Så här års brukar det komma fina, färgglada och påkostade inbjudningar i kuvert med lockande erbjudanden om att komma till just deras evenemang. Det erbjuds fräscha lokaler, trevlig atmosfär, gott bemötande och service utan krångel. Läsaren kanske nu tror att jag kommit i en medelålderskris och nu efter pandemin börjat springa på en massa fester och tillställningar, men nej, det är ju den kära bilen som ska besiktas. Eftersom marknaden nu är fri, behöver de olika bilprovningsföretagen tänka på sina marknadsandelar och skickar därför ut små pamfletter redan kvartalet före sista besiktningsdag.
De trevliga inbjudningarna till trots, med motiveringar som “din säkerhet är viktigast för oss”, är ju detta inget frivilligt. Några av er läsare minns säkert hur det blev på sextiotalet, när periodisk kontrollbesiktning infördes. Den som klarade sig fick ett fint klistermärke med den statliga loggan för Svensk bilprovning att klistra fast på vindrutan. Med tiden har det statliga intresset för landets bilpark förändrats, och från sjuttiotalet har miljöfaktorer som avgasrening blivit viktigare, på 2000-talet har bilprovningen miljöcertifierats och alla förare uppmanas numera att tänka på att köra miljövänligt och sparsamt, vilket är bra för både klimat och plånbok. Andra viktiga förändringar i verksamheten är att det numera går att boka tid (förr satt folk och väntade i emellanåt långa köer), allt finns i datorer och det går till och med att besikta bilen kvällstid. Och såklart, det finns ett antal anläggningar att välja mellan. Redan i januari började de första inbjudningskorten att trilla in och jag har dem alla samlade i en liten hög, i tacksamt minne bevarade som en liten påminnelse om hur viktigt det är för samhället, mig och mina medpassagerare att Forden är i gott skick.
Genom alla förändringar kvarstår dock det läskigaste. Likt stunden i väntrummet hos tandhygienisten när en bittert ångrar att en inte var lite mer ambitiös med tandtråden och därmed ser slutsumman på tandvårdsofferten lysa i fyrsiffrigt för sin inre syn, står en där på bilprovningsanläggningens parkering och undrar hur mycket rost det egentligen är på de där bärande balkarna. Så gammal är ju bilen inte än, men vem vet? Likt en överentusiastisk tandhygienist skrapar, rotar, krafsar bilprovningshandläggaren runt hjul och bromsar, och som den mest omsorgsfulla distriktssköterska mäts alla invärtes och utgående värden med slangar och datorer.
Tänk vad praktiskt det vore förresten på närhälsans hälsokontroller, bara att koppla upp sig mot en dator och sen ser en vilka felkoder som kommer upp. Det är bara att gilla läget och dra igång med åtgärdsprogrammen.
Det ligger naturligtvis oändligt mycket omsorg bakom det här med obligatorisk bilprovning. Det är oerhört viktigt att alla lampor fungerar som de ska så att du ser och blir sedd, att däckens mönsterdjup är tillräckliga för att du inte ska sladda av vägen och därmed riskera din och andras säkerhet, att bilbälten och tuta fungerar och att det finns spolarvätska ifyllt.
