Öppet nattvardsbord - på riktigt!

Anförande Öppet nattvardsbord, till stöd för motion 2010:30. Betänkandet heter G2010:06.
Ordförande, biskopar, kyrkomötesledamöter, åhörare på plats och via webben,

Jag vill först yrka bifall till motion 2010:30, tacka utskottet för behandlingen av vår motion och tacka Mikael Mogren för en utmärkt dragning i ärendet.

I år får tillgänglighetsfrågorna runt nattvarden stort utrymme på kyrkomötet, och det är en bra och viktig signal för vår öppna folkkyrka. Tankarna i Susann Torgersons och min motion om öppet nattvardsbord har varit uppe förut, och ungefär samma svar har avgetts: den allmänkyrkliga traditionen kräver att dop och nattvard oupplösligen hålls samman.

Vi har ingen annan åsikt. Dop och nattvard hör samman. Teologin har inte ändrats, men sättet att fira gudstjänst har ändrats. Högkyrkligheten brukar vara stolt över att ha bidragit till att nattvarden numera firas mer frekvent än för hundra år sedan, och samtidigt är det färre som regelbundet firar gudstjänst.
Ett resultat av detta blir att fler ovana, ja till och med ännu icke döpta människor, kommer till kyrkan och känner sig inbjudna att dela Kristi kropp och blod.

Vi möter det inte minst i konfirmandsammanhang, där det numera inte är ovanligt att en eller ett par konfirmander ännu inte är döpta. Utskottet ger besked att det måste finnas pastorala undantag, men trots allt säger kyrkan att du kan dela nattvarden i slutet sällskap, men egentligen är du inte välkommen eftersom du inte har ett stort D i din dopstatus i kyrkobokföringsprogrammet.

Dop och nattvard hör samman. Jag tycker, precis som Läronämnden, att de inte ska skiljas åt. Men jag tror inte att ordningsföljden är det viktigaste. Det viktigaste är att människor inbjuds till Gudsmöten och tar del av sakramenten.

Jag är en stolt protestant och tror att både Svenska kyrkan och den allmänkyrkliga traditionen mår bra av att sättas på prov emellanåt och den kritiskt bör granskas mot dagens pastorala förutsättningar. Jag tror på en kyrka där Guds nåds ordningsföljd inte regleras i kyrkoordningen.
Vi får inte vara så rädda att tumma på den allmänkyrkliga traditionen så att vi inte ens vågar utreda förutsättningar för att inte stänga människor ute, särskilt inte när det gäller något så viktigt som nattvarden.

Eller som Sven Hillert i förra veckans Kyrkans tidning undrar och funderar omkring det pågående kyrkohandboksarbetet: Hur visar vi att vi är en kyrka i Jesu efterföljd?
”Det vi vet säkrast om Jesus, utöver att han dog på ett kors, är att han delade måltid med dem som andra inte ville äta tillsammans med. Jesus bjöd sig hem till dem som man inte borde umgås med. Han förkunnade att alla människor har samma självklara plats vid Guds måltid.”

Nattvarden är, som vi sjunger i en nattvardspsalm, de döptas hem. Och ju mer hem nattvarden är, desto kraftigare är uppmaningen till gästfrihet. Hur var det Hebreerbrevets författare skrev: Glöm inte bort att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster, utan att veta om det.

Evangeliet ska förkunnas och sakramenten delas: generöst och präglat av gästfrihet. Låt oss riva gränserna runt nattvardsbordet och öka tillgängligheten och delaktigheten. Så tror jag vi skapar tillväxt i Guds rike.

Jag tycker att Kyrkostyrelsen ska tillsätta en utredning om att teologiskt och pastoralt bearbeta frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet. Det som dom nu gör – teologiskt och pastoralt aktualisera det nödvändiga sambandet mellan dop och nattvard - är att slå in öppna dörrar, för är det någon som har ifrågasatt det?

Jag vill, genom att ställa mig i raden av dem som tycker att Svenska kyrkan ska ha ett öppet nattvards bord på riktigt, skicka med er biskopar dessa tankar när ni nu arbetar med ett biskopsbrev om dopet.

Dessutom yrkar jag bifall till motion 2010:30. //Karin Långström Vinge (FiSK)

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...