(Jag grämer mig dock oerhört av att det förlorade FISK-mandatet gick till den nomineringsgrupp som jag står längst ifrån. Med facit i hand kanske jag skulle kandiderat ändå och därmed hoppats säkra ett mandat - och sedan lämna platsen till nummer 2. Nu gjorde vi inte så, men i kyrkovalet 2017 kommer jag igen!)
Åter till 2013 års kyrkomöte. I årets skörd av betänkanden som ska gås igenom finns en hel del intressanta frågor.
Budgetutskottets betänkande 2013:1 är Verksamhet och ekonomi för den nationella nivån åren 2014-2016. En återkommande punkt i denna är det riktade församlingsbidraget som under åren sett ut på olika sätt. Varianten "direkt till församlingarna" är den jag uppskattat mest - sedan kom "till stiften" för diverse ändamål som oftast har landat i samordningsåtgärder och administrativa effektiviseringar.
Dessa administrativa effektiviseringar stavas GAS, och resultaten har varit minst sagt skiftande.
Men nu ser utskottets förslag ut så här:
7. Kyrkomötet beslutar att destinera ett riktat församlingsbidrag om 100 miljoner
kronor år 2014 via stiften till pastorat och till församlingar som inte ingår i
pastorat, att användas till åtgärder som leder till ökad samverkan mellan
församlingar i syfte att uppnå bestående förändringar, varvid barn och ungas
behov särskilt bör beaktas. Beloppet avsätts proportionerligt, utifrån antalet
kyrkotillhöriga per den 1 januari 2013. Bidraget finansieras med del av de 119
miljoner kronor som enligt årsbokslutet 2012 överstiger 125 procent av
målkapitalet.
Toppen! Visserligen måste pengarna gå via stiften, men riktningen är tydlig: det riktade församlingsbidraget är destinerat till pastorat och församlingar! Det där med ökad samverkan fanns inte med i Kyrkostyrelsens skrivning, men är på olika sätt är nödvändigt och kreativt. Det allra viktigaste är det som särskilt bör beaktas: nämligen barn och ungas behov.
Gudstjänstutskottet har behandlat Nils Gårders och Erik Sjöstrands motion om kristen männniskosyn (G 2013:1). De vill att Kyrkomötet uppdrar till kyrkostyrelsen att initiera ett samtal i Svenska kyrkans församlingar om kristen människosyn. Det vill dock inte utskottet, som tycker att det redan samtalas, och att det redan finns material.
Jag är dock beredd att hålla med motionärerna! Minns det utförliga materialet som kom när vi diskuterade äktenskapsfrågan. Jag vet flera som fördjupat sig i frågan och som fått nya insikter åt ena och andra hållet. Ett liknande samtalsunderlag skulle vara gott att få i de frågor som motionen berör. Det handlar till exempel om problematiken med fosterdiagnostik (som jag bloggat om här).
Det handlar till exempel om den särbehandling som sker av personer utan svenskt personnummer inom hälso - och sjukvården. Ur motionen:
"Till vilken gräns ska en persons rättsliga status i det land som hon eller han vistas i vara avgörande för hur personen behandlas i sjukvården? Företrädare för fem vårdorganisationer reagerar starkt mot den särbehandling som lagen anger ska ske av papperslösa och asylsökande:Ja, vad skulle man kunna säga om de här och andra frågor, om man vill argumentera utifrån en kristen människosyn? Vad betyder det att kompromissa med människosynen för att man inte anser sig ha tillräckligt med resurser för att agera i enlighet med den? Kan vi överhuvudtaget kompromissa med vår människosyn eller är det kanske så att vi hela tiden tvingas till det och vad är det då som styr eller bör styra vårt agerande?En grundbult i vårdprofessionernas yrkesetik är att behandla alla människor lika oavsett kön, ålder, härkomst eller social position. (…) Det finns endast ett kriterium för att avgöra om vård ska ges eller inte, nämligen personens behov av hälso- och sjukvård. Att sär-behandla en grupp individer är inte förenligt med Hälso- och sjukvårdslagen som anger att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. (SvD Brännpunkt den 20 maj 2013 ”Vi tvingas bryta mot vår etik”)"
Kyrkans uppdrag är att vara ljus och salt, men ska vi kunna vara det på trovärdigt sätt krävs kunskap. En satsning likt den Gårder och Sjöstrand föreslår, skulle kunna leda till ökad kunskap och ökad medvetenhet.
Intressant! Visst finns det material att plocka ihop. Statens Medicin-etiska råd, Sveriges Kristna Råd med mera. Men jag skulle uppskatta ett samlat, uppdaterat material. Gärna webbaserat så att det lätt kan uppdateras.
