Att ha en egen trädgård innebär ett visst mått av arbete men framförallt möjlighet till avkoppling och rekreation. Underbart är att efter ett milt ansträngande arbetspass gå runt med sekatören och plocka med sig pioner, midsommarblomster, smörblommor, hundkex och något vackert gräs till en ljuvlig bukett att njuta av. Färger, former och dofter i en härlig mix. Och just det ja, en blomma till, som numera fått dåligt rykte. Oförtjänt eller inte, blomsterlupinen är en växt som ännu inte finns med inom ramen för lagstiftning för invasiva växter, men Naturvårdsverket tycker ändå att vi bör hindra dess spridning.
Sedan jag börjat notera att förekomsten av blomsterlupin på tomten ökat exponentiellt under några år, läste jag på lite grann om det här med invasiva arter. Det handlar alltså om djur och växter som med människans hjälp flyttats från sin ursprungliga miljö, som sprider sig snabbt och som orsakar skada för ekosystemet , infrastrukturen eller människors hälsa. I Sverige finns enligt naturvårdsverket 257 arter med hög risk. Alla är inte så vanliga som lupinen eller gullriset. Det skulle vara roligt att se en tvättbjörn eller en gulbukig vattensköldpadda. Andra låter inte så roliga, som bisamråttor, kinesiska utlandskrabbor eller gula skunkkallor, som trots sitt skunkiga namn är rätt så vacker. Möjligen doftat den inte så gott. Västra Götalandsregionen kraftsamlar just nu mot jättebalsaminen, som har så vackra blommor men som numera faktiskt är olaglig att ha på sin tomt. Den är en fara för den biologiska mångfalden. Jättelokan är otäckare. Den är kusligt stor, och växtsaften i kombination med solljus kan ge svåra brännskador.
Lupinen är vanligare. Visst är den vacker, och jag har den gärna som dekoration. Men enligt experterna har lupinens förmåga att binda kväve den negativa effekten att den tränger undan andra ängsblommor. Bin och pollinerare föredrar lupiner framför andra växter - vem skulle inte vilja krypa runt i en sån där färgsprakande klase med så många rum att krypa in i och få del av livets goda?
Växter kan alltså hota ekosystemet, växter kan brännas och vara giftiga, men framförallt är de källor till så mycket glädje. Just nu är gräsmattan alldeles vit av aspens luddiga frökorvar, och vore inte alla fågelbon redan byggda skulle de vara alldeles utmärkt isoleringsmaterial eller varför inte sänghalm? Pionerna doftar ljuvligt och än så länge har de inte behövt vika sig för skyfallen. Bär och frukt är på gång och allt ger en behaglig känsla av att livet pågår trots alla stökigheter som visas på teven. Medkänsla och aktivitet är viktigt, men ibland behöver vi bara sätta oss ner och njuta av det som faktiskt är vackert.
Och vi är klimataktivister i det lilla bara genom att ha lite växter på balkongen. Samtidigt som de gläder oss, binder de koldioxid. Att vi lever i relation med varandra, och att blommor tycker om att bli ompysslade, är väl känt. Det är helt enkelt ett naturligt sätt att leva.
KARIN LÅNGSTRÖM
