Dagens DN har några temasidor om bröllop, och jag läser intresserat om "det nya svenska bröllopet". Linda och Stefan har gått ur Svenska kyrkan, är inte troende och ska gifta sig borgerligt. Helst ville dom haft en kommunal humanist som vigselförrättare, som samtidigt kunde namngivningsceremoniera sonen Theo (sic!), men nu blir det bra med en skådespelerska som dessutom kan sjunga.
Så berättas om en ljusceremoni "med andlig innebörd", där kontrahenterna tänder var sitt ljus och låter ljuslågorna brinna tillsammans för att levandegöra mysteriet om hur två blir ett.
Efter löftena lägger äldste sonen prydnadsstenar i en ring runt pappa och nya styvmor, medan vigselförrättaren förklarar att brudparet nu "står i en cirkel som symboliserar den transformation ni håller på att genomgå".
Och vid namngivningsceremonin fokuserar man på ett skrin, i vilken släktingarna lagt lappar med välgångsönskningar i.
Jojo, om det är så här de ateistiska ceremonierna går till, behöver vi religiösa inte oroa oss ett dugg för att svenska folket skulle tycka att religion är meningslöst.
