Att sång är betydelsefullt på många sätt är något som många körsångare kan hålla med om. Sjungandet i sig gör gott för kropp och själ, men det är också ett sätt att föra fram budskap på ett sätt som berör på djupet.
Att avstå från sång är ett annat sätt att visa vad en tycker. Också vid årets högtidliga öppnande av riksmötet (eller riksdagens kick-off för att uttrycka det hela lite mer modernt) fanns ledamöter som i protest mot monarkin vägrade sjunga Kungssången. Det är ju tradition att kungen mottar denna hyllning som utgörs av Otto Lindblads pampiga tonsättning av Carl Vilhelm Strandbergs i våra tider lite tveksamma ordval, ståendes mitt emot de folkvalda.
Det här med väjningsrätt och samvetsklausul är ju något som diskuteras i Svenska kyrkan för närvarande, så det är lite spännande att se att protester genom passivitet förekommer på andra ställen. Nu kan det ju ha funnits de som avstod sång som konsekvens av riskbedömning gällande smittspridning eller förargelseväckande beteende meddelst falsksång, men representanter för republikanska föreningen har meddelat sitt ställningstagande och metoden i detta sammanhang: att avstå Kungssången.
Jag har ingen bestämd uppfattning i frågan om vi ska ha det ena eller andra statsskicket. Jag kan bara konstatera att folk slänger sig med begrepp som demokrati eller för den delen diskriminering utan att vara tydliga med om de syftar på lagstiftning eller det personliga känslolivet. Att vi har en monarki är de facto demokratiskt eftersom de folkvalda beslutat att vi ska ha monarki. Det vore enkelt, med ett pennstreck som Olof Palme sa, att införa republik. Två riksdagsbeslut med mellanliggande val krävs för att ändra grundlagen, men det är ingen riksdag som velat sedan 70-talet då nuvarande ordning infördes.
Och kungen ska enligt den inte ha någon formell makt. Men han ska stå inför riksdagen och traditionsenligt ta emot hyllningen. Behöver vi dra så stora växlar på saker och ting? Kan vi inte bara sjunga Kungssången utan att dra paralleller till krigarkungar och utkämpade krig?
Jag håller med om att det ibland finns en inställsam attityd till medlemmar av kungahuset som inte alltid gynnar transparens och kritisk granskning. Jag tycker nog att du-reformen kunde slå igenom även när det gäller kungahuset. För att inte tala om det tröskelhöjande “herr talman” i riksdagen. Men en annan sak är att visa tillbörlig respekt för sammanhanget, och då tycker jag nog att det skulle kunna gå att stämma in i Kungssången när den framförs med kungen närvarande. Kungen är inte en galjonsfigur eller skyltdocka för allsköns ordnar och medaljer. Han är en medmänniska av kött och blod som säkert påverkas av att folk demonstrativt kniper igen i hans närhet.
Om några år är det tronskifte och vi får en drottning. Kanske Kungssången då får läggas i byrålådan åtminstone ett par generationer framåt, och det vore roligt om vi kunde få en ny hyllningssång. Visst vore det spännande med en nationell musiktävling där låtskrivare från norr till söder kunde hjälpa oss att få en något modernare tolkning? I annat fall går det ju att plocka upp God Save the Queen.
Jag önskar dig en god vecka!
