Att bryta nacken av ett barn

Igår berättade SvD om en läkare i Eksjö som efter en förlossning åtalas för vållande till annans död samt vållande till kroppsskada. Socialstyrelsen håller med om att läkaren handlagt förlossningen på fel sätt och vill att han förlorar sin legitimation.

Flickan dog av syrebrist och bruten nacke. Läkaren använde fel metoder: istället för sugklocka i 20 minuter använde han den i 60 minuter och fortsatte sen med en tång. I Aftonbladet berättar föräldrarna mer.

"Förlossningen kom att bli plågsamt utdragen. Läkaren lät den pågå i 56 timmar. Under tiden kontaktade barnmorskan läkaren flera gånger. Barnmorskan föreslog kejsarsnitt och hade förberett för akut snitt.

– Läkaren sa bara "Alla kvinnor kan föda naturligt", säger Johanna Svensson.

I stället försökte han dra ut barnet med sugklocka – nio gånger – och med tång två gånger. Då var flickan huvud ute, men kroppen satt fast.

Johanna beskriver hur läkaren våldförde sig på henne och barnet. Han drog och slet. Johanna gallskrek. Situationen var så fruktansvärd att personalen grät. Hilda kom ut, men överlevde inte. Johanna blev svårt skadad.

– Obduktionen visade att läkaren knäckte nacken på henne. Hon hade elva olika skador. Ena armen och nyckelbenet var brutna."

Förutom det allra mest uppenbara finns flera saker att reagera på. Det första är att läkaren fanns med i den granskning av "Sveriges värsta läkare" som Aftonbladet tidigare publicerat. Alltså har läkaren en del skelett i garderoben. Varför var han inte redan avstängd? Varför var han alls anställd? Visste hans medarbetare om att han tidigare använt sig av tvivelaktiga metoder?

Det andra är de andra anställda som var med vid den här förlossningen. Enligt föräldrarna var situationen så svår att personalen grät. Barnmorskan hade förberett för kejsarsnitt. Vad är det för arbetsklimat på våra sjukhus som gör att en läkares ord inte kan ifrågasättas även om ett barn håller på att dö, och en kvinna håller på att bli allvarligt skadad? Det finns väl en anledning till att det finns rekommendationer när det gäller sugklockor och tänger?

Självklart är läkaren den bäst betalde och den längst utbildade. Men när det uppenbarligen går snett, måste ett visst mått av civil olydnad till. Fanns verkligen ingen överordnad, någon bakjour att ringa till? ("Hej, det är barnmorskan Lena, jag tror att doktor X har fått hjärnsläpp här och någon håller på att dö. Jag behöver support omedelbart!")  

Gråta får personalen göra när de är på handledning. Eller i personalrummet.Eller på toaletten. När de är i sjukrummet ska de vårda, hjälpa och agera. Hur var det nu, med Hippokrates ed:  Ibland bota, oftast lindra, alltid trösta. Jag skulle vilja lägga till användning av sunt förnuft, civilkurage och personligt ansvarstagande på den listan.

Så avslutar Hippokrates: "Om jag nu håller denna min ed och ej brister däri, så må det förunnas mig att glädja mig åt livet och min konst, aktad av alla människor i alla tider. Men om jag bryter och blir menedare, då må motsatsen bli min lott."

Bra förslag om förskolan

 Pressmeddelande från Folkpartiet:

- Förskolan lägger grunden för barns kunskapsutveckling. Men dagens regler för rätten till förskola bygger på en förlegad syn, att förskolan är barnpassning medan föräldrarna jobbar. Förskolan är i första hand en skolform där barn utvecklas. Alla barn ska ha rätt till 30 timmars förskola i veckan, säger Jan Björklund (FP) partiledare.

- Förskolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Där får alla barn möjlighet till social träning, lek, gemenskap och lärande. Förskolan har också en viktig roll som en fast punkt för de barn som inte får all den trygghet de behöver från sina föräldrar.

I förslaget till nytt partiprogram för Folkpartiet liberalerna, som offentliggörs inom kort, presenteras ett antal reformer för att stärka barns ställning. Det är vår uppfattning att dessa bör kunna genomföras under nästa mandatperiod. Den sammanlagda kostnaden beräknas till 2-3 miljarder.

1. Rätt till förskola sex timmar per dag för alla barn från ett års ålder. I dag har barn till arbetslösa endast rätt till förskola på deltid. Om en vuxen är föräldraledig med ett barn har även syskon till det hemmavarande barnet enbart en begränsad rätt att delta i förskolans verksamhet. Den lagstadgade rätten för barn till arbetslösa och föräldralediga vill vi därför bygga ut från 15 till 30 timmar i veckan.

2. Förskolans pedagogiska och skolförberedande uppdrag ska förstärkas. Läroplanen för förskolan bör tydligare markera att förskolan ska göras ännu mer lärorik. Förskolan ska inte överta grundskolans uppdrag, men förskolan kan sannolikt nå längre än i dag med sitt kunskapsuppdrag. Lärande ska ske i förskolans former. I november presenterade Folkpartiets skolgrupp ett förslag om att grundskolan skall vara tioårig med skolstart vid sex års ålder, ett förslag som ytterligare skulle öka möjligheten till ökat lärande i tidigare åldrar.

3. I förskolan behövs såväl förskollärare som barnskötare. Men andelen förskollärare behöver öka. Tidigare var antalet sökande för få till förskollärarutbildningen, men sedan alliansens lärarutbildningsreform genomfördes har söktrycket ökat. Staten bör svara med att bygga ut antalet utbildningsplatser för att möta behovet.



Jan Björklunds nyhetsbrev

Goda nyheter från Nyamko Sabuni (FP)

"En av de viktigaste reformerna för kvinnors möjlighet att arbeta har varit utbyggnaden av svenska förskolan. Från ett jämställdhetsperspektiv är det därför centralt att fortsätta förbättra tillgången till omsorg, inte minst om man arbetar på så kallade obekväma tider.


I ett modernt samhälle ska det gå att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Möjlighet till omsorg för barn under obekväm arbetstid är särskilt viktigt för ensamstående föräldrar. I dag får ca 4 550 barn omsorg på kvällar, nätter och helger.

I den nya skollagen som började gälla 2011 förtydligas att kommuner ska sträva efter att erbjuda omsorg på obekväm arbetstid. Sedan dess har antalet kommuner som erbjuder omsorg på obekväm arbetstid ökat något och även antalet inskrivna barn. Detta är en positiv utveckling som regeringen nu vill uppmuntra.

Regeringen föreslår därför satsningar på sammanlagt 108,5 miljoner kronor under åren 2013-2016 för att öka tillgången till omsorg på obekväm arbetstid.

Arbetslinjen rör inte bara de som jobbar nio till fem. Vi vill underlätta för fler att kunna kombinera arbete med familjeliv. "
  Nyamko Sabunis nyhetsbrev 2012-09-10

Viktigt om transsexuella och föräldraskap

Idag är det oerhört viktigt att läsa Helena von Schantz och Lukas Romsons svar till Marc Bygdeman, professor emeritus vid Karolinska institutet, som på DN Debatt diskuterar vem som har rätt att bli förälder och inte.


Läs även andra bloggares åsikter om hbtq, hbt, Lukas Romson

Krönika i Skövde Nyheter 29/3 om fosterdiagnostik och Downs syndrom

Tänk dig ett samhälle utan människor med funktionsnedsättningar eller sjukdomar. Tänk dig att alla är friska och starka, alltid på topp och presterar hundraprocentigt alla dagar om året. Ingen behöver glasögon eller hörapparat. Inhalatorer för astmatiker, huvudvärkstabletter eller rullstolar är ett minne blott.

Det låter rätt knepigt, eller hur? Men drömmen om det perfekta samhället lever, och då och då påminns man om vilka konsekvenser det får. Vad är önskvärt och vad är icke?

Diskussionen om fosterdiagnostik har tagit ny fart. Forskning visar att det år 2030 inte kommer att existera några människor med Downs syndrom, för redan i dag aborteras nio av tio ofödda med denna kromosomförändring.
Det sk KUB-testet, som också finns i Sverige sedan några år tillbaka, innebär enligt vårdgivaren att de blivande föräldarna får information om sitt foster. Men det är inte hela sanningen. Man letar aktivt efter vad man beskriver som avvikelser, och särskilt nämns Downs syndrom i dessa sammanhang.

Kopplingen fosterdiagnostik och abort är etiskt problematiskt, eftersom det handlar om den fria aborträtten (vilken jag värnar) i relation till den oföddes människovärde. Då handlar det inte längre om att avbryta en graviditet, utan dessutom om att avbryta en graviditet på grund av att man aktivt väljer bort ett barn med Downs syndrom eller något annat funktionshinder.

Det måste vara vars och ens fria val, säger någon. Absolut. Men konsekvenserna av att kunna välja måste ibland ifrågasättas. Någon debattör menar att vi i framtiden inte bara ska kunna leta efter och därmed kunna välja bort barn med Downs syndrom, utan också andra avvikelser som kan spåras genetiskt. Vem får finnas?
Människovärdet får aldrig någonsin knytas till våra förmågor, våra utseenden eller egenskaper. Gud gör inga måndagsexemplar.

Länkar:DN:Dålig kunskap inför KUB-test
Jonas Helgessons krönika i Dagen
Torbjörn Tännsjö på Newsmill: Ingen katastrof med ett samhälle utan funktionshindrade
Hanne Kjöller: Fosterdiagnostik i doktor Mengeles fotspår

Läs även andra bloggares åsikter om KUB, fosterdiagnostik, Downs syndrom

Prejudikat om obedövade kejsarsnitt

Dagens Nyheter berättar att förvaltningsdomstolen tagit upp ett ärende angående en kvinna som utsatts för kejsarsnitt utan bedövning. Läkarna friades av hälso - och sjukvårdens ansvarsnämnd, men får alltså en varning efter domen i förvaltningsdomstolen.

Bra. Hoppas att det nu kan ses som prejudicerande - och att doktorerna nu förstår att det inte bara är omänskligt utan också olagligt att dra igång ett kejsarsnitt utan bedövning.

DN
Aftonbladet

"Alla EU-länder måste erkänna båda föräldrarna"

14 av 27 EU-länder har infört möjligheten att ingå samkönat äktenskap eller registrerat partnerskap. Resten står passiva eller motarbetar aktivt samkönade pars rättigheter. Om inte en skarp påminnelse räcker om vilka skyldigheter alla EU-länder har, måste staterna i fråga anmälas till Europadomstolen, skriver EU-parlamentarikern Cecilia Wikström på DN Debatt."

Agnes skriver bra om abortargumentation

Det som kännetecknar en bra krönika, tycker jag, är att man får någon form av aha-upplevelse. Antingen att man får ord på en tanke eller känsla man burit på, eller att man får en tanke att ta spjärn emot.

Just när man tror att abortdebatten tagit ut sina sista svängar, drämmer Agnes Arpi i egenskap av vikarierande ledarskribent på Expressen, till med viktiga frågor till antiabortföreningen MRO som exponerar foster i opinionssyfte:

"Men vems barn är det på bilderna? Vem gav sitt samtycke till att dessa foster skulle exponeras i politiskt syfte?
Hur är denna exponering förenlig med principer om fostrets värdighet och skyddsvärdhet?"

Den som aktivt tar ställning, bör föregå med gott exempel. Och förklara vem som har bestämmanderätt när det gäller fosters integritet.

Agnes tar också upp en viktig tråd i hur antiabortfolket ser på oss andra. Vi är inte abortförespråkare. Däremot ska de aborter som sker vara tidiga och säkra. Det är dessutom mer effektivt, tänker jag, att använda sakliga argument istället för att försöka skrämmas med dokumentära gynekologiska bilder.

Eller som Agnes skriver, "om en bild medvetandegör, avtrubbas man av hundra".
Feministbiblioteket

Kvinnokliniken på KSS anmäld igen

Kvinnokliniken och förlossningsavdelningen vid KSS i Skövde är återigen anmäld till Socialstyrelsen, skriver Sveriges Radio Skaraborg. Den här gången av ett par som upplever att de inte fick tillräckligt stöd under förlossningen och sedan inte heller efteråt, när barnet avlidit.

Det är inte första gången missförhållanden avslöjas, och förra gången skrev jag bland annat följande:

"Man kan ju bara föreställa sig den mardröm det måste innebära att ha värkar och veta att något är fel, och då inte bli trodd eller seriöst bemött av personalen. Att barnet dessutom dör är inget annat än en katastrof.

Vissa saker får inte hända. Barn på förlossningsavdelningen får inte dö därför att personalen är upptagen med annat, dricker kaffe, för att sugklockan är upptagen, för att det är fullt på operationsavdelningen, eller för något annat skäl. Det måste finnas en punkt i arbetsrutindokumentet som heter "vad vi gör om vi har akuta kejsarsnitt på gång, när operationssalen är upptagen. "

Personalen måste göra allt som står i deras makt för att rädda liv. Därför riktar Socialstyrelsen med rätta hård kritik mot avdelningen.

Också när det gäller bemötandet behövs säkert uppdateringar. Som patient har man ingen som helst rätt att kräva någon vårdinsats. Man är helt och hållet beroende av aktuell personals kompetens, omdöme och goda vilja. Detta gör att patienten är i underläge, och det förstår nog inte alltid personalen.

Att kvinnan känner sin kropp bäst, och som faktiskt har levt med sitt barn i magen ett antal månader och vet precis hur det "brukar kännas", är ett faktum som alltför oftast nonchaleras.

Men behöver hela avdelningar kompetensutvecklas för att personalen just denna dag gör misstag? Jag tror att de allra flesta undersköterskor, barnmorskor och doktorer är människor med just kompetens, omdöme och god vilja. Några få borde kanske syssla med annat än människor, och jag tror det är, liksom på alla arbetsplatser, väl känt vilka dessa är.

Om vi kunde få ett samhälle och ett vårdsystem där man som personal faktiskt vågar stå upp, ta sitt ansvar och våga säga: Men förlåt, det här var faktiskt mitt fel, jag har brustit i mitt ansvar både professionellt och medmänskligt och kommer att göra det här och det här för att det inte ska upprepas, då skulle vi slippa svepande förklaringar som systemfel och att de flesta är nöjda eller hög arbetsbelastning och annat som ju faktiskt inte kan föras i bevis.

Med ett personligt ansvarstagande skulle den vårdskadade patienten säkert känna mer av upprättelse och möjlighet att gå vidare i livet. Trots att påtvingade utbildningar säkert inte är gynnsamt för motivationen, känns det tryggt inför framtiden att kvinnokliniken nu kommer att arbeta med bemötande - och kompetensfrågor. "

Tillägg 17:13: En läsare påpekar att det varit ett ärende till emellan, och då gällde det vårdskador.

Avkopplande stund med vin och amning - ja då.

Den tröttsamma moralpaniken utan vetenskapligt understöd är mer än tröttsam. A propos den ammande mamman som inte blev serverad vin på lokal, skriver Erik Helmerson befriande klokt.

Klipp ut och sätt upp på kylskåpsdörren, systrar. Även om du, tvärtemot Livsmedelsverkets positiva råd, inte tycker att vin och amning är en lyckad kombo, så är det ditt val och ingen annans.

”Alla barn har rätt till en alkoholfri uppväxt”, sade Ungdomens nykterhetsförbund. Den rätten har jag inte lyckats hitta i vare sig grundlagen eller någon FN-deklaration. Däremot har alla barn rätt till föräldrar som mår bra – och vem är i större behov av ett glas vin än en småbarnsförälder?

Inte barbari med barn i bar
Ammande mor vägrades vin
Livsmedelsverket: vin är okej

Bygga skola och samhälle

Hektiskt just nu! Många roliga projekt på gång i Svenska kyrkan i Skövde, och arbetet i Skolnämnden intensifieras.

I onsdags fattade vi två viktiga beslut. Det ena om "en-till-en-datorerna" till högstadieelever och pedagogisk personal på högstadiet. Det var ett av Folkpartiet Skövdes vallöften, och det känns helt riktigt att eleverna ska kunna få tillgång till bra arbetsredskap. För mig som socialliberal är det en víktig poäng att skolan erbjuder bra lånedatorer, eftersom vi inte kan räkna med att alla familjer har råd med egen dator till barnen. Datorprojektet är ifrågasatt av en del lärare, men det är en jämlikhets - och solidaritetsreform såväl som pedagogisk! Nu har vi antagit ett anbud, men allt är naturligtvis sekretessbelagt än. Lagen om offentlig upphandling kräver att allt sker enligt regelboken.

Skolnämnden vill ha pengar till att bygga om en del av Sörbacka i Värsås till förskola. Kommunen växer och vi behöver bra platser och god tillgänglighet. Som småbarnsförälder vet jag hur viktigt det är att det funkar med ansökan, tilldelning av plats osv till förskolan. Det är dessutom första mötet med skolförvaltningen, och bemötandet ska vara i toppklass!

Billingskolan är utdömd, och vi tycker att det bör byggas en ny. Också här behöver kommunstyrelsen bevilja medel.

I onsdags kväll hade lärarfacken inbjudit till en diskussionskväll. I panelen satt Anders G Johansson (m), Gunvor Kvick (c), Roger Almgren (mp), Johan Ask (s) och jag (fp) och mötte ungefär sextio lärare. Det var många tankar och vittnesbörd från lärarnas del, och jag förstår situationen. Jag möter den som förälder varje dag. I nämnden sitter jag som allmänhetens representant och är inte sakkunnig, och jag förstod att en del av lärarna tycker att det är konstigt att så få i nämnden faktiskt arbetar i skolan.

Många av frågorna handlade om lärarnas arbetssituation, och jag bad dem fundera på relationen mellan nämnden och skolförvaltningen. Nämnden sysslar med "vad"-frågor. Tjänstemännen med "hur"- frågor. Vi ska inte in och arbetsleda. Vi tänker på de långsiktiga målen och ansvarar för budget. Alla nämnder i Skövde önskar mer pengar och mer personal. Inte konstigt alls, och frågan är hur vi använder de resurser vi har på ett så bra sätt som möjligt.

Det som förvånade mig var lärarnas förvåning över att inte ha träffat skolnämnden tidigare. Jag ser det som självklart att dela så många erfarenheter som möjligt. Några förser mig redan med länkar, material och tankar via mail och facebook, och jag önskar fler!
Inte minst högstadieelevers synpunkter får jag varje vecka, när de kommer till kyrkan i egenskap av konfirmander.

Nåväl. Från det ena till det andra - jag tycker att Lena Andersson har uppfriskande inlägg i Dagens Nyheter. Idag dräper hon Svenska kyrkan, och när man skalar bort surskiktet är det intressanta tankar hon bidrar med. Men Lena Andersson har inte läst sin KG Hammar, minsann. När vi talar om Gud, talar vi i själva verket om en Gudsbild. När man i en kampanj skriver " Vi tror på en Gud som..." så betyder det inte att vi uppmuntrar polyteism utan att vi bekänner oss till den bilden av Gud som.... Man kan beskriva Gud på en mängd olika sätt. Men vissa beskrivningar av Gud som vi läser i Bibeln eller i nutida vittnesbörd kanske vill säga oss något annat? Vill visa oss på att här är något man behöver ta avstånd ifrån?

Svenska kyrkan tar ställning. Det är därför vi kan säga att vi tror på en Gud som inte gör skillnad mellan människor. Just för att vi tar ställning mot rasism och sexism. Det är fullt normalt att ha bekymmer med tankarna om Guds allmakt kontra människans fria vilja. Lena Andersson menar att det är ett kunskapsteoretiskt haveri. Men till teologin är faktorerna urval och tolkning oerhört väsentliga. Annars blir det fundamentalism, Gud bevare oss.

Eller ja. Jag tror på en Gud som bevarar oss.

Åke Bonniers blogg
Stiftsprosten Bo Larsson svarar på Seglora smedja

En fråga om civilisation

Läser en både intressant och rolig text i dagens DN Kultur om husmodern förr och nu. Det är Sara Danius som jämför Bonniers kokbok från 1960 och 2010 och ser hur svensk civilisation har förändrats under årens lopp.

När man läser somliga debattörers vurm för hemmafruidealet med ingredienser som "mer tid med barnen" och "laga mat från grunden", funderar åtminstone jag på hur mycket tid med barnen det egentligen handlade om - alltså tid på barnens villkor. Och frågan är om det verkligen är ett egenvärde i att laga mat från grunden - alltså med en kötthantering som idag är något som många av djurätarna helst vill veta så lite som möjligt om.

Köpa mald nötfärs går ju bra. Färdigpaketerad och fräsch. Men vem vill idag stå hemma på köksbänken och mala en bit muskel? Själv kan jag äta en makrill någon gång, men då vill jag köpa den i formatet "makrillfilé med citronpeppar", som vore det någon slags grönsak.

Sextiotalets mödrar hade mer tid med barnen. Läser man i kokboken får man veta vad barnen fick vara med om, om de nu hängde i köket, vilket de säkert gjorde när de inte var ute och byggde hyddor i träden, byggde sina egna lådbilar eller konstruerade hela bondgårdar av olika slags kottar och tandpetare.

Hör bara hur den ömma modern av Bonniers kokbok förväntas tillreda måltiden kokt ål med ris och curry:

"Följande fordras: 1 par räfflade gummihandskar, 1 hammare, 1-2 spikar, 1 klubba, 1 plattång, 1 vass kniv.

Ålen är långlivad. Innan man flår ålen måste den därför bedövas eller ev. stickas. Använd en kraftig (biff)klubba och slå den hårt i huvudet mot ett stadigt och tämligen rymligt underlag. Stick ex ålen med en vass kniv mellan ögonen, men var försiktig med ålblodet som innehåller ett ämnre som under vissa omständigheter kan förorsaka inflammationer.

Spika upp ålen eller håll i den med hushållspapper, en trasa eller räfflade gummihandskar så att huvudet inte glider undan. Använd helst en plattång och grip med den tag i det losskurna skinnet. Drag först försiktigt, sedan hårdare så att skinnet följer med. "

Vet nu inte om sextiotalisterna bär med sig traumatiska minnen från småbarnåren i köket, men det här är verkligen DA SHIT, inte animerat som i tevespelen eller fejkvåld och ketchupblod som i videovåldet.

Historien har hunnit ikapp husmodern. Kommunens miljötillsyn tillåter inte slakt hur som helst, och i vilket fall har ålen fiskats slut och förbjudits. Redan 1983 års kokbok har man tagit bort bilderna på den värst dramatiska hanteringen, och ålen ligger tyst och snäll.

"Inte en gummihandske så långt ögat når. Döden är ren och effektiv. Den har så att säga alltid redan inträffat", konstaterar Sara Danius.

När dagens hemmafruförespråkare talar, är det vardagshändelser som "alltid hemma när barnen kommer från skolan", "långa promenader tillsammans", "alltid eget bröd i frysen", "inget stressande", som tas fram. Borta är husmor som slaktare. Sara Danius talar om konsekvenserna av husmoderns försvinnande. De positiva delarna är kvar: tröstandet, matandet, pyntandet och organiserandet. Borta är köttyxan och köksspikarna - och plattänger använder vi till att platta håret med, inte att dra av skinnet av fiskar med.

Idag finns en opinion för vegetarisk mat. 1960 års kokbok beskriver hur man håller fast hummern som slår med stjärten och kränger och vill upp ur den kokande grytan: man tar en vass kniv och sticker den snett uppifrån i mittskåran på hummerns huvud.

Vad är motorsågsmassakern mot detta, frågar jag mig!

Det kanske är verklighetsfrånvänt att servera djurschnitzlar som ser likadana ut som grönsaksschnitzlar. Panerade med ströbröd ser man ingen skillnad. Man anar inget av lidandet hos grisen. Man kan knappt ana att det är en gris som är ursprunget, när man steker den industriförpackade schnitzeln. Men det är trevligare. Och går fortare att tillreda, så att vi kan ägna oss åt andra saker tillsammans med barnen.

Jo, Sara Danius diskuterar lite annorlunda i sin text, och tar fasta på att maskuliniteten i köket har försvunnit med den mordiska slaktarhusmodern, och att det är detta som nu tas upp av bland andra Per Morberg som lika gärna poserar med jaktgevär som stekpanna, eller av Jens Linder som ger ut en bok med titeln "Det glömda köket" som förklarar hur man torkar, gravar, flår, styckar, röker, stoppar korv och andra förgätna husmorskompetenser.

Jag föredrar att ugnsbaka några broccolibuketter. Sen går jag till teven och skjuter några virtuella fiender. Vi människor måste avreagera oss, det är bara sätten som varierar. Men den diskussionen är en annan bloggpost.

Videoklipp: Julförberedelser på Drottningholms slott, aka "Mer kött".

En fråga om jämställdhet

De rödgröna hoppas på barnfamiljerna när de nu försöker slutspurta inför målgången den 19 september. Receptet är sänkt maxtaxa i barnomsorgen, vilket ger ca 600 kronor lägre barnomsorgsavgift för den som betalar fullt idag.

Frågan är ju om det här har med jämställdhet att göra, vilket de rödgröna låter påskina. Jag tror inte det. Talar man jämställdhet - vilket i grund och botten innebär bättre ekonomiska villkor för främst kvinnor - är det viktigare att prioritera frågan om hur föräldraledigheten delas.

Trots utfästelser om kvoterad föräldraledighet väljer Mona Sahlin att inte lägga fram ett sånt förslag. Det är inte konstigt att hon väljer det, eftersom det inte är särskilt populärt. Familjerna vill bestämma själva, sägs det, och läser man statistiken så vill de flesta att mammorna är hemma huvuddelen av tiden, medan papporna tar ut sin folkpartimärkta pappamånad gärna i anslutning till semestern eller något idrottsevenemang.

Hur uttaget av föräldradagar ser ut i regnbågsfamiljer har jag inte sett någon statistik på, men det vore intressant om det är så att man ser en skillnad på uttaget beroende på inkomst.

Jag tror att ambitionen hos många föräldrar är att dela ungefär lika. Jag tror att män vill ta hand om sina barn. Den biologiskt nedärvda skyddsinstinkten hos män handlar idag inte om att bevaka sin familj med pilbåge och kniv utan om rent vardagliga saker som tömma tvättmaskinen, ta med barnen till lekplatsen och hålla reda på deras bvc-tider.

Men plånboksfrågor är viktiga och därför har alliansen infört den ekonomiska moroten jämställdhetsbonus, som ska förbättras så att bonusen utbetalas under ledigheten när pengarna som mest behövs, och inte ett år senare då båda kanske är tillbaka i jobb.

Men nu väljer Mona Sahlin att inte ta striden med kvotering, utan ger avgiftslättnad för medel- och höginkomsttagare som har barn på förskolan.

Jag tror att det är fel väg att gå.


Det här har Folkpartiet redan gjort för jämställdheten:

•Infört en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

•Halverat skatten för hushållstjänsten för att underlätta för dubbelarbetande småbarnsföräldrar.

•Inför en ny och skarpare diskrimineringslag.

•Satsat över en miljard kronor för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Hittills har 10 000 poliser fått utbildning och kvinnor har fått rätt till ökat skydd och stöd.

•tagit krafttag mot det våld och förtryck som utövas i hederns hamn genom resurser till skyddade boenden och utbildning av skol- och fritidspersonal.



SvD: Slaget om jämställdheten


Tidigare bloggat om jämställdhet och föräldraförsäkring i urval:

Om VAB och män
Viktiga inspel om livet som småbarnsfamilj
Livsfarliga män
Barnvagnsmålvakt?

Uppdatering 3/): Föreningen PIFF s(Pappor för individuell föräldraförsäkring) skriver bra på Brännpunkt.

Vad är förskolan till för?

Läser i DN att socialdemokraterna föreslår att alla barn, alltså också barn till föräldralediga och arbetssökande, ska få rätt till 30 timmar på förskolan varje vecka.

Anledningen är enligt Mona Sahlin att få till en "fungerande arbetslinje". Säkert finns det rättviseskäl bakom också. Varför ska inte alla ungar ha kul 30 timmar på förskolan? Varför ska en del bara ha 15 timmar?

Hanne Kjöller, som vanligtvis skriver vettigt och realistiskt, skriver knepigt idag:

"Det finns skäl både för och emot. Men det är svårt att se vitsen med att straffa en förskoleälskande unge med att inte få träffa sina kompisar mer än tre timmar om dagen för att hans mamma blivit arbetslös eller fött ännu ett barn. Det blir stigmatiserande."

Förutom att fundera över den merkostnad för redan hårt anstränga kommunbudgetar får man också fråga sig varför förskolan finns. Enligt skolverket är förskolans uppgift är att lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Samtidigt ska den vara organiserad så att den gör det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera.

Då får kommunerna bestämma sig. När scheman läggs, är det tydligt att barnet är på förskolan när föräldrarna arbetar. Det fungerar inte att lägga till timmar för "egentid". Helt riktigt, tänker jag. Där finns inget resonemang om att barnen ska träffa kompisar eller lära livslångt.

Men för vissa barn ska det vara annorlunda. Medan vissa barn är på förskolan för att föräldrarna arbetar, är andra barn där för att träffa kompisar och utvecklas pedagogiskt. Arbetssökande föräldrar får rätt till 30 timmars egentid i veckan (för jag tror inte att de sitter på arbetsförmedlingen eller på jobbintervjuer 30 timmar i veckan).

Däremot tycker jag att kommunerna behöver bli mer flexibla med hur dessa femton timmar organiseras. Det måste vara också utifrån familjernas önskemål.

Hur man än vänder och vrider på steken, är det en skillnad och blir en skillnad. Det är ju heller inte så att barnen slutar utvecklas, fostras och lära när de lämnar förskolan. Vad är det som säger att det är mindre utvecklande att vara i hemmet och vara tillsammans?

Barn till lesbiska får socialt och akademiskt försprång

...skriver nyhetskanalen.se. Enligt en studie i amerikanska Pediatrics är barn födda och uppfostrade i familjer där föräldrarna är lesbiska par både mer socialt utvecklade, har större framgång akademiskt och är avsevärt mindre kriminellt belastade än barn i samma ålder.

Den som fortfarande tror att regnbågsbarn blir socialt funktionsnedsatta får nu ta sig en ytterligare funderare.

Livsfarliga män

"Hur många fler spädbarn och små barn ska behöva drabbas av olyckor, för att deras pappor har hand om dem?

Hur länge ska vi tysta ned olyckor med barn som fått fingrarna avklippta av bildörren av en stressad pappa?"

Familjerådgivaren och ledarskapskonsulten med inriktning på hjärnans utveckling Eva Sternberg, skriver i Expressen om hur livsfarligt det är för barn att deras pappor tar hand om den.

Då undrar jag lite stillsamt om Eva Sternberg tycker att det är bättre att dessa livsfarliga män är på sina arbeten. För om män inte kan hålla reda på kastruller med kokande vatten, bildörrar och trappgrindar, hur ska vi då kunna tillåta dem att vara byggjobbare, doktorer eller piloter?

Eva Sternberg är en av grundarna till stiftelsen Kvinnor Kan. Visst kan kvinnor. Men män kan också. En av feminismens viktigaste uppgifter är just detta: att supporta de män som självklart tar halva föräldraansvaret.

Så finns det naturligtvis livsfarliga män på riktigt, liksom det finns livsfarliga kvinnor. Det finns män som fått vårdnad om de gemensamma barnen sedan de slagit ihjäl deras mamma. Men det är en annan debatt.

nyhetskanalen.se

DO till domstol

DO Katri Linna skriver idag på DN Debatt om det otillständiga att kvinnor straffas när de föder barn, dvs halkar efter i arbetslivet, definieras som mindre produktiva och marginaliseras av arbetsgivare.

Grundproblemet som jag ser det är inte att arbetsgivare suckar när Eva vabbar för tredje gången under en tvåveckorsperiod. Grundproblemet är snarare att arbetsgivaren suckar för att någon över huvud taget vabbar. Så, ska vi förbjuda sjuka barn?

Nej, det går ju inte. Men det går att skapa ett flexibelt arbetsliv. Det måste gå att att vara förälder och arbeta. Lösningen är inte att kvinnor får bättre villkor på arbetsmarknaden. Lösningen är istället att arbetsgivarna/världen/samhället begriper att familjeliv är något som inte stör arbetsgivaren utan erbjuder den en kompetensutveckling hos medarbetaren som den inte alls behöver betala för, förutom att flexiblilisera arbetsplatsen en aning.

Faktiskt - om jag vore arbetsgivare och hade manliga arbetstagare som inte tagit ut hälften av föräldraledigheten för sina barn skulle jag allvarligt fundera på hur graden av ansvarstagande i övrigt ser ut hos denne arbetstagare. Gör han tjugo procent av jobbet på arbetsplatsjobbet också?

Och om han aldrig någonsin vabbar trots att han i personalrummet klagar över dagisbaciller och ogenomsövda nätter, får man verkligen fundera över han behandlar medarbetare och bekymmer inom sitt arbetsområde: konstaterar han att "det går neråt arbetsprocessen nu" och lämnar det operativa till någon annan?

Nu ska inte alls skyllas på männen. De har ofta svårt att få utrymme i sitt föräldraskap. Statistiken säger att män aldrig jobbbar så mycket som när de har småbarn hemma. Vore man biologistisk feminist skulle detta kunna försvaras med att mannens gener kommunicerar med honom att han ska ut och samla mat till sin flock. Med en spädis hemma behövs ju extra mycket mat = övertidstimmar.

Ligger det månne något heroiskt över mannnen som sliter och sliter för att försörja fru och barn?

Ja, det är nog så hedervärt. Men något överambitiöst. Staten förser oss med föräldrapenning och barnbidrag. Jämställdhetsbonus (som tyvärr kommer året efter när ekonomin börjat "ta" sig efter tjänstledigheterna) till den som tjänar mest om man delar lika.

Men männen har som sagt att kämpa med. "Under 2009 tog vi emot 31 anmälningar om könsdiskriminering i arbetslivet som var kopplade till graviditet. Vi fick 69 anmälningar om missgynnande i samband med föräldraledighet, varav 53 kom från kvinnor", skriver Katri Linna.

Kanske är det så att det krävs ett nytänkande. Kanske är det så att en något mer individualiserad föräldraförsäkring är en nödvändig metod att i ett övergångsskede få människor att begripa att föräldraskap handlar om att faktiskt göra en större insats än att ställa söta fotografier av sina barn på skrivbordet på jobbet. Eller åka på semester sportlovet och höstlovet.

(Att Sverige, eller Skaraborg, stannar vecka 7 och 44 är ett bloggämne i sig. Snacka om oflexibelt arbetsliv!)

Om jag vore man skulle jag omgående starta Facebookgruppen "Jag är man och vabbar med stolthet".

Viktiga inspel

Henrika Thomasson skriver idag en viktig krönika hos Seglora smedja om det galna livet som småbarnsfamilj. Morgonstressen med gympapåsar och matsäckar, eftermiddagsfrustrationen med middagsfix, trötta barn och Bollibompa är vi många som känner igen.

Och jag tänker fortfarande på passusen om lönearbete i Annika Spaldes och Pelle Strindlunds bok "Leva etiskt". Till vilket pris?

Ni såg kanske Birgitta Ohlsson, vår nya EU-minister, intervjuas i Rapport häromdagen. Hon fick frågan om hur hon tänkte eftersom hon är gravid och hur hon ska lösa detta. Birgitta svarar med sin vanliga vänliga skärpa att det ska kunna gå att vara minister och mamma. Man ska inte behöva välja. Dessutom är hon gift med en modern man och inte med en dinosaurie.

Detta blir hon naturligtvis kritiserad för. Och visst är det anmärkningsvärt att kvinnor som i vanliga fall brukar hävda mammans (obs, mammans) rätt att vara hemma och ledig från arbetet och bestämma detta själv, nu kritiserar Birgitta som bestämmer själv utan att låta sig styras av folks åsikter.

Men hur fixar vi logistiken och hur hittar vi lugnet i tidsschemat?

Jag är naturligtvis glad att jag inte har en timmas resväg till och från jobbet. Det finns poänger med att bo utanför storstadsregionerna.

Efter en rad exempel som man kan nicka bifall till och säga nja till och en del som jag får fundera på (Rätten till heltid känns som ett hån. Rätten till deltid som en kvinnofälla) kommer Henrika till slutsatsen: Vad kan Svenska kyrkan göra för småbarnsfamiljerna?

"Som så många andra småbarnsföräldrar är jag medlem i Svenska kyrkan. Kanske kan församlingarna kan ta upp frågan i sina kyrkoråd när de skriver verksamhetsplaner: Hur kan vi hjälpa småbarnsföräldrar? Det finns mycket, mycket mer än Öppen förskola som kan sättas in för att nå oss, jag lovar."

Visst finns det. Runar Patrikssons motion i kyrkomötet förra året om barnperspektiv ledde till beslut om utredning. Men det finns mycket man kan göra. Man kan börja med att göra en barnskyddsrond i lokalerna. Jag vet inte hur många gånger jag varit inne i kyrkor utan skötbord på toaletten, och det är rätt opraktiskt.

Barnpassning vid olika evenemang är också något som är väl värt att fundera över.

Fler idéer samlas i kommentarsfältet under Henrikas krönika. Spännande och alldeles nödvändigt.

Mer om Birgitta på dagen.se, Newsmill (Johan Ingerö), Newsmill (Anna Kinberg Batra) och Newsmill (Emilie af Jochnick.
Maria Abrahamsson, Amanda Brihed

Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, Birgitta Ohlsson, föräldraskap.

När förmågan och viljan har delade meningar

Arbetsförmågeutredningen är enligt DN färdig med sitt arbete och lämnar sitt förslag till regeringen på fredag. Det finns flera vettiga förslag. Äntligen har man insett att graviditet inte är en sjukdom utan ett tillstånd som kan medföra arbetsoförmåga. Idag talar vi mer och mer om individualiserad föräldraförsäkring, och det är bra att det kommer att finnas möjlighet för höggravida att med hjälp av graviditetspenning kunna avstå arbete utan att behöva ta ut föräldrapenning redan innan barnet fötts och därigenom få mindre tid med barnet. Å andra sidan är det nu fastställt att det är besvärens art och grad som ska vara det avgörande vid sjukskrivning, inte om de är orsakade av graviditet eller inte.

I vilket fall, graviditetspenningen ska väl handläggas av Försäkringskassan den också, så då lär väl folk få ut den lagom tills det är dags att börja jobba igen.

Den andra nyheten är närståendepenning som kan tas ut vid nära anhörigs död. Tio dagar är föreslaget, vilket jag tycker är för kort. Det är bra om anhöriga slipper krångla med sjukskrivningar och intyg innan begravningen ens ägt rum. Tre veckor, dvs 15 dagar, vore rimligt. Sedan kan sjukreglerna inträda.

Å andra sidan, sorg anses ju inte vara sjukdom. Därför tvingas en del sörjande ta semester eller tjänstledigt utan lön medan de vandrar runt i chocktillstånd. Andra mår väl av att "komma ut" och träffa folk och komma igång så smått medan andra behöver mer tid. Människor är olika, reagerar olika och sörjer olika. Därför bör det finnas högre nivåer än idag av förståelse och empati hos arbetsgivare, doktorer och försäkringskassehandläggare.

Förälder till en homosexuell, bisexuell, transperson eller queer?

Jag fick en länk på mailen med en fin text som riktar sig till dig som har ett barn eller en anhörig som är hbtq-person. Den finns på webbplatsen beyondexgay.com som är en bra sajt för den som varit med om exgay-upplevelser.

(It can be as simple as gay guys trying their hand at football and lesbians sitting in on a Mary Kay Makeup makeover to something as serious and severe as electroshock therapy.

The idea is to find change from unwanted same-sex desires and gender differences. In some cases the experience is religious-based, but not always. It can be done within a group, in one-on-one sessions or solo.)

Så när ditt barn kommer ut, kommer han, hon eller hen till sig själv och du har en särskild kallelse "att bringa välsignelse och helhet i deras liv. Sök hos Gud och inte hos människor så kommer Gud att leda dig.

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd (Matteusevangeliet 7:7-9)"

Bön: I min Gud har jag funnit styrka, i min Herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång, och bytt min ängslan i jubelsång.

Amen.