Odlingssäsongen är i full gång, köksbordet och samtliga fönsterbrädor mot söder är fulla med plantor och fuktig blomjord ackompanjerar doftupplevelserna från familjens måltider. Jag tänkte egentligen att jag inte skulle ha så mycket i år, men det är ju så roligt! Efter två års delvis hemarbete där köket fått tjäna som arbetsyta och klassrum finns det ju ingen hejd på hur mycket som kan förodlas.
 |
| pixabay.com |
Nuförtiden sitter ju folk inte bara i hemmets lugna vrå och funderar över sina plantor, utan också i de diskussionsgrupper på nätet som behandlar alla möjliga frågeställningar, bland annat odling. Gemensamt för många av grupperna är att det finns experter som gärna delar med sig av sina erfarenheter. När någon i gruppen lägger ut en bild på en halvvissen tre centimeter hög planta och undrar vad det är som fattas vederbörande, fylls snabbt på med tips och råd. En del berättar utförligt, gärna med anekdotisk bevisföring, om hur de till exempel varit borta över helgen och att hela odlingen liknade hö, men uppstått igen efter en liten runda med vattenkannan, tack vare såjorden från en viss butikskedja. Andra beter sig rent oförskämt: alla borde väl förstå det mest grundläggande inom förkultivering: håll en jämn fuktighetsnivå i krukorna, för sjutton! En tredje grupp är mer empatisk och inkännande. Ledsamt, försök vattna lite försiktigt, kolla om det händer något, annars är det bara att börja om från början. Inte ska man sörja växtkraft som flytt, utan på´t igen med nya fröer.
Genomgående för generella råd är att hänsyn måste tas till aktuella förutsättningar. Odling sker på likartat sätt, men alla råd är relativa. Det ska vara rätt jord, lagom med vatten och ljus, jämn värme. Här får var och en prova sig fram. När plantorna sedan skolas ut, beror väldigt mycket på plats, tillgång till sol, värme och vindskydd. Förutsättningarna skiljer sig åt. Den som inte har tiolitershinkar till tomaterna får leva med att få vattna oftare.
För alla rådgivare i alla sammanhang gäller att ge rätt råd i rätt tid, och att lyssna in och känna in förutsättningarna. Vad är det för klimatzon? Hur ser det ut runt omkring? Vad finns det för erfarenheter, förväntningar, svårigheter?
Just därför blir det så svårt med den här Natodebatten. Fram till slutet av februari var detta med anslutning till en försvarsallians troligen något som de flesta inte har funderat särskilt mycket på. Nu ringer dom från opinionsföretaget Novus och undrar hur vi ställer oss. Utan att ha några exakta tankar om folkomröstningar, valfrågor eller annat kan jag bara konstatera att det är svårt att ta ställning i en svår fråga utan att ha alla förutsättningar på bordet, vilket i det här fallet är säkerhetsmässigt dumt att få. Samtidigt kan man undra om vi egentligen har varit alliansfria någon gång. Per Albin hade inga lätta beslut att ta på sin tid, han heller.
Jag beundrar våra politiker som dag efter dag brottas med de svåra frågorna. Själv är jag ganska nöjd med att mitt beslutsfattande denna dag sträcker sig till att ta ställning till om jag ska plantera om luktärtorna nu eller om det kan vänta till imorgon.
Önskar dig en fin vecka, med stora och små beslut!
