Personligt ansvar, kanske?

Man kan tycka en hel del angående den doktor som nu avslöjas ha vanvårdat och misshandlat patienter i Norge så till den milda grad att hon förlorat rätten att utöva sitt yrke, nu arbetar på som vanligt i Sverige.

Man kan också hålla med om allt som skrivits om nationsöverskridande kontrollregister, anställande arbetsgivaren rätt och kanske skyldighet att kolla referenser och tidigare arbetsgivare och så vidare.

Men jag kan också tycka att var och en som utövar något som helst inflytande på andra människors liv och hälsa bör ha en självkritisk inställning till sig själv och sin verksamhet. Har man nu felbehandlat, som det heter, 29 patienter och kostat den norska patientförsäkringen 13 miljoner kronor bör man fundera över sitt eget personliga ansvar och faktiskt fundera på att syssla med något annat.

Socialminister Göran Hägglund gör helt rätt i att fundera över om en förändrad lagstiftning på kompetenskollområdet kan gynna patientsäkerheten. Men det bör också funderas på om inte den långa, i hög grad medborgarfinansierade utbildningen, skulle kompletteras med längre kurser i medmänsklighet och reflektion över den egna gärningen.

Skandaldoktorn jobbar vidare i Hudiksvall. Det finns inga skäl att säga upp henne. Men rimligt vore om doktorn, som efter ett kort samtal med en divisionschef visat sig öppen inför vad som hänt, fick namn och bild publicerad på Gävleborgs läns webbsida så att medborgarna där kan få rätt att slippa behandlas av henne. Sjukhusrelaterat lidande har vi sett tillräckligt av.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...