ska rätta sig efter. Andra njuter av en stunds egentid och sitter snällt på bänkarna och läser tidningen. Hur är det med oss då? Är vi rastlösa och tror att vi själva kan mana fram gudomliga ingripanden? Tror vi att vi kan hämta hit framtiden lite snabbare om vi bara anstränger oss? Försöker vi skapa nya himlar och en ny jord av ren viljestyrka? Eller ska vi bara som de väntande människorna sitta och vänta och hitta på något annat under tiden?
Jesus ber oss att hålla lamporna brinnande. Hålla ljuset tänt, om det skulle komma någon som behöver vår hjälp. Vi skulle ju faktiskt kunna hjälpas åt, under tiden.
Men framförallt tror jag att det handlar om att vi ska hålla hoppet vid liv - hoppet om att varken skapelsen eller vi är bortglömda. Den vi väntar på har inte glömt bort oss. Så länge vi håller våra lampor brinnande tror vi att den vi väntar på verkligen ska komma och att han redan är här.
Vi kanske ser tecken på att yttersta tiden närmar sig, men jag är inte särskilt intresserad av att analysera världshändelser utifrån eskatologiska perspektiv. Däremot är jag oerhört fascinerad av tecken i vår tid som visar att Gud inte är bortglömd, eller att Gud inte har glömt bort oss. Jag tittar mig noggrant omkring på köpcentrat. Människor ler mot varandra. Någon håller upp en tung dörr åt en höggravid kvinna med tunga kassar. På järnvägsstationen köper någon en korv till en hungrig medvandrare. Stanna tiden. Gud är på sätt och vis redan här. Men kunde han inte ha sms:at först?
Denna krönika publicerades i Kyrkans tidning denna vecka.
Birgitta Ohlsson: Förskolan en exportsuccé!
Mycket skrivs och sägs om förskolan och skolan i dessa dagar, och vi Folkpartister som talar om dem året runt oavsett närhet till valdagen, kommer med genomtänkta och erfarenhetsbaserade synpunkter.
EU-minister Birgitta Ohlsson och Ulf Lindberg, Almegas näringspolitiske chef, skrev häromdagen på Brännpunkt om hur vår svenska förskolemodell skulle kunna bli nästa exportsuccé.I andra europeiska länder har kvinnor tröttnat på att inte kunna kombinera yrkesliv med familjebildning.
Här kan Sverige bidra! Förskolan är inte längre barnpassningsservice medan föräldrarna jobbar, utan är ambitiösa och pedagogiska platser för barn för personlig utveckling och inlärning under lekfulla former.
Birgitta och Ulf är helt rätt ute. Men förskolan kan utvecklas ytterligare om vi ger förskollärarna mer uttrymme att utveckla sin verksamhet och deras kompetens ska tillvaratas. Det pedagogiska arbetet kan stärkas ytterligare, och bra exempel på arbetssätt är till exempel Reggio Emilia som finns på några enheter i Skövde kommun.
Folkpartiet vill:
• Att målen i förskolans läroplan ska förtydligas, t ex vad gäller barns språkutveckling.
• Att det ska ske en tydlig uppföljning av den pedagogiska verksamheten.
• Satsa på förskollärare och barnskötares fortbildning.
• Ge förskollärarna det pedagogiska ansvaret.
• Kvalitetssäkra förskollärarutbildningen.
• Att förskolan ska bli en egen skolform.
Folkpartiet har redan gjort:
Genomfört förskolelyftet - en storsatsning på fortbildning för personalen i förskolan.
• Infört en barnomsorgspeng som innebär fri etableringsrätt för fristående förskolor och flerfamiljdaghem samt rätt att få betalt för plats i annan kommun.
• Infört allmän förskola, som innebär gratis förskola 15 timmar i veckan, from tre års ålder.
• Påbörjat arbetet med att se till att alla skolformer följer samma regler.
Tidigare bloggat om förskolan:
Vad är förskolan till för?
Jämställd - helt enkelt att vara hel
EU-minister Birgitta Ohlsson och Ulf Lindberg, Almegas näringspolitiske chef, skrev häromdagen på Brännpunkt om hur vår svenska förskolemodell skulle kunna bli nästa exportsuccé.I andra europeiska länder har kvinnor tröttnat på att inte kunna kombinera yrkesliv med familjebildning.
Här kan Sverige bidra! Förskolan är inte längre barnpassningsservice medan föräldrarna jobbar, utan är ambitiösa och pedagogiska platser för barn för personlig utveckling och inlärning under lekfulla former.
"Och på Arlanda kommer inte bara svenska ingenjörer kliva på flyg ner till metropoler som Madrid, Berlin och London. De lär även få sällskap av förskolelärare, utrustade med pedagogik som handelsvara.
Det finns all anledning att vi i Sverige tar vara denna möjlighet. Att vi kartlägger
marknadsmöjligheterna för barnomsorg, både inom och utanför EU. Att våra exportfrämjande insatser även inkluderar marknaden för barnomsorg. Använder vi
detta tillfälle på rätt sätt, kan barnomsorg bli vår nästa exportsuccé och EU mer jämställt!"
Birgitta och Ulf är helt rätt ute. Men förskolan kan utvecklas ytterligare om vi ger förskollärarna mer uttrymme att utveckla sin verksamhet och deras kompetens ska tillvaratas. Det pedagogiska arbetet kan stärkas ytterligare, och bra exempel på arbetssätt är till exempel Reggio Emilia som finns på några enheter i Skövde kommun.
Folkpartiet vill:
• Att målen i förskolans läroplan ska förtydligas, t ex vad gäller barns språkutveckling.
• Att det ska ske en tydlig uppföljning av den pedagogiska verksamheten.
• Satsa på förskollärare och barnskötares fortbildning.
• Ge förskollärarna det pedagogiska ansvaret.
• Kvalitetssäkra förskollärarutbildningen.
• Att förskolan ska bli en egen skolform.
Folkpartiet har redan gjort:
Genomfört förskolelyftet - en storsatsning på fortbildning för personalen i förskolan.
• Infört en barnomsorgspeng som innebär fri etableringsrätt för fristående förskolor och flerfamiljdaghem samt rätt att få betalt för plats i annan kommun.
• Infört allmän förskola, som innebär gratis förskola 15 timmar i veckan, from tre års ålder.
• Påbörjat arbetet med att se till att alla skolformer följer samma regler.
Tidigare bloggat om förskolan:
Vad är förskolan till för?
Jämställd - helt enkelt att vara hel
Om rektorns inflytande över klädkoden
Utbildningsminister Jan Björklund har i dagarna lanserat ett förslag om att göra det möjligt för landets rektorer att på sina skolor förbjuda bruk av ansiktstäckande klädsel såsom burka och niqab. Förslaget har fått en del att fundera över hur det passar in i den grundlagstryggade religionsfriheten.
I detta fall, som med så mycket annat, handlar det om vilken princip som måste anses vara överordnad. Religionsfriheten, som tryggar människors rätt till, och från, religiösa uttryck, får inte vara ett hinder att delta i det civila samhället. Religionen ska enligt vår mening alltid vara underordnad samhällets civila lagar.
Läs Mikael Wendts och min debattartikel på dagen.se.
I detta fall, som med så mycket annat, handlar det om vilken princip som måste anses vara överordnad. Religionsfriheten, som tryggar människors rätt till, och från, religiösa uttryck, får inte vara ett hinder att delta i det civila samhället. Religionen ska enligt vår mening alltid vara underordnad samhällets civila lagar.
Läs Mikael Wendts och min debattartikel på dagen.se.
Vad är förskolan till för?
Läser i DN att socialdemokraterna föreslår att alla barn, alltså också barn till föräldralediga och arbetssökande, ska få rätt till 30 timmar på förskolan varje vecka.
Anledningen är enligt Mona Sahlin att få till en "fungerande arbetslinje". Säkert finns det rättviseskäl bakom också. Varför ska inte alla ungar ha kul 30 timmar på förskolan? Varför ska en del bara ha 15 timmar?
Hanne Kjöller, som vanligtvis skriver vettigt och realistiskt, skriver knepigt idag:
"Det finns skäl både för och emot. Men det är svårt att se vitsen med att straffa en förskoleälskande unge med att inte få träffa sina kompisar mer än tre timmar om dagen för att hans mamma blivit arbetslös eller fött ännu ett barn. Det blir stigmatiserande."
Förutom att fundera över den merkostnad för redan hårt anstränga kommunbudgetar får man också fråga sig varför förskolan finns. Enligt skolverket är förskolans uppgift är att lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Samtidigt ska den vara organiserad så att den gör det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera.
Då får kommunerna bestämma sig. När scheman läggs, är det tydligt att barnet är på förskolan när föräldrarna arbetar. Det fungerar inte att lägga till timmar för "egentid". Helt riktigt, tänker jag. Där finns inget resonemang om att barnen ska träffa kompisar eller lära livslångt.
Men för vissa barn ska det vara annorlunda. Medan vissa barn är på förskolan för att föräldrarna arbetar, är andra barn där för att träffa kompisar och utvecklas pedagogiskt. Arbetssökande föräldrar får rätt till 30 timmars egentid i veckan (för jag tror inte att de sitter på arbetsförmedlingen eller på jobbintervjuer 30 timmar i veckan).
Däremot tycker jag att kommunerna behöver bli mer flexibla med hur dessa femton timmar organiseras. Det måste vara också utifrån familjernas önskemål.
Hur man än vänder och vrider på steken, är det en skillnad och blir en skillnad. Det är ju heller inte så att barnen slutar utvecklas, fostras och lära när de lämnar förskolan. Vad är det som säger att det är mindre utvecklande att vara i hemmet och vara tillsammans?
Anledningen är enligt Mona Sahlin att få till en "fungerande arbetslinje". Säkert finns det rättviseskäl bakom också. Varför ska inte alla ungar ha kul 30 timmar på förskolan? Varför ska en del bara ha 15 timmar?
Hanne Kjöller, som vanligtvis skriver vettigt och realistiskt, skriver knepigt idag:
"Det finns skäl både för och emot. Men det är svårt att se vitsen med att straffa en förskoleälskande unge med att inte få träffa sina kompisar mer än tre timmar om dagen för att hans mamma blivit arbetslös eller fött ännu ett barn. Det blir stigmatiserande."
Förutom att fundera över den merkostnad för redan hårt anstränga kommunbudgetar får man också fråga sig varför förskolan finns. Enligt skolverket är förskolans uppgift är att lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Samtidigt ska den vara organiserad så att den gör det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera.
Då får kommunerna bestämma sig. När scheman läggs, är det tydligt att barnet är på förskolan när föräldrarna arbetar. Det fungerar inte att lägga till timmar för "egentid". Helt riktigt, tänker jag. Där finns inget resonemang om att barnen ska träffa kompisar eller lära livslångt.
Men för vissa barn ska det vara annorlunda. Medan vissa barn är på förskolan för att föräldrarna arbetar, är andra barn där för att träffa kompisar och utvecklas pedagogiskt. Arbetssökande föräldrar får rätt till 30 timmars egentid i veckan (för jag tror inte att de sitter på arbetsförmedlingen eller på jobbintervjuer 30 timmar i veckan).
Däremot tycker jag att kommunerna behöver bli mer flexibla med hur dessa femton timmar organiseras. Det måste vara också utifrån familjernas önskemål.
Hur man än vänder och vrider på steken, är det en skillnad och blir en skillnad. Det är ju heller inte så att barnen slutar utvecklas, fostras och lära när de lämnar förskolan. Vad är det som säger att det är mindre utvecklande att vara i hemmet och vara tillsammans?
Lugna ner er
Just nu pågår en debatt i Skara kommun om de femton timmarna som barn till föräldralediga, sjukskrivna och arbetssökande har rätt att vistas på förskolan. Här finns en bestämmelse som säger att timmarna läggs ut varje dag mellan 8.30 och 11.30 vilket ett antal insändarskribenter i lokaltidningen motsätter sig.
Jag är den störste anhängaren av valfrihet, men måste vi inte också vara medvetna om varför vi överhuvudtaget får ha barn på förskola när vi inte arbetar?
Man kan undra om insändarskibenterna tänkt på det, när de menar att det är så kort tid så att de (föräldrarna alltså) inte "hinner göra någonting" under de timmar barnet är på förskolan.
Men förskoletiden är inte till för att föräldern ska hinna göra någonting. Den är till för barnets skull. Ett äldre barn behöver stimulans och är man fyra är man på det som kallas allmän förskola.
Dessutom kan man fundera på om man verkligen måste "hinna göra någonting". Varför inte under sin föräldraledighet unna sig att faktiskt ta det lugnt? Skippa alla måsten och duktiga krav, och istället njuta av en extra promenad med barnvagn och hund, mata några ankor och studera höstlövens färgskiftningar under tiden storebror är på förskolan?
Jag är den störste anhängaren av valfrihet, men måste vi inte också vara medvetna om varför vi överhuvudtaget får ha barn på förskola när vi inte arbetar?
Man kan undra om insändarskibenterna tänkt på det, när de menar att det är så kort tid så att de (föräldrarna alltså) inte "hinner göra någonting" under de timmar barnet är på förskolan.
Men förskoletiden är inte till för att föräldern ska hinna göra någonting. Den är till för barnets skull. Ett äldre barn behöver stimulans och är man fyra är man på det som kallas allmän förskola.
Dessutom kan man fundera på om man verkligen måste "hinna göra någonting". Varför inte under sin föräldraledighet unna sig att faktiskt ta det lugnt? Skippa alla måsten och duktiga krav, och istället njuta av en extra promenad med barnvagn och hund, mata några ankor och studera höstlövens färgskiftningar under tiden storebror är på förskolan?
Barn och cigarettfimpar hör inte ihop
I gårdagens Skaraborgs Läns tidnings skrivs om förskolan Duvan i Skara som deltagit i en av Håll Sverige Rents skräpplockardagar. Det brukar förskolan göra, man är nämligen miljöcertifierade sedan 1999. Bilden visar små knattar iförda reflexväst och soppåsar - på vägen till det lokala dansstället Fokus.
Visst är det bra att barn lär sig att inte slänga skräp, men att förskolebarn fnattar runt i dikena och plockar skräp (inklusive cigarettfimpar, ölburkar eventuellt impregnerade av överförfriskade nödiga skarabor) tycker jag är ofräscht och dessutom orätt, även om det är i undervisningssyfte. Det är kommunens ansvar och uppgift att hålla rent. Barnen kan träna på renhållning genom att konsekvent städa undan efter sig själva.
Visst är det bra att barn lär sig att inte slänga skräp, men att förskolebarn fnattar runt i dikena och plockar skräp (inklusive cigarettfimpar, ölburkar eventuellt impregnerade av överförfriskade nödiga skarabor) tycker jag är ofräscht och dessutom orätt, även om det är i undervisningssyfte. Det är kommunens ansvar och uppgift att hålla rent. Barnen kan träna på renhållning genom att konsekvent städa undan efter sig själva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)