Även detta år blir det Oasmöte i Borås. Jag läser annonsen i Kyrkans tidning och ser att av de talare som nämns är 14 män och 3 kvinnor. Kvinnorna har förstås, i apostolisk ordning, andra uppgifter.
Men frågan hänger kvar i luften: anses inte de karismatiska kvinnorna ha mål i mun? Har de inget att säga den tröga svenska kyrkligheten, eller skulle Oasrörelsen rentav vinna på att låta kvinnorna, i Maria Magdalenas, Foibes, Lydias och de andras kvinnornas fotspår, tala i församlingen?
