Många har reagerat över en knepig formulering i sv ps 606 vers 2: "Du är aldrig ensam och oönskad mer". Psalmen är mycket fin för övrigt, men jag och många med mig har tvekat att använda psalmen just på grund av oönskad- formuleringen.
Nu har textförfattaren Eva Norberg gjort en revision, och via nye kollegan Stefan har vi fått den "nya översättningen".
Alltså:
1. Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn. Han går på så mjuka sandaler. Hans mantel är vävd av det lenaste garn. Hans arm är så stark, hans doft är så ren. Han känner var rot och var grop och var sten, och han nynnar en sång, som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler.
2. Mitt barn, du är buren i Skaparens famn. Han andas intill dig så nära. Han håller omkring dig. Han känner ditt namn. Han gråter med dig, han ler när du ler och aldrig han lämnar dig vad som än sker, för du hör honom till, Herren Jesus, som vill till himmelens glädje dig bära.
