Då har grannarna redan fått upp sina adventsstjärnor i fönstren, och trots att jag kan vara lite fyrkantig när det gäller traditioner kom jag på mig själv att bli väldigt uppmuntrad av tilltaget. Tiden mellan vintertidsomställning och advent brukar vara hutlöst mörk och det här året där rimfrostens glitter i princip lyst med sin frånvaro tycker jag att det har känts extra mörkt. Några timmars strömavbrott en dag har ytterligare gjort att ljuset uppskattas enormt.
I dagens läge är det väldigt svårt att vara utan elektriciteten. Förra veckans strömlösa incident i Stockholm ledde till kaos. I vårt fall gick det bra, men med en påminnelse om hur bra det är att vara väl förberedd för eventuella krislägen.
För några år sedan visades utställningen Nordiskt ljus på Nordiska museet i Stockholm. Den påminde om våra särskilda livsvillkor här uppe i Norden, och vilken stor betydelse belysningens historia har haft och har. För många, in på 1900-talets början, var ljuskällorna inomhus få. Dagen var i princip slut när mörkret kom krypande. Elden i öppna spisen fick tjäna som värmekälla och ljuskälla. När glödlampan började spridas blev det lite skillnad. Det går ju att föreställa sig vilken skillnad det blev för exempelvis läskunnigheten hos allmogen! För välbeställda familjer fanns ljus från kristallkronorna och när de elektrifierades blev det ju ändå bättre.
Men de gamla klassiska fotogenlamporna och vaxljusen får nu brinna lite nostalgiskt medan stearinljus och värmeljus är vanligare. En måltid är inte en måltid om det inte finns levande ljus närvarande, sa en gammal präst en gång och nog ligger det något i det.
Så de elektriska adventsljusstakarna och stjärnorna får lysa tillsammans med allsköns julbelysning redan före första advent. Här finns det ju ingen standardisering utan det kan tydligen se ut hur som helst. Vissa kreationer med blinkande ljus tycker jag nog stör allmänheten på ett sätt som egentligen vore tillståndspliktigt.
Men ju äldre jag blir, desto viktigare tycker jag traditionerna är. Adventskalendrar delas ut i kyrkorna och kommersiella varianter säljs i affärerna. År 1934 lanserades den första svenska adventskalendern med Aina Stenberg som konstnär, och hennes dalamotiv fanns med ända till 1964. De lantliga motiven - oavsett värmländsk eller palestinsk landsbygdsmiljö - vill påminna oss om ursprunglighet och bibliska budskap.
Adventsljusstaken görs i ordning. Numera använder vi eldsäker mossa, men de små svamparna ska vara med. Fyra vita ljus som tänds i rätt ordning, och vilken ordning som är rätt finns det skilda åsikter om. Föreningen Folkkampanjen för adventsljusstakens rätta tändande förordar att vi börjar i den södra änden, utifrån tanken att vi undan för undan tar oss fram och lyser upp i riktning mot det norra och mörka. Men huvudsaken är väl att de tänds, och oavsett riktning börjar jag från vänster. Till jul byter jag från vita ljus till röda.
Och hur bra och praktiskt det än är med elektriskt ljus, så är det skönt att släcka ner, tända levande ljus och koppla av. Jag önskar dig en fin vecka med de traditioner du har!
