 |
| pixabay.com |
Evangeliet enligt Matteus kapitel 21, vers 1 - 9
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 'Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.' Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: 'Hosianna' Davids son! 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Hosianna i höjden!
Vi är i full gång med förberedelser inför julen och förberedelsetiden är advent - väntan - ankomst - Jesu ankomst! På Första advent läser vi berättelsen om Jesus som rider in i Jerusalem där det jublande folket väntar. Vad skulle vi kunna få för inspiration av den berättelsen?
Det första jag tänker på är att Jesus möter folket på en åsna. Inte på en häst, som dåtidens kungar naturligtvis förväntades rida på. Men Jesus väljer åsnan och kan därigenom möta människor på ögonhöjd. Det kan vi också göra och här på folkhögskolan, vår mångfaldsplats, kan vi mötas i ögonhöjd, dela varandras livsberättelser och få nya vänner och nya tankar.
Det andra är att folket ropar "Hosianna". Det är hebreiska och betyder ungefär "rädda oss", "hjälp oss". Vi människor är inte ensamma. Vi får leva i tillsammansskap och tillsammans är vi mer. Ta hjälp och stöd av varandra, fråga varandra när vi behöver komma vidare på vägen, och be Gud om hjälp, hur vi nu beskriver Gud - en större kraft, kärlekens, livets och ljusets källa. Vi får också vara den som svarar på andras rop. Höra det rop Gud har hört, förstå den nöd som Gud har förstått, tjäna den mänsklighet Gud har tjänat- vi delar ett och samma bröd och är delar av en och samma mänsklighet.
Det tredje är att vi kan njuta av livet. Ta vara på möjligheterna i advent att sitta tillsammans - i ögonhöjd - och dela det som är hoppfullt och det som är svårt. Vi får tända ljus, för oss själva och för andra som behöver mer ljus i sina liv. Någon frågade mig vad adventsfasta är - och jag svarade att det egentligen är samma tankar som i Ramadan fast vi äter mest hela tiden - men det handlar om eftertänksamhet, att påminna oss om vad Gud gör och dela julbord, adventsfika och glöggmingel - och också tänka på dem som saknar vad vi äger i överflöd. Så ... tänd ljus, och fira advent! Amen.
