President Volodymyr Zelensky har talat via länk i Sveriges riksdag, tackar för vårt stöd till Ukraina. Jag hörde inte hela talet, men vet att att han anknöt till historiska och nutida relationer mellan våra länder.
Vi har samma färg på flaggan. Gult och blått, solen och havet. Tankarna går till floden Dnepr eller Dnipro som den heter på ukrainska, som liksom 1920 och 1942 åter är frontlinje i krig. Inte långt från Cherson, invid flodens strand, finns Gammalsvenskby. Första gången jag hörde talas om den var när kollegan och prästen Kjell Knutas berättade. Här finns svenskättlingar som fortfarande behåller svenska traditioner och som har kontakt med svenskar i Sverige.
Hur hamnade de där? Vi får gå tillbaka till 1721, då freden i Nystad markerade slutet på den svenska stormaktstiden. Fredsavtalet mellan Sverige och Ryssland innebar att Sverige fick avstå delar av Viborgs och Kexholms län, Ingermanland och Estland med öarna Dagö och Ösel.
Men där fanns ju svenskar. Att från en dag till en annan få en annan nationalitet är något vi bara kan föreställa oss.Dagöborna kämpade emot. År 1782 påbörjades en tvångsförflyttning till ett område i Ukraina, som ryssarna då erövrat från turkarna. De fick vandra de många och långa milen till den mark de blev anvisade, endast 300 av 1200 människor överlevde. Sverigesvenskarna engagerade sig. De skickade förnödenheter. Prins Carl startade en pengainsamling till en kyrka som stod klar för invigning 1 maj 1885.
Första världskriget innebar hungersnöd och förutsättningarna blev allt sämre. Det blev tal om att flytta till Sverige. I augusti 1929 anlände 881 svenskbybor till Jönköping och inkvarterades i kaserner. Detta blev Sveriges första flyktingförläggning. Majoriteten bosatte sig på Gotland, några återvände. En del led svårt under Stalins grymheter. Under andra världskriget invaderades den ukrainska delen av Sovjetunionen av Tyskland åren 1941-1943. När den tyska armén drog sig tillbaka flyttades många svenskbybor till Polen och vidare till arbetsläger.
Idag finns knappt 200 personer av svenskt ursprung kvar i Gammalsvenskby. Den 23 februari 2022 kom kriget igen. På svenskbybornas sida på facebook beskrivs att de vaknade av granateld i grannstaden Nova Kakhovka. Den 24 mars ockuperades byn av ryssarna och den är nu isolerad. Matleveranserna är få. TV-antennerna är nedplockade. Endast ryska nyheter får spridas. Ryska soldater, hungriga de också förstås, plundrar privata hem. Hunger och skräck är nu vardag. Vårbruket brukar börja runt 8 mars. I år får de sätta potatis för hand, eftersom det inte finns någon diesel. Historien återupprepas, folk som kan flyr hals över huvud.
President Zelensky talar om frihet och fred. Den svenska regeringen planerar nya vapenleveranser. I Sverige är engagemanget stort på många olika håll, och det skapar hopp i en svår tid. Jag ber och hoppas att vi som land denna gång kan hålla ut, och att inga politiker börjar flämta om “andrum” när det blir svårt. För svårt blir det, men vi är bara en enda mänsklighet på en enda planet.
Kanske solen avspeglar sig i floden Dnipro denna morgon. Vi får inte sluta hoppas att lugnet ska komma åter.
