Vilken superhelg i Skaraborg! Slöjdmässan i Hjo, Power Meet i Lidköping, livemusik vid Kulturhuset i Skövde, Hova Riddarvecka och inte minst Törebodafestivalen, där jag får äran att i år jobba med arrangemanget i festivalkyrkan. I skrivande stund har allt gått bra.
Det här är precis som en sommar ska vara. Folk samlas till evenemang som intresserar. Folk vimlar runt och träffar nya och gamla bekantskaper. Efter två år av pandemi är det många som känner att det nu behövs lite fest och glädje mitt i vardagen. Att se hur det lilla samhället Töreboda lever upp och hur föreningslivet och näringsidkarna sluter upp för att det ska bli så bra som möjligt för tusentals personer är fantastiskt att få vara med om.
Men den där skuggan finns med. Inte minst efter våldsdådet i Oslo för några veckor sedan har väl oron ökat. Ett pridefirande fick ställas in, och kampen för mänskliga rättigheter för alla fick sig en törn. I Almedalen var det dags igen. Naturligtvis borde det skrivas spaltmeter om varje människa som blir mördad på öppen gata, men när det gäller en offentlig person blir naturligtvis mediaintresset större. Så ofattbart tragiskt och det är många som sörjer Ing-Marie Wieselgren, nationell samordnare för psykiatrifrågor inom Sveriges kommuner och regioner.
Men skuggan får inte ta över. Annie Lööf skulle ha talat i Almedalen den eftermiddagen, men sköt upp talet, andades, skrev om, höll en tyst minut och talade om demokrati och öppenhet. I Visby domkyrka växlade kollegorna upp och välkomnade alla som ville komma in, tända ljus, prata av sig och bara vara. Innan någon ens sagt ordet psalmbok har en minnesgudstjänst arrangerats med ärkebiskop Antje i spetsen.
Vi ska inte ge upp vår öppenhet. Sverige beskrivs många gånger som unikt, där politiker och näringslivstoppar går runt på stan som vem som helst. Men frågan är om inte mer resurser krävs för att detta ska kunna vara möjligt. Jag läser att polisen stärker upp sin närvaro i Skaraborg under superhelgen. Det är nödvändigt och ger en trygghet, även om en nog kan tänka att det borde gå att titta på bilar, Magnus Uggla eller hemstickade sjalar utan att blodvite ska behöva uppstå. Men där starkare drycker går in, tenderar vettet att gå ut. Politiska arrangemang leder väl till starka känslor, och frågan är vad mordet i Visby får för konsekvenser framåt.
Allt detta elände får ju mycket utrymme i media, och nu har jag bidragit till ytterligare rader. Men det finns så många andra människor jag skulle vilja lyfta som gör den här sommaren till en sommar värd att minnas. Jordgubbsförsäljarna utanför våra butiker, som tålmodigt berättar för oss dag efter dag att jordgubbarna är svenska, att det är dyrt i midsommarveckan men att det blir bättre nästa vecka, att det nog finns jordgubbar kvar några dagar till. Jag tänker på alla som gör fint i våra parker med planteringar som lyser upp med färg och form. I trettio graders värme, eller i femton graders regn och rusk går dom där med krattor och sekatörer, för att vi ska ha det fint omkring oss.
Och så klart, alla volontärer på sommarens olika arrangemang, som fixar hembakta bullar, kokar litervis med kaffe, serverar, pratar, plåstrar om, visar att vi är ett samhälle där vi alla behövs och att vi blir så mycket mer och roligare tillsammans.
