Jag har precis sett reprisen av Dokument inifrån på SVT. Per ska göra en film om depression och kommer på att han själv varit deprimerad i tio år. Han orkar dock ta sig igenom tre volymer utvärderingar och kräver en remiss till elchocksbehandling.
Vi får se hela förloppet - från det att han sitter bland femton utdruckna mjölkförpackningar och berättar om våndan över att dels lägga i tvätt i tvättmaskinen och dessutom sen orka hänga upp tvätten. Annars ruttnar den. Han får sin remiss och vi får se hur en behandling går till. Inte alls så dramatiskt som jag hade tänkt mig. Man blir sövd, och elektriciteten är på i trettio sekunder och framkallar ett epileptiskt anfall. När man vaknar får man två ostmackor och kaffe av en trevlig personal.
Per återvänder till livet, städar lägenheten och beställer tid hos frissan. Underbart! Så fortsätter diskussionen med professorerna om vilka behandlingsmetoder som vetenskapligt håller. Elbehandling, mediciner (oftast) och kognitiv beteendeterapi. Vanlig psykodynamisk skåpas ut, och psykologiprofessorn verkar mena att psykoterapi inte är en medicinsk behandling som kan prövas vetenskapligt.
Hoppfullt ändå att följa en depressionspatient från mörker till ljus. Och se den uppriktiga glädjen hos hans vårdare när han återkommer till mottagningen välklippt, välklädd och med högsta betyg på självuppskattningspappret.
Andra bloggar om:
depression,
psykiatri,
sjukvård
