Idag hörde jag ett resonemang på radion som gick ut på att annandagen förr betydde dagen efter juldagen, men att det idag betyder att man njuter av ledigheten och umgås med nära och kära. Vad härligt. *ironisk*
Om man inte tror på inkarnationen (Gud blir människa), kan man iallafall fira jul. Man äter, byter julklappar och umgås. Men LO-facket borde ju verkligen reagera mot det här, för ALLA har faktiskt inte råd med mat och presenter, och ALLA har inte någon att umgås med. Så hur kan vi uppmuntra en tradition som av allt att döma handlar om att tydliggöra utanförskapet så mycket som går?
Eller inte. Dom som har, kan ju lägga en tjuga i Frälsis-insamlingen på Commerce. Och den som suckar över julmatsresterna som åker framochtillbaka, framocktillbaka mellan köksbord och kylskåp kan ju vara tacksam över att slippa panta burkar för att få ihop till en halvspecial. Och den som stönar över släktingarna behöver ju inte vara ensam i alla fall.
Läste en bra ledare i Dagen. Håkan Arenius undrar om det inte är dags att ställa fram de barnamördande soldaterna i julkrubban. Och varför inte ha en borg i hörnet med en tronande Herodes?
Eller inte. Nån gång kanske vi måste bädda in oss i bomullsnö och äta Alladinchokladbitar tills vi får dimsyn av högt blodsocker. Inte orka höra, inte orka se. Men snart är vi tillbaka i verkligheten, där Gud alltid är.
Men först ska vi gå på mellandagsrea.
