Det är ju med viss tveksamhet en går ut i skogen nuförtiden. Eller i vilket fall med mer försiktighet. Min utgångspunkt är att det är rena själavården att vara ute i naturen och jag är det gärna i grupp. Och med en mental föreställning om att avnjuta härliga kantarellsmörgåsar en härlig sensommarkväll på altanen går det att överleva både älgloppor och de återkommande besvikelserna: ingen kantarell den här gången heller, bara ett guldskimrande björklöv som glänste så där skadeglatt lurigt.
Men på senare tid har det dykt upp fler varelser i skogen som aspirerar på den välgörande skogstillvaron. Mystiska spår leder tanken till vildsvin och bara tanken på att möta en sån där jättegris med betar får mig att rysa. Vad ska en göra? Tala lite med den i mjuk och vänlig ton, gasta till eller lägga benen på ryggen?
Så har vi vargen som nu siktats runt både Tibro och Hjo. Liksom vildsvinet är det ett djur som folk verkligen har olika åsikter om och det får en ju förstå att den som har tamdjur inte alls vill att att vargen eller något annat rovdjur ska ta sig in.
Inte minst i forna tider, då gårdens egna djur var garanten för försörjning, var vargen ett reellt hot och hanterades därefter. Mytbildningar skapades och folk har med hjälp av sagor och legender lärt sig försiktighetens konst. Sagan om Rödluvan och vargen är från 1600-talet och har tagits upp av de legendariska bröderna Grimm. Här, liksom i sagan om de tre små grisarna, har vargen rollen som den listige, sluge elakingen som inte drar sig för något i sin ondska.
Riktigt så ond är ju inte den verklige vargen. Ett rovdjur kan inte lastas för bristande moral eller förväntas förstå att det är legalt att jaga och konsumera en älg eller ett rådjur, medan det är fel att hoppa över ett staket och mumsa i sig ett lamm. Även om vargen idag är fridlyst finns det möjlighet till skydds - och licensjakt, och det är dessutom möjligt att åberopa paragrafen om nödvärn om vargen påträffas under pågående angrepp.
Ordet varg betyder ursprungligen våldsverkare eller förstörare, och är ett noaord, ett ord som förr användes istället för ord som ansågs vara farliga och olycksbringande att använda. Den som talade om ulven kunde i själva verket locka fram den, och därför undveks detta ord och istället användes begrepp som varg eller gråben. Det gällde även andra vilddjur: björnen blev Nalle och räven blev Mickel.
Men det finns hopp även för vargar. Den lilla söta varelsen i Bamse hade en gång varit “världsmästare i elakhet” och till och med försökt mörda Bamse. Men i gott sällskap har han ändrat sig och är numera en riktigt hjälpsam filur.
Jag har all förståelse och sympati för den som i våra dagar räds vargen för sina tamdjurs skull och jag skulle nog också yla som en varg om jag råkade på någon. Frågan är också hur vi möter och hanterar de mänskliga ulvar i fårakläder som skadar vårt gemensamma liv och samhälle. Och hur blir det med smittspridningen och klimathanteringen, har de ropat “vargen kommer” så många gånger att vi nu inte orkar bry oss? Nu är det dock dags för lunch och jag är hungrig som en varg!
Jag önskar dig en fin vecka!
