Visar inlägg med etikett hbtq. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hbtq. Visa alla inlägg

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och lockar tusentals deltagare och åskådare. Omdebatterad, omhuldad, kritiserad som vanligt, och i vanlig ordning behöver det påminnas om varför en Gay Pridefestival behövs. Sedan starten för priderörelsen I New York 1969 i samband med Stonewallupproret då ett antal människor tröttnat på de trakasserier som polisen utsatte homosexuella för har mycket hänt i frågan om rättigheter och livsvillkor. Men än finns mycket att göra.

pixabay.com
Syftet med pridefestivalen är att synliggöra hbtq-frågor och skapa en frizon för homosexuella, bisexuella, trans och queerpersoner och de könsuttryck som finns inom hbtq-rörelsen. I grund och botten handlar det alltså om att få vara den en är och den en vill vara. Både när det gäller val eller bortval av partner, eller att klä sig eller använda accessoarer som majoritetssamhället förknippar med ett visst kön. 

En pridefestival handlar om solidaritet, om spridande av kunskap och fakta, att uppmärksamma mänskliga rättigheter. Det är klart att det generellt sett är,  eller borde vara, lättare att komma ut som hbtq-person nu än för trettio år sen, men för den  människa som står i begrepp att berätta för familj och vänner spelar det kanske ingen roll. Varje liv är unikt, varje situation är speciell och det finns fortfarande människor som inte minst av religiösa skäl tycker att allt annat än en parrelation mellan en man och en kvinna är fel. Och fortfarande är det olagligt i en del länder att ha en romantisk relation med en person med samma kön. Fortfarande avrättas människor för att de går hand i hand med någon som regeringen eller kulturen tycker är fel.

Det här med normkritik och normbrytande finns det en del som reagerar på och tycker att det är konstiga begrepp. Är det inte just normer vi behöver i samhället? Absolut, men frågan är vilka normer som varit rådande och om de normerna har gynnat mänskliga rättigheter och friheter. Idag talar vi inte bara om normkritik i hbtq-sammanhang utan också när det gäller till exempel åldersdiskriminering eller funktionsmaktsordningen. Den senare handlar om strukturer som värderar människor utifrån deras funktionsförmåga. Den kan vara psykisk, kognitiv eller fysiskt. Ju högre funktionsförmåga en personhar, desto högre status och makt får personen, samtidigt som personer mer funktionshinder/nedsättningar/variationer osynliggörs och till och med utestängs.  Normen är alltså en helt fungerande kropp, vilket väldigt få människor faktiskt har. Det kan exempelvis handla om ett en person med rullstol inte förväntas förstå tilltal, eller att en person med en bokstavsdiagnos inte är anställningsbar i samma utsträckning som en person som inte har det. För att flytta fokus från individen till strukturen talar vi numera om tillgänglighet - det ska vara en självklarhet att byggnader byggs så att personer med rullstol ska kunna komma in eller att det finns tydliga orienteringskartor i entréerna så att personer med svårigheter att hitta ska kunna känna sig välkomna. Det är ingen lyx - det är en rättighet och det är det som normbrytande åtgärder handlar om. 


För en del är detta angelägna frågor, för andra är det mindre aktuellt. Jag är dock övertygade om att när solidaritet visas tillsammans med en viss grupp människor, så gynnar det hela samhället. Jordens temperatur stiger ett par grader och det värmer alla.

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Äntligen lite regn!

Diss: Relationen mellan USA och Ryssland. Skrämmande!


Osäkert land. Krönika i SLA 20 augusti 2016

Efter en tids förvirring och osäkerhet kände jag att jag var tvungen att skaffa mig klarhet i frågan. Jag förstod redan innan min efterforskning att saken har storpolitiska och kulturella infallsvinklar, och att det är känsligt för vissa men helt ointressant för andra.

Jag talar om namnfrågan. Heter det där landet Vitryssland eller Belarus? Officiellt heter det Vitryssland, men mer och mer ser vi begreppet Belarus användas. Så handlar det enbart om att använda namnet Belarus eftersom det heter Belarus på folkspråket, eller finns det någon annan vits med att avveckla begreppet Vitryssland?
En kort historisk exposé: Ryssland och Rus är två kulturella storheter. Ryssland är statsbildningen  runt Moskva och S:t Petersburg medan Rus var ett eget östslaviskt rike med centrum i Kiev på 800-talet till 1200-talet.  Från detta Rus kommer mycket av den kultur som idag kategoriseras som rysk: den bysantinska kristendomen med dess ikoner och legender, och inte minst det kyrilliska alfabetet.

Ukrainare och belarusier tillhör alltså ett folk mittemellan de centraleuropeiska folken och ryssarna.  Att tala om Vitryssland kan leda till missförstånd och sammanblandningar av länderna Ryssland och Belarus - och den djupare aspekten av detta är att avsiktligt eller oavsiktligt bidra till osynliggörande av de specifika belarusiska kulturyttringarna.

Till saken hör också att president Lukasjenko beskrivs som en av de minst demokratiska ledarna i Europa och att det finns en maktkamp i föreställningarna om en storrysk identitet där ukrainskan och belarusiskan inte är egna språk utan ryska dialekter.  Belarus blev en självständig stat från Sovjetunionen 1991 men de storryska intressena har som bekant inte avklingat.

Den osäkerhet jag upplevde inför namnfrågan är bara en tiondels atom i droppen i havet av den osäkerhet som möter hbtq-personer i länder som till exempel Belarus. Hot och trakasserier är vardagsmat och hatbrotten har ökat sedan grannlandet Ryssland antog lagen som förbjuder, jag citerar: homosexuell propaganda där information om icke-traditionella sexuella relationer är förbjudet om det når minderåriga.  Nästa sommar införs en liknande lag i Belarus.

När Pridetåget går i Skövde i eftermiddag ber jag er ödmjukast att ha i åtanke de människor som inte får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda på grund av att de är hbtq-personer. Det finns andra grupper också, men just idag är det Pride. Jag tänker till exempel på Ihar Tsikhanyuk som för tre år sen blev brutalt misshandlad av belarusisk polis. Utredningen lades ner, men efter att Amnesty International satt ljuset på ärendet togs rättsprocessen upp, dock utan resultat i form av fällande dom. På de vackra gatorna i Minsk är det förenat med livsfara för ett gaypar att gå hand i hand. Det är en daglig osäkerhet och rädsla inför risken att bli  avslöjad inför sin arbetsgivare, polisen eller säkerhetstjänsten. 

Att uppmärksamma de mänskliga rättigheterna inom Priderörelsen har storpolitiska och kulturella infallsvinklar, och det är känsligt för vissa men helt ointressant för andra. För den som är någorlunda humanistiskt lagd kan det ändå vara värt att skänka hbtq-personerna en varm tanke, åtminstone idag.

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Aktivister i alla länder - tack!

Diss: Aktivister i alla länder behövs.

I Pride-vimlet. Krönika i SLA 19 september 2015

Just nu pågår Skövdes första pridefestival. Färgglada flaggor är hissade och en rad olika programpunkter planeras och genomförs.

En del frågar sig naturligtvis varför en pridefestival anordnas. En dam utanför Café Prostgården frågade mig om de inte har det bättre nu än på många år. Det beror nog litegrann på hur en ser det, svarade jag.  Det är faktiskt så att det fortfarande är olagligt i en del länder att ha en romantisk relation med en person med samma kön. Fortfarande avrättas människor för att de går hand i hand med någon som regeringen eller kulturen tycker är fel.

Det är många som har det svårt i dessa tider, sa svarade damen, och visst är det så. Därför får vi engagera oss lite mer. Jag är övertygad om att när solidaritet visas tillsammans med en viss grupp människor (i det här fallet hbtq-personer), så gynnar det hela samhället. Jordens temperatur stiger ett par grader och det värmer alla.

En pridefestival handlar om solidaritet, om spridande av kunskap och fakta, att uppmärksamma mänskliga rättigheter. Det är klart att det generellt sett är,  eller borde vara, lättare att komma ut som homosexuell nu än för trettio år sen, men för den  människa som står i begrepp att berätta för familj och vänner spelar det kanske ingen roll. Varje liv är unikt, varje situation är speciell och det finns fortfarande människor som inte minst av religiösa skäl tycker att allt annat än parrelation mellan en man och en kvinna är fel.

Här har kyrkorna ett stort ansvar. I en tid då kyrkan är tämligen marginaliserad kan en kanske tycka att det inte spelar någon roll vad präster och pastorer predikar i frågan. Men det gör skillnad för den som det gäller. I Gamla Testamentet finns fördömanden åt många olika håll. Reglerna för familjebildning är strikta, och behövde kanske vara det i en tid då ett mångfaldigt barnafödande var enda sättet att garantera sin pensionsförsäkring. Men i dag är det andra tider och att Svenska kyrkan firar regnbågsmässa och deltar i prideparader handlar till dels om att ta ansvar för det förtryck som kyrkorna genom tiderna har utsatt människor för, människor som egentligen skulle stå under kyrkans beskydd.

Det handlar, som så mycket annat, om bibeltolkning och urval. Vilka bibelord vi lyfter fram och hur vi lämnar andra. Ett centralt ord ur Jakobs brev är ”Gör inte skillnad på människor.” Pride handlar om att värna alla människors lika värde. Att inte fördöma utan om att upprätta.
Pride handlar naturligtvis också om att ha roligt. Det är dystert med världen många gånger, och därför bör vi unna oss att ha trevligt emellanåt. Det kan vara att gå på någon av de fester som arrangeras, eller att gå till Café Prostgården och äta en god pride-bakelse.
Jag hoppas vi ses i vimlet!

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Dessa engagerade personer. Jag blir glad!

Diss: Homofobi och främlingsfientlighet

Ja till samkönade äktenskap i irländska folkomröstningen

Inte nog med att Sverige vann hela Eurovision, en röstning vars utfall påverkar så många fler har ägt rum i frågan om samkönade äktenskap på Irland, ett av de sista länderna i Europa att avkriminalisera homosexualitet. 

"The Republic of Ireland has voted overwhelmingly to legalise same-sex marriage in a historic referendum.

More than 62% voted in favour of amending the country's constitution to allow gay and lesbian couples to marry.It is the first country in the world to legalise same-sex marriage through a popular vote. Irish Prime Minister Enda Kenny said it was a "small country with a big message for equality" around the world. The referendum was held 22 years after homosexual acts were decriminalised in the Republic of Ireland. Same-sex marriage is now legal in 20 countries worldwide.

What the 'yes' vote means

The Republic of Ireland has a written constitution which can only be changed by referendum. Now that the proposal has been passed, a marriage between two people of the same sex will have the same status under the Irish constitution as a marriage between a man and a woman. They will be recognised as a family and be entitled to the constitutional protection for families. Civil partnerships for same-sex couples have been legal in Ireland since 2010, giving couples legal protection which could be changed by the government. However, married gay people will now have a constitutional standing that can only be removed by another popular vote." 

(Saxat från BBC som var först ut med nyheten.)


Kyrkan och HBT - frågorna

Det har väl knappast undgått någon med intresse för kyrkan och hbtq-frågor att Uppdrag Granskning idag sänder sitt program om de riggade själavårdssamtalen där präster erbjuder sig att bota homosexualitet.

Journalistiska metoder får mediafolket diskutera och bedöma. Men det prästerna har gjort strider mot Svenska kyrkans ordning. 

Jag satt själv i kyrkomötet när beslutet om samkönade vigslar fattades och vi var mycket tydliga med att oavsett vad en enskild präst tycker om homosexualitet får inga fördömanden eller "botceremonier" förekomma.  

Det är länge sen homosexualitet klassades som en sjukdom, förresten. 

Men nu som ser programmet ikväll, kom ihåg vad som gäller i Svenska kyrkan. Homofobi och dess olika uttrycksätt är beklagliga brott mot kyrkans ordning och mot den tolkning av evangeliet och Guds ord som Svenska kyrkan står för.



Uppdrag Granskning
Skövde Nyheter: Präst i Vara pastorat tas ur tjänst
Kyrkans tidning
Biskop Åke kommenterar i Sveriges Radio Skaraborg
Helle Klein på Seglora Smedja

Må deras kamp inte varit förgäves. Krönika i SLA 8 feb 2014

Jag kan inte säga att jag har så där jättebra koll på olika sportevenemang. Det är alltid något VM, SM eller EM på gång i alla möjliga slags sporter. Knappt har jag koll på vilka sporter de olika skövdelagen håller på med, och jag har ibland, måste erkännas, svårt att fullt ut förstå fascinationen för tabeller och resultat av olika slag. Däremot försöker jag hålla mig något så när à jour, efter som man ju vill framstå som något så när allmänbildad.

Men OS är något annat. Det är inte bara sport, även om Internationella olympiska kommittén gärna vill få det att framstå som så, om än med syfte att bygga broar mellan folk och länder. OS är prestigefyllt, omtvistat, mytomspunnet.  Och det finns inget som har med livet att göra som inte är politiskt.

Det är väl knappast någon som förnekar att Ryssland har svåra bekymmer med att respektera mänskliga rättigheter. Media berättar att många av dem som byggt anläggningarna inte får betalt, och när de hävdat sin rätt har de råkat mycket illa ut.  Sedan tidigare vet vi genom bland annat Amnesty att det finns mycket att önska i fråga om yttrandefriheten, mötesfrihet och föreningsfrihet vilket innebär att möjligheten för frivilligorganisationer och människorättsorganisationer att agera är ytterst begränsad. Protesterna möts med våld från regimen. Homofobiska lagar har stiftats, vilket till exempel innebär att det är olagligt för hbt-personer att visa ömhetsbetygelser offentligt.

Somliga menar att OS därför ska bojkottas.  Men viktigare är kanske att vi inte låter strålkastarljuset lämna Ryssland när spelen väl är över. Därför kan och ska vi kunna vara glada över de fantastiska insatser som kommer att göras under dessa spel.  

Namn som Charlotte Kalla, Johan Olsson och Petter Northug bör därför kompletteras i minnet med till exempel Natalja Estermirova, människorättsaktivisten som hittades död den 15 juli 2009. Hon arbetade med att dokumentera människorättskränkningar under Tjetjenienkrigen. Och Nadja Tolokonnikova, Marija Aljochina och Jekaterina Samutsevitj, medlemmarna i Pussy Riot som fängslades efter sin fredliga men provokativa protestsång mot Vladimir Putin i mars 2012. Och Michail  Kosenko som den 8 oktober 2013 utan ordentlig rättegång dömdes till psykiatrisk tvångsvård efter att ha deltagit i protesterna på Bolotnajatorget. 

Må deras kamp inte ha varit förgäves.

Hiss: Friskt vågat, hälften vunnet
Diss: Doping, fusk och korruption 


Hbtq-priset

I lördags firade RFSL Skaraborg 20 årsjubileum. Dagen till ära har ett pris instiftats, och jag fick äran att ta emot det första hbtq-priset.

Hedrande!

Det är mycket som har hänt sen de första stegen mot en hbtq-vänlig kyrka. Jag har dragit mitt strå till stacken, men det är många som bidragit. Det finns många förebilder - ingen nämnd, ingen glömd - och utan alla kyrkomötesledamöter som satte sig in i vigselfrågan då det begav sig, hade vi inte haft vigsel för alla par idag.

Samtidigt som jag är glad över utmärkelsen, blir jag ledsen över att tänka på vad kyrkorna har ställt till det genom åren för hbtq-personer. Fördömanden, uteslutanden, förnedranden. Och det pågår än. Regnbågsmässorna behövs så länge det finns personer som inte vågar vara den de är i sina olika sammanhang. De behövs så länge människor frågar mig om det finns någon "präst som kan viga oss" i den eller den staden.

Om du är mer intresserad av kyrkan och hbtq-frågorna kan du läsa inläggen under rubriken "Kyrkan och hbtq" i menyn. 

Radio Skaraborg

I konstkuppens svallvågor

Träffade för ett tag sen en person som varit och är mycket engagerad i arbetet med att påverka Svenska kyrkans hbtq-vänlighet i positiv riktning.

Hen var mycket bekymrad över hur det blev med Konstkuppen och Elisabeth Ohlson Wallins altartavla. Inte så mycket för själva programmet eller Skara kyrkoråds beslut, utan över det faktum att "folk" nu säger att Svenska kyrkan är hbtq-fientlig, stelbent och gammaldags.

Precis som att allt arbete vi har lagt ner hittills inte är något värt!

Hur det förhåller sig med Länsstyrelsen och k-märkta rum, hur kyrkoråd i olika pastorat hanterar gåvor, hur enskilda kristna ställer sig till olika fenomen, det kan vi inte påverka särskilt mycket. Men spelreglerna måste vara schyssta.

Jag tror många inom Svenska kyrkan håller med med mig om att vi inte vill syssla med kupper. Vi vill samtala och föra dialog när människor har önskemål om allehanda ting.

Somliga menade att vi kuppade igenom beslutet i Kyrkomötet om möjligheten till ingående av äktenskap i kyrkan för hbtq-personer. Men också där fattades beslutet efter ordentlig teologisk reflektion, analys och inte minst bön. 

Läs också Åke Bonniers inlägg i Svenska Dagbladet

Biskop Bonnier skriver bra om konstkuppen

"Elisabeth Ohlson Wallin är en strålande fotograf. Men tavlan i SVT:s program kuppades in i kyrkan. Att då ta kyrkans nej som ett tecken på negativ inställning till homosexuella är felaktigt, skriver Åke Bonnier, biskop i Skara stift."

Läs artikeln i SvD
Läs också Karin Ohlssons krönika i Expressen

Kommentar till motion nr 38: Redovisning av präster som avsagt sig vigselrätten

Idag fick jag anledning att yttra mig över följande motion:


Kyrkomötet
Motion 2012:38
av Sven Kragh

Redovisning av präster som avsagt sig vigselrätten

Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma med rapport till kyrkomötena 2013 och 2015 och redovisa hur många av Svenska kyrkans präster (i tjänst, både i Svenska kyrkan och hos fristående organisationer och pensionärer), som avsagt sig uppdraget att vara vigselförrättare hos Kammarkollegiet.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att redovisa från vilka stift dessa präster kommer.

Motivering

Kyrkomötet uppdrog till styrelsen att återkomma till kyrkomötet med förslag att lämna förslag till ändringar i kyrkoordningen för att säkerställa att prästerna har vigselrätt. Kyrkostyrelsen återkommer nu till kyrkomötet med skrivelsen Årsredovisning för Svenska kyrkans nationella nivå år 2011. På sid 44 ff. redovisar styrelsen sin handläggning av kyrkomötets skrivelse 2011:13 med TU 2011:6 Förordnande som vigselförrättare m.m.

Man redovisar att en majoritet av remissinstanserna anser att nuvarande reglering är tillräcklig och att information och administrativt stöd är en väg att gå. Styrelsen avser att inleda informations- och utbildningsinsatser i samråd med biskopsmötet i frågan. Jag anser dock att detta bör kombineras med en
återkoppling till kyrkomötet. Därför föreslår jag enligt ovan.

Karlstad den 20 juli 2012

Sven Kragh (C)

Jag undrar över varför en sådan här rapport skulle vara nödvändig. Vi vet vilka de 9 prästerna är. De utför inte en sådan stor grupp, så att Svenska kyrkans vigslar skulle vara i fara. Jag tänker att vi ¨nu måste lämna vigselfrågan därhän, och inte ytterligare späda på salt i såren. Det är svårt nog för många - och jag tänker att det ändå är en Guds nåd att många av dessa präster som var och är tveksamma till vigselbeslutet ändå finner i sina hjärtan att de ska stanna kvar och tjäna församlingarna.

Vi är många andra som kan ta hand om vigslarna. Låt oss inte stigmatisera de som avviker från majoriteten. Låt oss vara aningens generösa, och varför inte lysa frid över den här frågan, så långt som det på oss - i majoriteten - ankommer?

Däremot kommer jag inte att tiga när någon hbtq-person far illa på grund av den avvikande uppfattningen (i Svenska kyrkans sammanhang). Men det är en helt annan sak än att backa tillbaka och säga godnatt till vigselrätten, och att passa över till någon kollega.

Ska det nu redovisas uppgifter, vore det mer fruktbart att redovisa till exempel hur många av kyrkogårdarna som miljöcertifierats under det gångna året. Det tycker jag är mer positivt.

Starkt i Växjö

Läs artikeln om Åke/Ann-Christine i dagens SvD Kultur.

”… Det låter så flott att ”vara den man är, att få vara sig själv”, men om det betyder att man inte längre har någon att dela sig själv med, vad har man då vunnit? Och ändå har man inget val. När man kliver ut slår dörren igen bakom en och man inser, för att låna en titel av Peter Halldorf, att hädanefter blir vägen väglös. Men man har inget annat val än att gå.


Jag tar mig in som Ann-Christine i det ena sammanhanget efter det andra. Det tycks inte väcka någon större uppståndelse, framförallt inte aktivt motstånd. Mest tystnad. Det ligger liksom i luften en outtalad mening: Måste han komma så där? Just nu? Just här? Kanske det bara är jag som har felinställda känselspröt, men det tar energi. Men, som sagt, ingen säger något elakt. Fortfarande är det en öppen fråga om det är möjligt för en transperson att kunna verka som präst i Svenska kyrkan …”
Jag läser och begrundar, och fajtas på twitter. Och undrar om vi behöver såna här kommaut-reportage om tio år. Jag hoppas inte det. Då är det så normaliserat att inte någon höjer på ögonbrynen.

Andra bloggare: Håkan Sunnliden


Vill hbt-personer gifta sig i kyrkan?


Det har gått tre år sen den könsneutrala äktenskapslagstiftningen trädde i kraft, men få homosexuella har hittills valt att gifta sig i kyrkan.

Hör samtalet mellan Rune Hjelm och mig i Radio Skaraborg.

Starka Anja

– Man förväntas ha åsikter och vilja åka på Pridefestival. Det vill jag inte. Gör mig inte till en ikon. Jag är jag, Anja. Jag berättar om mitt liv för att jag har ledsnat på att vara någon annan och spela ett spel. Jag är skyldig mig, och framför allt Filippa, att säga sanningen. Ryktenas tid är härmed förbi.

Så har Anja Person talat ut om sitt av några hett eftertraktade privatlliv, inte i TV4:s morgonsoffa, inte i QX och inte i någon skvallertidning. Sorgligt att hon skulle behöva vänta i fem år på att inte kunna leva i den mänskliga rättighet det är att hålla sin käresta i handen på promenad genom stan, gå på fester tillsammans som vilket par som helst, eller bara göra vad som helst som par gör offentligt.


Det finns en hel del kvar att göra i hbtq-frågan. Ingen ska behöva vara rädd att missa sponsoravtal på grund av sina personliga förhållanden. Eller bli utkastad från sin familj. Eller bli retad i skolan. Eller behöva åka på Pridefestivaler.

Men starka är också alla de som vill engagera sig i hbtq-frågorna, ha åsikter och åka på Pridefestival. Deras ambitioner och slit leder till att livet trots allt har blivit så mycket enklare för personer som Anja och Filippa.

Anjas sommarprat i P1
Svenska Dagbladet
Aftonbladet
Expressens Thomas Mattsson
Fler bloggare

Viktigt om transsexuella och föräldraskap

Idag är det oerhört viktigt att läsa Helena von Schantz och Lukas Romsons svar till Marc Bygdeman, professor emeritus vid Karolinska institutet, som på DN Debatt diskuterar vem som har rätt att bli förälder och inte.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

ÄB Wejryd ändrar sig om tvångssteriliseringarna: "Det är Gud som är evig, inte kyrkliga åsikter!"

Som ett svar på Ulf Bjerelds och Eva-Lena Gustavssons artikel på DN Debatt angående Svenska kyrkans kyrkostyrelses remissvar från 2007 om tvångssterilisering av människor som vill genomgå könskorrigering, svarar ärkebiskop Anders Wejryd på samma plattform med ett mycket glädjande besked: han har ändrat sig!

Han menar att Svenska kyrkan reflekterat de senaste åren, och skulle förmodligen svara annorlunda idag om man blev remissinstans igen.

"Svenska kyrkan är inte som ett parti, som framför allt ska ha åsikter. Kyrkor ska ge rum för människor med olika bakgrund, för livstolkning, upplevelse av det heliga, av uppmuntran och gemenskap", skriver Anders Wejryd. "Det är Gud som är evig, inte kyrkliga åsikter!"

Uppdatering 00:34: Ulf Bjereld
Tidigare bloggat här

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kazmierska och Kristdemokraterna

Idag har (minst) två viktiga inlägg farit runt i media. Det första är Natalia Kazmierskas text i Aftonbladet som tar upp nyheten att religionskritikern Alain de Botton vill bygga en ateistkyrka mitt i Londons finanssmet, eftersom det inte bara ska vara de religiösa som ska få tillgång till konstupplevelserna, den imponerande arkitekturen och den mysiga stämningen i katedraler och kapell.

Kazmierska konstaterar:

"Föreställningen om att människor går i kyrkan för att kolla på fina Jesus-tavlor hyses ju knappast av någon med båda fötterna på jorden.

De senaste åren har församlingar runt om i Sverige till exempel fått ta emot allt fler fattiga i behov av ekonomiskt stöd. Familjer som knappt har råd med mat och kläder söker sig till kyrkorna som en sista utväg, och inte för att beundra altartavlorna. Finanskrisen – denna apokalyps orsakad av rationella, Harvardutbildade finansstrateger – har slagit hårt mot de redan utsatta. Många fler hade gått under om vi inte hade haft präster, imamer och andra djupt troende som ser det som en livsuppgift att hjälpa medmänniskor.

Jag bara undrar – vad har ni ateister gjort för samhällets svaga?"
Kunde inte sagts bättre. Heller inte det oerhört välkomna beskedet på DN Debatt där Göran Hägglund, Maria Larsson och David Lega nu gör klart att Kristdemokraterna nu bestämt sig för att avskaffa kravet på "sterilisering vid könsbyte".

Dags för Svenska kyrkan att uppdatera sig också. Det här inlägget får publiceras en gång till.

Mekane Yesus-kyrkan och hbt-frågor

En av biskopskandidaterna skriver i sin presentation att han under 8,5 år arbetat som präst, missionsteolog och teologisk rådgivare i Mekane Yesus-kyrkan, en evangelisk luthersk kyrka i Etiopien.

Eftersom denna kyrka blev aktuell efter kyrkomötesbeslutet om att öppna vigselgudstjänsten för par av samma kön, gör jag därför en liten återblick för att se vad det var som hände.

Tidningen dagen.se får bli källa.

Ärkebiskop Anders Wejryd är inte välkommen till Mekane Yesuskyrkans kyrkomöte på grund av "homofrågan"
Mekane Yesus-kyrkan uppmanar Svenska kyrkan att riva upp beslutet om samkönade vigslar, hotar med att klippa bandet annars
Mekane Yesus-kyrkans brev till Anders Wejryd
Anders Wejryds svar: Beslutet grundat på Bibelns auktoritet och luthersk identidet

A propos Bibeln och hbtq...


Gillar att denna bild sprids på Facebook just nu. Tror det är Kaya Ålander som är upphovsperson.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...