Det pratas väldigt mycket nu om det här med AI, artificiell intelligens. Enkelt beskrivet handlar det om en maskins med människoliknande drag, i den meningen att den kan uppfatta fenomen i omgivningen och reagera på det utifrån inprogrammerade system. Den kan alltså lära sig saker, vara kreativ och hjälpa oss att lösa problem i vardagen.
Själv kan jag fundera på hur det kommer sig att jag och mataffären kan kommunicera med varandra finansiellt genom att jag lägger en plastbit på en elektrisk platta, eller varför en svängdörr öppnar sig när en person närmar sig den, och hade jag kommit längre på fysiklektionerna än att kunna koppla ihop tre glödlampor i en seriekoppling (tänk julgransbelysning), så hade jag förstått den bakomliggande strukturen. Sonen upplyser mig milt om att det handlar om signaler.
Vi upplever en mängd sådana här maskiner med människoliknande drag i vår vardag. När vi chattar i en kundtjänst är ofta inte en riktig person vi pratar med utan en så kallad digital medarbetare. Denna chattrobot har programmerats att kunna svara på vissa frågor. Ofta upplever jag ett goddag yxskaft-moment i dialogen med dessa robotar, och vill man inte fastna i ett ändlöst förvirringstillstånd och överväger att ringa 1177, ger man upp och eskalerar ärendet, som det heter i kundtjänstsammanhang, och ringer upp det där telefonnumret som kan finnas på hemsidan. Ungefär som man gjorde förr i tiden.
Jag fasar inför ögonblicket då de byter ut de trevliga medmänniskorna på sjukvårdsrådgivningen 1177 till digitala medarbetare. Givetvis kan de lära sig att reagera på vissa kodord och ge standardiserade svar eller skicka checklistor till min mobil, men jag har svårt att tänka mig att en robot förmår förmedla medmänskliga drag. Och det är just det sistnämnda som vi behöver mer av i vår värld.
Det finns ju sådant som är riktigt dåligt med artificiell intelligens. Genom att sätta ihop och analysera textmassor kan en AI-robot skriva både akademiska uppsatser och nyhetsartiklar. Högskolorna funderar nu på att ändra sina tentamenssystem så att det blir mindre av skriftliga inlämningar (roboten lär sig att komma förbi de funktioner som upptäcker fusk och plagiat) och mer av salstentor. Då får studenterna lära sig saker. Hur svårt det är att hitta en faktauppgift i huvudet visar inte minst alla de gånger vi i soffan framför På spåret helt enkelt vet vad den där artisten heter, men hur ska vi komma på det? Det är många gånger enklare att leta i mobilens sökfunktion än i den egna hjärnan. Har Google helt enkelt blivit en extern, robotliknande hjärna?
De här AI-maskinerna kan vara till nytta också. Den kan analysera tusentals prover inom sjukvården utan att bli trött i ögonen och behöva lagstadgad dygnsvila. Den kan läsa av innehållet i kylskåpet, så att den kan meddela sig till min mobiltelefon så att jag vet vad jag ska handla på vägen hem. På jobbet skulle kaffemaskinen kunna vara röststyrd så att varje medarbetare får sitt personligt inställda val rätt ner i muggen genom att ställa sig framför maskinen och säga hej. Fiffigt värre!
