S:ta Elin av Skövde. Krönika i SLA den 1 aug 2022

 Har ni uppmärksammat S:ta Elin av Skövde i helgen? Svaret på den frågan är nog varierande. Jag skulle tro att det har varit fler besök på det köpcentrum som bär hennes namn, än vid den källa som sedan medeltiden varit en viktig plats för den som hedrar helgonet. 


Att Skövde ens finns som stad idag har vi Elin att tacka för. Under medeltiden och fram till reformationen var Skövde ett välkänt pilgrimsmål, och skövdeborna såg naturligtvis till att bedriva handel med de som besökte orten. 

Att Elins Esplanad heter som det gör är alltså inte så dumt egentligen. I våra tider kan man ibland ana en intressekonflikt mellan kommers och kultur, men på medeltiden drog man nytta av varandra. Att det var mycket folk i staden under den betydelsefulla Elinsmäss kan förstås genom biskop Brynolfs stadga om fridlysning från 1280-talet: den som sargade eller skadade någon under Elinsmässan skulle böta tio marker till biskopen. 


Under 1300-talet utvecklas aktiviteterna kring S:ta Elin. År 1413 nämns Skövde som stad i en skattelängd, och genom donationer till kyrkan har staden blivit en ekonomisk kraft att räkna med, åtminstone fram till reformationen. För Gustav Vasas del passade det bra att den svenska kyrkan ritades om från katolsk kyrkoprovins till svensk statskyrka. Han stökar runt med de viktiga marknaderna, konfiskerar kyrklig egendom och utfärdar skatteförordningar. Att Skövde skulle betala fem kohudar, Skara fyrtio och Hjo tjugo ger en fingervisning om hur Skövdes ekonomiska status såg ut vid den här tiden. 


När Gustav Vasa besöker Skövde i augusti 1527 är det alltså slut på Skövdes storhet som vallfartsort och köpstad.  Elinskulten avfärdas som påvisk vidskepelse och förbjuds, och med den de ekonomiska fördelar för staden som den bidragit till. Dock var det inte så enkelt att med ett enda penseldrag förändra det som var viktigt för folk, så vördandet av Elin fortsatte, om än inte officiellt. 


Men hur skulle det gå för vår stad? Under 1600-talet plågas staden av danskarna, men redan 1610 utfärdar ett privilegiebrev av Hertig Johan som då hade fått Skövde till sitt hertigdöme, i vilket nämns att han helt enkelt tänkte lägga ner staden eftersom det inte fanns så många borgare som drev handel. Borgarna lovade dock att beflita sig, och en prövotid beslutades. Enligt en tradition fick hertigen besök av en skövdeflicka, som berättade att hon under natten drömt att Skövdes skyddshelgon Elin uppenbarat sig för henne och bett henne gå till hertigen med önskan att staden skulle få bestå. Eftersom hertigen delade sin fars inställning till helgonen, lät han staden vara. Sant eller ej, men så fick Elins namn åter en gång vara till nytta för Skövde. 


Så hur ser det ut idag? Elins namn och bild finns representerat överallt i vår stad, hon är skyddspatron för den katolska församlingen i Skövde, och för dem och andra är S:ta Elins källa en viktig plats. En promenad till garnisonsområdet rekommenderas för en stunds vila vid Elins källa, och sedan ett besök i någon av Skövdes butiker.  Skövde är åter både kulturstad och köpstad, och det kan vi vara stolta över. 


KARIN LÅNGSTRÖM 

Hiss: S:ta Elins källa och andra viktiga platser

Diss: Stadsbranden 1759. Tänk om fler byggnader hade skonats! 


S:ta Elin av Skövde. Krönika i SLA den 1 aug 2022

  Har ni uppmärksammat S:ta Elin av Skövde i helgen? Svaret på den frågan är nog varierande. Jag skulle tro att det har varit fler besök på ...