I skrivande stund befinner jag mig i Skåne på konfirmandläger. Efter två års pandemi går det äntligen att göra sånt här igen, och för min del blev det ju fem års uppehåll från tonåringar i denna form medan jag arbetade för Skara stift.
Nu är vi iväg med våra konfirmander och förutom att förbereda sin konfirmationsfest får de uppleva intressanta saker som till exempel synagogan i Malmö, gå på musikal och eftersom de är kreativt lagda lade vi in ett besök på Limmareds glasbruk på vägen ner till Skåne.
Har ni inte varit där, så är kan jag här bjuda på ett fint utflyktstips, både för den som är intresserad av glaskonst och för den som gärna fördjupar sig i industrihistoria. Glasbruket är faktiskt Sveriges äldsta i drift. År 1740 grundades det av överstelöjtnant Gustaf Ruthensparre. Han hade tjänstgjort i Karl XII:s armé, och väl hemma från kriget förvärvade han Limmareds säteri och kom på att det fanns mycket råmaterial till glastillverkning såsom ved, kisel och lövträdsaska.
Under beredskapstiden på 1940-talet övergick produktionen från flaskor och dricksglas alltmer till förpackningsglas, helt enkelt det som behövdes för att konservera och förvara. Att kunna ställa om en produktion när nöden och tiden så kräver är inte bara en överlevnadsstrategi för ett enskilt företag utan en välgärning för ett helt samhälle. På vilket sätt den nuvarande storsäljaren, vodkaflaskan, bidrar får jag låta vara osagt.
År 1955 upphörde den manuella tillverkningen och blev helt automatiserad. Än i dag är det full fart i bruket och dagligen tillverkas 1,5 miljoner burkar och flaskor.
Konfirmanderna fick testa att göra en glasdroppe, inte helt enkelt men roligt! Överfört till filosofiskt tänkande kunde vi sen fundera över vad det är för faktorer som gör att våra liv formas.
Livet var dock inte så härligt för alla som arbetade på bruket, före fackföreningsrörelsens tid. Det var vanligt att en brukspatron i ett brukssamhälle styrde och ställde över alla, både på arbetstid och utanför. Några rättigheter fanns inte. Men värst var nog ändå barnarbetet. Egentligen var det förbjudet att låta barn arbeta i fabriken, men det brydde man sig inte så mycket om. När det blev inspektion, fick barnen springa och gömma sig i hytterna, i skrymslen och vrår bäst de ville, och deras snabba reträtt gav upphov till att de kom att kallas hyttsnokar.
Nuförtiden går tioåring på mellanstadiet, och tonåringarna är får gå i skolan många år till. Den resa som vårt land gjort på hundra år är så viktig och betydelsefull. Från Fattigsverige till Välfärdssverige, där ingen behöver stå med mössan i hand varken inför patron eller prästen, utan där vi om och om igen påminner oss om alla människors lika värde.
Vi sjunger sången “Du vet väl om att du är värdefull?” och tyvärr finns det ju många i vårt samhälle som inte med självklarhet svarar ja på den frågan. Det ger mig bränsle att jobba lite till. Det är som när glasmassan stelnar och tappar värme. Då får vi elda på lite igen.
