För några dagar sedan åkte jag genom Hentorp och upptäckte att de byggt en cirkulationsplats i korsningen där det tidigare varit trafikljus. Det finns ingenjörer som utbildar sig på hur trafiken bäst flyter på i olika situationer och tydligen är cirkulationsplatser välgörande för mänskligheten.
Spelar det någon roll ur ett existentiellt perspektiv om det är en cirkulationsplats eller om det är trafikljus? Givetvis. Vissa jublar över rondellerna, som väl fler än jag säger i vardagslag även om just ordet rondell avser den runda ytan i mitten av cirkulationsplatsen, andra skyr dem som pesten.
Om jag någon gång skulle skriva ett politiskt eller filosofiskt manifest skulle det kunna heta Att närma sig en cirkulationsplats. Det handlar om att sakta in och försöka överblicka situationen. Mer än att försöka, för den som inte har fullständig kontroll på vilka som befinner sig runt cirkulationsplatsen riskerar att utsätta andra för fara. I dessa tider kan det till exempel handla om att uppmärksamma den som inte övat upp sin färdighet i att i någon mån bära reflex. Den som inte låter sig bli sedd, bör omringas med än större omsorg. Väl framme handlar det om ytterligare bedömningar. Hur fort kör medmänniskorna i de andra fordonen? Finns det någon i långt fordon som behöver extra utrymme? Kommer jag att hinna? Hindrar jag bakomvarande trafikanter om jag är alltför tvehågsen och försiktig? Om någon bakomvarande trafikant skulle ge uttryck för sina frustrationer genom att hamra på signalhornet i syfte att uppmärksamma mig på sin egen frustration där jag sitter i analys av ovanstående, väljer jag då att uppfatta tutandet som en välvillig puff i rätt riktning, eller som ett uttryck för en illavarslande hotfull situation som skulle kunna rendera i en oförsiktig omkörning när cirkulationsplatsen väl är genomkörd?
I livet finns det inte så stor förståelse för den som står vid väjningspliktskylten och väntar in. Allt ska tajmas in och verkställas i någon form av normerat rätt tid, oavsett om det handlar om gymnasieelevens inlämningsuppgifter oavsett andra omständigheter, eller om det handlar om den tröttes mående i relation till myndigheternas tidsbegränsningar i fråga om hur länge det är möjligt att pausa livet. Allting ska helst flyta på utan att någon störs av någon och att möta någons arga blick i backspegeln kan vara en obehaglig upplevelse.
Så finns det givetvis folk som kastar sig handlöst ut i cirkulationsplatser utan att lägga märke till något annat än sitt eget motorljud. Det kan handla om ungdomlig oförsiktighet eller att någon helt enkelt inte förstått vad väjningsplikt innebär. Människor som far fram i livet under förutsättning att andra ställer sig på bromsen har vi väl alla mött. Tröttsamt.
Annat är det med korsningar med ljussignaler. Rött, gult eller grönt och alla vet vad som gäller. Nu är vi inne i julveckan och julens klassiska färg kanske kan påminna oss om att stanna till en liten stund och dra några djupa andetag. Tids nog blir det grönt igen och vi får ta ny fart. Jag önskar dig en fin julvecka!
