Jag förodlar slingerkrasse och även om inga blommor lär synas än på ett tag är jag redan nu fascinerad. Med sina smala trådar till stjälkar och oproportionerligt stora blad vänder de sig nästan ögonblickligen mot ljuset när jag vänder på krukan. Med blad som parabolantenner drar de till sig ljus och i växelverkan mellan kemiska processer och skaparkraft sker mirakel.
Att vända sig mot ljuset eller mörkret är en existentiell fråga som är aktuell också i vår tid. Att bränna en koran ger visserligen lite ljus från den snabbt uppflammande elden, men är och ger upphov till ett mörker med djup vi knappast kan ana.
Visst ska vi värna de grundläggande friheterna. Efter att vi under pandemin fått avstå från några av våra viktiga rättigheter känns det naturligtvis bra att just den ordningen är återställd. Men frågan om det är bra och klokt att samlas gäller för en del samlingar inte bara längre om smittskydd utan också samhällsklimat i stort. Det finns annat än coronavirus som kan smitta. Hat, hot och totalt oförstående inför vad som är viktigt för andra människor är dumt att sprida.
Tungan har makt över liv och död, står det i Ordspråksboken 18:21 och är det bibelord som kommer upp när jag tänker på den där personen som söker och får demonstrationstillstånd i stad efter stad. Han talar, och han talar om att han tänker bränna. Att bränna en koran är inte att bränna vilken bok som helst. I debatten efter påskvåldsamheterna jämförs koranen med bibeln eller en bok av Astrid Lindgren. Rent materiellt består koranen av papper och trycksvärta. Men det är mer än så. För många muslimer är koranen att betydelsemässigt likna vad kristna känner för Jesus. Vi har, med undantagsfall, inte samma förhållningssätt till våra biblar. Vi behöver inte tvätta händerna innan vi håller i den, och i frågan om vad vi gör med gamla klassuppsättningar i äldre översättningar som inte är kulturhistoriskt värdefulla tänker en del att de bör grävas ner, andra att det helt enkelt går att lämna i särskild ordning till återvinningsstationen. Men nog skulle någon reagera om vi helt enkelt kastade biblar i containern för brännbart… för mig otänkbart.
Men vi lever i en demokrati och det är viktigt att visa hänsyn och respekt för andras tro. Vi har också rätt att ställa kritiska frågor inför andras tro. Att bränna andras heliga eller viktiga skrifter tar oss däremot till en ny dimension och historiskt sett har metoden använts för att tysta människor. Den tionde maj 1933 samlade tusentals människor på Opernplatz i centrala Berlin för att på Adolf Hitlers order bränna icke-tyska böcker och texter skrivna av judar eller politiska motståndare mot nazimen. Hur det gick sedan vet vi ju.
Under kulturrevolutionen i Kina förstörde kommunistpartiet under Mao Zedongs ledning alla böcker som inte följde partiets agenda. Så bokbål kan handla om censur, men framför allt är det en symbolisk maktdemonstration.
Frågan om en handling leder till mörker eller ljus kan vara en moralisk kompass. Att låta någon bränna koraner är måhända grundlagsskyddat. Men leder det gång efter annan till våldsamma upplopp kan den rätten verkligen ifrågasättas, även om det skär i ett demokratiskt hjärta.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Blommande körsbärsträd
Diss: Krig och elände
