Det finns inte mycket som upprör vissa så mycket som bara tanken på moskébyggen. Nu är det dags igen. Nu drar moskébygget i Skövde igång och en del förfasar sig, medan andra av oss tycker att det är bra och helt i sin ordning att Skövdes och Skaraborgs muslimer nu får en ordentlig plats att vara på. De som av olika anledningar inte tycker att muslimer har rätt att samlas har säkert förträngt att de i enlighet med Sveriges grundlagar har samlats ändå, men med en moské blir det såklart mer synligt att de existerar.
Argumenten haglar och jag tänker att en del funderingar nog baseras på en kunskapsnivå som bygger på en ensidig rapportering i media. Det vi ser av den muslimska världen i teve är i huvudsak talibaner och andra terrorister ståendes på flakbilar med kulsprutor i händerna. Balansen är så skev, ungefär som att kristna enbart skulle illustreras med hjälp av stollarna i USA som stormade kongressen i januari. Fullt med kristna symboler, som har väldigt lite att göra med vanliga kristna som bara försöker leva ett hyfsat gott liv och som vill ha en kyrka att gå till emellanåt. Precis så är det med muslimerna.
Islam är ingen ny religion i Sverige, även om den vuxit med de senaste årtiondenas flyktingströmmar. Och att det är möjligt att bygga moskéer är en del av vår demokrati och religionsfrihet som vi ska vara stolta över. Att det råder andra förutsättningar i andra länder är inget som ska hindra oss att vara goda och stolta demokrater och att åtminstone delar av den kyrkliga befolkningen stöder moskébygget handlar dels om att vi förstår vikten av att samlas av både andliga och sociala skäl, men det är också ett sätt att ta ansvar för vår historia.
1634 års regeringsform slog fast att invånarna i riket endast få tro på den lutherska läran. Inga andra religioner tolererades och avvikare bestraffades hårt med böter, dödsstraff eller landsförvisning. Det är i detta sammanhang vi ser de förfärliga häxprocesserna. Efterlevnaden av detta system kontrollerades av både staten och kyrkan som vid denna tid var ett och samma.
Historien om den första muslimen i Sverige, enligt belagd källa, är tragisk. Efter att det osmanska riket besegrats av en europeisk armé, återvände greve Nils Bielke år 1687 hem med ett krigsbyte till Karl XI, nämligen dromedarskötaren Shiaba, två dromedarer och två fullblodshästar. Han tvångsdöptes och fick namnet Nils. Men på 1700-talet började det bli något bättre: Karl XII tog med muslimer (och judar och armeniska kristna) till Sverige och lät dem bo i Karlshamn med dispens att utöva sin religion.
Religionsfrihet på riktigt fick vi inte förrän 1951 och det är en frihet att få utöva, och rätten att slippa utöva. Däremot innebär religionsfriheten inte att du kunna slippa se andra människor utöva sin grundlagsskyddade religionsfrihet, och det är väl här, i gränslandet till andra rättsområden som diskussionerna finns. Om det förekommer böneutrop, ska de jämföras decibelmässigt med kyrkklockor? Eller finns det ett annat symbolvärde? Diskussionen lär ju fortsätta. Jag önskar dig en fin vecka - oavsett vad du tror på.
