Nu flyger tiden fram som en gasell över slätterna, allt ska hända och glädjen är stor över allt som nu kan hända som under de värsta pandemiåren varit omöjliga att genomföra. Födelsedagsfester, konfirmationer, studentfirande, dop och bröllop och det finns ingen hejd på hur roligt folk kan ha!
Att det också finns tid för ledighet och paus, eller att göra de annorlunda saker som skiljer vardag från vardag, är något som för många ökar livskvaliteten. Denna vecka ser vi fram emot Kristi himmelsfärds dag med dess klämdag.
Även för den som inte är religiöst lagd kan det vara spännande med våra traditioner. De har inte sällan sitt ursprung i både hedniska och katolska seder - när folket i våra bygder tog till sig kristendomen ville många ha kvar sin folktro, och när kalendern ändrats under århundradenas gång har folket fått anpassa sig. Under senmedeltiden hade över hundra dagar om året blivit helgdagar, förutom de vanliga söndagarna var det ett stort antal helgondagar som skulle beaktas. Det behövdes knappt någon semesterlag på den tiden, en tredjedel av året skulle borgare och bönder i det längsta avhålla sig från arbete ändå. En del av dessa nya dagar kunde lätt sammanläggas till de hedniska - julen kunde firas då vintersolståndet var aktuellt, Jungfru Marie bebådelsedag passade väl in med vårdagjämningen. Jungfru Maria kallas också Vår Fru, och med hönornas äggproduktion i rekordfart då våren och ljuset kommer tillbaka, är det ju fantastiskt att fira Jungfru Maria med de godaste våfflorna i stor mängd.
Vid reformationen, då det katolska skulle rensas ut, försvann ungefär femtio helgondagar. Men det var en hel del traditioner med rötter i det katolska som ändå var kvar, och det fanns väl vissa företeelser som vi idag skulle räkna som magi eller vidskeplighet. Ett exempel var att en del försökte smuggla med sig oblater från nattvarden för att strö ut smulor från brödet på åkern för att på så sätt gynna växtligheten. Därav den gamla seden att prästen la in oblaten direkt i munnen på folk vid nattvard. I samma härad finns de tre gångdagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärds dag, då prästen och församlingsborna gick ut på gärdena och välsignade och bad om god skörd. Dessa dagar fanns kvar ända fram till Gustav III:s helgdagsreform 1772. Denne kung hade inte så många religiösa argument för att dra in till exempel tredje - och fjärdedagarna efter jul och påsk, utan han tyckte att det var onödigt att allmogen var ledig när de ändå inte gick till kyrkan utan ägnade ledigheten åt att dricka sprit.
Men folk behöver ta igen sig och det som försvinner i ena änden kommer ofta tillbaka i en annan. Nuförtiden är det vanligt att folk som har möjlighet “går för dagen” redan vid lunch på fredagarna och tar på så vis ut inarbetad tid under veckan för att få en längre paus. Nästan heligt är också klämdagarna, och en sådan har vi ju på fredag.
Jag önskar dig en fin vecka, med gökotta, trumpetmusik från kyrktorn, trädgårdsarbete, läsning av god bok eller vad du önskar hållas med!
