Nu är bråda tider! De sista hallonen plockas av och fryses in, vinbären ska av busken och bli till härlig gelé till höstens och vinterns mustiga rätter. Återstår väntan på äpplena - äpplemos är så gott att frysa in och ta fram i lagom portioner och låta påminna om varma sommardagar när det börjar mörkna och bli ruggigt ute.
Att ta vara på trädgårdens och skogens goda är verkligen en fråga om livskvalitet, om än inte på liv och död som det kunde vara förr. I denna tredje och för denna gång sista krönika om Husmoderns köksalmanacka har turen kommit till år 1945. Att livsmedelsfrågan är central ligger ju i sakens natur, men med en touch av desperation. Nu har de levt i kristid så många år, och ska det någonsin ta slut? Köksmästare John Carlström menar att krisen har lärt oss spara och bättre värdesätta vad vi har, och det är väl en sanning som gäller också för oss som lever i coronakrisens spår, även om den är en vindpust i jämförelse med det andra världskrigets fasor.
Men nu gäller att härda ut och gilla läget. P.O. Stokkebyes Kvarn-aktiebolag i Göteborgs lanserar sina Axa ångpreparerade havregryn i annons med leende gosse i randigt ribbstickat och överdimensionerad tallrik - med uppmaning till alla förståndiga mammor. Denna nyttiga, välgörande fredsmat är en välbehövlig omväxling med kriskosten. En förståndig gest till alla mammor är också annonseringen av Yest-o-san, ger spänst i arm och fyllig charm. Rubriken är underbar: Varför se ut som en benget, när Ni inte behöver det? Öka i vikt på detta enkla sätt! Att det verkligen fungerar intygas av Stockholms notarius publicus, och medan smilbanden dras påminns jag om allvaret i det hela.
Receptbanken innehåller fortfarande kaninfrikassé och kaninköttbullar, men rikligt med grönsaker och frukt, vilket också nöjt konstateras. Nu höjs röster för att det alls inte är så dumt att dra ner på köttet, även när freden kommer. Att middagsbjudningarna blir enklare med färre rätter beror dock inte bara på ransoneringen (en god husmor ordnar med köksalmanackans hjälp enkelt en trerättersmiddag om det så är med rostade potatisskivor till förrätt, kaninfrikassé till huvudrätt och äpplemos till dessert) utan också på hembiträdesfrågan. Denna kategori människor har tröttnat på långa arbetsdagar i andras hem och söker andra jobb. Då får husmödrarna laga mat och diska själv, till efter kriget då ett stort antal tyska kvinnor tar plats i svenska hushåll.
Ansvarsfrågan i köket noteras också av köksmästare Sixten Larsson på Bacchi Wapen som menar att svenska husmödrar behöver mer halvfabrikat. Det är besvärligt, menar Herr Larsson, när båda makarna kommer hem från var sitt arbete, och det ska göras i ordning en smaklig måltid på kortast möjlig tid.” Han föreslår färdigkokta grönsaker, färdigberedda färser och sådant som slutlagas i hemmet, kryddas och ges den individuella smaken som ändå inte tar så mycket tid och arbete.
Jag önskar dig en fin augustivecka!
