Den här månaden ägnar Falköpings Sotningsdistrikt särskild omsorg om mitt lilla fritidshus. Eftersom den är försedd med öppen spis och därmed tillhörande skorsten är det ju sedan medeltiden förordnat att tillsyn ska ske av behörig kontrollant.
Då som nu är eldsvåda något av det värsta som finns och givetvis ska det förhindras, oavsett om det handlar om vegetation eller bebyggelse. Redan i Magnus Erikssons stadslag på 1300-talet betonas vikten av sotning. Såväl slott som koja bestod huvudsakligen av trä och faran av soteld kunde inte ignoreras. På 1500-talet dyker sotaren upp som yrkesperson och århundradet därefter blir sotningen föreskriven i de kommunala brandordningarna. Sotningen blev dock inte obligatorisk förrän 1923 i städerna och på landsbygden 1962. Numera tillkommer också brandskyddskontroll med jämna mellanrum och den fokuserar på förbränningsanläggningens skick och kondition ur brandskyddssynpunkt.
Skorstensfejarna tillhör en stolt yrkeskår med riksvapnets emblem i bältet. Dagens yrkesperson är en tekniskt kunnig hantverkare med specialisering på allt som har med eldstäder, energi och värme att göra. Kvar från förr, då barnarbete regelmässigt förekom då de små gossarna kröp genom rökkanalerna, är mössan, kallad kurpis, som var en del av skyddsutrustningen. Den klasssiska skorstensfejarmästaren, som ju inte behövde ta del av den smutsigare delen av arbetet, kunde bära hög hatt som förutom att den ingav status också kunde tjänstgöra som dokumentförvarare. Om grunderna i knoparmoj ingår i utbildningen till skorstensfejare nuförtiden låter jag vara osagt, men om du under sotningsförrättningen får höra den ene fejaren ropa till den andre att gajen rycker på lanken, så betyder det i runda slängar att fastighetsinnehavaren bjuder på fika efter utfört arbete.
Efter allt detta är det förhoppningsvis bara att elda på och njuta av eld och värme under kyliga höst - och vinterkvällar. Att ha en kakelugn, vedspis eller öppen spis med eller utan kassett verkar ju vara en välsignelse i dessa tider. Allt fler talar om att ransonera el, spara på värmen och sänka inomhustemperaturen och som lättfrusen gäller det ju att tänka till redan nu inför vintern. Mormors hemstickade raggsockar lär komma till användning även i lägenheten i stan. Värmefilten ger en god värme och håller länge. Men den öppna elden tycker jag förenar oss med tidigare generationer som levt under anspråkslösa omständigheter som vi 70-talister nog inte kunde drömma om skulle återvända. Att allt blir bättre är ju ett mantra som vi vant oss vid. Berlinmuren föll, kalla kriget upphörde, länder började samarbeta och sluta avtal, datorer och mobiltelefoner kom och inte skulle vi väl behöva uppleva en energikris? Då var kakelugnen inte någon nostalgifaktor utan en nödvändighet. Kanske blir det så igen.
Roligast blir det om man ser möjligheterna! Med några tegelstenar i härden och eldfasta kärl går det ju också att laga lite mat i kakelugnen eller öppna spisen. Kakelugnsbakad potatis låter ju underbart gott och varför inte grilla lite korv? Jag önskar dig en fin vecka!
