Det finns företeelser som en kan tycka är obegripliga, dumma eller rent av oacceptabla. Den lätt morgontrötte i Skövde kan enkelt konstatera att staden snart är som ett litet fort där ingen knappt kommer varken in eller ut. Dessa vägarbeten! Givetvis förstår alla att det är för stadens bästa, för att det på sikt ska bli bättre framkomlighet och ja, givetvis vore det bättre om fler cyklade eller åkte kommunalt. Jag begriper mig inte på den snillrika ingenjörskonst som våra vägbyggen ger prov på. Jag förstår mig heller inte på den personal - eller projektplanering som åtminstone för utomstående betraktare ger vid handen att det grejas några timmar då och då på varje vägbygge. För ofta är det tomt på folk. Endast grävmaskiner och annat bakom avspärrningarna som vore de uppstoppade forntidsdjur på museum.
Men nu grejas det ordentligt i Storegårdsrondellen och det är ingen idé att ta den vägen. Som en extra bonus börjas det nu på med ett nytt projekt i Aspelund, om en nu kan snirkla sig dit mellan de nya busshållsplatsbyggena på Mariestadsvägen. Ta inte Gustav Adolfsvägen bort mot ICA Norrmalm, då blir det små utflykter meddelst orangea skyltar i närliggande bostadsområde. Ska du till Skara får du vara extra uppmärksam i Hallenbergsrondellen som är full av avspärrningar och preliminära lösningar.
Men det här är egentligen världsliga problem och vi får väl ha lite förståelse för att det tar tid att bygga ut cirkulationsplatser. I takt med förtätningen av vår stad med hundratals nya bostäder är väl frågan om det räcker. Och måste det byggas? Vore det inte underbart om den där tomten på Norrmalm kunde fått bli en underbar stadsdelspark?
Det som verkligen är oacceptabelt är de vittnesmål om trakasserier av judar som åter kommit i dagen i samband med Internationellt forum för hågkomst av förintelsen och mot antisemitism. Det handlar om barn och tonåringar som fasansfullt berättar om att de möts av nazisthälsningar och mordhot. Vanliga 12-åringar i Malmö får klä skott för staten Israels politik och flera har slutat bära davidsstjärna och berättar helt enkelt inte om sin bakgrund. Så här kan vi inte ha det. Det är inte värdigt vårt land. I ett uppmärksammat debattprogram på tv reagerade sverigedemokraten på att hans regeringsalternativ kallades blåbrunt och debatten efter den debatten har varit intensiv. Jag tycker att vi inte ska relativisera nazismen och dess brott mot mänskligheten. Men Jimmie Åkesson måste förhålla sig och ta ansvar för sitt partis ursprung även om han idag inte står för det, liksom vi inom Svenska kyrkan måste förhålla oss till vårt arv som inte alltid håller för en närmare granskning med tanke på demokrati och yttrandefrihet. Var och en får ta ansvar för sitt sammanhang.
Men utan att kasta omkring begrepp som brunsmetning eller enstaka incidenter måste vi förstå att varje gång en rasistisk kommentar, ett om judar eller muslimer eller asiater nedsättande skämt berättas och skrattas åt så flyttas anständighetens gräns. Jag skulle önska att fler, inklusive jag själv, kunde ägna mig mer åt att störa mig på främlingsfientligheten än på allsköns vägbyggen.
