En lågt stående decembersol skiner in genom köksfönstret och försätter mina växter i ett underbart ljus. Både ludisian och novemberkaktusen blommar med ljuvliga vita respektive rödrosa blommor. Aloe vera och palettblad får maka på sig - för nu får de traditionella julblommorna stå i fokus. Hyacinten börjar så smått veckla ut sina blad och snart spricker den! Nedifrån och upp, det är på gräsrotsnivå det händer.
För bara några tior kan alla få den stämning som julblommorna ger till den som är lagd åt det hållet. Färg, form, doft och levande materia väcker något till liv hos oss granskogsfolk, och kanske är det lite nostalgi inblandat också. Vem minns inte barndomens krukväxter? Att med fingrarna gnugga ett blad Doktor Westerlund och känna den speciella citrusanstrukna doften får mig direkt tillbaka till 80-talet, och väntan på amaryllisens utveckling och utbredning är vardagslyx jag fortfarande värnar.
Våra julblommor tillhör det gröna kulturarvet men bär också en hel del historia bakom sig. Utan det inflytande som vårt land fick från medeltid och framåt, hade vi inte idag haft dessa blommor hos oss. Och studerar vi deras historia påminns vi om att livet inte alltid är en dans på rosor, milt sagt.
Hyacinten, till exempel, är omnämnd redan hos de gamla grekerna. Enligt myten var Apollon ute och kastade diskus med sin älskade prins Hyakhintos, en yngling från Sparta. Oturligt nog, eller rättare sagt med stjälpande hand från den svartsjuke västanvinden Zephyr, fick Hyakhintos diskusen i huvudet och avled av sina skador. Sorgen blev förstås stor, och på platsen växte den första hyacinten upp till tröst.
Den vackra julrosen har också en dramatiskt historia med sig. Berättaren Thessalos förtäljer att läkaren Nebros under kriget mellan Delfi och Kirrha (500-talet f.Kr.) fick en idé om hur den tio år långa belägringen av Kirrha skulle kunna avslutas, nämligen genom att dricksvattnet skulle förgiftas med hjälp av julros. Så skedde, och enligt myten fick släktingen Hippokrates så dåligt samvete över hur hur läkekonsten här används i militära avsikter, så att han formulerade sin hippokratiska ed, ni vet den om att en läkare aldrig ska skada, om möjligt bota, ofta lindra men alltid trösta.
Opp Amaryllis var ett radioprogram som nog många kommer ihåg från förr. Fem över sex på morgonen fick folk privilegiet att vakna till vacker musik. Titeln kommer förstås från en av Fredmans sånger av Carl Michael Bellman, där en ung fiskare uppvaktade den sköna Amaryllis och ville ta med henne på en romantisk fisketur om morgonen. Naturligtvis var det väl den sköna Amaryllis själv som skulle fångas in. Men vem blir inte glad över att komma upp på morgonen och se sin vackra, ståtliga, nyutslagna amaryllis och med den dra oss till ljuset? Och precis som amaryllisen, kan vi ibland behöva lite stöd.
Det finns ju många blommor till jul, och det är omöjligt att få med alla. I denna julvecka vill jag ändå få med den utsprungna rosen av Davids rot och stam, från en av de medeltida psalmerna i vår psalmbok. Min önskan är att vår värld får uppleva lite doft av salighet, och en massa ljus och frid.
