Samtidigt som vi måste hantera infektionen, invasionen och hela livssituationen måste vi nu leva med inflationen och krympflationen. Ordet krympflation är belagt i svenskan sedan 2016 men allt fler blir nu medvetna om fenomenet. Det handlar alltså om ett litet trick våra näringsidkare gör för att undvika att siffran på prislappen blir högre. Istället för att höja priset, krymps förpackningen. Ett halvt kilo kaffe är inte längre ett halvt kilo utan 450 gram, kexpaketet och toarullen tar slut fortare, och numera går det nästan att orka äta upp en hel pizza.
På ett vis är det det ju bättre med mindre förpackningar. En flaska senap blir i mitt kylskåp nästa aldrig tömd innan den med råge passerat bäst före, mindre choklad och kakor är bara bra och en del tycker det blir tungt att bära hem tvålitersjuicen, men vill ändå ha det något bättre literpriset. Kanske kan de höjda matpriserna hjälpa oss att slänga mindre mat, men någonstans går gränsen. Att köpa en gurka för trettio kronor under säsong skulle jag aldrig göra, men fortsätter det här är de orden kanske något jag får äta upp.
Krympflation är kanske något att tillämpa på annat. En heltidsvecka på jobbet behövde inte längre innebära fyrtio timmar utan trettiofem, en timme på löpbandet kan i själva verket vara fyrtiofem minuter och en tretimmarsstädning hemma krymps med denna logik till två timmar.
Hjulen ska snurra snabbare och snabbare. När semestrarna är över går vi in i valrörelsen på riktigt. I debatterna ska det vara vassa replikskiften och helst inte meningar över fem ord. Den som i tv tänker efter innan svaret avges anses trög och ogenomtänkt. Allt ska hända i realtid, samtidigt som verkligheten händer i fysisk form i rummet pågår ett liv på sociala medier (de som bestämmer och har inflytande över folks liv finns på kanalen Twitter) och den politiker som inte hänger med där är hopplöst ute.
Även vanligt folk är i de två världarna samtidigt. Att sitta på bussen och bara titta på folk istället för att titta på mobilen är unikt. Den som inte självscannar i mataffären utan ställer sig och köar använder denna onödiga tidsspillan åt att kolla mobilen. Den fysiska världen krymper, men den digitala öppnar upp sig och allt informationsflöde kan bli oöverstigligt.
Priset för vår gemensamma livsstil är för högt. Att bara köra på tills klimatet brakar ihop är inte möjligt. För ett tag sen hörde jag någon säga att det är en merit att ha gått in i en utmattning, eftersom det är ett tecken på att man går in för sitt jobb.
Nu går vi in i en höst där osäkerheten är stor. Alla kommer inte bli nöjda med valresultatet. Hur blir det med smittskyddsrestriktionerna? Fler och fler oroar sig för hur elräkningarna kommer att se ut i vinter. Jag tror att vi behöver göra som dagligvaruhandeln och anpassa innehållet efter förutsättningarna. Ekorrhjulen måste få snurra långsammare. Alla kan göra något för att minska sina klimatavtryck. Och jag längtar efter att få höra politikerna tala med varandra med allvar och eftertänksamhet, och en krympflation när det kommer till att högljutt avbryta och skylla ifrån sig vore fint.
