Det sägs ibland att Sverige är ett bra land att leva i för homo/bi/transpersoner. Partnerskap, möjlighet till adoption och HOMO-ombudsman är jättebra, men den senaste nyheten om att RFSL tvingas stänga sin jourverksamhet gör mig och många andra riktigt bekymrade.
Antalet hatbrott mot den här gruppen har ökat drastiskt och för många är RFSL:s brottsofferjour ett viktigt stöd. Men jouren har nekats statligt bidrag och kan inte längre finansiera verksamheten och tvingas därmed stänga.
Som grädde på moset motiverar socialstyrelsen sitt avslag med att "brottsofferjouren verkar på lokal nivå och inte heller föll inom anslagets huvudområde att ”motverka våld mot kvinnor”.
Människor som utsatts för våld ställs alltså mot varandra. Den kvinna som söker hjälp på sitt lokala kvinnohus får alltså på sitt samvete sin homosexuelle granne som slagits ner på krogen. Nej, resurserna måste fördelas rättvisare.
Men frågan är om inte det är staten som ska ha allt ansvar för alla misshandlade män och kvinnor av alla varianter, så kanske vi äntligen kan börja se varandra som unika och värdefulla individer i vårt individualiserade samhälle. Värdet sitter ändå i människan och inte i socialstyrelsens anslagshuvudområden.
