Så har vi kommit till mitten av augusti och idag får vi fira prinsessan Estelles namnsdag. Tiden går ju även hos den kungliga familjen och prinsessan är redan tio år gammal. Jag kan inte säga att jag är så uppdaterad på hovet och allt de gör, men jag kan ändå tycka att det är bra med en institution som är fast och förutsägbar mitt i alla politiska idéer av skilda slag.
Vi går in i en mer aktiv del av valrörelsen och nu gäller det att fånga väljarnas intresse. Just nu debatteras brott och straff i stor utsträckning och jag fastnar i begreppet utanförskapsområde. Vem bor utanför, och vem bor innanför? Vem definierar vad som är vad? Bor prinsessan Estelle i ett utanförskapsområde så till vida att hon är utanför det alldeles vanliga livet, ständigt skyddad av livvakter och med barn till samhällets top notch att leka med?
Just nu haglar förslagen från vänster till höger om hur livet i de socialt och ekonomiskt utsatta områdena ska förbättras och visst behöver något göras. Men det finns också ett annat slags självvalt utanförskap som mer handlar om att vägra underkasta sig de trender och förhållningssätt som skapats av en självuppfattad elit som väl knappast har allas bästa för ögonen.
Att det med hjälp av språket går de att beskriva verkligheten så att den framstår bättre än vad den är, är inget nytt. Jag har tidigare i måndagskrönikan beklagat mig över användandet av ordet utmaning när det egentligen handlar om en svårighet. Just detta är typiskt. Den som definierar en händelse eller ett fenomen som ett problem eller just svårighet kan upplevas som en negativ person, och sådana vill ingen ha.
Så skapas berättelser om hur verkligheten ser ut. En bidragstagare, till exempel, förutsätts vara en person boende i ett utanförskapsområde, medan ett storföretag som fått miljoner i korttidsstöd under pandemin är en samhällsbärande enhet som mottagit statsstöd.
Inom arbetslivets värld finns fler exempel. Nu ska vi brinna för allt vi gör, och begreppet utbränd har vi glömt. När brinnande ingår i kravspecifikationen för jobbet finns ju inga tankar om att följa några arbetstidsregler. Istället är medarbetarna engagerade, drivna och närvarande. Digitaliseringen som påskyndats under pandemin innebär också att det går utmärkt för vissa yrkesgrupper att jobba hemifrån, vilket innebär att de är tillgängliga i princip jämt. Så behöver vi också effektiviseras och kompetensförstärkas och vi pratar inte om besparingar utan satsningar. Behöver någon sägas upp ordnas enkelt en kompetenskartläggning och den som har tagit till sig det där med nyfiket flexibelt arbetssätt förstår att den inte alls är utsparkad utan ser fram emot utmaningen att gå vidare mot nya spännande resor. Den som inte vill gå in under ett mer organiserat anställningsförhållande kan bli konsult inom sitt kompetensområde och berätta för andra hur verkligheten ser ut.
Jag hoppas Estelle och alla andra stjärnor får en fin namnsdag. Alla får vi njuta av den augustisolen som ju lyser för alla oavsett social och ekonomisk status, och tur är väl det.
