Jag är fullvaccinerad! Så härligt att kunna säga de orden. För mig och min omgivning innebär det att risken att smittas och att smitta numera är väldigt mycket mindre. Jag är priviligierad. Jag bor i ett land där det inte är fråga om andra länders välgörenhet om jag ska få vaccinationen eller inte. Jag har ingen allergi som hindrar och jag är dessutom så pass digitalt bildad att jag kunnat boka tid på mobiltelefonen. Vaccinationsintyget har kommit in i min digitala brevlåda helt av sig självt. Jag har inte haft någon fobi för att ta sprutan, utan har nästan känt historiens vingslag och lite vördnadsfull andaktskänsla där i servicehusets samlingssal. I vanliga fall har de kanske samlingar och gudstjänster där. Nu var vi samlade för att ens kunna ha samlingar och gudstjänster i framtiden.
 |
| pixabay.com |
En del väljer att säga nej. Ni har olika skäl till det. En del av oss är lite nervöst lagda och det är inte konstigt om vi går igång på löpsedlarnas skräckinjagande rubriker om biverkningar. Men vi måste lyssna på vetenskapen. Det är en så liten risk att bli allvarligt sjuk av vaccinet. Risken är så mycket större att bli allvarligt sjuk och till och med avlida av covid 19.
Andra hänvisar till den kroppsliga integriteten. Det gör ni med all rätt. Var och en är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp från det allmänna. Det är stadfäst i svensk grundlag och i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det finns möjlighet för riksdagen att ändå införa ett vaccinationstvång. Det är inte, och ska inte vara, en enkel procedur. Det är verkligen inget förstahandsval, och precis som med allt annat i denna pandemi har vår svenska regering gjort allt för att få oss frivilligt följsamma. Pandemilagen kom först när rekommendationerna inte längre följdes i den utsträckning Folkhälsomyndigheten ville. Hur det blev med det har vi väl alla synpunkter på och som tur är behöver vi idag inte begränsa antalet deltagare i våra stora kyrkor till åtta personer.
Tack vare den ökande andelen personer i vårt land som vaccinerar sig kan vi öppna samhället mer och mer. Frustrationen ökar nu bland dem som vill att det ska gå fortare. INte minst inom kulturvärlden önskas ett pass som skulle kunna ge till tillträde till större evenemang och regeringen utreder. Det blir mycket att fundera på. Även om covidpassen inte skulle krävas vid besök på sjukhus, myndigheter eller i matbutiker, är det att dela upp samhället i ett a-lag och b-lag? Eller är covidpassen helt enkelt den enda möjligheten att faktiskt kunna arrangera teaterföreställningar eller konserter som i annat fall inte skulle bli av? Men viktigare än alla konserter och konstutställningar i världen är att kunna hälsa på personer i riskgrupp utan att risken att smitta dem är alltför stor.
I alla tider har människor behövt anpassa sig till det nya, och det har varit svårt för den som inte hängt med. Det har gällt att få elektricitet indraget i stugan, installera telefon, ta körkort eller leva med att män och kvinnor har samma rättigheter. Idag handlar det om att ha en smartphone med bank-id, eller att ta covidvaccinet. Men just med vaccinet handlar det ju om personlig kroppslig integritet och det är det som gör att det blir så svårt.
