Jo, Christina Doctare skriver bra på SvD Brännpunkt idag. Själv konverterad till katolicismen önskar hon att fler människor kunde nå en existentiell trygghet och känsla av tillhörighet och mål och mening med sina liv. Konsumismen och materialismen räcker inte till. Hamnar vi i existentiell nöd - vilket vi obönhörligen gör titt som tätt i enlighet med livets gång - är det inte butikskomplexen hjälpen finns.
Doctare har rätt. Nog för att det går att lindra den lilla nöden med en tub hudcréme från Clinique, men som yttersta handtag går det inte att ha Försäkringskassan eller socialtjänsten. Visst finns anställda där som gör allt i sin professionella makt, men vem, utom förhoppningsvis din familj, bryr sig om dig så där på riktigt, alltid?
Påminner mig om en riktigt bra Åsa Jinderlåt, faktiskt.
Andra bloggar om: samhälle, religion, Christina Doctare
Pingat intressant .se
