Lukas 19:37-40
Jesus och lärjungarna är på väg. Ständigt i rörelse. Alltid händer det något. Jesus har berört dem med vad han gjort och sagt. Gud har verkligen gjort skillnad i deras liv. Gud har klivit ner från himlen, kommit rakt in i deras vardag och delar deras liv. Vad kan jag göra för dig? frågar Jesus, och får skiftande svar.
Så Jesus botar. Pratar. Uppmuntrar. Tar ställning. Blir glad. Blir arg, fylls av medlidande, gråter, botar, upprättar igen. Dör på korset, uppstår till nytt liv och drar in oss i ett sammanhang av ljus, frid, förlåtelse, försoning och godhet.
Även om inte lärjungarna ännu varit med om de sist dagarna i Jesu liv på jorden, är det inte undra på att lärjungarna börjar prisa Gud för alla de underverk de hade sett.
Det stör. Någon i folkmassan säger till Jesus. "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta."
Det stör att människor berättar om Guds godhet och kärlek. Det stör att någon sätter Gud främst och är glad för det.
Vi är också på väg. I ständig rörelse, alltid något på gång. Det händer att vi också blir berörda av Jesus. Han går fortfarande med, osynlig men lika verklig. Också för oss gör Gud skillnad. Också för oss finns underverk. För en del ytterst konkret i en helandesituation, för andra en längtan och aning att Gud bär, särskilt i våra tyngsta stunder.
Underverk gör vi för andra. I livsavgörande ögonblick där vår insats betyder skillnad mellan mening och meningslöshet, som en ständigt pågående lovsång till Gud som är godhetens källa, till Gud som bär vår bräckliga värld i kärleksfulla händer.
I glädje över de underverk vi är med om - livet självt, naturens växlingar - sjunger vi ut det som var Jesu ärende då han vandrade på jorden: -Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska ge er vila!
Han värnar särskilt om dem som andra människor stänger ute. Barn, kvinnor, människor från föraktade folkslag. Han visar att vi räknas, var och en av oss.
Och detta kan vara det största undret för några av oss: att någon ser oss och räknar med att vi har något att bidra med.
Att vi är älskade Guds barn, att vi är värdefulla oavsett hur vi har det, från vilket land vi kommer från eller hur vår familjesituation ser ut.
Vi talar helt enkelt om godheten, generositeten, friheten och Guds egna ord, och det är lovsång, även om vi inte alltid orkar se glada ut.
Det stör. Då som nu. Vad Jesus tänker när han ser och hör fariséerna i folkmassan, vet vi inte. Kanske han tänker att här behövs sannerligen underverk. Han förstår säkert deras utgångspunkt på ett teoretiskt plan. Dom kan säkert argumentera väl för att lärjungar på väg ner från berg inte ska prisa Gud, särskilt inte ljudligt.
Jesus ser säkert deras rädsla. Kanske avundsjuka, kanske en längtan: tänk om jag också kunde få vara med om andliga upplevelser som får en att bli så där själaglad. Jag vill ha vad ni har, liksom.
Jesus svarar: Jag säger er, om de tiger, kommer stenarna att ropa.
Visst gör det skillnad om vi slutar tala om Gud. Om vi slutar berätta för människor att Jesus är vägen till Gud. Om vi slutar predika om gyllene regeln och godheten och människovärdet. Det blir ett kallt samhälle.
Därför tiger vi inte i församlingen. Det finns ord som berör och stör. De behöver sägas. Det finns provokationer som behöver göras.
Just därför att det inte är tomma ord. De har sin grund i skapelsen - tillvaron som ytterst vilar i Guds händer. I påskens under där Gud vinner över ondskan.
Därför kommer stenarna att ropa. Därför kommer trädens guldgula löv att lysa och påminna oss om att i den dystraste oktoberfredag finns det ett ljus som brinner och vinner.
Trots att vi går mot mörkare och kallare tider lever vetekornen i åkrarna runt falbygden och är levande bevis på att livet är starkare och att nytt liv kan gro oavsett de mörkaste förutsättningar,
att hoppet om nytt liv och nytt ljus är något vi verkligen kan våga hålla fast vid. Vi är inte ensamma. Gud är med.
Gud ger oss kraft, så att vi kan stå upp för godheten och sjunga påskpsalmer året runt. Han ger oss himmelskt frid och är nära oss.
Så tacka Gud, håll inte tillbaka din glädje över vad Jesus gjort och gör för dig, och vet att du är buren av Guds kärlek och Guds tacksamhet över att du finns och att du är du.
Amen!
(Åsarps kyrka)
