Trädgårdsbilder från Östra Tunhem #2

Häggen

Midsommarblomster

Ormbunken är på gång 

Gott i växthuset

Härligt med lite ängsmark...

Kaprifolen

Vad som bör jagas ut. Krönika i SLA 27 maj 2017

Häromdagen var det nationella spindelräkningsdagen. Specialintresserade personer var ute i skog och natur och inventerade landets bestånd av denna lilla insekt som jag via biologiprovförhör med sonen numera vet är ett leddjur med utpräglade jaktinstinkter.  Jag tycker inte att spindlar är särskilt trevliga. Ser jag någon inomhus försöker jag med hjälp av sopkvast få ut den i naturen igen. Dråp av spindel försöker jag undvika i möjligaste mån, men en och annan har nog fått sluta sina dagar i dammsugarpåsen. 

 Fobi för spindlar kallas araknofobi och det finns många förklaringar till det. Sett till fobier i stort är den evolutionsbiologiska förklaringsmodellen vettig – sånt som varit direkta hot mot vår säkerhet har vi också utvecklat rädsla mot. Förutom spindlar och ormar är det till exempel höga höjder, öppna platser eller åskväder.  Trots att vi idag har både ormserum, staket och avsaknad av hälsofarligt giftiga spindlar i vårt land består rädslorna och alla har nog erfarenhet av att förmanats akta sig för att ramla ner eller att gå i skogen utan gummistövlar.  Jag har hört talas om folk som dessutom lagt knäckebröd i stövlarna för att lindra angrepp av grävlingar.

Den här veckan har också Kevinfallet diskuterats vidare. För den som inte sett dokumentärerna där polisförhör med två barn visas rekommenderas att göra det. Utan vittnen, advokat eller bevis, trots alibi och motsägelsefulla berättelser som i hög grad präglades av att vara de frågvisa vuxna till lags, avgjordes pojkarnas skuld i en presskonferens. Detta har familjen levt med ända tills en journalist tog upp fallet och började gräva. Bristen på rättssäkerhet är skrämmande och påminner i högsta grad om det som Sture Bergwall råkade ut för när han som intagen på rättspsyk matades med narkotisk medicin och utsattes för en terapiform som handlade om att få fram undanträngda minnen. Sture Bergwalls självbiografi är väl värd att läsa. Han ville vara till lags, han ville vara en spännande och omtyckt person. Och när han berättade om morden (även om hans kunskap om dem härrörde från media och från fantasier i narkotikaruset) fick han den omsorg som han så hett längtade efter. Här var advokater, poliser, vårdpersonal och åklagaren själv helt med på tåget och av rättssäkerheten blev inget kvar. Räddningen blev en ny överläkare på avdelningen som såg och förstod det orimliga medicinintaget och efter sju tysta och nyktra år kom journalisten Hannes Råstam på besök.

Jo, det är oroligt i vår värld. Vem kan en lita på? Svårigheten är att inte vara naiv samtidigt som vi inte ska se endast det negativa eller hemfalla åt konspirationsteorier.  Det kan vara undermedvetet praktiskt att samla ihop all världens misstänksamhet och besvikelse på ett litet kryp som tagit sig in genom badrumsfönstret för att få lite svalka. Individen som” inte ska vara där” och som jagas ut med sopkvast blir en symbol för utanförskapet och laglösheten i förorterna, en symbol för godtycket inom rättsväsendet och polisen i Kevinfallet och Thomas Quickhistorien och för alla som bär på skuld och skam som inte är deras. Spindeln blir också en symbol för den politiker som vill förbjuda muslimer att åka till hans land men som på sitt första egna utlandsbesök åker till Saudiarabien och fixar ett vapenavtal värt 960 miljarder kronor. Sopkvast är rätta medlet för såna typer.

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Syrenerna!  Färgerna, formerna, dofterna!

Diss: Det blev inte många dagar mellan hägg och syren i år, men ledigt får en ta sig ändå. 

Dokument inifrån: Kevinfallet

Sture Bergwall: Bara jag vet vem jag är (2016)

Trädgårdsbilder från Östra Tunhem #1

Mellan hägg och syrén...

Den första äppleblomman - den vackraste

Kryddsalvian - så vackra blad

Teknikens under. Krönika i SLA den 23 januari 2016

En ny fas i livet är i antågande för min del: jag kommer snart att vara en sån förälder som har barn på högstadiet. Ni känner säkert igen er i den hisnande frågan var tiden egentligen tog vägen. Det var ju inte länge sen jag skolades in på MVC, och nu ska han välja till högstadiet. 

Som introduktion i denna fas ingår öppet hus på högstadieskolorna, och sonen och jag gick till den skola som han redan bestämt sig för. Vilka preferenser som avgjort valet har jag inte riktigt kläm på, men närheten till Commerce är definitivt en god rekryteringsgrund för den aktuella skolan. 

Personalen och eleverna gjorde fina presentationer, och allra mest tyckte jag om passet om det naturvetenskapliga spåret. Vi fick göra experiment! Och jag kastades med ens tillbaka till min egen högstadietid där jag var urkass i matte, aldrig fattade något på fysiken och tyckte kemin bara var obehaglig. Men - ett antal år senare - när jag med livserfarenhet och vana att tänka kring existentiella frågor - närmade mig frågan om stålull väger mer eller mindre efter att den varit utsatt för eld, och förstod jag att naturvetenskapen verkligen kan ge ett större illskott till den humanistiska filosofiska världen än den vid första ögonkastet uppenbara. 

Med hjälp av ett batteri, två trådar och en glödlampa kan ljus och värme uppstå. Men inte av sig självt. Det behövs vilja och kunskap för att det ska kunna bli verklighet. 

Tekniken ger oss redskap att organisera och hantera vår verklighet, eller skapelsen som jag som teolog också skulle benämna den. I dessa kalla tider skänker jag tacksamhetens tankar till den som kom på uppfinningar som värmefilten, termosmuggen och varmvattenberedaren. Någon har i god vilja tänkt ut att detta är finesser som gör mänskligt liv hanterbart, även om det kanske inte är livsnödvändigt. 

Men det behövs vilja och kunskap för att dela naturvetenskapliga framgångar så att det kommer mänskligheten till godo - för samma elektricitet som värmer filten som värmer mig kan också användas i de grymmaste av tortyrmetoder.  Kunskap på gott och ont - verkligen. 

Jag vill ju inte låta läsaren sväva i ovisshet angående vilka visdomar jag drar ur experimenten, så håll till godo: 

När en tuss stålull utsätts för eld, tillförs syre och tussen kommer alltså att väga mer än vad den gjorde innan. Eld är vanligen en symbol för något som renar eller som värmer, och när något i våra liv utsätts för antingen rening (detox skulle de säga i hälsokostbutiken) eller värme tillsätts något mer som gör att erfarenheten blir rikare, tyngre. Enkelt uttryckt: en kram ger dig värme och gör ditt hjärta något större. Att göra dig av med något som tynger dig gör att ditt livsutrymme ökar och alla dina sinnen kan expandera. 

För att en glödlampa ska lysa krävs ett batteri och två trådar. Men det krävs två poler, och att någon håller fast trådarna under klämmorna. Tillvarons mångfald behövs, plus och minus behövs, och tålmodighet och långsiktighet. För att det ska fortsätta vara ljust krävs att vi orkar hålla kvar, hålla fast och att vi faktiskt vill att det ska vara ljust. 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Alla ni som jobbar i skola och förskola som drar på er varma kläder för att vara ute med våra barn och har kul med dem i snön. Tack!

Diss: Kollegans bilruta sprack på grund av kylan. Är sånt ens möjligt? 

Vad har man inte Iphonen till?

Jag behöver ingen Iphone 4, jag är fortfarande helt nöjd med min "gamla" Iphone. När man trodde att app-möjligheterna var slut, kommer nya. Nu kan kan hämta Göran Hägglunds egen app, Göran säger för att få de senaste kommentarerna från kristdemokraternas ledare.

Själv har jag fastnat i mitt senaste fynd Svampguiden (22 kr). Här hittar man bilder, beskrivningar, länkar till liknande arter, och en praktisk karta där man kan pricka in sina svampställen.

Jo, man får tyvärr alltså hitta svamparna själv. Men ni skövdebor får ju gärna skicka mig era fyndkoordinater, så ska jag lägga in dom i min svampkarta. Hihi!

Trevligt!

Dagens bild

Manlig emancipation när den är som mest effektiv.

Sluta tänk. På med överdragsbrallorna bara.

Trodde först att jag läste fel i platsannonsen i Kyrkans tidning där en stockholmsförsamling efterlyser en präst som "gillar ungdomar och konfirmander, men som också vill vara vanlig präst med dop, begravningar och gudstjänster.." men det står faktiskt så.

Av detta kan man dra minst två slutsatser. För det första är det tydligen ovanligt att vara präst som gillar ungdomar och konfirmander. Det blir vanligare att präster deklarerar att de inte "vill ha" konfirmandarbete i sin tjänst, på grund av att de är för gamla, att de inte orkar med läger, att de haft så många konfirmander redan, eller att de inte tycker att det är roligt. Detta har flera biskopar reagerat på och de tycker inte att det synsättet är okej.

En liten påminnelse som vad som står i Kyrkoordningens portalparagraf:

"I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet.”

Då är frågan: vilka är det som ska uppmärksamma, då? Är det i huvudsak präster (och församlingspedagoger) mellan 25 och 40 som ska ansvara för majoriteten av församlingens konfirmander? Med tanke på att det blir rätt många dagar att vara borta från barn och familj (fyra lägerdygn per konfirmandgrupp) är det inte underligt att arbetsgivarna letar efter präster som kan tänka sig ungdoms - och konfirmandprofil eftersom redan anställda backar ur en efter en. Det är ju bara det att det är svårt att rekrytera komministrar överhuvudtaget. Att dessutom rekrytera en ung (?) präst som lätt är borta en sådär 12-16 nätter (förutom beordrad och egenvald fortbildning och gudsigbevare självvalda fritidsaktiviteter) är nästan en omöjlighet. Kom igen när jag är 57 år, då kan jag åka på läger varje helg utan att logistiken hemma brakar ihop. Men då är det väl inte någon som vill anställa mig som ungdomspräst.

För det andra drar jag slutsatsen att man ska gilla ungdomar och konfirmander för att jobba med dem. Ja, det kan ju vara klädsamt att präster tycker om människor oavsett ålder. Men det har skett en förskjutning i attityden till konfirmandarbete. Från att ha varit en arbetsuppgift vilken som helst är det nu specialiserade, superengagerade, "brinnande" ungdomspräster som ska ansvara för kunskapsförmedling och kulturbärande. Risken är att de som inte känner sig lika brinnande inte känner sig hemma eller välkomna i konfirmandarbetslaget.

Ponera ett liknande resonemang om man söker diakon för arbete bland äldre: (Jo, det är väl mest diakoner som arbetar med äldre?) Vi söker en diakon som gillar pensionärer och sjuka människor. Vad? Det gör väl alla? Eller vem erkänner att man får panik av syföreningsauktioner? Eller att man inte vet hur man ska hantera att dementa drägglar på en?

När det gäller barn och ungdomar däremot är det helt okej att tacka nej. Bara för att man inte gillar dem. Eller känner sig tillräckligt engagerad. Eller för att man inte har någon sovsäck. Eller för att man inte vet hur man sätter upp tält eller för att man får svamp mellan tårna av att ha gummistövlar på sig.

Inte undra på att konfirmandstatistiken ser ut som den gör i vissa delar av vårt land. Det är dags för en attitydförändring när det gäller våra barn och ungdomar. Dom är inte "framtiden" som med sina kyrkoavgifter ska bekosta våra löner och lokaler, utan dom är NU.

Nu råkar jag tycka att det är en god metodik att åka på läger, sova i tält och uppleva Guds närvaro i solstrålarna som glittrar i flodens vatten som vi sen döper någon konfirmand i, men tycker man att det är besvärligt kan man ha läger på en ombonad lägergård eller konferensanläggning. Huvudsaken är snart att vi har konfirmandläger alls.

Bilderna är från Kyrkekvarn.

Andra bloggar om: konfirmander, friluftsliv, Svenska kyrkan

Tranor!

Hornborgasjön just nu.

Magnifikt

Var precis ute och hämtade tidningarna i brevlådan. Konstaterade att fler krokus tittat upp bara sedan igår. Plötsligt hör jag en magnifik kör från himmelen. Arton vackra tranor seglar över huvudet på mig. Så vackert!

Har du vägarna förbi Västergötland i påskhelgen, så måste du absolut besöka Hornborgasjön. Här samlas varje år 150 000 människor och 10 000 tranor plus andra fåglar. Landskapet är gammalt och unikt med bevarade ängarna, fädrev, stenmurar och de hamlade träd.

Hittade ett youtubeklipp från Trandansen.

Mera turisttips från Falköping:
Alphems Arboretum - en av landets största samlingar av lövträd, buskar och barrträd från hela världen.
Ekehagens forntidsby
Falbygdens ost
..plus vackra kyrkor förstås.


...förresten... det vet väl alla att överdrivet intag av produkter med fel fett förkortar livet?

Uppehåll

Det ser helt klart ut som att vi ska ha friluftsgudstjänst på Billingen i morgon. Utkiksplatsen, 10.00. Får inte glömma att packa ner kameran.

Uppdatering: Till detta använder jag Wella System Professional Ultimation. Glans, stadga och lätt att borsta ur.

Det mystiska djuret

Som en det vet gillar jag naturprogram på teve. I går kväll visades reprisen av Mitt i naturen och ett speciellt dilemma. I femtio år har det funnits ett hål i Jannes trädgård där ett djur bor, men djuret som bor i det har aldrig synts till. Däremot märks aktivitet. Mitt i naturens programledare har bevakat hålet, satt ut god mat utan resultat. Nu testar man med webbkamera. Kolla själv.

Fler roliga naturfilmer från Mitt i naturen:

Fisketuren
Rävjakten

Underbart

Underbart vårväder och promenadstråken kring Planteringen har torkat upp. Här odlas gammaldags telefonstolpar. Man ser kraften i den senaste stormen - träden har helt enkelt vält med rötterna.

Skapelseteologi

Igår var vi uppe på Billingen med idrottskonfirmanderna. Hinderbana där det inte gäller att kämpa väl utan att vinna...eller om det nu var tvärtom, hehe. Duktiga är dom iallafall. Man har mycket "på köpet" med denna typ av konfirmandgrupp - dom är vana vid lagarbete, kämpande och ledare i gummistövlar och regnställ. Påtal om gummistövlar, så köpte jag nya igår på Skopunkten. Tack vare att arbetskollegan också behövde nya, fick jag ett tredje par på köpet. Jag valde dock inte ytterligare ett par gröna gummistövlar i storlek 38. Någon måtta får det vara på shoppandet.

För övrigt har jag bestämt mig för att utveckla mitt kulturutövande: jag ska ta upp tvärflöjtsspelandet. Faktiskt spelade jag två terminer i fyran plus några veckor innan intagningsprovet till musikgymnasiet. (Som jag sen dissade för att gå samhällsvetartråklinjen, med musik istället för B-språk iofs.) Målet för nu är att om två veckor kunna spela "Den blomstertid nu kommer" utan nada missljud.

Vigsel i Bergs kyrka på Billingen

Idag ska jag viga ett trevligt par i den här vackra kyrkan. Ibland blir jag lite sugen på att jobba på landet. Oslagbar utsikt, böljande vetefält och kossor som betar alldeles utanför kyrkporten. Myyyyys!