Det är med stor sorg många av oss ser regeringens icke-generösa flyktingpolitik. Idag läser jag två artiklar som fyller mig med både hopp och förtvivlan. Den ena texten är Peter Woldarskis, och han sätter fokus på att det är det humanitära som är det avgörande, inte det ekonomiska.
"Huvudargumentet för invandring förblir det humanitära: När diktatorer bedriver krig mot den egna befolkningen måste omvärlden erbjuda en fristad.Samtidigt som strålkastarljuset riktas mot Syrien, tenderar tidigare krigszoner att hamna i mediaskugga. Jag tänker till exempel på flyktingarna som fortfarande flyr Balkan. Idag är det nästan ingen från t ex Bosnien som får permanent uppehållstillstånd i Sverige. De livshotande risker som förknippas med s k blandäktenskap och islamism och bristande vård för sjuka, avvisas som asylskäl.
Förra året sökte 7.814 flyktingar från Syrien asyl i Sverige. Om detta ska beskrivas som vårt största samhällsproblem, då har vi antingen mycket små bekymmer eller så har debatten förlorat sina rimliga proportioner."
Den andra texten hittar jag inte på nätet, men är Kyrkans Tidning-medarbetarna David Qviströms och Johannes Frandsens reportage i Expressen om den 18-årige Munir som utvisats till Italien, där det inte finns plats i flyktingförläggningarna till alla flyktingar som återkommer till landet. Han kommer egentligen från Afghanistan, men eftersom han först nådde europeisk mark i Italien, är det dit som Migrationsverket skickar honom.
Nu lever han Munir tillsammans med sin vän Ziaret på gatan, och får mat i kyrkans soppkök. Minnena från flykten plågar honom.
"Överresan med båt från Grekland till Italien tog fyra dagar. Det blåste mycket. Till slut försökte båtägaren sätta segel, men allt gick fel och båten slogs sönder mot klipporna. Vi var 80 i båten. Kapten sa att vi måste hoppa i och simma. Vågorna var stora. 19 av mina vänner i båten drunknade. De klämdes ihjäk mellan klipporna och båten.Vi lär oss så mycket av historien. Vi skulle inte torkat tårar utan handskar. Vi skulle ha reagerat mot nazismen och tagit bättre hand om de som flytt undan koncentrationslägren. Vi borde heller inte avvisa människor i nöd, vi som är så oerhört upplysta och humanistiska. Eller hur?
När polisen tagit fingeravtrycken blev vi hänvisade till Rom och fick adress till en kyrka där. Dit kom en man från myndigheterna och förklarade att vi skulle få vänta länge på att bli inskrivna.
I två månader var jag i Italien. Var det vackert väder fick vi sova ute, men regnade det sa polisen ingenting om vi sov på tågstationen." (David Qviström)
DN: Fältet har lämnats fritt för den som skriker högst
Kyrkans tidning: Sverige vill inte ta ansvar för Munir
Lifos, Migrationsverkets rätts - och landinformation
