Kyrkomötets uttalande angående romernas situation

"Svenska kyrkans kyrkomöte är samlat i Uppsala den vecka i kyrkoåret då temat är Samhällsansvar. Kyrkomötet vill särskilt uppmärksamma romernas situation i samhället genom följande uttalande:

Romer utgör en starkt diskriminerad grupp i Europa. Förföljelserna mot romer har en lång historia. Idag ser vi hur romer, även de som är medborgare i ett EU-land, utsätts för övergrepp och omänsklig behandling och förvägras sina rättigheter.

Den växande fientligheten mot romer måste bekämpas över hela Europa och romerna ges reella möjligheter till utbildning, hälsovård, bostäder och försörjning. Deras medborgerliga rättigheter inom EU måste ges samma tyngd som andra EU-medborgares. När en rom från ett land utanför EU söker asyl i en EU-stat ska hennes eller hans skyddsskäl tas på allvar.

Vi i Sverige och Svenska kyrkan har ett ansvar att långsiktigt, strategiskt och resultatinriktat arbeta för att romerna i vårt land skall få sina rättigheter tillgodosedda. Vi har också att verka för att romernas situation i Europa grundligt analyseras och åtgärder vidtas inom EU för att säkra och utveckla medlemsstaternas ansvar för sina romska medborgare.

Oavsett romers trostillhörighet har Svenska kyrkan på alla nivåer ett ansvar för att medverka till att romers människovärde upprätthålls och att deras rättigheter tillgodoses. Svenska kyrkans församlingar uppmanas att stärka sitt engagemang och att vidareutveckla romers deltagande i gudstjänster och församlingsliv."

Läs också Anders Wejryd, ärkebiskop och ordförande i Sveriges kristna råd, och Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

Nolltolerans som leder till ökad tolerans?

Se Nollvisionsdebatten från videoarkivet, från den 28:e minuten. Jag talar från slutet av den 35:e minuten.

Idag diskuterades Maria Abrahamssons, numera Kjellbergs motion om nolltolerans mot svordomar och könsord.

I mitt anförande tackade jag utskottet för en god behandling och yrkade bifall till utskottets punkt två, där man med anledning av motionen uppdrar åt presidiet att när man ser över kyrkomötets arbetsformer beaktar regler i motionens anda.

Dag Sandahl och Fredrik Sidenvall förstod ju inget alls, men deras gruppledare Bertil Murray visade på ett ansvarstagande som är väl värt att notera. Spännande dock att Sidenvall verkade företräda ett slags salighetsaksanpassad konsekvensetik: om någon är på väg att förleda någon till helvetet, bör man ta alla medel i anspråk.

Kyrkostyrelsens 1 v ordf Levi Bergström (s) poängterade att kyrkomötet inte är ett forum där man ska göra sig rolig på andras bekostnad. Vi är många som reagerar på att det fnissas och skrattas åt plumpheter och tvetydiga skämt från talarstolen. En kyrkoherde från Stockholm gnuggade händerna och sa till mig att "det här blir roligt" när debatten skulle starta. Vadå, sa jag. Vad är det som är roligt med det här?

Så den som hade sett fram mot en rolig debatt mellan mig och Dag Sandahl blev besviken.

Hakon Långström (m) höll ett mycket bra anförande som handlade om att även om man har rätt att tala, är det inte säkert att det är rätt att tala.

Maria Kjellberg, Irene Gustafsson, Agneta Brandt m fl talade också väl.

Jerry Adbo (s) talade om maktperspektivet och att härskartekniker av det slag som motionen åsyftar handlar om att upprätthålla patriarkala strukturer.


Efter debatten var det dags för lunch, och Maria och jag blev stående i trapphallen med några ur Frimodig kyrka, Hans Weichbrodt, Berth Löndahl, Bertil Murray och Dan Sarkar, och vi fick tillfälle att tala mer om framtida samarbete och god kommunikation. Vi gick snabbt över till lunchrestaurangen på andra sidan gatan och också Berit Simonsson hängde på. Det var roligt att vi kunde öppna upp och talas vid, vi stiftsgrannar.

Kanske kan vi starta om. Vi tycker olika i sakfrågorna. Vi är fortfarande oerhört kritiska till varandras teologi i somliga delar. Men vi är människor och vill väl för vår kyrka, även om det är på olika sätt. Att ledamöter för Frimodig kyrka inbjöd mig som lunchsällskap uppskattar jag verkligen. En utsträckt hand tar jag gärna emot. Det är en förutsättning för att vi tillsammans ska kunna utveckla kyrkan, trots att vi ibland tycker olika.

Och jag tror att det var bra att Maria och jag lyfte frågan. Nu har vi rört upp lite damm och det lär väl ha lagt sig till nästa års kyrkomöte. Men lita på att Maria och jag, fiskmadam den yngre, tar fram dammvippan igen om det skulle behövas.


Uppdatering lördag:

Kyrkans tidning
Marias Kjellbergs blogg
Dag Sandahl kommenterar Hakon Långströms inlägg:"Jag undrar en del över högerpolitiker som tar upp vänsterideologi. Såg vi inte ett exempel på sådant i en ölhall i München för 90 år sedan? Och tosigheten att den som är kränkt alltid har rätt till sin kränkthet torgförs också från högerhåll!!! Själva föreställningen hade för ett par decennier sedan hanterats som en diagnos på mentalsjukhuset." Dags blogg

Om du inte vet vad som hände vid en ölhall i München kan du läsa det på popularhistoria.se. Att jämföra Hakon Långström med Adolf Hitler är minst sagt häpnadsväckande och är ett tydligt exempel på varför flera av oss på kyrkomötet reagerat kraftigt på Dag Sandahls ordval och argumentationer.

Uppdatering lördag nr 2: Hans Weichbrodt, omnämnd i inlägget, skriver i min fb-inbox:

"Hej Karin!
Kul att bli FBvän med dig. Jag läste din blogg igår kväll o jag delar din beskrivning av vår lunch. Jag tycker du beskrev både problematiken kring våra olika åsikter och positiviteten kring möjligheterna till ett fördjupat samtal väl i ditt stycke ang. lunchen i din blogg. Citatet "kanske kan vi börja om på nytt" är intressant och tankeväckande. Jag ser fram emot ett fortsatt samtal som är både ärligt och respektfullt på samma gång. Om du mot alla odds skulle ha intresse av att dela det jag skrev här med andra så är det helt ok för mig. Med önskan om en god helg för dig!
PAX Hans Weichbrodt! "

"Här är ingen tvekan!"

Ljuva ord från kyrkomötets ordförande Gunnar Sibbmark vid voteringen angående punkten 2 i vår motion om att rekommendera stiften att anordna utbildningar i HBT-kunskap.

Det var ju jämnt i utskottet, där en negativ POSK-röst avgjorde till vår nackdel.

Ibland händer det dock att kyrkomötet väljer att besluta annat än utskottets förslag, och det hände den här gången. Efter,som de sa, god argumentation, valde några centerpartister, moderater och poskare och Öka:re - som inte hade reserverat sig i utskottet - att bifalla vår motion.

Vi är naturligtvis många som är oerhört glada för detta. Och jag hoppas att de som fortfarande är negativa till vigselbeslutet känner sig frimodiga nog att delta.

Min förhoppning är att HBT-frågorna flyttar in på stiftskanslierna - och att saken inte bara diskuteras på våra bloggar och gruppmöten.

Kyrkans tidning

Kyrkomötet torsdag

Det har varit en lång dag i kyrkomötet!

Efter sedvanligt gruppmöte inledde vi med att fatta beslut i de ärenden som diskuterades under onsdagen. Min motion om Öppet nattvardsbord var ingen idé att begära votering om. Det viktiga är ändå att vi håller liv i frågan. Men jag hade nog inte trott att det var så känsligt som det var - två biskopar kände sig manade att äntra talarstolen och slå näven i densamma.

Vi hade ju en lång diskussion om Susann Torgersons (jag är medundertecknare) motion om en utredning för att bestämma kriterier för en friare församlingstillhörighet. Det är en profilfråga för FiSK och numera också M, POSK och FK. En representant för C var ganska orättfärdig, tycker jag, när hon menade att det var oförskämt av Susann Torgerson att driva den här motionen "år efter år".

De som är mest emot tanken om en friare församlingstillhörighet är S, C och ÖKA. De värnar territorialprincipen (att Svenska kyrkan ska finnas överallt), men vi värnar den också. Vi menar bara att det måste kunna finnas undantag. Det kan till exempel vara att man flyttar från en stadsdel till en annan, men att man vill vara kvar som medlem i den första församlingen.

För ÖKA handlar detta bland annat om att man är rädd att det ska bildas konservativa enklaver. Bland de socialdemokrater som var uppe kan jag ändå hitta en sympatisk tanke: det är viktigare att värna det gemensamma, än att kunna få välja för egen del. Det är bara det att det är en from förhoppning. Är det bättre att alla församlingar är mellanmjölksförsamlingar, än att vi får lite konkurrens och profilering?

Hans Wallmark (m)hade en intressant spaning. För dagens ungdomar är den virtuella världen lika verklig som den geografiska. Därför behöver man inte vara så bunden till en geografiskt plats i samma utsträckning som man är nu.
Mats Hagelin (m) efterlyste respekt för människans frihet.

Kjell Petersson (FK) menade att man kan döpas, konfirmeras och vigas i en annan församling än där man är folkbokförd. Man kan begravas i annan också. Är det inte dags också för de levande att få en friare församlingstillhörighet?

Imorse var det alltså dags för en mycket spännande votering, eftersom det var ganska jämnt skägg i utskottet. Rösträkningen gav 130 röster för att avslå motionen, 116 röster för att bifalla den. 2 avstod. Det återstår alltså inte många ledamöter att övertyga!

Frågan ligger som stort paket i strukturutredningen. Vi ville att kyrkostyrelsen skulle börja titta på kriterier för dom här undantagen. Vi får vänta, även om det är frustrerande.

Igår diskuterade vi också arbetsformer i förändring. Det finns en oro för att kyrkoherdarna inte har tillräcklig kompetens för att vara vd i bolag, och idag röstades igenom ett tilläggsyrkade av Margareta Andersson där vi ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att ytterigare utreda kyrkoherdens roll i framtida kyrkliga bolag. Man bör ytterligare tänka över ansvarsfrågor och kompetensfrågor som behöver avvägas mot både kyrkoordningen och aktiebolagslagen.

En del har tagit upp det här med att kyrkan bör eller inte bör driva begravningsbyråer. Kyrkostyrelsens hade inte med detta i sin skrivelse. Fortfarande gäller Överklagandenämndens beslut: det är inte tillåtet för församlingar i Svenska kyrkan att bedriva begravningsbyråer. För min del är saken klar: så länge vi är huvudman för begravningsverksamheten är det omöjligt att driva begravningsbyråer. Det är inte alls säkert att vi skulle göra det annars heller.

Vad gäller hbt-motionen, så har jag redan lagt ut mitt anförande här på bloggen. Det var många kloka inlägg från reserverande socialdemokrater, från ÖKA:s Bengt Inghammar och POSK:s Nils Gårder.

Frimodig Kyrka menade att de ville klargöra förutsättningar, men jag menar att om vi uppmuntrar stiften, så kan vi inte från kyrkomötets sida ge några riktlinjer. Jag sa i en replik till Bertil Murray att jag förstår hans misstänksamhet. När vi driver våra frågor blir det gärna tillspetsat. Jag tror ändå vi alla skulle vinna på att stiften finner former för utbildning och därmed samtal, än att vi sitter på varsina håll och bloggar. Själv kommer jag att fortsätta vara tydligt hbt-vänlig, men jag är intresserad av att veta hur de som inte tycker som jag resonerar. Och också för mig är det av största vikt att det sker under lugna och trygga former. Men det är en annan motion, som diskuteras och beslutas i morgon.

Eftersom det var väldigt lika i utskottets omröstning:7-7 och POSK-ordförandes nej-röst som avgjorde, har jag fortfarande gott hopp om att Kyrkomötet bifaller vår motion.

Idag har vi också diskuterat bland annat ersättning för kyrkliga handlingar, andra ärenden i ekonomi och egendom, samt ekumenikfrågorna. Här utmärkte sig bland andra Margareta Sandstedt (SD) när hon i samband med sekter varnade för islams utbredning.

Vi har också hunnit med att avtacka tre avgående biskopar: Lennart Koskinen, Martin Lind och Carl-Axel Aurelius. Jag saknade avtackning av Sven Thidevall, ska ta reda på imorgon varför han inte var med.

Kulturstipendiaterna har fått sin välförtjänta uppmärksamhet, och vi har hurrat och sjungit för Kyrkomötets 1 vice ordf Karin Perers som fyller år idag.

Anförande - utbildning i hbt-frågor

Ordförande, biskopar, kyrkomötesledamöter,
Åhörare på plats och via webben.

Jag föreslår bifall till reservation 1 av Christina Meltin Westerlund och Britta Broman, och bifall till reservation 2 av Britt Louise Agrell med flera.

Tack utskottet för behandlingen av vår motion.

Jag tänker börja med att tala om maktlekar. Det är nånting som utövas på alltför många skolgårdar i vårt land. En av dem går ut på att genom ett speciellt text kontrollera om en skolkamrat är homosexuell. Det går till så att en misstänkt homosexuell elev hålls fast av kamraterna och blir suddad på armen med ett vanligt suddgummi. Om eleven då skriker, anses det vara ett tecken på att denne är homosexuell.

Upprörande, eller hur. Nu är det ju inte så att mellanstadieelevernas maktlekar kommit till som ur det blå. De är allvarliga konsekvenser av den attityd mot hbt-personer som fortfarande är utbredd i samhället som ytterst ges uttryck i hatbrott.
Vänner! Svenska kyrkan är en stolt företrädare för mångfald och öppenhet. Vi är en av de organisationer som tydligast har tagit ställning för hbt-personer genom vårt beslut i vigselfrågan förra året.

Vi har ett ansvar för att motverka diskriminering och hatbrott. Och vi har ett ansvar att fortsätta tala med varandra om hbt-frågor, eftersom det ständigt aktualiseras olika värdegrundsfrågor inom området. Vi har en ny könstillhörighetslag på gång. Där tar man upp frågor som tvångssteriliseringar och tvångsskilsmässor för transsexuella som vill genomgå könskorrigering. Detta kommer säkert inte de flesta att komma ikontakt med, men hur skulle man som svenskkyrklig och kristen kunna resonera omkring det?

Vi måste fortsätta tala om äktenskapet. Innan beslutet togs var det en del som tyckte att vi talat för lite. Nu när beslutet är taget måste vi fortsätta tala med varandra, våra medlemmar och andra om hur diskussionen kring beslutet gick, hur man tolkar Bibeln i hbt-vänlig riktning och hur dom tänker som fortfarande är kvar i den tveksamma attityden gentemot hbt-personer. Ska flera syner på äktenskapet kunna rymmas i vår kyrka, måste vi tala om vad de innebär. Och som Jerry Adbo nämnde här i en tidigare diskussion: vad kan ett normkritiskt förhållningssätt innebära?

Alla vi som är företrädare för Svenska kyrkan förväntas vara orienterade i människosyns- och samhällsfrågar. Därför behöver vi fortsätta det utbildningsarbete som inleddes då vigselfrågan var aktuell.

Mina medmotionärer och jag önskar en utredning om hur en hbt-utbildning för kyrkomötets ledamöter skulle kunna möjliggöras. Kyrkomötet behöver ta tydliga steg framåt i mångfaldsarbetet, inte minst med tanke på hur samhällsklimatet utvecklats de senaste åren. En hbt utbildning ger nödvändig orientering i frågor som rör en svårt utsatt grupp människor i vår kyrka. Att vi skulle avsätta tid för detta, är också en viktig signal – vi tar ansvar för att motverka fördomar och diskriminering, och vi tar ansvar för en utveckling inom Svenska kyrkan som värnar mångfald och öppenhet.

Jag vet att Kyrkomötet har haft en hel seminariedag – men det kommer nya frågeställningar och nya ledamöter.

Vi önskar också att stiften uppmuntras att starta utbildningar i hbt-frågor för anställda, idéella och förtroendevalda. En del stift jobbar redan med det här, liksom en del församlingar, men att det redan förekommer kan inte vara en anledning att tycka att motionen är onödig. Låt fler se det vi har sett!
Jag skulle önska att stiften jobbar mer med de mjuka frågorna. Våra stiftskanslier är bra på förvaltning och IT, men vad underbart det skulle vara att få uppmuntra stiften att jobba med och främja mångfaldsfrågorna! IHär är Ekho, organisationen för kristna hbtq-personer, en möjlig och viktig samarbetspartner.

I våra församlingar finns anställda, ideella och förtroendevalda som möter hbt-personer i själavård och i kyrkliga handlingar. Regnbågsfamiljerna ska kunna komma med sina barn till våra Öppet hus och känna att här har man en susning om av detta innebär. Församlingarna behöver ökad hbt-kompetens.
Och det är våra församlingspedagoger och skolpräster som finns på skolornas rastgårdar och möter Den här motionen gick nästan igenom i förra årets kyrkomöte. Svenska kyrkans Unga stöder den och skriverr: ”Om fler förstår och vet vad det innebär, blir det inte lika främmande.” Ekho stöder motionen.

Vänner i kyrkomötet, kunskap lyfter Svenska kyrkan, och kunskap kan aldrig vara onödig.

Inte ok att skriva vad som helst på Facebook

En kyrkoherde blir nu kritiserad av domkapitlet för att han spridit felaktiga uttalanden om en rektor och hennes beslut att inte tillåta skolavslutningar. Detta har han skrivit på Facebook, vilket gör uttalandena värre eftersom de på detta sätt får en stor spridning som kyrkoherden måste ta ansvar för.

Det gör säkert kyrkoherden ifråga. Jag tycker att det är bra att domkapitlet tar upp det här och klargör att det "ser positivt på att en präst eller diakon på olika sätt deltar i det offentliga samtalet men framhåller att detta alltid måste relateras till det ansvar det innebär att vara del av kyrkans vigningstjänst."

Det ska inte vara okej att skriva vad som helst. Vi ska diskutera sakfrågor och bemöta argument. Men vi ska akta oss för personangrepp och sprida rena falskheter.

Kyrkoherden vill nu fortbildas i användandet av sociala medier. Det är bra. Och den här skillnaden mellan privat och offentlig fungerar inte. Vi är människor som har olika roller, och de går inte alltid att skilja åt. Vi är privatpersoner, anställda, förtroendevalda i en och samma människa. Det går inte att vara på ett sätt privat och på ett annat sätt som förtroendevald.

Kyrkans tidning
Dagen

Öppet nattvardsbord - på riktigt!

Anförande Öppet nattvardsbord, till stöd för motion 2010:30. Betänkandet heter G2010:06.
Ordförande, biskopar, kyrkomötesledamöter, åhörare på plats och via webben,

Jag vill först yrka bifall till motion 2010:30, tacka utskottet för behandlingen av vår motion och tacka Mikael Mogren för en utmärkt dragning i ärendet.

I år får tillgänglighetsfrågorna runt nattvarden stort utrymme på kyrkomötet, och det är en bra och viktig signal för vår öppna folkkyrka. Tankarna i Susann Torgersons och min motion om öppet nattvardsbord har varit uppe förut, och ungefär samma svar har avgetts: den allmänkyrkliga traditionen kräver att dop och nattvard oupplösligen hålls samman.

Vi har ingen annan åsikt. Dop och nattvard hör samman. Teologin har inte ändrats, men sättet att fira gudstjänst har ändrats. Högkyrkligheten brukar vara stolt över att ha bidragit till att nattvarden numera firas mer frekvent än för hundra år sedan, och samtidigt är det färre som regelbundet firar gudstjänst.
Ett resultat av detta blir att fler ovana, ja till och med ännu icke döpta människor, kommer till kyrkan och känner sig inbjudna att dela Kristi kropp och blod.

Vi möter det inte minst i konfirmandsammanhang, där det numera inte är ovanligt att en eller ett par konfirmander ännu inte är döpta. Utskottet ger besked att det måste finnas pastorala undantag, men trots allt säger kyrkan att du kan dela nattvarden i slutet sällskap, men egentligen är du inte välkommen eftersom du inte har ett stort D i din dopstatus i kyrkobokföringsprogrammet.

Dop och nattvard hör samman. Jag tycker, precis som Läronämnden, att de inte ska skiljas åt. Men jag tror inte att ordningsföljden är det viktigaste. Det viktigaste är att människor inbjuds till Gudsmöten och tar del av sakramenten.

Jag är en stolt protestant och tror att både Svenska kyrkan och den allmänkyrkliga traditionen mår bra av att sättas på prov emellanåt och den kritiskt bör granskas mot dagens pastorala förutsättningar. Jag tror på en kyrka där Guds nåds ordningsföljd inte regleras i kyrkoordningen.
Vi får inte vara så rädda att tumma på den allmänkyrkliga traditionen så att vi inte ens vågar utreda förutsättningar för att inte stänga människor ute, särskilt inte när det gäller något så viktigt som nattvarden.

Eller som Sven Hillert i förra veckans Kyrkans tidning undrar och funderar omkring det pågående kyrkohandboksarbetet: Hur visar vi att vi är en kyrka i Jesu efterföljd?
”Det vi vet säkrast om Jesus, utöver att han dog på ett kors, är att han delade måltid med dem som andra inte ville äta tillsammans med. Jesus bjöd sig hem till dem som man inte borde umgås med. Han förkunnade att alla människor har samma självklara plats vid Guds måltid.”

Nattvarden är, som vi sjunger i en nattvardspsalm, de döptas hem. Och ju mer hem nattvarden är, desto kraftigare är uppmaningen till gästfrihet. Hur var det Hebreerbrevets författare skrev: Glöm inte bort att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster, utan att veta om det.

Evangeliet ska förkunnas och sakramenten delas: generöst och präglat av gästfrihet. Låt oss riva gränserna runt nattvardsbordet och öka tillgängligheten och delaktigheten. Så tror jag vi skapar tillväxt i Guds rike.

Jag tycker att Kyrkostyrelsen ska tillsätta en utredning om att teologiskt och pastoralt bearbeta frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet. Det som dom nu gör – teologiskt och pastoralt aktualisera det nödvändiga sambandet mellan dop och nattvard - är att slå in öppna dörrar, för är det någon som har ifrågasatt det?

Jag vill, genom att ställa mig i raden av dem som tycker att Svenska kyrkan ska ha ett öppet nattvards bord på riktigt, skicka med er biskopar dessa tankar när ni nu arbetar med ett biskopsbrev om dopet.

Dessutom yrkar jag bifall till motion 2010:30. //Karin Långström Vinge (FiSK)

Druvjuice utan tillsatser

Idag var det några som har frågat efter druvjuice utan tillsatser. Jag gjorde en enkel googling och fick upp den här druvjuicen. Eitzingers druvsaft är fritt från konserveringsmedel och tillsatt socker. Det här kommer alltså från vinstocken och är därmed helt okej enligt läronämnden och biskopsmötet.

Det som gör att druvjuice är att rekommendera är att avalkoholiserat vin trots allt innehåller en liten del alkohol, som kan trigga igång ett återfall hos nyktra alkoholister.

Argument för druvjuice: Alla kan delta. Ingen utesluts på grund av at man inte tål alkohol. Det ger en signal utåt och inåt att Svenska kyrkan tar missbruksproblem på allvar och att vi vill vara en alkoholfri miljö, detta inte minst för våra barn och ungdomar. Visserligen använde Jesus förmodligen vin med alkohol, men det finns en hel del annat i instiftelsesituationen som vi inte följer. Oblaterna ser inte ut som brödet som skickades runt, och vi ligger heller inte på golvet när vi tar emot brödet och vinet.

Argument mot druvjuice: Vill man följa bibeln exakt så var det förmodligen vin med alkohol som Jesus använde när han instiftade nattvarden. Det finns nyktra alkoholister som menar att just ansvarstagandet är en viktig del av tillfrisknandet.

Samtal pågår!

Läs mer:
Askims församling provar
Mikael Bedrups blogg
Dag Sandahls blogg, där han anför det mycket märkliga att om välviljan slår igenom blir konsekvensen att såna som han inte längre kan gå till nattvarden. Det där förstår jag inte. Skulle nattvarden bli mindre nattvard för att vi ändrar till druvjuice? Är Guds löfte knutet till alkoholhalten i vinet?
Gudstjänstutskottets betänkande
Ärkebiskopen om alkoholfritt vin
Utan vin ingen riktig nattvard

Tisdag i kyrkomötet

Idag återöppnades kyrkomötet för sin andra session. Den här veckan ska vi debattera och besluta om de frågor som bereddes i utskotten förra sessionen.

Dagen inleddes med gruppmöten, där vi diskuterade kommande ärenden och fick rapporter från de nämnder och sammanhang som vi FiSK:ar finns representerade i. Klockan 15 klubbades mötet igång. Fyra frågor stod i fokus i frågedebatten, där ledamöterna kan ställa frågor till kyrkostyrelsen och nämnderna, som mindre och mindre tenderar att vara frågedebatt. Vi ledamöter får både frågor och svar (från kyrkostyrelsen) att läsa innan, så det blir inte mycket pratat där. Frågestunden skulle ändå kunna vara bra som forum för inomkyrklig debatt där motioner inte nödvändigtvis har väckts.

Så följde val till läronämnden enligt följande: omval av Fredrik Lindström, Karin Johannesson, Jesper Svartvik, Margarethe Isberg och Kristin Zeiler. Nyval av Thomas Ekstrand, Eva Hamberg och Anna Karin Hammar.

Eftersom Nils Furtenbach (m) lämnat sina uppdrag valdes Staffan Holmgren till valberedningens ordförande och Hans Ulvebrand till ordförande i SKUT-nämnden.

Budgetutskottets betänkanden diskuterades. Kyrkostyrelsens förslag har gått igenom i de flesta fall i utskottet, men utskottet vill inte att man redan nu förkortar kyrkomötet med en dag, utan först måste vi vara klara med vilka arbetsformer mötet ska ha. Betänk att varje dag kostar en miljon kronor. Redan nu kan man se tydliga punkter där man skulle kunna spara tid.

Vi hann också med några av gudstjänstutskottets betänkanden. Mycket tid lades på motionerna om rekommendationer att använda glutenfritt bröd och alkoholfritt vin/druvjuice. Det blev en lite märklig debatt, tyckte jag, där man blandade ihop flera saker. Några diskuterade socialpolitik, andra teologi. Jag tycker att det är teologi att diskutera om man inte ska använda druvjuice av det skälet att de som är alkoholmissbrukare ska kunna delta på samma villkor.

Men anledningen till att utskottet förslår kyrkomötet att avslå motionerna är att de rekommendationer som finns är kyrkoherdens sak att bedöma. Kyrkomötet får inte ta över de frågor som kyrkoherden enligt kyrkoordningen ska besluta om. Däremot kan kyrkomötet ha synpunkter på de rekommendationer biskoparna har gett. Som första rekommendation anges lågalkoholhaltigt vin, i andra hand avalkoholiserat vin och i tredje hand dryck som kommer från vinstocken.

Denna ordningsföljd kan uppfattas som att det är ettan som rekommenderas mest.

Jag hade inte föranmält mig som talare i det här ärendet, men begärde ändå ordet och anförde att det inte råder någon tvekan om att detta är en fråga som engagerar och frustrerar. Det är uppenbart att den här frågan, liksom många andra, lyfts till nationell nivå eftersom man känner att man inte har fått tillräckligt gehör i sin hemförsamling. Därför , sa jag, ska man inte känna att Kyrkomötet inte bryr sig om vi nu beslutar att inte göra några ytterligare rekommendationer. Däremot bör man ta med sig frågan hem och diskutera med sin kyrkoherde.

Vidare sa jag att det här är en viktig fråga som inte ska raljeras med (någon framförde att den präst som inte kan hålla reda på två burkar oblater (glutenfritt och icke glutenfritt) på altaret borde avkragas och sättas på demensboende),

samt att även druvjuicen är skapad av Gud. Jag hänvisade till artikeln i Kyrkans Tidning om Mikael Bedrup och till hans blogg.

Ja - innan vi diskuterade detta, hade vi motionen om att riva upp vigselbeslutet. Tre Frimodig kyrka gick upp och talade. Argumenten handlade om ekumeniska relationerna, om att kyrkan inte ska gå i statens ledband och att Gud eventuellt har tagit ifrån Svenska kyrkan sin välsignelse vilket kan påvisas genom utträdena. Det är ju en något skruvad tolkning eftersom utträdena inte startade förra året, direkt.

Jag är ändå glad och stolt över att ha varit med om att fatta beslut i äktenskapsfrågan och att kristna hbt-personer med anhöriga och vänner har en naturlig plats i vår kyrka.

Sen var det dags för betänkandet Öppet nattvardsbord, och Mikael Mogren, Fredrik Sidenvall och jag hann slå oss ner på talarbänken innan presidiet bröt för dagen.

Ikväll har vi haft stiftsmiddagar, och som vanligt begav sig skarastiftarna till Trattoria Commedia med biskop Erik som utmärkt och trevlig värd. Det är roligt med de spontana samtalen om stort och smått. Goda varma skratt fyllde vårt rum, och vi hade alla kontrakt i åtanke vid särskilda ceremonier.

Imorgon blir det ytterligare debatt och beslut. Bland annat har vi organisationsutskottets ärenden med arbetsformer i förändring - näringsverksamhet med nära anknytning till grundläggande uppgiften. Begravningsbyråer eller inte - jag tycker att det vore tveksamt med tanke på att vi är huvudman för begravningsverksamheten.

Ser att jag fått ett pratminus i Kyrkans tidning, tack, tack.
Läs också mitt inlägg Druvjuice utan tillsatser.
Dagen

Oktober i Uppsala

På plats för andra sessionen på 2010 års kyrkomöte. Nu ska motioner och betänkanden debatteras och beslutas.

Medan kamraterna nu anländer från alla väderstreck sitter jag och funderar över allt möjligt.

Sveriges styrka i Afhganistan, till exempel. Givet att det är oerhört tragiskt att människor dör i krig, är det ju faktiskt så att soldaterna är där för att det är just krig. Läste i DN om de afhganska kvinnorna som ser säkerhetsstyrkornas närvaro som en absolut garant för landets utveckling. Vi måste hinna få en polis innan de åker, säger de.

Funderar också på att wikileaksläckorna avslöjar att svenska vapen används i krig och att folk upprörs över detta. Man kan ju verkligen undra var vapnen annars ska användas? I säkerhetens tjänst, är ju tanken, men den som har läst någonting om kriminalitet vet att vapen är högvilt. Det tog en expressenjournalist fem timmar att få tag i ett illegalt vapen i Malmö.

Om Sverige, världens tryggaste land, ska säkerställa att inga vapen används för det de är avsedda för, och att de inte hamnar i orätta händer, får man fundera på om man inte ska sluta tillverka vapen.

Idag har en fiskkollega och jag varit i Uppsala slott och fått en duvning i nätfiskande. Inom kort kan vi presentera en fin webbplats för FiSK. Den som vill får kika in redan nu på fiskarna.net, men sidan är som sagt under uppbyggnad.

Solen sken vackert på domkyrkan och jag kände en djup tacksamhet över livet. Ibland är det just kyrkor som lockar fram såna känslor.

Vill ni följa oss i debatterna i kyrkomötet kan man titta på svenskakyrkan.tv.

Förresten, mitt inlägg om vigselvägrarna och kvinnorprästmotståndarna väckte en del indignation. Jag undrade där hur det egentligen står till med friheten i ämbetsfrågan. Alldeles nyss läste jag svart på vitt på en blogg vars innehavare säkert har koll i frågan:

"Tanken att biskoparna inte längre medvetet prästviger kvinnorprästmotståndare är så nära vi kommer en officiell lögn i svenskkyrkliga sammanhang."

Man kanske ska göra som Elisabet tänker: att vi lika gärna kan öppna dörren för dem efter som de ändå lurar sig in.

Jag kanske ändrar mig. Jag kanske inte alls tycker att de ska lämnas ifred. Det kanske måste till en motion i 2011 års kyrkomöte: med yrkandet att uppdra åt kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning huruvida präster som inte kan tjänstgöra med präster av annat kön blir antagna och prästvigda i Svenska kyrkan. Det vore onekligen intressant att få reda på hur det förhåller sig med den saken.

Försök med kranen

Ikväll är Beck och Gunvald tillbaka i rutan och på tisdag återupptar Kyrkomötet sina förhandlingar, bland annat ska språkbruket på mötet diskuteras. Det är ju tur att Café Alma inte tillhandahåller såna här avancerade fikaburkar.

Men låt dom vara

Efter beslutet i Kyrkomötet 2009 om att öppna vigselgudstjänsten för par med samma kön har det fortsatt att mullra här och var i Svenska kyrkan. Alla de dystra prognoserna om att Svenska kyrkan kommer att ekumeniskt isoleras har visat sig vara felaktiga. Endast ryska ortodoxa kyrkan har klippt banden med Svenska kyrkan, och det tror jag vi kan överleva, även om det är beklagansvärt. Mest för de ryska kristna, som inte har en lätt situation och skulle behöva vårt stöd.

Men, men. Det mest dramatiska som följt i kölvattnet av kyrkomötesbeslutet är att några präster i Göteborgs stift har skrivit till Kammarkollegiet och avsagt sig den personliga vigselbehörigheten. Om man vill slippa viga par med samma kön är det en onödigt dramatisk manifestation, eftersom ingen behöver. Det har vi i Kyrkomötet slagit fast.

Men det finns en tradition i Göteborgs stift att man ska undvika alla situationer som gör att man kan komma i kontakt med särskilt syndiga företeelser, så därför gör man klokast i att avstå hela vigselpaketet, även om det skulle få till följd att man inte kan viga till exempel sina barnbarn. Eller församlingsbor, som man ju faktiskt är kallad och anställd för att tjäna.

Nu ska alltså prästerna förklara för domkapitlet hur de tänkte. Eventuellt kommer domkapitlet att initiera ett tillsynsärende, men än så länge finns det inget som säger att en präst inte får avsäga sig sin vigselbehörighet. Visst ställer det till det för kollegor. På sina håll kanske det inte finns någon som kan viga?

Då behövs verkligen det nya systemet för ersättningar för kyrkliga handlingar som jag genom en motion initierat. Jag minns hur Fredrik Sidenvall indignerat argumenterade mot att andra präster kommer in och viger i andras församlingar. Hur ska det nu gå med pastorala program och församlingsinstruktioner? Ska rättrogna kyrkoherdar tvingas anställa oss avfällingar i grannpastoraten?

Men nu är saken i annat läge. Räddas den manliga prästsjäl, som räddas kan.

I stiftet österut - Linköping - har andra manliga präster blivit föremål för tillsyn genom att de vägrat ta nattvarden av en kvinnlig kollega. Jag har inte satt mig in i vad som nu önskas av nattvardsvägrarna, men av vad jag läst mig till på bloggar ska de bevisa sin villighet på något sätt.

Om allt det här kan jag tänka: men lämna dem ifred. Det är inte Svenska kyrkan som isoleras. Det är kvinnoprästmotståndarna och vigselmotståndarna som isolerar sig själva. De kan inte jobba i pastorat med prästvigda kvinnor. De kan inte ha vigslar. Vad är det snart mer dom inte kan?

Frimodig kyrka är aktiva i Kyrkomötet. Där ser man ingen nedslagen passivitet. Tillbaka till framtiden, tycks dom tänka och ser minsta framgång som tecken på stordåd. Till skillnad från de bekännelsetrogna i Missionsprovinsen väljer de att göra det bästa av situationen och kämpa på.

Så varför inte bevisa Guds storhet genom att ta emot nattvarden av en prästvigd kvinna? Är det inte viktigare att få del av Kristi kropp och blod än att demonstrera hur felaktig ämbetsreformen för femtio år sen var? Vad är mest saliggörande; ta emot nattvard eller att vägra?

Och varför inte passa på att tala om äktenskapets innebörd i just den kyrkliga handlingen vigsel? Förmenar man inte sina församlingsbor Guds välsignelse i sina äktenskap genom att vägra dem detta? Vad är mest evangeliserande; att viga eller att vägra?

Om jag vore biskop och domkapitel skulle jag lämna dom ifred så länge de inte uppenbart bryter mot kyrkoordning eller prästlöften. Dom vill inte vara med i det nationella bygget Svenska kyrkan. Dom vill inte bidra. Men dom gör ett gott arbete där de är, bland de människor som älskar deras predikningar och bibelstudier. Men hur mycket krut ska domkapitel och biskopar lägga på dem? Ska vi lägga ved på den brinnande brasan eller ska vi lägga kraft på att få eld i de sura kvistarna?

HD-dom om kvinnoprästmotstånd i Finland

Flera tidningar rapporterar idag om domen i Högsta domstolen i Finland som ger böter till en prästvigd man som vägrat fira nattvard tillsammans med en prästvigd kvinna. Diskriminering, säger HD som menar att religionsfriheten inte får leda till att mänskliga rättigheter, däribland rätten att inte bli diskriminerad, kränks.

Det är ett tydligt ställningstagande. Blir säkert inte så kännbart för den aktuelle prästen eftersom kollekt till förmån för hans böter lär tas upp i likatänkande församlingar.

Men hur länge ska sånt här fortgå?

Bär något lila den 27 oktober för att säga en självklarhet

Micke har något mycket viktigt att säga oss.

"På senare tid har fem unga amerikanska pojkar begått självmord efter att ha blivit mobbade på grund av sexuell läggning. Det är lätt att avfärda som något som bara händer ”over there” i religiösa bibelbältet, men så sent som 2009 pratade FHI om unga HBT-personers hälsa. Fysiskt mår de bra, psykiskt mår de sämre. Självmordsförsök är 2,5 gånger vanligare bland unga kvinnor som är osäkra på sin sexualitet, och mer än 5 gånger vanligare bland dito unga män.

På onsdag 27 oktober vill jag uppmana alla – och framför allt dig som jobbar med ungdomar – att bära något lila. Det räcker med en näsduk synligt virad om handleden, ett halsband eller en mössa. Det viktiga är att det syns. När jag var ung och inte öppet homosexuell önskade jag ibland att det syntes på alla som var homosexuella på något sätt, så jag kunde veta hur många andra som var som jag. Den önskan slog aldrig in, men det näst bästa hade varit om alla som inte såg homosexualitet som något sjukt, konstigt eller äckligt på något sätt visat det. Om så bara för en dag."

Läs mer på bloggen Åsiktstorped och på facebook. Och delta i detta.
Elin Grelsson

Homosexuell präst avsatt - och öppet brev till Dagen

Nu sprids den dystra nyheten att Heino Nurk, präst i Estniska Lutherska kyrkan, blivit avsatt efter att ha startat Geikristlaste Kogu, en organisation för troende hbt-personer.

Min kollega i Finland, Kalle af Hällström kommenterar:


"Estonian society is, as a rule, rather homophobic. What's more, the EELC and the other Baltic Lutheran (and other) churches are in general more conservative than their Nordic counterparts. If, as seems to be the case, Nurk was defrocked because he is (openly) gay and because he teaches that it's OK for a Christian to be gay, it is sad. This is a decision that even the ELCF in Finland would not have made, not to mention the Church of Sweden. But in Estonia they did make it."

Nurk avslutade sin tjänst redan 2009 men varit kvar i prästämbetet. Till qx säger han att homofobin inom kyrkans ledarskap har eskalerat tillsammans med en negativ attityd till kvinnliga präster.

För oss i Sverige och i Svenska kyrkan återstår mycket arbete, dels för att arbeta för mänskliga rättigheter och bättre livsvillkor för hbt-personer i Sverige och utomlands, och dels för att ytterligare stärka Svenska kyrkan som en föregångskyrka ifråga om hbt-vänlighet.


Som ett led i detta arbete publicerar jag idag det öppna brev till tidningen Dagen som är undertecknat av Erik Andersson, riksförbundet EKHO och Johanna Björnsdotter Öhman, HBTQ-präst på Skolkyrkan i Göteborg.

"20 oktober är dagen då vi uppmanas att bära lila kläder för att uppmärksamma och manifestera att det i dag finns människor som tar sina liv på grund av att de utsätts för homofobi. Något som du kanske tänker är fruktansvärt men att det ändå inte drabbar oss, här i vår lilla värld. Här är historien om att det verkligen händer, dagligen, här och nu.

Det har nu gått en tid sedan hbtq-ungdomslägret ”Ge mig en plats där jag kan växa” hölls i det lilla samhället Åtorp i Värmland. 11 ungdomar från hela vårt avlånga land hade tagit sig dit för att möta andra ungdomar i samma situation som dem, nämligen att vara hbtq-person och kristen.

Vi vill nu i och med detta brev berätta för er om det här lägret. Det är nämligen så att vi ledare känner en djup och stor oro över dessa människors situation. En situation som vi själva inte kan få stopp på, vilket gör situationen än mer frustrerande. Situationen som vi talar om är att ungdomar i dagens kristna kyrkor och samfund mår så dåligt att de överväger att ta sitt liv. Inte på grund av att de känner att Gud fördömer dem utan för vad andra kristna människor gör mot dem.

Vi vill också här säga att det har gått framåt. Vår upplevelse är att det idag är lättare att vara hbtq-person i Svenska kyrkan vilket är mycket glädjande. Dock ska sägas att det även där finns en del att jobba på. Vi ledare påtalade redan innan lägret att vi upplevde att situationen var besvärande och att en annons i tidningen Dagen skulle ha gjort stor nytta. Nu, så här med facit i hand, så är det vår plikt att förstärka och förtydliga situationen för dessa människor.

Vi ber om hjälp i en mycket hemsk och upprörande situation som måste upphöra snarast. Människor vittnar om hur de blir fördömda, förnekade, förföljda och bespottade eftersom de har förmågan att bli kära i en människa av samma kön. Det försöks med metoder som att bokstavligen slå bibeln i huvudet på människor till att utesluta personer från församlingsgemenskapen och i och med det hela hennes sociala liv.

Resultatet som uppnås genom dessa kristna människors handlande är att de här människorna inte längre ser meningen med att leva livet. Utgången eller utvägen blir att försöka eller till och med lyckas att avsluta helvetet på jorden. Nu undrar vi vem som tar ansvaret? Vem tar ansvaret för att människor tar sina liv på grund av att man inte orkar mer? Vi vill också berätta att det finns människor som fick möjligheten att komma till ett kristet hbtq-ungdomsläger, pressen och fördömandet blev för stort. Den enda utvägen man såg var döden. Att valet mellan död och liv blev död säger en del om det liv som människorna fick leva.

Vi ställer återigen en mycket relevant fråga, vem tar ansvaret? Det som dessa människor upplever leder lätt våra tankar till en av bibelns mest kända berättelse, nämligen den om den barmhärtige samariern. En kristen hbtq-människa ligger nedslagen, både fysiskt och psykiskt på livets väg. Nedslagen av människor med stor makt. Så plötsligt kommer det till allmänhetens kännedom om att detta har hänt. Att kristna hbtq-människor mår väldigt dåligt. Först kommer en kristen människa förbi, hon tittar lite snett på ”hbtq-frågan” som ligger där men går snabbt förbi denna ”svåra fråga”. Sen kommer en tidningsredaktör som har makt att stoppa helvetet på jorden genom att belysa människan och inte frågan. Hon väljer dock att blunda och hänvisar till tidningens policy som säger att kristen biblicism är viktigare än ungdomars liv. Till slut kommer någon mer, vem är det?

Det vi idag kan säga om denna någon är att hon förmodligen också har känt av hur det är att vara fördömd, förnekad och bespottad. Vem denna någon är, det vet vi ännu inte men må det gå snabbt att ta reda på det! Vi behöver hjälp att leta fram den barmhärtige samariern i dagens Sverige, år 2010, och det snabbt. Innan fler människor i Sveriges kristna samfund inte orkar längre. Vi vädjar till ditt kristna hjärta, du som har makten att förändra, hjälp oss att få slut på denna fruktansvärda situation. Vi skriver detta brev av en enda anledning, vi är så djupt oroade. Detta är inget vanligt brev, det är ett brev om livets helvete. Ett brev om hur verkligheten ser ut. Hjälp oss att få ett slut på helvetet!

Erik Andersson, riksförbundet EKHO och lägeransvarig, och Johanna Björnsdotter Öhman, HBTQ-präst på Skolkyrkan i Göteborg och lägeransvarig"

Kyrkans tidning

Meriterad politiker söker

Idag läser jag om politikern som inte fick det uppdrag efter valet som han hade tänkt sig. Han är inte besviken för egen del, men väl för väljarnas skull, som hade gett honom flest kryss av alla på den listan.

Ändå väljer valberedningen bort honom. Är han för gammal? Fel kön?

Besvikelsen är nu stor, inte minst med tanke på att han lämnat kommunpolitiken för att satsa på det nya uppdraget.

Nu krävs professionell hjälp för att behandla det här.

Nej, politiken är verkligen inte "fair play". Ett gott valresultat med många, rentav flest, personvalskryss innebär inte med säkerhet heltidsarvoderad tjänst. Politiken är inte en del av arbetsmarknaden. Här är inte endast meriter eller förtroende det som avgör.

Jag tycker synd om dem som satsar så, och så blir det inget. Men det finns ju "vanliga jobb" också.

Vad ska man göra då, om man vill vara säker på en bra position efter valet? Kanske göra som Thomas Bodström och "sejfa" - ställ upp på allt och tacka ja till allt, sen backar du ut alllt eftersom.

Tryggt för politikern, kanske. Men inte särskilt trovärdigt.

-posted using BlogPress

SMS:a Gud!

Svenska kyrkans 1-åriga bönewebb tar nu plats på nya nätarenor, meddelar pressekreterare Kristiina Ruuti på kyrkokansliet i Uppsala. På måndag flyttar bönewebben ut och finns som annons på bland annat Facebook, Google, MSN, Aftonbladet och tidningen Tara. Där finns det möjlighet att skriva in sin bön direkt under fyra veckors tid.

– Nätet och sociala medier är dagens kyrkbacke, där man möts och utbyter tankar. Svenska kyrkan vill med hjälp av bönetemat och bönewebben ta en plats i det offentliga rummet, säger Marianne Ejdersten, enhetschef för nationell kommunikation i Svenska kyrkan.

– Under hösten funderar många över kyrkan och religionens roll. Svenska kyrkan vill öka synligheten och inbjuda till samtal på olika sätt. Det personliga mötet kan även ske på nätet, säger hon.

På bönewebben finns det över 35 000 böner och den utgör den största bönesamlingen i Sverige. Sedan lanseringen har drygt 100 000 personer besökt webbplatsen från 98 länder och media har berättat om bönesatsningen såväl i Sverige som utomlands.

– Bönewebben visar att den fyller en stor och viktig funktion och att uttryckssätten ärmånga. Vi vill med vår nya satsning lyfta fram bönen – Hjärtats samtal med Gud! Enligt våra undersökningar så ber en femtedel av svenska folket regelbundet.

Utöver nätet satsar Svenska kyrkan på affischer och trafikreklam med budskapet ”Sms:a Gud” i elva städer. På affischerna ser man en person med knäppta händer och en mobiltelefon. Det blir fem olika bilder; en tuff tjej med turkosa naglar, en med manschettknappar, helt vanliga händer och en äldre kvinna samt en man med grova arbetarhänder.

– Allt för att synliggöra att vem som helst ber och var som helst – känn stor frihet att samtala med Gud. 2010 är utlyst som Bönens år av kyrkomötet, avslutar Marianne Ejdersten.

Trafikreklam "Sms:a Gud" på följande orter:

Vecka 44-45 Halmstad, Jönköping och Umeå samt Växjö
Vecka 45 och 48 Alingsås/Vårgårda, Skaraborg och Luleå
Vecka 47 -48 Stockholm, Sundsvall
Vecka47-48 Göteborg
Vecka 48-49 Borås

Ordentliga uppstramningar i skolan!

Så har nu regeringens proposition om lärar - och förskollärarlegitimation börjat diskuteras. Den väg som FP och alliansen stakat ut för framtiden är nödvändig. Framtiden börjar på våra förskolor och skolor och verksamheten måste kvalitetssäkras.

Redan har viktiga förändringar genomförts: lärarlyftet, befogenheter för lärare att ingripa vid slagsmål på skolgården etc, förbättrat pedagogiskt ledarskap och inte minst en ny lärarutbildning.

Nu kräver regeringen att från och med hösten 2012 yrkeslegitimation för att få undervisa i svenska skolor. Legitimerade blir dels personer med examen från en lärarutbildning och dels personer med en ämnesexamen kombinerad med en kompletterande pedagogisk utbildning. Detta blir bra för både elever och lärare. För lärarnas del ökas deras status, och eftersom lektoratet återinförs finns nu större möjligheter till karriär och därmed löneökning.

Jan Björklund skriver i sitt nyhetsbrev:

"Alla nya lärare ska genomgå ett introduktionsår, ungefär som AT-tjänstgöringen för läkare. Lärarkandidaten ska under året få stöd och ledning av en mer erfaren legitimerad lärare. Rektor ska sedan skriva ett intyg på väl genomförd introduktion. På samma sätt som för läkarna ska legitimationen kunna dras in. Skälen för en förlorad legitimation kan vara grov oskicklighet i yrkesutövningen, brott eller missbruk."
De lärare som redan nu är behöriga vänder sig till Skolverket för att få sin legitimation. Obehöriga lärare (20 procent av lärarkåren) får möjlighet att komplettera sin utbildning så att de når upp till kraven för legitimation, och medel för detta är avsatta i budgetpropositionen.

Redan behöriga lärare ska kunna ansöka hos Skolverket om legitimation - och självklart måste obehöriga lärare få möjlighet att komplettera så att de når upp till de krav som ställs för legitimation. I budgetpropositionen föreslår regeringen en storsatsning på just dessa lärare.

"Jag ser lärar- och förskollärarlegitimationerna som en
investering i Sveriges lärarkår. Forskningen visar att lärarnas kompetens är avgörande för elevernas kunskapsresultat. Med tydliga yrkeslegitimationer garanterar vi att alla elever får undervisning av en kompetent lärare."

Kritiker menar nu att det blir svårt för mindre skolor och skolor i glesbygd att få tag i behöriga lärare. Till dem kan man fråga om det för våra barn och ungdomar ska bero på var man bor geografiskt hur kvaliteten i skolan är. Det bör också sägas att många av de lärare som idag är anställda utan formell behörighet har anställts på grund av sociala kompetens och uppenbart intresse för att arbeta med barn och ungdomar, och det ska inte på något sätt undanhållas. Det blir nu ännu bättre när dessa lärare får möjligheten att också få formell kunskapsmässig och pedagogisk kompetens. Framtiden är redan här!


DN
SvD

Mer musik i beslutande församlingar


Gregory Brothers autotunar kända politiker och journalister. Fortfarande lika kul.

Livsmöjligheter. Predikan 20 e Tref. S:ta Helena kyrka

Idag är vårt tema ”Att leva tillsammans”. Det handlar om relationer, om nya livsmöjligheter, om hopp och om framtidstro. En stor del av gemensamma välfärd här på jorden handlar om omsorg om varandra. Mellan personer och individer, men också mellan folk och folk.

I Ruts bok möter vi Noomi. Hon verkar vara en stabil kvinna som lever med man och två barn i Betlehem. Så blir det hungersnöd och de tvingas fly till Moab, ungefär nuvarande Jordanien.

Under tiden de är där drabbas Noomi av ytterligare personliga tragedier. Förutom alla besvärligheter det medför att vara flykting och invandrare – israeliterna och moabiterna var inte vänner - så dör hennes man, och hon får uppfostra sina två pojkar ensam. De gifter sig så småningom med de moabitiska kvinnorna Rut och Orpa. Det blir till Noomis besvikelse inga barnbarn, och sönerna dör.

Noomis tro på en god Gud sätts verkligen på spel, men hon verkar se Guds handlande i allt som sker. Så blir situationen bättre i Betlehem, och hon beslutar sig för att återvända. När svärdöttrarna Rut och Orpa hör detta blir de ledsna, och Rut avger sin kärleksförklaring till Noomi:

”Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Herren må göra mig vad som helst, endast döden ska skilja oss åt.”

Det som för Noomi blir hemvändande till tryggheten, blir för Rut ett steg ut i det okända. Hon är nu själv en flykting, en anhöriginvandrare, och hon får leva på resterna från rika människors åkrar. Men på åkern träffar hon Boas, och de gifter sig och får ett barn tillsammans.

Vi läser i Ruts bok en berättelse om livets besvärligheter i allra högsta grad. Det är inga lyxproblem som Noomi och hennes familj har att hantera Men i allt elände växer kärleken fram, starka familjeband och omsorg och hopp om nya livsmöjligheter. Ur svåra förhållanden växer något gott, något annat.
Israels folk får se att det inte var så farligt med en kvinna från ett annat folk, föraktat som det var. Det visade sig vara en välsignelse. Rut blev farmor till kung Davids far, och därmed också förmoder till Jesus. Visa gästfrihet, skriver Hebreerbrevets författare. Det kan visa sig att ni har änglar bland era gäster.

Lasaros i evangelietexten plågades av ett annat slags lidande. Han var sjuk – allvarligt sjuk. Jesus har lärt känna familjen, och det är naturligt för Marta och Maria att skicka bud efter Jesus: ”Herre, din vän är sjuk!”
Jesus svarar märkligt. ”Den sjukdomen leder inte till döden, utan ska visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den. ”
Menar Jesus alltså att det finns någon mening med att Lasaros blivit sjuk, och att det ska ha något med Jesus själv att göra?

Jesus väntar och funderar i två dagar. Sedan vänder han tillbaka med lärjungarna, trots att dom protesterar. Det är för farligt att vistas i det området. Sist de var där hade några försökt kasta sten på Jesus. Men om det är något Jesus gör, så är det att trotsa destruktiva krafter. Har man något man måste utföra i kärlekens och godhetens tjänst, då får man stå ut med motstånd. Jesus delar sin handlingsplan med lärjungarna:
”Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom. ”
Så beger dom sig till Betania, och Marta möter Jesus när dom är på ingång i staden. Jesus säger till Marta att Lasaros kommer att uppstå . Jag vet, säger Marta, vid uppståndelsen den yttersta dagen. Då säger Jesus till henne;
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Och vi citerar gärna Jesus på det här, ofta vid begravningsgudstjänster när vi behöver påminna oss om att det finns ett liv efter döden, att uppståndelsen är en verklighet och att Jesus seger över döden också är vår. Att ljuset vinner över mörkret och att kärleken är starkare än misstron och hatet.

Men för Jesus verkar det som att gränsen mellan liv och död inte är så tydlig. Kanske är det så att Jesus menar att för den som tror och litar på honom, så kan man finna hopp och nya livsmöjligheter mitt i de mest hopplösa omständigheterna?
Att man kan leva även om man befinner sig mitt i dödsskuggans dal och att man där får stöd och kraft, som Ruts barnbarnsbarn kom att skriva i Psaltaren?

Att sjukdomar är ett av våra livsvillkor i detta liv, men att det finns liv trots det? Att en del av oss har konkreta erfarenheter av att Gud botar sjukdomar, men att det är vanligare att erfara att Gud är med , mitt i det svåra och ger oss hjälp och tröst under vägen?

Och tyd nu inte bara Gud som ”övernaturliga fenomen” , utan också som den grundläggande kärlek i världen som får uttryck i hjälpsamma grannar, tålmodiga familjer och kärleksfulla partners. Förstående arbetsgivare och vänliga handläggare på försäkringskassan. Ett extra leende från tjejen i ICA-kassan eller någon som snällt håller upp dörren för dig eller lyfter din tunga resväska upp på tåget.
Det tror jag är Jesus förhärligad. Det tror jag är Guds härlighet som visas. Ett ljust TROTS ALLT i väntan på att allt ska bli bra på denna jord.

Jesus tvekar inte att sätta sin egen bekvämlighet och sitt eget liv på spel, utan går. I mötet med sina ledsna vänner blir han upprörd och skakad i sitt inre, och Gud gråter med oss. Han säger till Lasaros som ligger död i en klipphåla att han ska komma ut. Lasaros gör så, att Jesus ber vännerna at göra honom fri och låta honom gå. Precis det som Jesus själv kommer att vara med om, hjälper han Lasaros med.

Nya livsmöjligheter! Gud leder oss ut i öppenheten, det är betydelsen av ordet ”frälsning”. Leder oss in i nya relationer, ut ur, bort från egoism, självupptagenhet och misstänksamhet mot andra. Som Gud gör, förväntas också vi göra. Vi når inte alltid ändra fram. Ibland går vi helt åt andra hållet, därför är Hebreerbrevets ord en påminnelse för oss: Visa gästfrihet. Tänk på dem som sitter i fängelse. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.

Flyktingarna och hemvändarna Noomi och Rut möter godhet mitt i svårigheterna. Noomi bärs av sin starka tro på Gud, och Rut hänger på. Noomi och Rut blir levande igen, och Lasaros blir bokstavligt talat levande igen. Det kan vi också bli!

Amen.

Bilden är från fotoakuten.se

Dagens pinsamma

"Vad ska du göra med alla pengar?"
DN intervjuar 18-årige Anton Abele som blir landets hittills yngsta riksdagsledamot och förhör sig om hur han nu ska spendera de 56 000 kronorna i lönekuvertet han får varje månad.

Jag slår vad om att den frågan inte skulle ställas till nya äldre riksdagsledamöter.

Abele har gjort sig känd för att ha skapat facebooksidan Bevara oss från gatuvåldet. Jag tror jag ska skapa en facebookgrupp med namnet Bevara oss från pinsamma journalister som klappar unga människor på huvet.




Hbt-person i frikyrkomiljö - inte lätt

Idag läser jag om Peter som nekas vara medlem i Smyrnakyrkan i Göteborg sedan han kommit ut som homosexuell. Det går, enligt pastor Urban Ringbäck, bra att Peter besöker kyrkan, men inte att han blir medlem.

Smyrnakyrkan är nu DO-anmäld, men det lär inte ge någonting för Peters del eftersom diskrimineringslagstiftningen inte innefattar ideella föreningar.

Till GP säger Urban Ringbäck så här:

"Det här är en fråga vi sliter med i församlingen och i hela pingströrelsen. Vi arbetar med den även om vi anser att äktenskapet mellan man och kvinna är heligt."

Gott att äktenskapet mellan man och kvinna är heligt. Även om jag inte anser att äktenskapet är ett sakrament (=helig handling) så är det välsignat av Gud. Nu har Svenska kyrkan en inkluderande hållning och räknar in par med samma kön i äktenskapet. Det gör inte Pingstkyrkan. Frågan är vad det är de sliter med?

Jag tänker så här, att det som rör aktiviteter omkring altaret är normgivande. Om man som man i gudstjänstsituationen inte kan finnas vid altaret tillsammans med en kvinna, då får det konsekvenser för mannens syn på kvinnor överhuvudtaget.

Om man inte kan tänka sig två kvinnor eller två män vid altaret i färd att gifta sig, då får det konsekvenser för hur man ser på dessa i övriga situationer. Därför tror jag det är svårt med bemötandefrågan om man är låst i det som det ytterst gäller.

Just svårigheten med bemötandet, eller mötet, har Peter i Göteborg fått erfara. De tolererar att han kommer och bidrar på gudstjänsterna, bara han inte har anspråk på att gifta sig där. Och bara han inte har anspråk på att vara medlem i församlingen. För inte kan väl en sån vara en av oss?

Det blir extra förbön för pingströrelsen den närmsta tiden. Och en uppmuntran till dig som är hbt-personer i intolerant frikyrklig miljö att stå på dig, att också söka dig till sammanhang där du är hundra procent accepterad, som Ekho och regnbågsmässor. Du är fin, för Gud har skapat dig. Du är fin, för Gud älskar dig. Skön är du i Guds ögon, en ädelsten i hans hand.

Därför spelar det ingen roll om någon säger att du är värdelös och dum. I ditt hjärta viskar Gud sanningen:att du är värd mer än guld. Du är Guds ögonsten, hans hemliga skatt. Gud är glad för att du finns till.Du får tacka Gud så länge du lever
och aldrig glömma vem han är. (Efter Margareta Melin)

Uppdatering 20/10: Smyrnakyrkan räds inte DO-granskning

Dyrt för kommuner som såsar med förskoleplats



Sverige har en fantastisk förskola, med hög kvalitet och god tillgänglighet. En del kommuner har dock inte lyckats erbjuda föräldrar en förskoleplats inom rimlig tid såsom de är skyldiga. Det är mycket allvarligt, givetvis för barnets chans till utveckling, men också för jämställdheten och arbetslinjen. Regeringen kommer därför se över förutsättningarna att erbjuda kompensation till föräldrar som inte får förskoleplats i tid.

Folkpartiet har sedan länge drivit frågan om att kommuner som inte lever upp till kraven om förskoleplats inom fyra månader så som lagen kräver ska kompensera föräldrarna. Kompensationen bör vara tillräckligt kännbar för kommunen för att inte skapa utrymme för kommunen att köpa sig fri. //Nyamko Sabuni

Vem bestämmer när jag ska dö?









Du är varmt välkommen till Teologisk tankesmedja - forum tisdag den 23 november 17.30-20.30! Samlingen äger rum i Kyrkans hus i Skövde (Kyrkogatan 5). Ämnet är:


Vem bestämmer när jag ska dö?
Frågan om livets slut är allt annat än självklar. Medicinsk och teknisk utveckling ger ökande livsmöjligheter men leder också till nya frågor om vem som äger rätten till vårt liv och vår död.

Tankesmedjan behandlar denna gång teologiska aspekter på vård i livet slutskede.

I följande länkar (se nedan) finns texter som kan hjälpa till att ge en bild av problemet och lite vidare tankar. Texten är till för att inspirera och ge en utgångspunkt för samtalet. Det handlar inte om att man skall "läsa in" några texter.


Intervju i Dagen med Daniel Brattgård
Artikel i DN av Torbjörn Tännsjö
Kyrkolivsutskottets betänkande från 2008
SMER: Avgöranden i livets slutskede

Ytterligare texter för den som vill fördjupa sig ännu mer:
Uppsats om existentiellt lidande i livets slutskede
Uppsats om människorättsperspektivet i dödshjälpsdebatten
Uppsats om Dödshjälp- en jämförelse mellan utilitarismen och kristendomens ställningstaganden

Var och en förbereder en fri reflektion på 300 ord utifrån det perspektiv man själv väljer (använd ordbehandlarens funktion "Räkna ord"). Man är fri att ge uttryck för det man själv känner är viktigt! Efter en gemensam måltid delar vi med oss till varandra av våra reflektioner och lyssnar till var och ens bidrag. Många skriver idag inlägg på webben genom att chatta och på olika sätt ge uttryck för det man tycker. På ett liknande sätt inbjuder tankesmedjan var och en att skriva ner sina tankar och sedan uttala dem i ett samtal.

Tankesmedjans idé bygger på att var och en å ena sidan försöker uttrycka sina tankar och å andra sidan lyssnar till de andras synpunkter. Tankesmedjans ambition är att försöka skapa en miljö där vi reflekterar tillsammans i en anda av ömsesidig respekt. Syftet med den skriftliga förberedelsen är att var och en i förväg skall få en hjälp att hitta sin egen röst och känsla inför ämnet. Förberedelsen handlar inte om att formulera något smart eller kunnigt. Även om man inte tycker att man har så mycket att tillföra ett samtal är det av stort värde att frågor och ännu inte färdigtänkta funderingar får komma till uttryck. Tankesmedjans kvalité bygger på ärliga inlägg från människor som är olika och som visar intresse för varandra.

Tankesmedjan är öppen för alla - men det ingår att man förbereder 300 ord. Det är en fördel om många olika erfarenheter kommer till uttryck i samtalet.

Samlingen börjar med att vi äter kvällsmat tillsammans 17.30 och är slut 20.30.

Kvällen är till självkostnadspris (50 kr) för den mat vi äter. Betalning sker kontant i anslutning till måltiden.

Du anmäler dig till seminariet genom att besvara detta e-mail. Senaste anmälningsdatum: 16 november.

Ytterligare samling under hösten är onsdag den 8 december på Lilleskog. Skriv in i almanackan redan nu! Tema är inte fastställt. Hör av dig om det finns någon fråga som du tycker är brännande och som vi skall ta upp.

Varje samling är fristående.

Denna tankesmedja tisdag den 23 november sker i samverkan och samband med Forum Helena i Skövde som måndagen den 17 januari kl 18.00 har ett panelsamtal mellan Barbro Westerholm, Daniel Brattgård och Torbjörn Tännsjö utifrån temat ”Hjälp att leva – hjälp att dö” i S:ta Helena kyrka, Skövde. Moderator är sjukhuspräst Hélena Axelsson Eriksson. Arrangörer: Svenska kyrkan i Skövde, Skara stift, Sensus, S:t Lukas i Skaraborg.

Hoppas att du har möjlighet att komma till tankesmedjan!

Med vänliga hälsningar
planeringsgruppen gm
Esbjörn Särdquist, stiftsteolog
esbjorn.sardquist@svenskakyrkan.se
073-7043950

Martin Modéus ny biskop i Linköpings stift

Martin Modéus, nuvarande stiftsadjunkt i Stockholm, vann dagens biskopsval i Linköping mot Mikael Mogren med siffrorna 397 mot 172.

Grattis Martin, säger jag, och Mikael kommer vi säkert snart se igen i biskopsvalssammanhang.

Och framförallt: grattis Svenska kyrkan att vi har så duktiga och inspirerande människor beredda att ta ansvar i vår kyrka. Gud är verkligen med oss.

Kyrkans tidning
Linköpings stift

Dags för en Lex Sofia i Svenska kyrkan!

Vi är många som har upprörts den senaste tiden över berättelsen om Sofia och hennes sambo, som försökte få sitt barn döpt.

I korthet: Sofia och hennes sambo är medlemmar i Svenska kyrkan sedan födseln. De är inte aktivt troende och går inte i kyrkan, men när deras första barn kom ville de att han skulle döpas. Sambon var först tveksam, men lät sig övertalas. Sonen skulle döpas, men om man kunde göra det utomhus, vid en fin plats vid havet där de bor.

En månad före det att dopet var tänkt, ringde de till sin församlings expedition. Omöjligt, eftersom tjänstgörande präst inte var "för utomhusdop". Man kan inte tända ljus, och det är jobbigt med vädret. Han har jobbat i 30 år och minsann anpassat sig i alla år, och hänvisar till grannförsamlingen.

Hos grannförsamlingen säger prästen att man måste vara ute i god tid, helst ett år i förväg när det är semestertid, om man ska vara utomhus.

Det slutar inte än. En sommarboende präst har hört talas om dilemmat och erbjuder sina tjänster. Men, det kostar tusen kronor, "och det är egentligen alldeles för lite". Okej, säger Sofia, "ska jag kontakta din församling och betala, eller hur fungerar det?" När hon förstår att detta handlar om pengar under bordet tackar de nej till erbjudandet.

Det blir inget dop. Sofia och hennes sambo är djupt besvikna. "Vad är det för konstigt med att vi vill döpa vårt barn utomhus i en vacker miljö mitt i svenska högsommaren?" Sofia skriver till Kyrkans tidning att det känns som att de som föräldrar inte har något att komma med. Deras åsikter är ointressanta. Istället för att vinna tre medlemmar har kyrkan förlorat tre.

Jag tror inte att det här är unikt. Jag identifierar åtminstone fyra problemområden som Svenska kyrkan behöver ta itu med, på nationell nivå, stiftsnivå och på församlingsnivå.

1. Var är möjligt att fira gudstjänst? Flertalet församlingar firar gudstjänst i det fria på somrarna. Friluftsgudstjänst heter det, och brukar vara trevliga och folkliga. Man tar med filtar, hundar och fikakorgar och gläds åt gemenskapen i Guds Vackra Natur.

Mycket märkligt nog finner man hos en del av dessa församlingar föreställningen att dop och vigslar kan man inte ha utomhus. Då plötsligt värnar man Kyrkolokalen och Dop i kyrkans mitt och alltihop vilket är lovvärt, men blir inte konsekvent med hur man i övrigt förhåller sig till gudstjänster utomhus.

Är kruxet här att man egentligen inte ser dop och vigslar som gudstjänster utan som serviceceremonier åt människor som "i vanliga fall minsann inte sätter sin fot i kyrkan"?

Newsflash: Jesus döptes utomhus. Oklart hur vädret var, men inte någon av evangelisterna vittnar om ljus eller altardukar.

2. I Kyrkoordningen står att man har rätt till dop. Det står ingenting om hur långt i förväg man måste boka dopet. Självklart måste församlingen ha utrymme för att planera för personalen. Men en månad i förväg ska verkligen inte vara något praktiskt problem. Det är heller inte fråga om ett uppdrag som tar en hel eftermiddag i anspråk. En timma kan man gott avsätta för en dopfamilj, även om det är tajt i almanackan. Om man på grund av EU:s arbetstidsdirektiv måste ta ut dygnsvila, kan man komma överens om en annan dag. Men aldrig någonsin säga blankt nej.

Dessutom är det så att man som nybliven förälder lever i turbulens, fysiskt, psykiskt och existentiellt. Vi kan inte kräva av våra dopfamiljer att de ska tänka på att boka tid för dop samma eftermiddag de kommer hem från BB.

3. Familjen hänvisas till grannförsamlingen. Det är inte rimligt att församlingsmedlemmar ska hänvisas till andra församlingar. Om en församling inte kan lösa sin bemanning, är det ett problem som ska lösas på kyrkoherdenivå. Nyblivna mammor ska inte sitta i telefon och ringa runt på det här viset.

4. Den tredje prästen kan tänka sig, mot betalning. Detta är djupt oetiskt. Döper gör vi på församlingens uppdrag. Sofia gör helt rätt som frågar om det är hennes eller prästens församling som hon ska betala. Nu ska hon inte betala nånting till någon, eftersom hon och hennes sambo redan betalar kyrkoavgift. I det ingår att man ska få god hjälp och gott stöd när man kontaktar kyrkan.

För att komma runt problemet med frilansande präster skrev jag och några andra en motion till Kyrkomötet 2007 om ersättning för kyrkliga handlingar. Vi tog en delvis annan utgångspunkt än Sofias dilemma, när vi menar att Svenska kyrkan måste förenkla systemet när det gäller att välja präst från annan församling än den där man är folkbokförd.


Vi föreslår en tillfällig anställning som endast gäller för den kyrkliga handling som avses. Därmed kan tid och arbete sparas för församlingarna som då inte behöver ”ta ställning hur den kan lösa frågan”, präster och musiker behöver inte förhandla med församlingar eller ta upp ersättningsfrågor vid dop-, vigsel- och begravningssamtal, och framförallt slipper anhöriga att ”betala dubbelt”.

Invändningar mot vårt förslag kan göras. En är att det kan bli svårt att upprätthålla församlingens pastorala program. Men församlingsaktiviteter såsom dopuppföljning, inbjudan till leva vidare-grupper osv. kan göras oavsett vem som medverkat i den kyrkliga handlingen.

Kyrkomötet beslutade att med anledning av motionen uppdra till Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med syfte att skapa ett ändamålsenligt regelverk som minimerar de problem som belyses i motion 2007:26.

Denna utredning är nu färdig och har blivit skrivelse från Kyrkostyrelsen som behandlas i årets Kyrkomöte. Jag är mycket nöjd med behandlingen av ärendet och menar att en del av ovanstående problem kan lösas, under förutsättning att kyrkoherdarna tillämpar den "generösa hållning" som Kyrkostyrelsen och snart Kyrkomötet förordar.

Men vad gäller kommunikationen mellan församlingar och medlemmar återstår en del att göra. Jag föreslår därför ett fördjupat resonemang i församlingarna om ett vist pastoralt omhändertagande av dopfamiljer - och kallar gärna den processen för Lex Sofia.

Biskop Thomas Söderberg rasar: Vi kan inte kontorisera Guds nåd

En kortare version är publicerad i dagens Kyrkans tidning.

"Billström, vi skickar människor i döden!"

Läs Ulrika Westerlunds debattartikel om en utvisningshotad kenyansk kvinna i dagens Expressen.

"I Sverige ska det vara möjligt att få asyl om man förföljs på grund av sexuell läggning eller kön. Men i verkligheten ser det annorlunda ut. RFSL jobbar sedan många år med att hjälpa asylsökande hbt-personer genom asylprocessen. Kvinnan från Kenya är en av de mellan 50 och 60 personer som vi årligen har kontakt med på detta sätt. För drygt en månad sedan hade hennes fall nått Migrationsöverdomstolen.
Beslut: inget prövningstillstånd.

Migrationsdomstolens avgörande, som gick helt på Migrationsverkets linje, står fast. Kvinnan gömmer sig nu i Sverige och fruktar för sitt liv om hon tvingas återvända till Kenya. "

Hårresande att människor som flytt på grund av sin sexuella läggning ska utvisas tillbaka till det land de flytt från. Ge oss en människovänlig integrationspolitik!

Jan Björklunds statement om skolan och religionen

Idag meddelas att regeringen och Jan Björklund ogillar Skolverkets förslag till ny kursplan i religionskunskap, där man vill ta bort kristendomens särställning. Det tycker jag är bra. Visst ska tid ägnas åt andra religioner, särskilt i denna tid av ökad intolerans. Men betydelsen av kristendomens bidrag till vår kultur får inte underskattas.

Överhuvudtaget tycker jag att religionsämnet både i grundskola och gymnasium radikalt borde stärkas. Det handlar om så mycket mer än om varför jul och ramadan firas. Det handlar om hur värderingar skapas och formas. Det handlar om mångfald och egen identitet. Genuskunskap och hbt-kunskap.

Kritikerna kommer naturligtvis nu att tro att regeringens ställningstagande är en eftergift åt Kristdemokraterna och gynnar Sverigedemokraterna. Å andra sidan har ju kristen tro (i form av Svenska kyrkan) i veckan visat att denna världsreligion inte alls värnar någon slags nationalreligionromantik. Tvärtom.

Jag tror dessutom att vi måste göra något slags avstamp när vi lär oss om andra religioner än den vi vuxit upp med. Man måste utgå från något och ta spjärn mot något, precis som hemspråk är viktigt för att kunna lära sig svenska. Det finns en värderingarnas och livsåskådningens grammatik som inte är alldeles enkel.

Bloggaren Vonkis, som jag följt några år nu och som är lärare, är kritisk mot att Skolverket körs över. Hon har ett bra tips till alla oss som vill värna mångfalden:

I fredags var det både Kroatiens nationaldag och den hinduiska högtiden Navaratri. Jag fråga klassen om någon visste varför Kroatiens nationaldag är just 8/10 och om någon kunde berätta något om Navaratri, det var det ingen som kunde. Då frågade jag om någon var intresserad att ta reda på fakta om de två högtiderna och det var det. Den kommande veckan kommer två elever att berätta vilka som firar, hur och varför de firar. Sedan skrivs deras text in på en dator, skrivs ut och sätts upp i korridoren sa att alla kan läsa. Det tar 10-15 minuter, max, för eleverna att berätta för sina klasskamrater om olika högtider så tro mig Jan Björklund, det är möjligt att uppmärksamma olika
religioners högtider.

Jag tror helt säkert att Jan Björklund inte menar att andra religioners högtider inte ska uppmärksammas. Frågan är vilken religion som har särställning. Och det att eleverna överhuvudtaget vet och har förståelse för vad en högtid är, beror alldeles säkert på att de varit med om att fira högtider själva. En majoritet av eleverna i svensk skola har firat kristna högtider, en minoritet har firat andra religioners högtider.

Alla dessa ingår i svensk kultur. Även islam ingår i svensk kultur. Men kristendomen har påverkat och påverkar mer, det måste vi våga säga utan att säga att den ena eller andra religionen är "bättre" än den andra. Och utan att få på pälsen att vi jamsar med Sverigedemokraterna.

Svenska Dagbladet
Läs mer om Folkpartiets tankar om skola och utbildning
DN
DagenMetta Fjelkner i SvD: Kristendomen behövs, men inte för trons skull

Tacksägelsedag

Lukas 19:37-40

Jesus och lärjungarna är på väg. Ständigt i rörelse. Alltid händer det något. Jesus har berört dem med vad han gjort och sagt. Gud har verkligen gjort skillnad i deras liv. Gud har klivit ner från himlen, kommit rakt in i deras vardag och delar deras liv. Vad kan jag göra för dig? frågar Jesus, och får skiftande svar.

Så Jesus botar. Pratar. Uppmuntrar. Tar ställning. Blir glad. Blir arg, fylls av medlidande, gråter, botar, upprättar igen. Dör på korset, uppstår till nytt liv och drar in oss i ett sammanhang av ljus, frid, förlåtelse, försoning och godhet.

Även om inte lärjungarna ännu varit med om de sist dagarna i Jesu liv på jorden, är det inte undra på att lärjungarna börjar prisa Gud för alla de underverk de hade sett.

Det stör. Någon i folkmassan säger till Jesus. "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta."
Det stör att människor berättar om Guds godhet och kärlek. Det stör att någon sätter Gud främst och är glad för det.

Vi är också på väg. I ständig rörelse, alltid något på gång. Det händer att vi också blir berörda av Jesus. Han går fortfarande med, osynlig men lika verklig. Också för oss gör Gud skillnad. Också för oss finns underverk. För en del ytterst konkret i en helandesituation, för andra en längtan och aning att Gud bär, särskilt i våra tyngsta stunder.

Underverk gör vi för andra. I livsavgörande ögonblick där vår insats betyder skillnad mellan mening och meningslöshet, som en ständigt pågående lovsång till Gud som är godhetens källa, till Gud som bär vår bräckliga värld i kärleksfulla händer.

I glädje över de underverk vi är med om - livet självt, naturens växlingar - sjunger vi ut det som var Jesu ärende då han vandrade på jorden: -Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska ge er vila!

Han värnar särskilt om dem som andra människor stänger ute. Barn, kvinnor, människor från föraktade folkslag. Han visar att vi räknas, var och en av oss.
Och detta kan vara det största undret för några av oss: att någon ser oss och räknar med att vi har något att bidra med.

Att vi är älskade Guds barn, att vi är värdefulla oavsett hur vi har det, från vilket land vi kommer från eller hur vår familjesituation ser ut.

Vi talar helt enkelt om godheten, generositeten, friheten och Guds egna ord, och det är lovsång, även om vi inte alltid orkar se glada ut.

Det stör. Då som nu. Vad Jesus tänker när han ser och hör fariséerna i folkmassan, vet vi inte. Kanske han tänker att här behövs sannerligen underverk. Han förstår säkert deras utgångspunkt på ett teoretiskt plan. Dom kan säkert argumentera väl för att lärjungar på väg ner från berg inte ska prisa Gud, särskilt inte ljudligt.

Jesus ser säkert deras rädsla. Kanske avundsjuka, kanske en längtan: tänk om jag också kunde få vara med om andliga upplevelser som får en att bli så där själaglad. Jag vill ha vad ni har, liksom.

Jesus svarar: Jag säger er, om de tiger, kommer stenarna att ropa.

Visst gör det skillnad om vi slutar tala om Gud. Om vi slutar berätta för människor att Jesus är vägen till Gud. Om vi slutar predika om gyllene regeln och godheten och människovärdet. Det blir ett kallt samhälle.

Därför tiger vi inte i församlingen. Det finns ord som berör och stör. De behöver sägas. Det finns provokationer som behöver göras.

Just därför att det inte är tomma ord. De har sin grund i skapelsen - tillvaron som ytterst vilar i Guds händer. I påskens under där Gud vinner över ondskan.

Därför kommer stenarna att ropa. Därför kommer trädens guldgula löv att lysa och påminna oss om att i den dystraste oktoberfredag finns det ett ljus som brinner och vinner.

Trots att vi går mot mörkare och kallare tider lever vetekornen i åkrarna runt falbygden och är levande bevis på att livet är starkare och att nytt liv kan gro oavsett de mörkaste förutsättningar,
att hoppet om nytt liv och nytt ljus är något vi verkligen kan våga hålla fast vid. Vi är inte ensamma. Gud är med.

Gud ger oss kraft, så att vi kan stå upp för godheten och sjunga påskpsalmer året runt. Han ger oss himmelskt frid och är nära oss.

Så tacka Gud, håll inte tillbaka din glädje över vad Jesus gjort och gör för dig, och vet att du är buren av Guds kärlek och Guds tacksamhet över att du finns och att du är du.
Amen!

(Åsarps kyrka)

Eva Brunne, Svenska kyrkan och Sverigedemokrater

Nu har det tänkts och tyckts en hel massa om gudstjänsten i Storkyrkan vid riksdagens öppnande. Det är många frågor som aktualiseras i dessa dagar. Man kan naturligtvis fråga sig om det ska vara så att riksdagen samlas i Storkyrkan till gudstjänst. Jag tycker att det inte alls är fel. Även om Svenska kyrkan tack och lov inte är statskyrka längre, så är den en folkkyrka som enligt lagen ska finnas överallt i Sverige. Fortfarande tycker man, uppenbarligen, att Svenska kyrkans präster har något att säga.

Väl valda ord, brukar beställningen bli när man ska ha skolavslutning eller liknande. Biskop Eva Brunne håller en predikan. Ordentlig predikan. Hon låter samtidens händelser (alla snackar om sverigedemokraterna) möta evangeliet och tanken om alla människors lika värde. Hon vågar, och hon tar i, mer än vad vi vanliga präster vågar göra.

Än så länge har ingen rest på sig under predikan och tågat ut ur kyrkan, brukar jag säga när folk frågar hur det går att vara präst.

Men jag får kanske ändra mig. Tyvärr, får jag säga, ännu har ingen rest på sig i kyrkan och gått ut...

Men finns det något egenvärde i att vara provokativ? Och var det verkligen det som Eva Brunne tänkte vara? Jag vet inte. Jag känner inte Eva Brunne. Vi är vänner på Facebook och har handskakat på Kyrkomötet. Men när jag läser hennes predikan ser jag inget som inte vilken präst som helst skulle kunna säga. Det som är själva grejen, naturligtvis, är att när hon förbereder denna riksdagspredikan vet hon om att hon har 20 sverigedemokrater framför sig. Vem skulle inte ta chansen att verkligen tala extra mycket om alla människors lika värde?

När nyheten om SD-tåget kablades ut visste ingen egentligen vad det var som SD reagerade mot. Signalen som upptåget gav, är entydigt. SD tyckte inte om att biskop Eva talade om rasism och främlingsfientlighet. Senare förtydligar Jimmie Åkesson. Det var att hon "hyllat aktivister", såna som tycker sig ha som särskilt uppdrag att göra livet surt för sverigedemokrater och andra högerextremister.

Men Eva Brunne, som var där en kvart ungefär, upplevde inget av det som hände som hotfullt. Det är fullt möjligt att det fanns människor där med våld på agendan: men ska Eva Brunnes intentioner dömas enligt principen guilt by association?

Läste någonstans någon som menade att Eva Brunne och hennes fru är aktiva medlemmar i en vänsterradikal lesbisk gerilla med kopplingar till AFA. Man tar sig för pannan. Tyvärr kommer jag inte ihåg var jag läste det.

Jaha. Ska Svenska kyrkan ha ett politiskt budskap? Självklart tycker jag. Vi är tydliga i vad vi anser om olika företeelser. Dock är vi många som talar för kyrkans räkning. Vi har präster och diakoner som är aktiva sverigedemokrater. Ibland talar ärkebiskopen så att högerpolitiker blir glada, andra gånger så att vänsterpolitiker blir glada.

Vi har olika idéer om hur världen ska bli bättre. Som bred folkkyrka finns många åsikter och värderingar. Men Eva Brunne är biskop i Stockholms stift, vald av lekmän, diakoner och präster. Vad hon säger spelar roll. Har vi lärt oss något av den här historien, så är det just det. Svenska kyrkan och våra biskopar är inte marginaliserade företeelser, som ärkebiskopen oroade sig för i sitt inledningsanförande på Kyrkomötet.

Och för Sverigedemokraternas del, som hängivet vill upplyfta kristna tro och traditioner, blir det en tankeställare att de blir kritiserade av den tradition de själva omhuldar.

Idag skriver Hans Wallmark, riksdagsledamot och ledamot i Kyrkostyrelsen på
Brännpunkt om förskjutningen från kammaren till Storkyrkan.

Kritikerna menar att predikan är ett tecken på en politiserad kyrka. Det finns långt bättre exempel! Biskopen har fullgjort sitt uppdrag att ge en personlig utläggning. Det långsiktiga problemet för Svenska kyrkan är däremot att se till att många fler olika sorters röster, tolkningar
och traditioner ges företräde, även till de högsta ämbetena.

Sverigedemokraterna vandrade ut när de inte gillade vad som sades. Andra utträder administrativt ur kyrkan. Men det finns de som vandrar in också, när Svenska kyrkan alltmer visar vilken tydlig kraft och vilken tydlig profetisk röst vi är.

Jag håller med Hans Wallmark om att vi måste våga vara personliga och ta personlig ställning. Vi måste våga röra runt i känslorna hos folk. TV4 ringde imorse och undrade om jag kunde komma till Kvällsöppet ikväll och debattera med Jimmie Åkesson. Jag hade gärna åkt om jag inte haft mässan i kväll i S:ta Helena kyrka. För jag är helt övertygad om att Eva Brunne är rätt ute. Svenska kyrkan är inte längre mellanmjölk. Vi är inte marginaliserade. Vi är på banan, mer och viktigare än någonsin.


SVD
Kyrkans tidning
Läs hela Eva Brunnes predikan
Dagen
DN

Toalettdramat i talmansvalet

Expressens Marie Söderqvist är klartänkt.

"SD utmålas som livsfarliga och läskiga med enorm makt.
En kissnödig vänsterpartist var allt som behövdes för att förstöra den bilden."


Mm. Snacka om att människans naturliga behov styr den politiska utvecklingen.

En tydlig profetisk röst

- Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du ska inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund — att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld — det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

Stockholms biskop Eva Brunne i sin predikan i Storkyrkan vid riksdagens öppnande, vilket ledde till att Jimmie Åkesson och hans sverigedemokrater reste sig och lämnade kyrkan.

Vänta bara, Jimmie Åkesson. Det här har kyrkan, som ni också vill påverka genom Kyrkomötet, alltid predikat. Och vi kommer att fortsätta vara en tydlig profetisk röst mot rasism och främlingsfientlighet.

"En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten." (2 Mos 22:21)

‎"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud." (3 Mos 19:33-34)

"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Galaterbrevet 3:28)

SVD
Kyrkans tidning
Läs hela Eva Brunnes predikanDagen
DN

Lena Lerviks madonnor i S:ta Helena kyrka

Under perioden 4 oktober-7 november ställer Lena Lervik ut madonnaskulpturer i S:ta Helena kyrka i Skövde.

Igår hade vi vernissage där Mikael Mogren talade om bildkonst i kristen kultur och vilken betydelse den har för att synliggöra det osynliga. Lena Lervik berättade om hur hon blivit intresserad av Maria och hur hon tänker omkring sina konstverk.

Skulpturerna kan ses på Lena Lerviks webbplats,
men jag vill verkligen rekommendera ett besök i kyrkan för att se dem i verkligheten.

Ömhetens madonna är från 1999 och är ytterligare en version av det kända ikontemat där barnet tröstar modern.

Om livmödrar, surro och IVF

Läser i DN om forskare i Göteborg som ägnat tid åt att transplantera livmödrar mellan råttor. Också försök med möss, får och grisar har fallit väl ut och snart kan världens första transplantation av mänsklig livmoder bli verklighet i Göteborg, jublar forskarna vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Jag jublar inte ett dugg utan skriker på etiska kommittéer och djurrättsaktivister. Med full respekt för hur barnlösa tar alla chanser till graviditet måste vi ändå ställa oss frågan om inte dessa och många andra i medicinvetenskapens tjänst plågsamma djurförsök är i kategorin onödigheter.

Det finns mer intressanta metoder mot barnlöshet som kan utredas. En av dem är surrogatmödraskap. Istället för att få någons livmoder inopererad, så "lånar" man denna på plats, så att säga.

Och innan landstingen börjar avsätta medel i budget för livmoderstransplantationer, kunde man ju först se till att par med samma kön får lika rätt till IVF på alla ställen i Sverige, som heterosexuella par.

Dessutom bör vi snarast få en förändrad lagstiftning så att IVF blir tillgänglig för alla, oavsett relationsstatus.

Det är rättvist och jämlikt. Och inga djur kommer till skada.


Sjuksköterska i Stockholm: Det är så komplicerat med lesbiska par
Motion 2010/10:so294 om Insemination, tillgänglighet och diskriminering
RFSL om insemination
Samma rätt i Västra Götalandsregionen
Hur bra är ditt län på sex, vård och hälsa?
Motion 2009/10So646 av Birgitta Ohlsson och Tina Acketoft (FP): Insemination till ensamstående
GP

Uppdatering 09:18: Birger Schlaug kommenterar nyheten om nobelpriset och funderar över hur vi tänker omkring det här med provrörsbefruktning i förhållande till värnandet av den fria aborträtten:

"Jag får det inte att gå ihop. Världen är full av barn som behöver föräldrar och goda liv. Ändå prioriteras provrörsbefruktning. De flesta av oss är glada för idén om fri abort - men sedan blir vi glada över att 4,4 miljoner barn fått födas via provrörsbefruktning.
...
Jag är tveksam till om just provrörsbefruktning, som mest kommer till nytta i den materiellt rika delen av världen, vore värt Nobelpriset om man sett till hur världen ser ut. Det finns inte brist på barn. Ett Nobelpris till den som lyckats får fram metoder så att barn till fattiga mödrar inte skulle behöva dö av enkla sjukdomar, hunger och uttorkning hade känts rimligare."

Pride! Krönika i SLA 5 juli 2017

Idag är åter dags för den numera traditionella prideparaden i Stockholm! Denna fest tyngd av allvar och glädje är numera en institution och...