Credoakademin, som gärna kritiserar andra bloggare utan att tillåta kommentarer till sina egna inlägg, har läst min blogg igen. Vad bra! Jag hoppas kunna släppa in lite ljus i hbt-frågorna hos dessa kristna bröder och systrar.
Denna gång är det dock en annan skribent som tycker att jag är "talande tyst" i polygamifrågan. Det tycker inte jag. Jag har skrivit om den här, här och i säkert alla inlägg som berör hbt.
Man kan alltså argumentera för månggifte med bibeln i hand. Där tänker jag att det är ett fenomen som vi med gott samvete kan lämna bakom oss. På den tiden fanns dock ingen juridisk och ekonomisk jämställdhet - och folk gifte sig oftast inte av samma anledning som vi gör det idag.
Är självvald polygami gott? För aktiva polyamorösa är det så. Vill man gå till Gamla Testamentet finner vi sannerligen inspiration: Abraham gifte sig visserligen inte med slavflickan Hagar, men Jakob äktade både Lea och Rakel. Vill jag hitta bibelcitat som stöder tvåsamheten är det heller inte svårt att hitta. Så det handlar här som där om urval och tolkning.
Jaja, om jag så skrev en avhandling om polygami skulle Credoakademin inte bli nöjd. Så jag klickar ödmjukt på "publicera" och hoppas ge dem en liten ledtråd i mitt tänkande.
Men jag hoppas att den här slippery slope-argumentationen snart ska vara till ända. Det finns fem kriterier för äktenskap: kön, ålder, släktskap, antal och art. VBara för att ett av dem ändras innebär det inte automatiskt att de andra ändras. Det är en skräckpropaganda som vill leda tankarna till både det ena och det andra. Låt oss jämföra med upphävandet av apartheidsystemet: att människor av olika ras fick gifta sig innebar inte att de också fick gifta sig med djur eller flera.
Diskutera det som diskuteras. Är det svårt att hitta på nya argument är det förstås lätt att låta frågan glida över till annat. Men särskilt ärligt är det sannerligen inte.
