Kyrkofrid? Krönika i SLA 2/9

Den här veckan har vi fått ytterligare anledning att fundera över Svenska kyrkans plats i samhället och relation till statsmakten.

Fem barnfamiljer sitter inlåsta i förvar efter att polisen varit och hämtat dem på ett familjeläger arrangerat av Svenska kyrkan i Malmö. Det handlar om familjer som under en tid levt med avvisningsbeslut och varit efterlysta, alltså levt under stor press och stress under en längre tid. Idag räknar Migrationsverket med att drygt 12 000 personer i Sverige lever utan tillstånd att vara här och att många av dem alltså lever ”gömda”. Gränspolisen har förutom att vakta gränsen också till uppgift att genomföra så kallade inre gränskontroller, vilket innebär att de efter tips och i samband med trafikkontroller eller brottsutredningar efterfrågar identitetspapper hos dem som misstänks vara i landet illegalt.

Att leva som gömd är ingen behaglig tillvaro. Det handlar om att aldrig känna sig trygg eller säker, inte ens i skolan, på vårdcentralen eller i kyrkan, moskén eller i någon föreningslokal. Debatten som hårdnat de senare åren handlar om att de papperslösa ska följa fattade beslut och faktiskt åka hem, eller tillbaka till varifrån de kom, men i verkligheten kan det vara så att det är mindre påfrestande att leva som gömd i Sverige än att återvända till ett land där dödsfara hotar. Migrationsverket ställer oerhört höga krav på bevisning när det gäller hotbilden mot enskilda, vilket gör att människor som av politiska eller personliga skäl förföljs i ett land där det inte pågår reguljärt krig har ytterst liten chans att få uppehållstillstånd i Sverige. Detta gäller bland annat de forna sovjetstaterna samt Albanien.

Att Svenska kyrkan överhuvudtaget har verksamhet med och för papperslösa är något som företrädarna behöver vara oerhört tysta om. Andelen personer som känner till att det överhuvudtaget sker något behöver vara ytterst begränsad, eftersom det kan innebära katastrofala följder om någon tipsar polisen om var de kan befinna sig. Naturligtvis kan någon tycka att det är emot svensk lag att inte upplysa polisen om var efterlysta finns, men här står olika intressen emot varandra. Det är inte olagligt att gömma en flykting, om en bara inte tjänar pengar på det. Några av oss ser det som en nödvändig civil olydnad som har både med sekulära mänskliga rättigheter att göra och med religiösa skäl.

Ett trettiotal poliser med tio polisbilar och hundar kom till Kågeröd i Skåne och genomförde en inre gränskontroll med de sex barnfamiljerna, vilket så klart blev en oerhört skrämmande och obehagligt upplevelse för de inblandade. Fem familjer omhändertogs. Men finns det inte några fredade zoner? Kyrkofriden är ett gammalt begrepp som egentligen kan spåras bakåt till gammaltestamentlig tid. När vi idag talar om kyrkofrid tänker vi tillbaka på Birger Jarls fridslagar: kvinnofrid, kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Dessa tog han upp som ett svar på en omoralisk och våldsam samhällsutveckling. Soldaten skulle ställa ifrån sig geväret i vapenhuset.

Idag har vi spår av de medeltida lagarna i vår moderna lagstiftning, men kyrkofriden hör inte dit, vilket många av oss beklagar även om det skulle innebära en del juridiska tveksamheter om så vore fallet.  Hur som helst: att vara ett flyktingbarn i Sverige idag är att vara i en mycket svår situation. Heder åt de organisationer och ideella krafter som trots allt ger dem en plats att leka och läka på.

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Höstsolens strålar mot den gulnande kastanjen ger värme och ro i själen.
Diss: Samhällsklimatet…

#Juluppropet - för en human migrationspolitik

 Under 2015 sökte över 70 000 barn skydd i vårt land (enligt Migrationsverket). De kom med eller utan familj från våld och krig till ett nytt liv i Sverige. Här möttes de av generositet och konkret omsorg: hos politiker och tjänstemän, hos lärare och skolpersonal, hos socialsekreterare och gode män, hos företag, föreningar och kyrkor. Tusentals människor har delat med sig av tid och engagemang i fotbollsträning, språkklasser och lekgrupper. Det är lätt att förstå varför. Man vill bidra. Hjälpa till. Vara en medmänniska.

Under 2016 har det skett en drastisk förändring i svensk asyl- och flyktingpolitik. I juni röstade riksdagen för en ny och restriktiv asyllagstiftning. Men inte bara lagen, utan också myndigheternas tillämpning har stramats åt. Människor på flykt riskerar att beskrivas som en social och ekonomisk belastning och ett problem som bör lösas utanför Sveriges gränser. Vi är många som är djupt oroliga över den teknifiering, empatilöshet och avhumanisering som kommer till uttryck i den nuvarande asylpolitiken och i diskussionen kring den. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.

Vi ser förtvivlade unga människor som riskerar att utvisas till osäkra och konfliktdrabbade länder – ungdomar som ofta ser Sverige som sitt enda möjliga hem. Vi ser barn som inte vet om deras familjer ska få stanna mer än 13 månader i det land där de nu har börjat skolan och fått nya vänner. Vi ser föräldrar i Sverige som desperat försöker finna vägar för att kunna återförenas med sina barn som finns i konfliktområdet eller längs flyktvägen, men där lag eller byråkrati reser hinder. Rätten till familjeliv är en grundläggande mänsklig rättighet som har fastställts i internationella överenskommelser. Gemensamt för alla på flykt är att de lever i plågsam väntan, ovisshet och oro.

Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper. Detta knyter an till en bärande tanke i kristen tro om att vi människor är skapade för att leva tillsammans. Som medmänniskor är vi varandras angelägenhet. Villkoren för de barn, unga och familjer som drabbas av den nya asyllagstiftningen angår oss alla.

Låt fjärde söndagen i advent bli startskottet till ett upprop för en human migrationspolitik!

Genom att underteckna Juluppropet uppmanar vi regeringen att:

– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

Vi uppmanar alla att:

– skriva under vår namninsamling

Kyrkoledare, Sveriges kristna råds styrelse

Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan.
Anders Arborelius, biskop Stockholms katolska stift.
Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop Syrisk-ortodoxa kyrkan.
Stefan Holmström, missionsföreståndare EFS.
Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan.
Johnny Kleman, kommendör Frälsningsarmén.
Kjell Larsson, missionsföreståndare, Svenska Alliansmissionen.
Anne-Christine Lindvall, ordf. Hl Anna av Novgorods Ortodoxa förs., Serbisk-ortodoxa kyrkan.
Jean Mansour, arkimandrit, Grekisk-ortodoxa kyrkan av Antiokia.
Maie Martinson, församlingsföreståndare, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan.
Bernth-Åke Ottosson, tf missionsdirektor, Evangeliska Frikyrkan.
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan.
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd.

Svenska missionsrådet

Mattias Ingeson, ordförande
Anders Malmstigen, generalsekreterare

Läs mer - och skriv gärna ut listor att lägga på din arbetsplats och i din kyrka!

Därför ska vi inte ha könsseparatism i badhusen. Krönika i SLA 26 november



unsplash.com

I väntan på att Diskrimineringsombudsmannen (DO) fattar beslut om vilka riktlinjer som ska gälla i frågan om separata badtider i offentliga badhus (så kallade kvinnotider) ramlar jag på den gamle kyrkofadern Cyprianus som år 250 e Kr uttalade sig enligt följande: "Blotta anblicken av en kvinna är syndig. Kvinnan bör för den egna synen dölja sin syndfulla lekamen, och för att slippa rodna över sin lasteliga nakenhet bör hon inte bada."

Det är tur att det hänt litegrann sedan dess. Förresten, det handlar inte om tur utan om medvetet arbete för att förändra  förtryckande strukturer. Dock är idéerna om mänskliga rättigheter tämligen nya om vi ser dem i ett längre perspektiv och upplysningstidens ideal att samhället bäst utvecklas av fria människor i samverkan måste hela tiden återerövras.

En del badhus i vårt land har införs könsseparata badtider. Apartheid och cementerande av förlegade medeltida värderingar menar en del, andra tycker att efterfrågan ska få styra och stöder sig på vittnesbörd om att vissa kvinnor, företrädesvis med muslimsk bakgrund, inte skulle gå till badhuset alls om de inte får komma på särskilda tider.

Frågan är inte enkel och alla argument behöver noga belysas. Själv har jag min uppfattning klar: hundra år av aktivt jämställdhetsarbete har visat att vi behöver jobba med både mäns och kvinnors uppfattningar. I den här frågan behöver DO sätta ner foten och upplysa oss om att vi i Sverige inte har könsuppdelade simhallar, bussar eller bibliotek. Omklädningsrummen är könsbestämda, men det beror på att vi faktiskt förväntas vara nakna i dem, och därför bör integriteten här skyddas. Det bör också finnas fler enskilda duschar och ombytesmöjligheter - för det finns personer som av olika anledningar behöver det.

Några ängsliga kommunpolitiker och badhustjänstemän har argumenterat för skilda tider för att motverka sexuella övergrepp. Men sexuella ofredanden i det offentliga rummet ska bekämpas utan att vi sätter kvinnorna i särskilda bassänger på särskilda tider, eller som i konsertsammanhang i särskilda fållor. Nej, den som inte kan avhålla sig från att ofreda andra människor bör skyndsamt portförbjudas från den lokal brottet skett, få sig lite sunt förnuft till livs från sin vårdnadshavare om hen är minderårig, och sedan lagföras. Män är inga djur som ska frånkännas ansvar för sina handlingar med hänvisning till instinkter och hormoner.

De som framförallt har reagerat negativt mot de könseparatistiska badtiderna är kvinnor från Mellanöstern. Det är människor som flytt från patriarkala och förtryckande kulturer som tänkte sig en framtid i ett fritt land. De var vana från sina hemländer att inte kunna vara på samma platser som män eller ha samma rättigheter och ser hur deras landsmän radikaliseras. Hederskulturen, eller skamkulturen som det snarare borde benämnas, finns inom både kristna och muslimska sammanhang och oavsett religiös bakgrund borde ingen i Sverige leva med restriktioner på grund av religiösa skäl. Och de som vill bryta med dessa kulturmönster gynnas inte av att hänvisas till separata tider på badhuset, att de tillåts vara frånvarande på vissa biologilektioner eller att de inte alls behöver vara med på idrotten.

Det här viktiga samtalet har precis börjat, och det är av största vikt att vi talar om och talar för de tjejer och kvinnor som bokstavligt eller i överförd betydelse hålls inlåsta, utan att patriarkatets representanter ska få tysta oss genom att anklaga för rasism och främlingsfientlighet. Främlingsfientlighet accepteras inte i vårt samhälle, men det gör inte kvinnofientlighet heller.

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss:  Den nya kvinnorörelsen som ser våra invandrartjejers bekymmer

Diss: Förtryck i alla länder och i alla tider.  

Eftervalsdebatt. Krönika i SLA den 12 november 2016

Var det någon som på allvar trodde att Donald Trump skulle ta hem presidentvalet i USA? En del såg tecknen men valde att blunda för dem. Nu återstår en lång och detaljerad eftervalsdebatt, och sedan återstår att se i vilken utsträckning den nyvalde presidenten kommer att göra allvar av sina hotfulla vallöften.

Att populister faktiskt gör realpolitik av sina slagordsmässiga tyckanden är inte omöjligt. Svensk asylpolitik ger ett bra exempel på det. Inte trodde väl någon att det skulle kunna gå att stänga gränsen till Sverige, medlem i EU och allt, men det var just det som den etablerade, trygga socialdemokratiska och miljöpartistisk regeringen gjorde. Inte trodde vi väl att Sverige, den humanitära stormakten, skulle utvisa barn till ett land som utrikesdepartementet avråder från att åka till?

Att Donald Trump faktiskt bygger en mur mot Mexico och skickar fakturan till den mexikanske presidenten Enrique Peña Nieto är inte omöjligt. Att deportera papperslösa är heller inte omöjligt, oklart bara vart de ska. Oron är stor och protestdemonstrationerna sprider sig över USA.

I eftervalsdebatten hörs också diskussioner om huruvida Donald Trump är demokratiskt vald eller inte. I det amerikanska valsystemet handlar det inte om att få så många röster som möjligt (då hade demokraterna och Hillary Clinton vunnit) utan om att vinna elektorer i strategiska stater. Till dess att ett annat valsystem införs är det detta som gäller och alltså är valet demokratiskt genomfört.

Det innebär inte att Trumps politik och värdegrund inte får ifrågasättas. Tvärtom är det hög tid för alla antirasistiska krafter att samverka och ta människors oro på allvar. För vi ska heller inte låtsas som att alla de som röstade fram Trump helt enkelt hade en dålig dag eller bara rent allmänt visat prov på dåligt omdöme. Det är människor som med oro ser på sin framtid utan större tillförsikt, som förstår att de vanliga fabriksjobben är ett minne blott och som tycker det är obehagligt att möta nya kulturella uttryck.

Dessa människor finns också i europeiska länder och även i vårt land. Utvecklingen är tydlig: Brexit, Donald Trump. Kommer Marine le Pen skörda framgångar i Frankrike, och kommer svenska regeringen anamma än mer av traditionell sverigedemokratisk politik?

Det sägs att politiker som lyckas nå väljare har förmågan att uttrycka sig förbi klyschor och floskler och istället berätta om sin samtid, förklara och peka ut en tydlig riktning. Det är vad vi nu behöver se hos de politiker som vi traditionellt betraktat som människovänliga. Vi behöver storytellers, historieskrivare, förklarande och fördjupande analyser om varför det är bra med globalisering, teknologiska framsteg, klimatarbete och humanitärt förhållningssätt. Annars är snart hela västvärlden trumpifierad.

 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: det demokratiska samtalet

Diss: främlingsfientlighet och rasism

Botten är nådd. Krönika i SLA 24 september 2016

Jo, jag vet att jag har skrivit spaltmeter text om flyktingar och asylrätt och mänskliga rättigheter. För en del har det blivit flera ögonöppnare. Andra irriterar sig av olika skäl. Därför är det med viss bävan som jag nu låter er läsa ytterligare en kvarts kvadratmeter i detta ämne. 

För när twitter och insändarsidan rasar över att riksdagsledamot Monica Green jagat en pokemon under riksmötets öppnande, häpnar jag över bristen på raseri över att polisen nu får regeringens uppdrag att intensifiera jakten på flyktingar. Alltså de flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar och som inte frivilligt återvänder till hemlandet. 

pixabay.com

Polisen ska kunna gå in på arbetsplatser och göra kontroller utan att det finns någon brottsmisstanke. Det räcker med Kling och Klang genom fönstret ser en pizzabagare med mörkt hår och bruna ögon för att kunna kliva på och genomföra en så kallad inre gränskontroll. Saknas ID-handling kan fingeravtryck tas. Detta gäller också för barn. Vidare ska fler individer kunna låsas in på förvar - alltså även barnfamiljer. Om du är osäker på vad Migrationsverkets förvar innebär, rekommenderar jag att du ser någon av de dokumentärer som producerats de senaste åren. 

Vän av ordning tänker naturligtvis att den som fått avslag på sin asylansökan naturligtvis ska tacka Migrationsverket för besväret, packa väskorna och boka flygbiljett tillbaka till helvetet. Många gör naturligtvis så. En del tar tillbaka sin ansökan under utredningens gång eftersom de förstår att möjligheten att återförenas med familjen i Sverige är obefintlig. 

Andra håller sig undan. De individer jag mött är inga så kallade välfärdsflyktingar som endast kommit till vårt land för att få en livstids försörjning. Naturligtvis finns den typen också, men det är inte dem jag beskriver här och bara för att några utnyttjar systemet ska inte alla drabbas. Särskilt inte barnfamiljerna. 

Det handlar om människor som kommer från länder utan fungerande rättssystem. Migrationsverket har en lista på de länder som anses vara säkra att leva i, och denna landsinformation ligger till grund för besluten. Det innebär att familjer som hotas av kriminella och korrupta ligor skickas tillbaka med hänvisning till att eventuella hot kan anmälas till polisen. Att polisen eller säkerhetstjänsten många gånger ligger bakom hoten är det inget som bekymrar Migrationsverket. 

Vidare kan flyktingar från Irak och Afghanistan skickas tillbaka om de kommer från en plats där Migrationsverket inte anser att det råder krig. Att de när som helst kan dras in i kriget är inget som bekymrar Migrationsverket. I europeiska länder råder visserligen inte krig men fejder mellan olika familjer i balkankrigets spår och inte minst i Albanien är ingenting som anses vara särskilt hotfullt. Hör någon av sig med dödshot, är det bara att ringa polisen, anser Migrationsverket. 

Så har vi alla dom som inte har något hemland. De som har levt som flyktingar i hela sitt liv. Eller som kommer från ett land som inte tar emot dem. De som har ID-handlingar med nationalitetsbeteckningen statslös. De jagas inte ut. Men de får ingen hjälp. De lever i ett ingenmansland och lever som hemlösa trots att de kan och vill studera, jobba, bidra till samhället. Det är dock ingenting som Migrationsverket behöver bekymra sig om. Inte heller om dem som tjänat några tusenlappar för lite om året för att ha kvalificerat sig för uppehållstillstånd. Eller för dom som fått avslag för att de fått för dålig hjälp av advokaten och eller tolken i asylutredningen. 

När den nya, tillfälliga asyllagen infördes i somras (läs gärna min analys) trodde jag att botten var nådd. Tillfälliga uppehållstillstånd, starkt begränsad möjlighet till familjeåterförening och avvisning från boenden vid negativt beslut är åtgärder som starkt bidrar till ifrågasättandet av Sverige som en generös och humanitär nation. 

När polisen nu får ytterligare direktiv att jaga de flyktingar som fått negativa asylbesked är det som att botten går ur. Den politik som för bara ett år sen ansågs vara främlingsfientlig är nu svensk lag. Visst har Sverige tagit ansvar. Men, som komikerparet Filip och Fredrik visat nyligen så har Sveriges andel i flyktingmottagandet i år motsvarat två millimeter av den fem meter långa smörgåstårta som representerar de sextiofem miljoner människor som befinner sig på flykt just nu. Noll komma noll fyra procent. Googla gärna på Filip och Fredrik, smörgåstårta och asylpolitik för en lättfattlig genomgång i ämnet. 

Filip och Fredriks exempel

Regeringen vill inte ha ett skuggsamhälle där människor lever på gatan eller där människor jobbar svart under slavliknande förhållanden. Men det skuggsamhället finns redan. Det är barnfamiljer som lever tack vare stöd från vänner som värnar om mänskliga rättigheter. Som inte står ut med att barn oavsett nationalitet endast lever på skolmaten de får de dagar de går till skolan. Som blandar ut chokladpulvret i vatten istället för mjölk. Som äter en halv burk krossade tomater till middag. Vi är några som fortfarande vill något annat. Och vi tänker inte ge oss. Se där, en spaltmeter till. 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Ni som fortfarande orkar!

Diss: Svensk asylpolitik.

Läs mer:

Regeringen får kritik

Eva Stenbergs analys i DN: Jakten på papperslösa svider i MP:s hjälterötter

Gå bara! Krönika i SLA 13 augusti 2016.

Det har talats och skrivits mycket om ensamkommande flyktingbarn den här sommaren. Barn och barn, tänker kanske någon. Det är inga barn, det är tonåringar, sa en indignerad hallänning i radions Ring P1 i veckan. Barn är en dock till dess 18-årsdagen inträffar, och vilken ålder de som kommer från krigsdrabbade länder kommer är mer problematiskt att komma fram till en vad den oinsatte ens kan komma i närheten av att förstå. 

 För den som nu inte på egen hand talat med en av dessa ensamkommande individer, eller ens kommit i närheten av, men också för den som har ett fördjupat intresse för humanism professionellt eller privat, finns det en alldeles nyutkommen bok som nästan skulle vara obligatorisk att läsa för den som dristar sig att problematisera ämnet migration. 

Abdi Elmi är 14 år när han sätter sig på bussen mot Etiopien för att företa sig den långa resan mot Europa. Han beskriver först helt osentimentalt hur det var att växa upp i Mogadishu, Somalias huvudstad, med våldet och kulsprutesmattret som en självklar del av vardagen. Redan små barn kan av ljudet skilja en AK47:a eller en BM-21:a från ett granatgevär. Strider mellan klanerna, krigsherrarnas och milismännens grymhet och sedan den etiopiska armén och terrorgruppen Al Shabaab lämnade ingen oberörd och stanken från ruttnande människokroppar efter ett flyganfall var något som invånarna helt enkelt fick vänja sig vid. Det är ett vanligt trick hos militärer (vi ser det också i t tex Syrien) att först bomba ett hus, sjukhus eller skola, och sen komma tillbaka efter en stund för att bomba dem som förtvivlat försöker gräva fram anhöriga i rasmassorna. 

 Abdis familj tror att det kommer att bli säkrare för honom i Europa. Både Al Shabaab och regeringstrupperna försöker värva honom att bli soldat - men det enda han vill är att studera och bidra till samhällsutvecklingen. Varje kilometer på väg mot Europa är en kamp. En del ger upp. Abdi ger ord åt Sahadias öde: hon blir tvångsbortgift, våldtagen och fånge i någon våldsverkares hem. Abderaham dör i Land Cruisern som tar dem genom Saharas öken. Maten och vattnet är slut för länge sedan och människor dör av törst och utmattning. I början stannar chaufförerna och begraver kroppen i sanden. Efter ett tag orkar ingen med det längre utan kropparna slängs bara ut. Abdi skriver: 

”Jag sitter i bilen och bara tittar på allt som händer. Jag brukade kolla på skräckfilm ibland hemma i Somalia, det här är likadant. Min hjärna säger till mig att det är en skräckfilm. För det liknar inget som finns i verkligheten. Folk som skriker efter vatten, folk som bara stirrar ner på sina fötter, folk som dör.” 

 Abdi överlever svälten och hettan i Sahara, överlever fängelset i Libyen, båtfärden över Medelhavet och hamnar i ett nytt fängelse i Malta, hans drömmars Europa. Han får numret WW10, hans fingeravtryck tas och därmed blir det svårt att få uppehållstillstånd i de mer humana länderna. Men det vet han inte då och han hade förresten inget val. Till slut hamnar han hos imamen i Rinkeby, får hjälp av svenska asylaktivister och till slut får han uppehållstillstånd i Sverige. Men flykten tog fyra år av hans liv. Han längtar efter sin familj, han plågas svårt av minnen från barndomen och flykten. 

”Folk tror ofta att jag är stark som har klarat så mycket. Men jag kände mig inte stark utan liten och rädd. Man är aldrig stark när man är ensam. Bara tillsammans med andra blir man stark. Det är så lätt att känna skam när det inte går bra för en. Om man inte har uppehållstillstånd, lägenhet, jobb Som att man inte varit tillräckligt duktig, inte kämpat tillräckligt hårt. Jag vet att det inte är så. Till alla flyktingar och migranter som har det svårt vill jag säga: Det är inte ditt fel. Känn ingen skam. Det handlar inte om dig. Världen ser ut så bara. Lyssna inte på folk som säger motsatsen, de vet inte vad de pratar om, det vet ingenting. - - - Vi är många som har kämpat, gett allt vi har. Försökt glömma allt det hemska vi har varit med om, försökt börja leva igen. Gått upp på morgonen och tänkt: Gå bara.” 

KARIN LÅNGSTRÖM 

 Hiss: Japans kejsare Akihito, 82, sägs vilja abdikera trots att det inte är möjligt enligt japansk lag. Men Akihito ska också han få njuta pensionärslivets stilla dagar, tycker vi inte det? Diss : En mycket världslig fråga, men vädret. Vill vi inte ha värmen tillbaka?


Läs mer om bokan på Ordfront Förlag
Läs mer om vad Amnesty skriver om Somalia
Läs mer om vad Amnesty skriver om flyktingsituationen på Malta

Och ändå är det murar oss emellan....Krönika i SLA 5 mars 2016

Det har varit supertisdag i USA och det innebar primärval i flera delstater för att ta fram kandidater till presidentposten. 

Donald Trump, företagsledaren och republikanen med den lustiga frisyren som jag länge trodde var en myt och ett skämt på sociala medier, nådde framgångar och jag insåg att jag behövde ta reda på lite mer om honom. Jag såg dokumentären som gick på tv, läste förstås vad som skrevs i de stora dagstidningarna och följde upp med några artiklar och kampanjvideor på nätet. Jag kan inte låta bli att tänka på en svensk företagsledare som liksom Trump gjort sig känd för snabba klipp och sedan som politikeraspirant, men jag drar inte analysen vidare. 

Det är svårt att veta vilken inrikespolitik det blir om Donald Trump vinner presidentvalet. Förutom när det gäller en punkt: invandringspolitiken. Trots att flera av Trumps mest kända skyskrapor på Manhattan är byggda av polska svartjobbare, vill han begränsa invandringen. Iallafall när det gäller muslimer och mexikaner. Trumps förklaringar är enkla, och hans anhängare menar att han säger det den tysta majoriteten tycker: muslimer kommer till USA för att mörda, och mexikaner kommer till USA för att ta med droger och annan kriminalitet. 

Därför ska en mur byggas mellan USA och Mexico, och det är enligt Trump Mexico som ska betala muren. En häpnar. Och Trumps valmöten liknar de mest karismatiska väckelsemöten där församlingen ropar amen efter varje tokighet. 

Murar byggs och murar rivs. Det okontrollerade ska begränsas. De oönskade ska hindras på Västbanken, i Tijuana på gränsen mellan USA och Mexico. Minns Berlinmuren. Rakbladstaggtråd vid Europeiska unionens yttre gränser. Medelhavet och Egeiska havet är flytande murar, flytande kyrkogårdar. Gränsen är våldets plats, där det skjuts mot kvinnor och barn. Och det är inte de flyende muslimska kvinnorna och barnen som skjuter i Europa, utan makedonsk polis. 

Ett snabbt kast till några andra murar: de vid Hertig Johans torg i Skövde som tillsammans med några statyer kallas Livets brunn. Den arkitektfirma som vunnit kommunens tävling vill ta bort hela installationen, för att de ligger fel till och för att de uttrycker ett förhållande mellan män och kvinnor som är daterat. 

Någon ser en man som piskar en värnlös, hukande kvinna. Andra ser en beskyddare som riktar vapnet mot en osynlig men tänkt angripare. En del ser nakenheten, andra noterar mannens soldatliknande hjälm och kängor. Tolkningen ligger i betraktarens öga, men oavsett politiska preferenser går det inte att blunda för våldet som ständigt angriper livet. Våld i nära relationer är tyvärr inte något som förpassats till historiens skräpkammare. Och jag är glad för referenserna till Försvarsmakten. 

Jag är inte helt övertygad pacifist. Jag tror på ett starkt försvar för att det just ska försvara den som behöver bli försvarad. Jag röstade emot ett EU-medlemskap när det begav sig just för att det skulle innebära begränsningar mot den yttre världen men har senare reviderat min åsikt därför att jag började tro på EU som ett fredsprojekt. Det tror jag inte längre, och det sista hoppet föll med den makedonska tårgasen. Tusentals flyktingar är strandsatta i Grekland. De fryser och är hungriga. 

De andra ska inte släppas in i Europa, och arkitekter från Stockholm ska inte tro att de ska komma till Skövde och riva ner kulturminnen. Tillspetsat, jag vet, men gör alla grymma världshändelser att vi mer och mer blir oss själva närmast? Vi vill bevara det vanliga, det vana, det trygga. Det är inte så konstigt. Men jag tycker iallafall att gränsen ska öppnas mot Danmark, och Livets brunn ska så klart vara kvar. 

En psalmvers får avsluta dagens krönika… Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.  (Psalm 289 av Anders Frostenson). 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Melodifestivalens mellanakt förra helgen. Jag vill också leva och dö på jorden!

Diss: Ljusinstallationerna i träden vid Vadsboleden och i Kyrkparken. Var inte det julpynt och varför är de isåfall fortfarande kvar? 


Läs mer: 
GP: Det här händer om Trump blir president
SLA: Diskussion om Livets brunn inte ny

Regeringens senaste om asylsökande: förbluffande logik

Läser ur regeringens lagrådsremiss om den senaste idén att ta bort stödet för flyktingar som fått avslag:

"Ett beslut om avvisning eller utvisning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller om utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara (12 kap. 1 §). Ett beslut om avvisning eller utvisning får som huvudregel inte heller verkställas till ett land om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse i landet eller om utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där utlänningen löper risk för förföljelse (12 kap. 2 §)."

Då återstår frågan: varför får en asylsökande inte uppehållstillstånd om hen kommer från ett land det det finns just skälig anledning att anta att hen skulle vara i fara att straffas med döden? 

Tänk om, tänk rätt. Återinför en human flyktingpolitik! 

 Till regeringens lagrådsremiss

Svenska Dagbladet

Mur efter mur oändligt. Krönika i SLA 6 februari 2016

Jo, men det är klart att det är stökigt på våra asylboenden.  I ett par års tid har flera aktiva inom flyktingstödorganisationerna varnat för de konsekvenser som kan följa på det sätt Sverige i all sin humanitet hanterar asylsökande. Och detta redan innan hösten 2015 då myndigheterna började varna för systemkollaps.

För att exemplifiera. En familj med fyra år under 18 år kommer till Sverige från Damaskus. De har försökt leva under flera år i kriget och de har flyttat runt i Syrien för att finna en något så när trygg plats. Detta kallas med FN-språk att de är internflyktingar. Till slut ger de upp och lånar pengar från resten av släkten för att via människosmugglare försöka ta sig till Europa. Eftersom de faktiskt lyckas få loss pengar (nästan en halv miljon kronor) väljer de att ta Balkanrutten som anses vara något säkrare än att ta sig in i Europa via Nordafrika, Medelhavet och Italien. 

De smugglas ut till Turkiet och försöker i några veckor komma iväg med gummibåten med destination någon av de grekiska öarna. Det är farligt och osäkert och det gäller att inte bli upptäckt av den turkiska polisen.  Sedan gäller det att klara båtfärden (vill du se hur det går till finns flera filmer på youtube) och så småningom komma över till fastlandet. Har du kommit in i Grekland är du inne i EU och har därmed rätt att söka asyl. Men asylprövning ska ske i det land där fingeravtryck lämnas, så det gäller att hålla sig undan polisen till dess destinationslandet nås. Till fots, kanske kommer de med ett tåg. Kanske kan de få tag i någon som kör dem i bil en sträcka. Kanske äter de något varje dag.

En normalstor vuxen beräknas tappa cirka 15 kilo i vikt under själva flykten som kan ta flera månader.

Eftersom de har identitetshandlingar släpps de med tåget från Köpenhamn och landar i Sverige så småningom. De får lämna fingeravtryck och registreras som asylsökande och eftersom de är en barnfamilj får de plats i en gympasal i Trollhättan eller på något asylboende. Flera års väntan. Rastlöshet. Uppgivenhet. Sårad självkänsla. Hur skulle vi vanliga svenskar reagera som inte ens klarar av att vänta någon timma på ett försenat tåg eller att stå mer än fem minuter i kassan på ICA utan att irriterat kräva att en kassa till öppnas?

Det är klart att det är stökigt på våra asylboenden.

Jag vill avsluta denna krönika med en dystopisk parafras av Tomas Tranströmers dikt med anledning av den rådande flyktingpolitiken i EU.

Nere vid hamnen trängdes (turisterna?) i halvmörkret. Valv gapade bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:  ”Skäms inte för att du är människa, var stolt.  Inom dig öppnas valv bakom valv oändligt.”

Jag var blind av tårar och föstes ut i vattnet tillsammans med Mr och Mrs Onas och Herr Abdallah och Signora Sabatini.

Och framför oss restes mur efter mur oändligt. Vi skulle inte komma fram, men var det så det skulle vara?

KARIN LÅNGSTRÖM 

Därför är tillfälliga uppehållstillstånd ett svek mot humanismen

Igår presenterade regeringspartierna och alliansen sin migrationsuppgörelse, vilket innebär ett antal åtgärder som enligt beslutsfattarna handlar om "nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända". 

Gott så - bra att något händer eftersom det nuvarande systemet har flera brister. Till de allvarligare hör handläggningstiden hos Migrationsverket vilket har lett till att det kan gå upp till två år innan beslut om uppehållstillstånd fattats. Under tiden är många hänvisade till "camps" där de på grund av ekonomi (24 kr om dagen) och många gånger försämrad hälsa har svårt att aktivera sig. 

Förutom handläggningstiden är bristen på bostäder något som drabbar hårt. För att kunna starta sin etableringsplan efter uppehållstillståndet krävs en egen bostad vilket är oerhört svårt. Det har bland annat lett till en omfattande svart kommers av postadresser.

Migrationsverket flaggar nu för att det är tak över huvudet och mat på bordet som är målet för omhändertagandet av asylsökande. Standarden sänks på asylboendena. 

Till detta kommer punkterna i migrationsuppgörelserna. Låt mig gå igenom punkterna en efter en. 

INSATSER FÖR ATT SÄKRA DET SVENSKA ASYLSYSTEMET

Korta handläggningstiden för asylansökan

Uppdrag ges till Migrationsverket att redovisa en plan för åtgärder inom asylprövningen i syfte att förkorta handläggningstiderna. Planen ska innehålla åtgärder på kort och lång sikt och beskriva förväntade effekter av åtgärden, till exempel effekter av att ärenden sorteras tidigt i processen så att asylsökande med typiskt sett hög beviljande grad behandlas särskilt. Resultatet av pågående EU-förhandlingar om snabbare avslag avseende ogrundade ansökningar och ansökningar från säkra länder ska dessutom implementeras i Sverige. Planen ska redovisas till Regeringskansliet i samband med att myndigheten lämnar februariprognosen 2016. 

Det är ett bra förslag för asylsökande från Syrien, Eritrea och Somalia. Asylsökande från dessa länder brukar såvida identiteten är stärkt få positivt besked från Migrationsverket. Men vad är "ogrundade ansökningar och ansökningar på från säkra länder"? Migrationsverket tar i sina beslut stöd i sin så kallade landsinformation, och det innebär att länder på Balkan och forna sovjetstater anses vara säkra att vara i. Politiska eller religiösa förföljelser i dessa länder anses inte vara av den dignitet att de kräver skydd utomlands - det kan hanteras av den lokala polismyndigheten. Därför utvisas människor från Albanien, Kosovo, Bosnien, Azerbadjan m fl länder.  Dessa ska nu utvisas snabbare än vad de gör idag. 

Skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende

Idag är knappt 6 000 personer med lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut inskrivna i Migrationsverkets mottagande och bor i ABO.
Rätten till dagersättning för vuxna utan barn tas bort efter lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning. Rätten till anläggningsboende för vuxna utan barn med lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning ska upphöra så snart fristen att lämna landet löpt ut. Utgångspunkten är att verkställighet ska ske vid den tidpunkten. Det ska finnas en ventil för den som inte kan avvisas/utvisas.
De personer som beviljats uppehållstillstånd ska regelmässigt skrivas ut från anläggningsboende när en ny bostad är ordnad. En person som beviljats uppehållstillstånd ska alltså inte kunna tacka nej till erbjuden anvisning och samtidigt bo kvar på anläggningsboendet.
Förslagen syftar till att fler boendeplatser frigörs. 

Det kan verka ganska logiskt att den som inte har rätt att vistas i Sverige inte heller får någon ersättning från Sverige.  Den som har fått beslut om avvisning har egentligen tre val idag. Det första är att samarbeta med Migrationsverket och helt enkelt lämna Sverige med de transporter som Migrationsverket ordnar. Det andra är att inte samarbeta. Då lämnas ärendet till polisen. Det tredje är att gå under jorden och bli en så kallad "papperslös". Det innebär att LMA-kortet (identitetskortet som varje asylsökande har och som regelbundet förnyas) går ut och att ingen mer ersättning kommer. Om nu ersättningen tas bort från den dag beslutet om avvisning fattas, får vi hoppas att avvisningen ändå sker skyndsamt. Sverige kommer alltså att fortsätta svälta ut människor ur landet. 

Rätten till anläggningsboende upphör också, antingen om den asylsökande fått avslag eller om personen fått en ny bostad via Arbetsförmedlingen. Det är självklart, även om det så klart är ytterst besvärligt för en person som rotat sig i en bygd att kommunplaceras hundratals mil bort. 

Det finns naturligtvis en risk att det skapas en svart bostadsmarknad på våra asylboenden. För vem vet egentligen vem som bor var i dessa jättekomplex på hundratals personer? 

Försörjningskrav vid anhöriginvandring

Undantag från försörjningskrav vid anhöriginvandring för svenska medborgare och för medborgare i annan EES-stat eller Schweiz, samt för dem som bott i Sverige i mer än fyra år tas bort. Ändringen ska gälla nyetablerade relationer. 

Idag är det så att den som fått permanent uppehållstillstånd kan ansöka om familjeåterförening. Då måste hela familjen söka sig till en ambassad för att få alla papper i ordning. I praktiken: En man (det är oftast en man) tar sig den livsfarliga vägen till Sverige, lämnar barnen i Turkiet, Syrien eller annat land utanför EU. Här väntar asylprocess för mannen. Efter besked om uppehållstillstånd väntar ny process om återförening. Samtidigt ska mannen påbörja etableringsplanen. Är de dryga 6000 kr etableringsersättningen är på tillräckligt för att försörja familjen? Är det inte det, kan dessa familjer alltså inte återförenas. 

Tillfälligt uppehållstillstånd som huvudregel införs under en begränsad tid 

En tidsbegränsad lagändring införs. Kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer ska fortsatt som huvudregel ha permanent uppehållstillstånd i enlighet med gällande lagstiftning. För övriga flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande ska huvudregeln vara tillfälligt uppehållstillstånd. Vid tillfälliga uppehållstillstånd ska flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande ha en rätt till familjeåterförening motsvarande den som gäller enligt EU-rätten.
När det tillfälliga uppehållstillståndet löpt ut och personen kan uppvisa taxerad inkomst på en nivå som det går att försörja sig på ska personen beviljas permanent uppehållstillstånd, även om skyddsskälen har upphört. Det tillfälliga uppehållstillståndet bör också bli permanent efter tre år om skyddsskäl kvarstår.
Den tidsbegränsade lagen ska utformas i enlighet med detta och gälla under tre år. Den nya lagstiftningen ska tillämpas så snart den trätt i kraft. De beslut som då fattas kommer därmed att utgå från den nya lagstiftningen. De nya reglerna kommer att tillämpas även när ansökan om uppehållstillstånd gjorts dessförinnan. 

För den asylsökande som har barn blir det ingen förändring mot nuvarande regler. Ensamkommande barn och kvotflyktingar är också säkra. Men för ensamstående eller par utan barn blir det betydligt tuffare.  Efter tre år ska en ny process inledas. Om skyddsskälet kvarstår (vilket det med all säkerhet kommer att göra när det gäller de länder som är aktuella), blir det tillfälliga uppehållstillståndet permanent.  

Den asylsökande lämnas här i en stor oro. Alla vet hur det ser ut i Mellanöstern. Men redan nu anses Palestina, till viss del Irak och Afghanistan vara ställen som inte automatiskt leder till skyddsbehov. Vem vet om Syrien i framtiden kommer att anses vara ett säkert land  - om det till exempel blir ett fredsavtal som fungerar på pappret men inte i verkligheten? 

Här kopplas arbetsmarknadspolitiken in. Den som efter tre år kan uppvisa taxerad inkomst på en nivå det går att försörja sig på beviljas permanent inkomst. Asylrätten kommer därmed att handla om att du lyckas få ett jobb vilket är lätt för exempelvis läkare. Men hur är det med den somaliska sjubarnsmamman som under fem års tid i Sverige knappt hunnit lära sig skriva sitt namn med svenska bokstäver? 

Hur denna åtgärd skulle gynna punkten "korta handläggningstiden för asylansökan" är svår att begripa. Varje ärende kommer att kräva två processer. 

Röda Korset har redan påpekat fler humanitära konsekvenser av tillfälliga uppehållstillstånd, och det gäller familjeåterföreningen. Idag måste en person ha permanent uppehållstillstånd för att ansöka om återförening och det skulle alltså dröja i vissa fall fem år eller mer innan detta kan ske. Lägg då på ett halvår i handläggningstid. 

Lagliga vägar

Mottagande av kvotflyktingar utgör en laglig och trygg väg till Sverige och skulle också vara ett sätt att visa solidaritet med överbelastade länder i konflikters närområde. Sverige ska därför successivt öka antalet kvotflyktingar upp till 5000 personer.
En utredning tillsätts om lagliga vägar för att söka asyl i EU. Humanitära visum är ett exempel på en fråga som utredningen ska titta på. 

Oerhört positiv punkt och det är väl här som Miljöpartiet och Centerpartiet fått ett hundben för att gå med på frågan om tillfälliga uppehållstillstånd.  Att befria 5000 personer från ett liv i flyktingläger i Jordanien är positivt, även om siffran skulle kunna vara högre. 
Absolut behövs lagliga vägar för att söka asyl i EU. Men att få med sig andra EU-länder förutom möjligen Tyskland på detta projekt verkar vara lönlöst i en tid då taggtrådsstängsel sätts upp och gränser stängs. 

Översyn ensamkommande flyktingbarn

Antalet ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige har ökat dramatiskt under senare tid. Orsakerna till detta behöver analyseras och ses över. Utöver redan aviserade åtgärder kring ensamkommande flyktingbarn ska hela situationen för placering och hantering av denna grupp löpande ses över. Den löpande översynen ska omfatta allt från socialtjänst och Migrationsverket till gode män, tolkar etcetera. Översynen bör även ta upp överflyttning från HVB-hem till stödboende och andra boendeformer. 

Ytterligare utredningar... men tanken på stödboende och andra boendeformer ger mig ont i magen. Nu sänks alltså kraven på dem som gör business på dessa barn. 

ETABLERINGSINSATSER

Det finns i Migrationsuppgörelsen också insatser för att öka möjligheten till etablering. Hit hör språkstudier och samhällsorientering redan under asylsökandeperioden, ett utvidgande av jobbmöjligheter samt inskränkningar när det gäller föräldrapenning och försörjningsstöd. 

När det gäller bostadsbyggandet kommer reglerna att ändras så att det blir enklare att få bygga. 

Fler lärare behövs i skolan - här kan asylsökande få undervisa barn i hemspråk. Pensionerade lärare och lärarstudenter tas in som resurser. 

Så skjuts också pengar till för kommunernas verksamhet, och 200 miljoner kronor ska gå direkt till civilsamhällets organisationer. Det tackar vi för. 

Jag saknar  särskilt två saker. 

1. Riktade insatser i skolorna för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Det är oerhört viktigt att jobba opinionsbildande nu när asylboenden eldhärjas och med terrorattentatet i Trollhättan i färskt minne vet vi att insatser behövs.  Flyktingkrisen handlar inte om att det är "volymer" av människor som väller in i Sverige. Krisen handlar om att människor tvingas fly från krig, förföljelser, diktaturer.  Forum för levande historia gör goda insatser på detta område. 

Även vuxna behöver nås av information om av demokrati och mänskliga rättigheter innebär. Här kan inte minst kyrkorna och andra Non Government Organizations göra goda insatser.

2. Riktade insatser för att få fredliga lösningar i krigshärdarna. Sverige är medlem i FN. Vad gör vi i FN? I en åtgärdsplan för flyktingmottagande bör det finnas med någon punkt som handlar om att bekämpa grundorsaken till att människor alls tvingas fly.  


Slutsats: Det är oklart om migrationsuppgörelsens insatser får någon effekt. En del talar om att det handlar om att skicka signaler till kommande flyktingar om att det inte är någon idé att komma till Sverige, men framtiden får utvisa vilken effekt det har.  

Min åsikt är klar: Sverige ska ha en fortsatt generös flyktingpolitik. Människor från krigsdrabbade länder ska ha permanent uppehållstillstånd. Handläggningstiderna ska kortas genom att fler handläggare anställs. 

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 14: Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. 

Läs mer
Migrationsuppgörelsen (PDF)

Rasismens ansikte...krönika i SLA 24 oktober 2015

Trollhättan är en vacker stad. Stadskärnan, fallen, kanalen. En riktig idyll som ondskans klor ändå inte kunde hålla sig ifrån. Den 14 augusti 1993 brände några tonårskillar med främlingsfientliga kopplingar ner moskén. Den är sedan länge uppbyggd igen, men minnena väcks till liv varje gång en moské utsätts för skadegörelse. 

I torsdags var det dags igen för ett vedervärdigt brott som av polisen redan betecknas som hatbrott. En man beväpnad med kniv marscherar in i Kronans skola och hugger med dödlig utgång. 

Samtidigt kommer rapporter om mordbrand på asylboenden. Munkedals asylboende som brändes i veckan ligger inte långt från Trollhättan. På obskyra diskussionsforum på nätet uppmuntras till fler mordbränder i moskéer och asylboenden och det ges detaljerade tips på hur en gör för att orsaka så stor skadegörelse så mycket. 

Är det en reaktion på att så många svenskar faktiskt tagit uppmaningen att öppna sina hjärtan på allvar enligt förre statsministerns devis, säkert påverkade av bilderna från tv på döda barn och flyende familjer till fots genom Balkan? 

De människor som inte vill ha fler flyktingar till Sverige, kan de inte nöja sig med att i demokratisk ordning rösta på ett part som överensstämmer med dessa idéer? 

Hatbrott handlar om att motivet till brottet kan härledas till förutfattade meningar om andra människor tillhörande grupper inom bland annat etnicitet. Hudfärg spelar tydligen roll för en del människor som menar att det är okej att kränka, mörda, bränna någon bara för att hen ser annorlunda ut jämfört med sig själv. 

Att det strider mot mänskliga rättigheter och mot de grundläggande värderingarna i samhället om allas lika värde är ingenting som bekymrar dessa gärningsmän. 

Politiker talar om att vi sluter upp kring demokratin. Om att vi försvarar det öppna samhället. Men alla vill uppenbarligen inte ha det samhället - och hur ska dessa människor hanteras? När ljusdemonstrationernas marschaller brunnit ut och demokratiförespråkarna gått hem till fredagsmyset igen borde vi - någon - börja fundera på hur hatet och mörkret ska hanteras. 

Och jag tror att det är bland barnen det måste börja. Utan att frånta föräldraansvaret är skolan en viktig plats för att främja människovänliga tankar, och inte minst därför är det extra grymt att utföra hatbrott på skolor. Oavsett om det blir med dödlig utgång, eller om resultatet blir att ytterligare ett barn låser in sig på toaletten eller får ont i magen varje morgon skolväskan ska packas. 

Trollhättan är fortfarande en vacker stad. Och vackrast just nu är ljusen som brinner utanför Kronans skola. 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Värme och vänlighet. 

Diss: Våld och verklighetsflykt

Tänk en gång till

Reaktionerna mot de hungerstrejkande migranterna på bussen utanför Östersund är kraftfulla. I tidningarnas kommentarsfält flödar irritationen och ilskan över dessa "otacksamma" varelser som borde skickas tillbaka till hemländerna med omedelbar verkan.

Visst är det "bättre" i den jämtländska skogen än i ett lerigt läger i Jordanien. Visst får de tak över huvudet och mat. Men tänk. Det är inte människor som du och jag som sitter där, vars största problem kanske är att midjemåttet nog bör minska något de kommande månaderna.

Det handlar om människor med traumatiska upplevelser i ryggsäcken. Människor som flytt för sina liv. Människor som sett sina familjemedlemmar mördas. Som levt med alldeles för höga adrenalinnivåer i kroppen alltför länge. Nerverna är slut, tålamodet är borta sedan länge och många av dom undrar om det överhuvudtaget finns något att leva för. Flera har skador efter tortyr.

Att förvänta sig att dessa människor på en  gång ska känna tacksamhet är grymt och omänskligt, liksom att förvänta sig att de förstår de eventuella politiska konsekvenserna av detta. 

Vad de hört om Sverige har de inte läst på Migrationsverkets hemsida. De vet bara att det finns demokrati och säkerhet i Sverige och att det redan finns landsmän bosatta där som en kan ty sig till.

Människosmugglarna bidrar med positiv information, men dumpar sin last utanför Migrationsverkets lokaler i Malmö. Vad som sen händer, är de flesta helt ovetandes om.

Det sägs att Sverige är ett generöst land när det gäller flyktingmottagning. Det stämmer,så tillvida att vi ger permanent uppehållstillstånd till syrier. Alla har rätt att söka asyl, vilket är en mänsklig rättighet och inte något Sverige bör berömma sig av.Det är, så att säga, självklart.

Men vägen hit är mer än svår, långt värre än farlig. Det handlar om att betala mycket pengar,och det handlar om att kanske inte överleva.
Så hamnar de på en buss, femton timmars resväg innan de stannar utanför Grytans flyktingförläggning.Ingen lugn och ro för stressade själar. Vägglössen trivs dock.

Vägen till jobb och bostad är förfärande lång och det krävs mycket tålamod att stå ut under tiden. Asylboenden som skulle vara tillfälliga blir nu hem i flera månader, upp till år. En del blir så institutionaliserade att de inte vill lämna asylboendet även om de får möjlighet.

Jag har hört berättas att barnen som bor på asylboende somnar under lektionerna därför att de inte kan sova en hel natt utan att vakna av brandlarm, mardrömmar och ångestskrik från sig själva och andra. Och det är knappast lugnt kl 8 då de flesta barn bör gå och lägga sig.

Vittnesmålen om missförhållanden blir fler och fler. Det handlar inte om att migranter är bortskämda. Det handlar om människovärde, att det krävs mer än utfodring och stallplats för att vara en människa. Isoleringen är ett känt problemområde. Att inte komma någonstans, att internetuppkopplingen ständigt strular, vägglöss, sysslolöshet och oro för vänner och anhöriga.

Handläggningstiderna på Migrationsverket behöver kortas. Bostäder behöver byggas. Arbetsförmedlingen behöver få utökade resurser. SFI måste sättas in tidigare. Ersättningsnivåerna måste höjas. De är människor - inte boskap som ska bussas runt.

Röda Korset har identifierat fler problemområden.

Magnus skriver bra:

Den svenska integrationspolitiken fungerar inte. Det vet de flesta. Flyktingmottagning och integration är problemområden. Nu har den frågan blivit aktuell eftersom flyktingar börjat protestera. Medan tid är. Innan de blivit isolerade. För att komma in i samhället behöver man ett jobb. För att få jobb behöver man kompetens och kontakter. Ingetdera utvecklas av isolering.

Konstigt nog verkar många inte begripa det. Jag är föga imponerad av de människor som nu börjat diskutera frågan. Främst för att de inte diskuterar själva problemet (integration och flyktingmottagning), utan istället fokuserar på om flyktingarna i Grytan beter sig som bortskämda primadonnor eller ej, eller om det är fel på flyktingförläggningen. Ingetdera är problemet!

Problemet är att flyktingar placeras där det finns plats, utan en tanke på vad som ska hända med dem sedan om de får uppehållstillstånd. Detta utan en tanke på var jobben finns. Eller vilka jobb som är aktuella. Inte heller diskuteras var flyktingmottagandet behöver byggas ut, eller hur vi gör för att flyktingarna inte ska tappa kunskaper och kompetens under väntetiden. Flyktingpolitiken har blivit regionalpolitik där det blivit viktigare att generera pengar och arbetstillfällen i glesbygden genom att betala för flyktingmottagning där, istället för att låta behoven styra flyktingmottagningen.

Så, vi kan väl tänka en gång till. Om det hade varit jag - hur hade jag reagerat? '

DN
DN

Intresserad av frågorna?  Läs Asylnytt!

Oerhört bra skrivet av Lotta Gröning!

The Gospel of Christmas, Luke 2

”At that time Caesar Augustus issued a regulation that all the world should be taxed. It was the first census, and it was kept when Quirinius was governor of Syria. All went to enroll themselves, every one into his own city. And Joseph, who by his descent belonged to the house of David, went from Nazareth in Galilee to Judea, to Bethlehem the town of David, to be enrolled with Mary, his betrothed, who was expecting a child.

While they were there, the time came for her to give birth, and she gave birth to her son, the firstborn. She wrapped him and laid him in a manger, because there was no room for them in the inn.

In the same district were shepherds abiding and keeping watch over their flock by night. Then the angel of the Lord before them and the glory of the Lord shone around them, and they were terrified. But the angel said to them, "Be not afraid. I bring you good news of great joy, a joy for all the people. Today a Savior has been born to you in David's city, who is Christ the Lord. And this is the sign for you: you shall find the babe wrapped in swaddling clothes and lying in a manger. "

And suddenly there was with the angel a multitude of the heavenly host praising God:

"Glory to God in the highest and on earth peace to those he has chosen. "

When the angels went away from them into heaven the shepherds said to one another: "Let us go to Bethlehem and see this thing that has happened, which the Lord has made known to us." They hurried away and found Mary and Joseph, and the baby as lying in the manger. When they had seen it, they told what had been told them concerning this child. All who heard it were amazed at what the shepherds said. Mary kept all these things in her heart and pondered it. And the shepherds returned, glorifying and praising God for all they had heard and seen everything was as it had been said them.”

Christmas Sermon by Karin

At the time, issued the UN Secretary-General Ban Ki-moon a regulation that all the world's people would be subject to human rights. It was an appeal in the long line of diplomatic downs, and it was kept when Bashar Al Assad was dictator of Syria. All who suffered from war and persecution went to seek asylum, each to the country they could afford to pay the trafficker to go.

And Joseph, who by his descent had his house bombed, went from Damascus in Syria via Turkey and Greece to Catherine Jonsson town Skovde, to enroll at the Migration Board with Mary, his betrothed, who was expecting a child.

While they were on asylum accommodation was time for her to give birth, and she gave birth to her son, the firstborn. She dressed him and put him on a mattress on the floor when they got back to the refugee camp a few hours after birth because there was no place for asylum seekers without acute care needs inside the hospital.

In the same district were some Roma people out there and guarded their blankets at night. Then stood an official from the Social Services Department in front of them and the glory of the Lord shone around them, and they were terrified. But the social worker said to them, "Be not afraid. I bring you good news of great joy, a joy for all the people. Today, a new child was born, and although he is a refugee, he has the same value as any other. "And this is the sign for you: you will find a baby who has had his diaper for too long and located in the a worn crib at the refugee camp. "And suddenly there was with the social worker, a great choir from the music school praising God:" Light a candle and let it burn, never let hope vanish. It's dark now, but it becomes brighter again. "

When the social worker had gone away from them back to the management said the Roma to one another, "Let us go into the refugee camp and see what has happened, which the authorities have made known to us." They hurried away and found Mary and Joseph, and the baby as lay in the crib. When they had seen it, they told what had been told them concerning this child. All who heard it were amazed at what the Roma said. Mary kept all these things in her heart and pondered it.

When the child had been born in a refugee camp came a few wise people and asked, "Where are the new baby? We have seen on television that refugees are struggling even in Sweden, and we are here to help with some stuff.  "When some other politicians heard this, they were worried, and they wondered how large a volume such as this refugee country really could receive. They gathered the country's experts on integration and wondered how many people would come during 2015th.

The wise men did, however, cared more about human dignity than about volumes, and they went to the refugee camp and delivered diapers, clothes and sheets to one of the holy families squeezed into the small room with a toilet in the corridor.

However, light a candle and let it burn. Refugee Child Jesus received three gifts of the wise people: gold, frankincense and myrrh. Refugee Children in Skaraborg gets help from wise people: Every time someone leaves something to Lyktan or to other organizations, big or small, I think ... ..it was dark, but it got brighter for a while.

KLV 2014-12-24