"Det höga tempot, de laddade känslorna, viljan att hänföra, som kännetecknar amerikansk underhållning och showbusiness har många av sina rötter i amerikansk väckelsetradition. När kyrkor och församlingar i Sverige idag skall utforma sina gudstjänster och föra vidare den kristna församlingens sång och musik så sker det i en kultur som i allt högre grad koloniseras väster ifrån, amerikaniseras om man så vill. I värsta fall innebär det att kristna tillåter sig själv vilka banaliteter som helst så länge man kan beröra och vinna genklang hos några."
Fredrik Sidenvall kritiserar en viss form av kyrklig kultur i Kyrka och folk. Han konstaterar vidare:
"Karin Långström Vinge, som är komminister i Skara stift och ledamot av kyrkomötet, ger ofta uttryck för en lära som lämnar mycket övrigt att önska. Men på sin blogg har hon myntat ett ganska festligt ord: "tråkkyrklig". Måhända är det ett uttryck för en reaktion mot den gapighet och de känslomässiga ångvältar som här och var drar fram över svensk kultur och kyrkoliv. Om det rika kyrkliga arv som vi äger och som vuxit fram med lager på lager, likt en pärla i tidens skal, skall kunna lämnas vidare måste vi medvetet forma ett kyrkligt liv där det finns plats för stillhet, allvar och eftertanke."
Helt riktigt, Fredrik. Jag orkar inte med jesuspop och hiphopmässor. Jag vill inte stå upp och sjunga. Jag vill kanske inte ens be med högt i Vår Fader. Jag får andlig klaustrofobi av fromma medryckande gospelkörsleenden. Jag vill sitta på golvet i Däldernas kapell tillsammans med andra familjer och hålla vårt barn i famnen och sjunga om kråkor, änglar och be Gud som haver. Jag vill sjunga Härlig är jorden tillsammans med vårrusiga talgoxar och harar och den enda procession jag vill vara med i är den där våra hundar springer först, storebror cyklar i vattenpölar och min man och jag går efter med lillebror i barnvagnen och är bara lyckliga.
Fredrik Sidenvall avslutar sina ledare:
"När vi firar gudstjänst i Ande och sanning så kan Gud ge oss något långt mycket viktigare än de känslokickar som människor kan åstadkomma. Han kan tala varning och tröst in i djupet av vår personlighet. Han kan riva upp och läka sår och låta oss genom nådens medel sättas i samband med Hans nåderika hjärta. Det kan i hjärtat föda en lovsång som tar sig uttryck inte i skrikighet utan i innerlighet, inte i styrka utan i skönhet, inte i utlevelse utan i inlevelse i lidande medmänniskor. --- Men kyrkans gudstjänst skall inte bli en nödtorftigt kamouflerad form av underhållning. Gud give att unga och gamla kunde känna sig fria att bli allvarliga i sin kristendom."
Ja. Den enda underhållning jag behöver är en nära Gud. Amen.
Tråkkyrklig? Den definitionen finns här.
