Så har vi passerat ännu ett årsskifte och det är dags att summera året 2022, och min vana trogen gör jag det med hjälp den nyordslista som i slutet av varje år ges ut av Institutet för språk och folkminnen.
Folkminnen, ja. Vad kommer folk i allmänhet att minnas av 2022? På det personliga planet ser det givetvis olika ut för olika personer. Släkten följa släktens gång, heter det ju, så några har tillkommit och några lämnat. En del har ägnat året åt spännande utmaningar i den meningen att det verkligen handlat om roliga och intressanta uppgifter, och för andra har utmaningarna verkligen inneburit svårigheter.
När det så småningom verkade som att de värsta konsekvenserna av pandemin skulle avta i vaccinets spår, vaknade vi en morgon upp till den vedervärdiga nyheten att Ryssland tagit nya steg i aggressionen mot Ukraina. När nyårsraketerna fyras av, går min tanke till en annan slags raketer, som inte har med festlighet att göra utan med död och destruktion. Flera nyord har med Putin att göra och påminner oss om att krigets konsekvenser i första hand drabbar Ukrainas folk, men också människor som runt om i världen indirekt drabbas. Energikriget som pågår är ett sådant exempel. Energifattigdomen handlar om att folk med små marginaler tvingas välja mellan varmt hus eller varm mat, och på samhällsnivå om att det faktiskt finns ett begränsat utbud.
Så fick vi en ny regering, och somliga gläder sig och somliga förfasar sig. På nyordslistan hamnade valförnekarna och den falska majoriteten, men ordet klickkemi handlar inte om att folk som till synes motverkade varandra före regeringsförhandlingarna efter några glas slottswhisky plötsligt kunde bestämma tillsammans.
Finns det något positivt och hoppfullt vi kan ta tag i? Jag fastnar för ett av de sista ordet i nyordslistan. En urbexare är en person som ägnar sig åt utforskning av övergivna byggnader och platser. Mm. Vad finns det, om vi rotar djupt i folkminnet, för övergivna eller bortglömda platser vi skulle kunna leta oss tillbaka till? Jag drömmer mig tillbaka till en tid då ingen hade hört talas om Covid -19, då det kalla kriget nog var över, då länder i Europa ville samverka med varandra, då vi trodde att det där med världskrig var något som hörde 1900-talet till. När Gretas skolstrejk för klimatet var något som folk högt och lågt brydde sig om, och otänkbart vore att nyordslistan från 2022 skulle innehålla begrepp som spökflyg, permakris och klimatskadestånd.
Kan 2023 bli bättre än 2022? Det får vi hoppas och tro. I väntan på att Putin rättar till sig och sina förehavanden, får vi på bästa och mesta sätt agera motståndsrörelse. Ingenting blir bättre för att vi deppar ihop. Släck en lampa och tänd ett stearinljus. En pizza mindre och en hundring mer till valfri organisation för mänskliga rättigheter. Jag önskar dig ett gott nytt år med en strof ur Alfred Tennysons In Memorian: Ring klocka ring, och seklets krankhet vike, det dagas, släktet fram i styrka går! Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in det tusenåra fredens rike!
