Om Willow Creek

Någon har bett mig kika lite på den karismatiska förnyelserörelsen Willow Creek. På deras svenska hemsida beskriver de sig själva så här:

”Det som oftast gör mest intryck på den som möter Willow Creek är för övrigt den äkthet och det allvar församlingen präglas av i sin tjänst för Gud.”

Tanken är att kyrk-ovana människor ska göras till helhjärtade efterföljare till Jesus Kristus, och detta genom sökarinriktat församlingsarbete såsom konferenser och speciella sökargudstjänster. Nya principer, koncept och metoder prövas.

Detta låter ju inte så märkvärdigt eftersom vi numera vant oss vid dessa tankegångar om mission. Men så är det ju det här med statistiken som nota ecclesiae – kyrkans kännetecken.

Mer från hemsidan:


"Februari 1996: Under denna en och halv dagars-konferensen samlades 600 deltagare för att lyssna på Bill Hybels och Nancy Beach. --- November 1999: 1500 deltagare samlas i Jönköping. --- Februari 2001: Sammanlagt kom 2300 deltagare."

Willow Creeks vision och uppgift är "att uppmuntra och utrusta lokala församlingar att göra alla svenskar till överlåtna efterföljare till Jesus Kristus."

Det handlar alltså om att församligen ska tillväxa i antal individer, så fort och effektivt som möjligt. I ledaren Bill Hybels bok ”Smittande tro” kan man läsa i inledningen:


”Bill Hybels är en ledare av den så kallade Willow Creek-församlingen i Chicago som är speciell och anmärkningsvärd på det sättet att den har kunnat registrera en helt enastående tillväxt under flera årtionden. Helt medvetet satsar man på att tillrättalägga möten och gudstjänster så att de speciellt vänder sig till människor som inte är vana gudstjänstbesökare, och man kan alltså se att det inte är resultatlöst.”

Att möta människor varsamt i att låta dem närma sig kyrkans tro i sin egen takt verkar alltså inte vara något självändamål eller fråga om omsorg om den enskildes själ och trosutveckling – utan har som syfte att tillrättalägga gudstjänst och förkunnelse så att man snabbt sitter ”i smeten”. Den numeriska tillväxten är det viktiga.

Men vänta nu litegrann. Vad är kyrkans uppdrag egentligen? Och varför är det farligt att använda ökad verksamhetsstatistik som ett kännetecken på den sanna kyrkan?

Tidningen Nya Väktaren refererar en av grundarna till rörelsen, Donald McGravan, som menade att kyrkor som inte upplever tillväxt i antalet bekännande och aktiva medlemmar måste betecknas som andligt sjuka och olydiga. pdf

En församling som lever i enlighet med Guds vilja växer alltså. Men detta sätt att tänka är obibliskt. Det är Gud, och endast Gud, som väcker till tro. Vi kan slita ihjäl oss med fräsiga och moderna metoder, men det spelar ingen roll om inte Gud vill.

Jag fortsätter läsa artikeln i Nya väktaren:
"Augsburgska bekännelsen artikel 5: ”Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem, som höra evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud.” Tar vi på oss ansvaret för att ordet ska verka tro i människornas hjärtan så tränger vi in på ett ansvarsområde som Gud har hållit för sig själv – till välsignelse och befrielse för oss! (Joh 1:12-13, 1 Kor 4:1-5, 2 Kor 4:1-6.)

"På frukten ska ni känna igen dem", säger Jesus. Till det yttre ser det strålande ut, om man nu tycker att församlingstillväxt i antal individer är viktigare än det enskilda människohjärtat.

Men insidan?

Varför ska församlingen ansluta sig till Willow Creeks nätverk? Jag kollar deras hemsida.

1. SJÄLVKÄNSLA
2. STÄRKT IDENTITET
3. UTVECKLING
4. ERFARENHET
5. EKONOMI

Vad härligt det låter! Men det är, jag refererar återigen till artikeln, ”en härlighetsteologisk tankegång som orienterar sig utifrån det som mänskligt sett verkar starkt, mäktigt och härligt.”

Ja, var är talet om korset, nöden, eländet och Jesus längst ner hos dem som bäst behöver honom? Jesus hos den som inte orkar gå på konferenser eller coola gudstjänster, som inte ens vågar gå till kiosken och köpa en liter mjölk? Hur ska dessa nås av budskapet och bli hängivna efterföljare? Och var är Jesus hos den utbrände komministern på landet som kämpat i åratal och som varje söndag förgäves spanar efter kyrkobesökare på kyrktrappan?

Frågorna återstår. Vi ska inte slänga ut barnet med barnvattnet. Karismatiken och tillväxten är säkert bra för det snabba, moderna folket. Men jag tror inte att evangeliet hinner med här. Mission - ja- men till vilket pris? Jag tror att Jesus menade något helt annat när han sa:

-Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska ge er vila.


Andra bloggar om: , ,

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...