Den här helgen befinner sig ett antal konfirmander och
ledare på konfirmandläger i Stockholm. Temat är Skapelse och Liv och därför
måste vi ju gå på Naturhistoriska museet och Cosmonova och se alla
utställningar och fördjupa oss i existentiella frågor i gränslandet mellan
vetenskap och religion.
Oerhört spännande, och jag har fått anledning att leta fram
gamla artiklar från studietiden i Lund. Där kunde det diskuteras länge och
mycket om vetenskapliga metoder och teorier kunde användas på till exempel
antika bibeltexter. De som inte kunde förmå sig att läsa Bibeln annat än
bokstavstroget kom i regel inte längre än till baskursen i religionsvetenskap.
Går evolutionsteorin att förena med en religiöst inspirerad
kunskapssyn och livsåskådning? Absolut, säger de flesta idag. Den som ser naturliga
förklaringar till naturfenomen behöver inte känna sig som en tvivlare. Åskan
härleds varken från verktyg i den nordiska mytologin eller till en gudomlig
vrede. Helt enkelt en vanlig kosmisk krock eller en elektrisk urladdning.
Symbolvärdet kan vetenskapen dock inte ta kål på, och det ger oss som människor
ytterligare dimensioner i livet.
Konfirmanderna vet såklart att världen inte skapades på en
vecka, och vi lär dem inte något annat heller. Däremot hjälper vi varandra med
frågan om tillvarons mening. Varför finns jorden? Varför finns ljuset? Vilka
uppgifter och vilket ansvar har mänskligheten och vad är just min del i
helheten?
Har det någon betydelse i något avseende om det var så att
det var en god Gud och kärlekens källa som satte igång Big Bang, eller om
allting helt enkelt är en rad slumpvisa utvecklingsfaser? Och vilka krafter
styr utvecklingen i ditt liv?
Den starke överlever, sa Darwin. Men vem definierar styrka
och med vilka medel håller sig den starke vid makten? Jag fastnar i begreppet
”utanförskap”. Det har väl alltid varit så att vissa egenskaper eller
färdigheter setts som mindre viktiga eller rent av som tecken på svaghet. Vilka
är dagens neanderthalare?
De flesta konfirmander vill sjunga sången ”Du vet väl om att
du är värdefull” på sin konfirmation. Den är nästan vanligare än Tryggare kan
när det gäller dop också. Jag tror det säger något om längtan i vår tid,
oavsett religiös tro. Att få vara medräknad, betydelsefull och inte ett dugg
slumpvist utvald.
Hiss: Vitsippor, valpar och solljus
Diss: Bengaler, våld och förstörelse
